
Tack ni kära
Lovar att vi njutar av dagarna, förstår precis hur du menar Åsa

Ligger varje morgon i soffan med Leia i famnen och vi läser Totte och hon dricker välling. Längtar enormt efter lillasyster men passar på att njuta av Leiabusan så mycket det bara går. Tror nog att det kommer att finnas plats till massa gos även framöver men det kan ju ta tid innan man hittar sina rutiner.
Sen vill jag passa på att göra lite
avbön för tankar jag haft tidigare om höggravida

Eftersom det mest gravida jag varit innan var v.31+6 så hann jag ju aldrig bli ordentligt stor även om veckan räknades till tredje trimestern. Kände mig då fortfarande ganska smäcker och smidig och hade inga vidare krämpor.

Tänkte väl att detta var då ingen större match och bara man har ett par sjysta stödstrumpor fixar man väl ganska lätt de där sista veckorna...
Är idag i v.37+0. Ok, gips, rullstol, sprutor och tabletter gör väl inte sitt till men även utan dessa hade jag nog tyckt tillvaron var ganska.. tung...

Man känner sig ju som en strandad val -
blåval alltså

Så svullen i benen att fötterna är oigenkännliga. Halsbrännan svider så man tror att man skall frätas sönder invärtes. Nattkisseriet är en plåga eftersom man knappt orkar resa sin otympliga kropp.
Så jag ber innerligt och uppriktigt om ursäkt för eventuellt illasinnade tankar jag
någonsin haft om höggravida kvinnor

8)

Stor kram från Nancy 8)
ps. fick imorse ett infall och bad maken föreviga mitt tillstånd lite naturelle sådär... Hade nån idé om att jag skulle se ut ungefär som Demi Moore när hon höggravid poserade halvnaken på ett tidningsomslag... Jag vet inte om jag kunde se nån större likhet

8)

ds.