Amningsproblem - akut!

[Gäst]

Hej!

Kan någon hjälpa?

Kort historik:

tjejen är tre veckor idag - amningen har strulat från start. Hon vägde 4,7 kg när hon kom så hon skulle ha tillmatning tyckte BB. Vi kom alltså hem "ersättningsberoende".

Jag har amningsnapp som jag inte har lyckats göra av mig med - lyckas inte få henne att greppa bröstet utan den.

Just nu lyckas jag inte få henne att greppa öht...

Innan har det gått bra att ge henne en slurk ersättning först, och sedan byta till bröstet - hon har fortsatt att suga av bara farten... igår, helt plötsligt, fungerar inget alls - hon bara tokvrålar så fort jag lägger henne vid bröstet. Det har gör jag redan:

tar upp henne på axeln, pratar/gungar lugnande tills hon har lugnat sig, lägger henne vid bröstet när hon är lugn. = Börjar genast vråla igen.

försöker locka med bröstet när hon är lite mätt, och inte så desperat hungrig. = somnar, intresserar sig inte alls för bröstet.

försöker utan amningsnapp - hon greppar inte, tokvrålar

försöker med amningsnapp - tokvrålar

tar henne i sömnen, försöker få henne att ta bröstet innan hon vaknar - hon vaknar inte, oavsett hur mycket jag stryker mjölkdroppande bröstvårta mot munnen, killar, stryker kind, lägger att sova på rygg på kudden i min famn, byter blöja...

liggande - tokvrål

gående,stående - får inte till det.

få henne att suga på pekfingret, och därefter byta över till bröstet - vrål.

Ge henne ersättning medan hon redan ligger i amningsposition vid bröstet, och sedan byta flaskan mot bröstet - vrål.

jag imiterar bröstets sätt att ge ifrån sig mjölk när hon suger flaska, dvs lutar flaskan ibland så att hon "suger tomt" en sutnd innan nästa portion mjölk kommer...

mutar Hugo med teletubbies el. liknande - men han orkar ju inte titta hur länge som helst, förr eller senare tröttnar han, och kommer vandrandes med pekbok eller leksak, och vill ha mig med... I värsta fall slutar det med två vrålande barn...

... och slutligen sitter jag där och ger ersättning till en tjej som har vrålat efter mat jag vet inte hur länge, medan mina bröst läcker av mjölk...

Jag vill så gärna amma, men så här kan vi inte ha det. Jag kan inte se att vi stillar någon överlevnadsångest på detta viset - och jag kan inte kräva av Hugo att han ska orka titta på TV i mer än 20 minuter - absolut inte 45! Och det är vad det kan ta... bara försöket att få henne till bröstet. Sedan skall hon matas också. Skulle hon till äventyrs ta bröstet suger hon max någon minut, och släpper sedan taget och illvrålar. Mina bröst var igårkväll så fulla att de sprängvärkte, fick sitta och jölka ur för hand. Annars heter inte problemet att jag skulle ha för mycket mjölk.

Jag har kontaktat amningshjälpen. De har inga mer råd att ge, verkar det som.

Har ni?

[anna]

Ojoj, vad det krånglar!

Är detta dygnet om, eller går det bättre på t.ex morgonen när hon är nyvaken?

Ville bara säga att jag använde "amningsnapp" under hela amningen med Clara. Det gör inte så mycket, så exprimentera inte med att försöka utan den.

För mig funkade det bäst att ligga ner och amma.

Tänk på att det kan ta ett tag för henne att suga ut mjölken innan det "rinner till". Mjölka ur för hand i handfatet, så du får ström på det, så får hon det lättare.

Ja, det var vad jag kommer på, hoppas du får mer reflektioner!

Och du! Du VET ju at det viktigaste inte är att amma, utan det viktigaste är att ungen blir mätt, eller hur?

kram anna

[miar70]

Hej Päivi

Usch, vad du har kämpat - känner igen mig... Jag hade massiva amningsproblem i början, fick massor av stöd i den här tråden:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... p&start=15
av så många snälla människor - tänk att det krånglar för nästan alla i början med amningen.

Jag trodde INTE att jag skulle kunna amma öht, ochi en hel vecka slutade jag helt, pumpade ur första dagarna för att lätta på trycket, men var helt inställd på att inte amma alls. Men efter en vecka stängde jag in mig i sovrummet och "smögammade", och DÅ tog helt plötsligt Frida bröstet utan mankemang Från att ha kämpat varje amning, och gjort ungefär som du, så sög hon ordentligt efter att inte sett bröstet på en vecka

Som jag grät och ammade, inte för att jag hade mjölk, precis, men hon SÖG!
Och produktionen kom igång förvånansvärt snabbt, och det här är nu en månad sen, och jag ammar 50-50 ungefär nu, och vi mår jättebra!

