Jag har avbrutit. HOn blev mer och mer ledsen vid läggning. 4:e kvällen skrek hon och grät i 50 min, sen orkade jag inte mer och tog upp henne. Till saken hör att jag känner att jag inte fått så mycket stöd av min sambo. Stämningen mellan oss har inte varit så bra och det har säkert den lilla kännt av. Just nu känns det som om separation mellan mig och sambon är nära. Så jag har ingen ork att fortsätta, tyvärr. Nätterna har varit kanon, hon har sovit fram till vargtimmarna, men läggningarna har varit grymma. Jag har helt enkelt inte rätt attityd just nu. I går kväll gjorde jag som jag tidigare gjort vid läggning. Jag ammade, la ner henne i sängen och gav napp och snutte. Gick sedan ut och hon sa inte ett ljud, somnade direkt. Hon var iof väldigt trött eftersom em-luren gick åt skogen. Sen sov hon iaf till 3.20 på natten och då ammade jag och hon somnade om. Det känns som ett enorm misslyckande att gå tillbaka till napp och amning på natten, men just nu får det bli så.
Vi får väl se vad som händer här hemma. Under tiden ska jag läsa SHN-boken fram och tillbaka så att jag är 110% säker tills det är dags att ta tag i saken.
// Helen
Jag hoppas att någon har ork att hjälpa mig, när jag är så här velig.
och i går morse 6.45. Jag var så trött i går och ville inte vänta en dag till med att börja om med kuren! Jag insåg ju att den faktiskt funkar och de struliga läggningarna hade enbart med min attityd att göra. Så jag tokpluggade igår. Gick upp och la mig för att vila, när sambon kom för att "kolla till" mig stirrade han på mig. Där satt jag i sängen med laptopen i knät (kollade forumet), en bärbar dvd med SHN-filmen och boken brevid. 
) och tacksamhet att ni finns! 
