Jag förstår hur du menar men jag tror ofta att det folk egentligen menar, lite onyanserat kanske, är att de inte vill ha vilken gud som helst.Oavsett orsaken till att man väljer att döpa i kyrkan eller gifta sig där, så kan man iallafall inte komma och gnälla efteråt för att prästen pratade mycket om Gud. För det har jag hört folk göra flera gånger.
Om de av nån anledning inte vill höra om Gud.. ja, gå inte till kyrkan då..
Janders doppräst och jag hade tex inte samma syn på gud vilket fick tråkiga följder för oss. Dopet blev inte en glädjens högtid för mig och darlingen, utan en ceremoni med bitter eftersmak. Vi övervägde tom att inte döpa Nike alls men bestämde oss för att ge kyrkan en chans till men i Gävle.
Man får möta folk där de är och jag trycker faktiskt att kyrkan borde tänka mycket mer på besökarantal än vad de gör. Det är ändå en mätare på hur väl man lyckats fånga upp det som är vår nutid. Kyrkan skulle kunna vara mitt i människors liv om den bara ville, om företrädarna lyssnade istället för att vårda traditioner in absurdum.
Min gud är förlåtande och kärleksfull och den gudomliga kraften tror jag finns i oss alla. Vi är alla gud och delar av något större än oss själva, vår kropp, vår intellektuella kapacitet, vår personlighet. Tror jag.
Jag kan inte alls identifiera mig med det GT står för medan Jesus kärleksbudskap också är mitt. Kanske en mesig gudssyn (enl Janders doppräst) men jag vill inte ha en gud som dömer (vare sig till nackdel eller fördel), härsknar till och straffar. Jag tror gudskraften står långt över våra mänskliga egenskaper och ettiketter och är större än så. Ren kärlek.
Min gudssyn kanske inte passar in i kyrkan men det skiter jag i för jag anser mig ändå ha rätt att finnas där med den tro jag har. Och vem ska döma mig?
Tack miar70.
Hej Tinis! Nu är vi tillbaka där vi började, märker du?
Kram Jannika