Kanske ska du försöka "vila" lite från amningen, jag hyrde en pump av bvc som jag hade i början, det kan ju vara en idé Då kan du hålla produktionen igång, och ge henne bröstmjölk i flaska. Jag VET verkligen hur du känner, jag hade mat åt minst tvillingar, och så ville inte ungen suga
Men man får se efter vad man orkar också, och du har ju en liten till som kräver sitt, och som någon svarade mig: kärleken sitter inte i brösten...

Tänker på dig, glöm inte bort att ta hand om dig själv också

Kram Mia

[Tessan]

Hej Päivi!

PRECIS som du beskriver var det för mig och Emma fast jag hade ingen amningsnapp som krånglade till det ännu mer.

Jag slutade amma och då följde friden. Kan inte ge dig något annat tips, vill du verkligen amma tror jag du måste fortsätta som du gör och tro på att det kommer att bli bättre.
För mig fanns inte orken att fortsätta när hon väl börjat vara ledsen vid varje amning med bröstet.

Känner för dig och hoppas du vet att som Anna skrev så är inte amningen det viktigaste, det är att ni alla tre mår bra och är mätta och belåtna...

Kramar till tusen,

/Tessan

[TorpSara]

Låter som klassisk tuttförvirring... För hon tar flaskan? Det är vanligt och en väldigt trist biverkning av att man blandar i början... Puckon på BB, om jag får säga vad jag tycker.
Jag har inga tips att ge utom att framhärda med bröstet, igen och igen och igen. Eller jo! det har jag ju visst, men det är lite krångligt. Vänj henne av med flaskan helt! Dra fördel av att du har mycket mjölk och pumpa.

Sluta ge flaska och skeda i utpumpad mjölk/ge i kopp innan du bjuder tutten så att hon inte har testat flaskan. I början kan du nog få ge rätt mycket på sked/drickopp kanske hela målet, och det är lite trixigt, men det ger sig. Vi gav med sked hela första veckan eftersom vi hade samma problem som miar70. Glömmer hon hur det är att suga på flaska skulle jag TRO att det är lättare med tutten. Kör med napp om det är bättre eller pumpa lite innan matning, då är bröstvårtan stor och fin och produktionen igång. Nappen kan du kasta sen när det passar, när hon är större!
Jag skulle tro att ni är igång igen efter ett par tre dygn.

VILL du verkligen amma så tror jag att den här "kuren" funkar, och lillebror kan faktiskt vara med då, för det är lättare om man är två!

[TorpSara]

Men framförallt, hur du än gör: köp en pump och släng ersättningen! Du HAR ju mjölk i överflöd, då behöver du ju inte ge ersättning, eller du kan i allafall blanda. Men köp en bra pump och pumpa i lugn och ro. Avent har dröm-bra pumpar!

Mjölken hanterar du så är:
http://www.amningshjalpen.se/pdfer/bros ... tering.pdf

[TorsMamma]

Hej Päivi,

Jag minns att jag skrev lite till Mia när hon hade problem och jag kan säga att jag har/haft problem som inte riktigt ger sig än.. .

Om du orkar kämpa så tycker jag att du skall göra det, men om du inte gör det så skall du veta säkert att du har testat allt och DET HAR DU VERKLIGEN GJORT
Det enda som du inte provat är det jag gör (rekommenderas inte men har fungerat)...

Jag har en stor gymnastikboll som jag sätter mig på och hoppar upp och ner samtidigt som jag gör "ömma järngreppet" sitter där och studsar som en galning och när han inser att mamma inte kommer att ge sig tar han bröstet och ammar.

En gång när det var som absolut värst (Tor var ganska liten) satt jag och hoppade och försökte få honom att "nappa" (på bröstet alltså) kom min gube in och ser mig hoppa som en galning med Tor i ömma järngreppet skrikandes "UPP OCH NICKA SOCKERDRICKA!" Tittade på mig och sa, "vad säger du?"
- Upp och nicka sockerdricka.... hmm.... lite desperat kanske?
Vi skrattade gott båda två och insåg att ibland är även de mest deperata av alla ögonblick faktiskt lite roliga.

Annars säger jag som Mia, pumpa ordentligt (med maskin och eller händer då maskinen sliter hårt tycker jag) så du håller igång produktionen ge det i flaska så hon förstår vad GOD din mjölk är och att ersättning är andra hands mässigt. Var också försiktig med att bara använda 1:ans napp på flaskan så livet inte blir för lätt . (vilket jag är säker på att du redan gör)
Erbjud bröstet så ofta du orkar och om det blir för jobbigt ta flaska med mjölk.

Jag har med Tor också gjort så att jag suttit med honom i amningsställning och bröstet framme + flaska och ibland växlar han mellan lite. Det är ju ändå bröstmjölk i båda.

