Men: när hon då kom med sina slangar och flaskor och allt vad det var, tänkte jag: okej, du får gärna visa mig. Det kanske inte ÄR så bökigt
När det då visade sig att Det Är Så Bökigt, tackade jag henne artigt för all hjälp, tog lydigt emot den erbjudna slangen, log, och sade att jag skulle tänka på det. Vilket jag gjorde. Full i skratt. Men ville inte såra henne
Det finns Rara Människor, som Tror På Det De Gör - här har vi en. Hon har min fulla respekt - även om jag nu inte tror på just den här metoden...
=D>