Ibland kämpar man sig igenom kriser och det brukar bli bra så småning om det vet vi ju alla. Lycka till och vet att vi alla tänker och stödjer dig MASSOR!!

[miar70]

Det enda som du inte provat är det jag gör (rekommenderas inte men har fungerat)...

Jag har en stor gymnastikboll som jag sätter mig på och hoppar upp och ner samtidigt som jag gör "ömma järngreppet" sitter där och studsar som en galning och när han inser att mamma inte kommer att ge sig tar han bröstet och ammar.

HA HA HA Jag måste bara få gapskatta - kan du inte ge amningshjälpen det här tipset Du är för härlig
Ja, det gäller att kunna se komiken i eländet ibland, det har du alldeles rätt i

[maxikaxi]

Känner igen det där med tuttförvirringen. Jag använde också amningsnapp med sonen eftersom han inte fick tag annars. Efter ca 3 veckor blev han väldigt frustrerad vid bröstet och bara skrek. Jag tror han tyckte att att han fick mat tillräckligt fort. De behöver ju suga mycket hårdare när man har amningsnapp innan mjölken rinner till. En sak som fungerade för oss var att jag pumpade ut lite mjölk som pappan hällde in i munnen på lillen samtdigt som han tog amningsnappen. Jag tror att vi på så sätt lurade honom att han fick ut mjölk och han kom då igång och sög.

Vi använde amningsnappen ganska länge. Försökte ta bort tidigare, men insåg att det inte gick. Det belv bara gråt och tandagnisslan för oss båda!

[K-ina]

Jag känner paniken komma smygande över mig när jag läser hur du har det Päivi! Minns allt! och känslorna av hopplöshet...

Tuttförvirring skrivs det om här... Jag är rädd för att det kan bli förvirring i din redan överhettade hjärna av alla goda råd vi gödsla dig med. I och för sig har du själv bett om dig, men jag känner så här: -Om du redan gör allt det du skriver om och dessutom hört av dig till Amningshjälpen i ärendet så blir det nog svårt att få fler goda råd...

Om jag var du skulle jag fundera över två alternativ:

Fortsätta ge tillägg/urpumpad mjölk i flaska för att stilla hunger/överlevnadsångest. Hålla mjölkproduktionen igång med pumpning om du känner att du inte är beredd att släppa amningen. Strunta i "tuttförvirring" och annat och bara se till att ge Sofia sin mat...

Ska du pumpa så får du räkna med att det tar TID - där Hugo kanske måste titta på ännu mer Teletubbies?!

Gå in för att ge järnet med amningen... Med pumpning och skedmatande, kopp eller vad som nu krävs. Men då måste du ha någon annan att ta hand om Hugo! Det är JÄTTESVÅRT att fixa det med ett storasyskon som också kräver sitt!!! Du behöver vila från ALLT ANNAT!!!

Överväg plus och minus... Och känn efter i ditt innersta vad DU känner!!! Du vet redan såååå mycket om amning och amningsproblem och flaskor och ersättning och gud vet vad så mota HJÄRNSTRESSEN hos dig själv med att inte lyssna på fler goda råd!!! Det är mitt goda råd!

Lycka till och tänk på att vi är MÅNGA som gått igenom allt det du nu upplever och känner. I efterhand klarnar många tankar och man "vet" vad man skulle kunnat göra annorlunda... Men det vi upplevt kan på något underligt sätt ändå inte lösa din situation! Bara DU vet vad du orkar. Bara Du vet vad Hugos behov av mammatid är... Bara DU vet hur du reagerar på lilltjejens gråt! Lyssna inåt!!!

Jag tänker på dig!

[Mollysmamma]

Hej Päivi!

Din historia är rena dejá-vun för mig.

Jag fick mycket hjälp av amningsmottagningen på BB. Jag fick komma dit och amma under uppsikt av en amningsexpert som kunde peka på problemet. Här fick vi veta vikten av rätt sugteknik för att få igång en bra amning.

Min juvel var dryga kilot mindre än din men uttvingad ur sin trygga bo, 9 dagar efter bf. Den lilla hade inte utvecklat sin sugteknik än och gapade inte ordenligt. Jag hade heller inte någon tydlig (utåtstickande) bröstvårta att greppa tag i. Det gjorde att hon hade svårt att komma åt och göra tungrörelsen som är så viktig för att mjölkkörtlarna ska stimuleras och mjölken rinna till. Hon kom därför aldrig åt den fina tjockare mjölken och nöjde sig såklart inte med den tunnare som rinner ut i början.

Mitt tips:

-Kolla om det finns en amningsmottagning på sjukhuset du förlöstes i. Kan du få komma dit?

-Detta är säkert ingen nyhet för dig men... du måste vara lugn och avslappnad när du ammar. Inte lätt när den onda cirkeln redan satt igång men försök bryt den! Min tjej vägrade alltid bröstet när jag var stressad.

Jag känner starkt med dig,

Kram Mollys mamma

[Gäst]

Päivi!
Jag, med samma historia, håller fullständigt med K-ina!
styrkekram!!

[Gäst]

OJ! Så många engagerade, och så många råd!

Här ska läsas noggrannt... 8)

Just nu tänker jag så här:

Nu på söndag åker jag till Östra, där min amningshjälps-kontakt jobbar, hon har lovat att ta en titt på min amning, ifall det är något som jag kan bättra på vad gäller just grepp och liggläge etc. Känns bra, tycker jag, för jag tycker att det eviga problemet är att få henne ligga tillräckligt högt upp så hon kommer åt brösten bättre, och så rätt. Mina bröst pekar rakt ner, en åt höger, en åt vänster (...), och bröstvårtan har jag aningens svårt att få syn på, om jag inte vänder bröstet i en 180 graders vinkel rakt upp (går..) mot mig... (var är den?!)

Sedan skall vi se vad det ger...

Det är så väldigt upp och ner från gång till annan, och dag till annan: igår lyckades jag inte-en-enda-gång, dagen innan fyra gånger av sex möjliga med delamning, idag tre av fyra försök - med varierande tid vid bröstet... allt möjligt från ett par minuter/bröst till fem/tio minuter /bröst.

Vad gäller hela amningens vara/icke vara känner jag så här:

När det strular som värst, och hon bara tokvrålar, desperat, och slutligen bryter ihop i ett "jag-ger-upp-det-blir-ingen-mat-någonsin-mera-nu-dör-jag" - skrik, så tvivlar jag allvarligt på att människohonan är skapad till någon förbannad amning öht, därför att:

då skulle vi väl veta hur man gör, eller?!

Kossan kan, katten kan, hunden kan, fåret kan, alla andra däggdjur kan, vi har ingen susning - åtminstone vissa av oss... ](*,) Har aldrig hört talas om att djuren skulle ha problem med att ge sina barn di. De bara gör.

... det var aldrig meningen att jag skulle amma - naturen hade inte tänkt sig att jag skulle överleva någon förlossning - så varför skulle den skapt mig för amning..? ERROR-ERROR - SE MEDFÖLJANDE MANUAL -DEN HÄR MODELLEN ÄR INTE SKAPT MED DEN KONSTRUKTIONEN DU SÖKER EFTER... typ...

... och när det bara lyser av ångest i tjejens ögon, där hon ligger och girigt dricker sin ersättning (när tar hon bort flaskan?), så undrar jag vad i hela h-te jag inbillar mig att jag sysslar med - lindrar eller understryker överlevnadsångesten..?

... och samtidigt så vill-vill-vill jag amma, men till vilket pris som helst..

SÅ mycket mjölk har jag nu inte att man kan bara ställa sig och pumpa och ge från flaska - gårdagens läkage var ju för att hon inget hade sugit på hela dagen - jag hade en dyr och fin Avent-pump senast, med Hugo, och lyckades aldrig pumpa ut fem ml... Vad som hände med den pumpen kan vi ta någon annan gång... ( i korthet råkade den ut för lite Finskt Temperament..)

Nå. Skall ge söndagens besök en chans, och se vad det ger. Men det är slut med tokskrik här nu. Antingen tar hon bröstet, eller också inte, men hon skall inte ångestskrika något mera.

... och så ska jag nu studera era tips lite mera nogsamt.

TACK!

[Gäst]

Nu gör jag banne mig en "Mia", dvs lägger ner detta tills på söndag.

Jag ORKAR inte med att varje matstund är en skrik/kämp-kavalkad ens i miniform - dvs jag ger henne först erästtning för att lugna den värsta hungern, rapar henne, erbjuder bröstet, och hon spänner hela kroppen, spjärnar emot, slänger bak huvudet (hur lockar man med bröstet då.?), och det är helt omöjligt att ens få lilla munnen att närma sig mina bröst.

Så får vi se om söndagens besök kan ge något i tipsväg, men jag är helt redo att lägga ner det här nu. Det är inte meningen att jag skall amma. Inte en siffra rätt med den här kroppens ursprungliga kvinnofunktioner, med andra ord.

[miar70]

Nu gör jag banne mig en "Mia", dvs lägger ner detta tills på söndag.

Kanske är det bästa att backa nu - så du hinner njuta av lilla livet också VILL du amma senare, så vet du att mjölken försvinner inte över dagen, eller natten heller Ett litet tips; mjölka ur "det värsta" i alla fall, så du slipper stockning Fram me flaskan nu idag, amningen springer inte bort.
Kram och jag tänker verkligen på er Mia