Surkål och ödlor

Fritt pratforum för personligt vänskapskackel och allmänt diskussionsforum
Skriv svar
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Inlägg av Jannika »

Oavsett orsaken till att man väljer att döpa i kyrkan eller gifta sig där, så kan man iallafall inte komma och gnälla efteråt för att prästen pratade mycket om Gud. För det har jag hört folk göra flera gånger.
Om de av nån anledning inte vill höra om Gud.. ja, gå inte till kyrkan då..
Jag förstår hur du menar men jag tror ofta att det folk egentligen menar, lite onyanserat kanske, är att de inte vill ha vilken gud som helst.

Janders doppräst och jag hade tex inte samma syn på gud vilket fick tråkiga följder för oss. Dopet blev inte en glädjens högtid för mig och darlingen, utan en ceremoni med bitter eftersmak. Vi övervägde tom att inte döpa Nike alls men bestämde oss för att ge kyrkan en chans till men i Gävle.

Man får möta folk där de är och jag trycker faktiskt att kyrkan borde tänka mycket mer på besökarantal än vad de gör. Det är ändå en mätare på hur väl man lyckats fånga upp det som är vår nutid. Kyrkan skulle kunna vara mitt i människors liv om den bara ville, om företrädarna lyssnade istället för att vårda traditioner in absurdum.

Min gud är förlåtande och kärleksfull och den gudomliga kraften tror jag finns i oss alla. Vi är alla gud och delar av något större än oss själva, vår kropp, vår intellektuella kapacitet, vår personlighet. Tror jag.

Jag kan inte alls identifiera mig med det GT står för medan Jesus kärleksbudskap också är mitt. Kanske en mesig gudssyn (enl Janders doppräst) men jag vill inte ha en gud som dömer (vare sig till nackdel eller fördel), härsknar till och straffar. Jag tror gudskraften står långt över våra mänskliga egenskaper och ettiketter och är större än så. Ren kärlek.

Min gudssyn kanske inte passar in i kyrkan men det skiter jag i för jag anser mig ändå ha rätt att finnas där med den tro jag har. Och vem ska döma mig?

Tack miar70. :heart: Vi hade inte tänkt skriva egna men jag sparar dina fina ord i hjärtat.

Hej Tinis! Nu är vi tillbaka där vi började, märker du? :lol:

Kram Jannika
blomman
Inlägg: 1775
Blev medlem: fre 28 apr 2006, 17:01

Inlägg av blomman »

Jannika skrev: Kyrkan skulle kunna vara mitt i människors liv om den bara ville, om företrädarna lyssnade istället för att vårda traditioner in absurdum.

Min gudssyn kanske inte passar in i kyrkan men det skiter jag i för jag anser mig ändå ha rätt att finnas där med den tro jag har. Och vem ska döma mig?

Håller med. Man kan inte följa en flera tusen år gammal bok som dessutom censurerats av gamla gubbar med skev kvinnosyn för några hundra år sen..
Iallfall ska man inte följa den bokstavligt. Inte om man vill möta människor här och nu!
Om jag trodde att Jesus var Guds son och jag trodde på ett liv efter detta, då tror jag han skulle gråta blod över vad hans kärleksbudskap har använts till och för.

Skönt att du står på dig och står för det du tror på!
Det är den egenskap jag gillar och värdesätter väldigt mycket hos människor. Att man står upp för det man tror på, oavsett andras åsikter.
Att stå upp för betyder inte att fördöma vad andra tycker, tvärtom, man kan vara förstående och öppen för andra människors sätt att se på saker, men fortfarande vara tydlig i vad man själv tycker.
Och det gör du! Det gillar jag. Mycket :!:
Stilla
Inlägg: 802
Blev medlem: tor 31 jul 2008, 16:00

Inlägg av Stilla »

Jannika skrev: Janders doppräst och jag hade tex inte samma syn på gud vilket fick tråkiga följder för oss. Dopet blev inte en glädjens högtid för mig och darlingen, utan en ceremoni med bitter eftersmak. -----
Jag kan inte alls identifiera mig med det GT står för medan Jesus kärleksbudskap också är mitt. Kanske en mesig gudssyn (enl Janders doppräst) men jag vill inte ha en gud som dömer (vare sig till nackdel eller fördel), härsknar till och straffar. Jag tror gudskraften står långt över våra mänskliga egenskaper och ettiketter och är större än så. Ren kärlek.----- Min gudssyn kanske inte passar in i kyrkan men det skiter jag i för jag anser mig ändå ha rätt att finnas där med den tro jag har.
Kära Jannika! Jag tycker ju att du har alldeles rätt! (Jag känner mig lite som "företrädare för kyrkan" här...) Det som är så svårt är detta att oavsett om det är helt "vanliga" människor eller präster som företräder kyrkan, så är det just helt vanliga människor som misslyckas ibland. Eller ofta. Om Janders dop inte blev "en glädjens högtid" för er, då har prästen alldeles misslyckats! Om han/hon uttryckte att din tro var "mesig", då har han/hon gjort alldeles fel. Klokt av er att gå till en annan församling för att få en annan präst nästa gång! Självklart ska prästen/kyrkan möta människan där hon är. Tron är som så mycket annat i livet en process. Om man vill, alltså. Det jag menade med att kyrkan jolmar för att hålla uppe statistiken var när man "går med på" vad som helst, typ att utesluta böner eller psalmsång eller tal om Jesus, "bara de döper sina barn", "bara de gifter sig i kyrkan", "bara de stannar kvar som medlemmar"... Jag tror inte kyrkan vinner på att förneka Gud eller tron :!: Och kyrkans tro är precis som du skriver, att Gud inte är en dömande Gud utan ren kärlek. Bara det att kyrkan verkar ha lite svårt att få fram det ibland. Eller ofta.
Kram Stilla
:heart: Lilla s och Stora S :heart:
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Inlägg av Jannika »

Tack blomman för fina komplimangen! :heart:
Håller med. Man kan inte följa en flera tusen år gammal bok som dessutom censurerats av gamla gubbar med skev kvinnosyn för några hundra år sen..
Iallfall ska man inte följa den bokstavligt. Inte om man vill möta människor här och nu!
Så sant. Jag vet inte ens om jag "tror" på Jesus som fysisk person men som symbol tycker jag att hans livsberättelse behövs, som inspiration. Jag delar nog mer islams syn på att historien bjuder på många visa människor som lever/levt i en annan energi närmare gudskraften och att vi alla kan nå dessa energitillstånd eftersom vi alla är en del av gudskraften, närmare eller längre ifrån.

Härligt flummigt va? :lol:
Det jag menade med att kyrkan jolmar för att hålla uppe statistiken var när man "går med på" vad som helst, typ att utesluta böner eller psalmsång eller tal om Jesus, "bara de döper sina barn", "bara de gifter sig i kyrkan", "bara de stannar kvar som medlemmar"... Jag tror inte kyrkan vinner på att förneka Gud eller tron
Skönt att ha en "företrädare för kyrkan" med i diskussionen. :D Fenomenet du beskriver Stilla har jag faktiskt aldrig stött på. På allvar. Det tror jag mer är en farhåga bland kyrkliga som inte besannats. Att förneka tron kan ju betyda en hel massa saker, hur tänker du?

Kram Jannika
K-ina
Inlägg: 1485
Blev medlem: tor 09 dec 2004, 10:15
Ort: Närke

Inlägg av K-ina »

Jag var i kyrkan igår. På en härlig familjegudtjänst för små och stora. Nu vet jag vad jag gillar... Jag gillar att man håller fast vid sina "ramar" dvs. en gudtjänstordning som är lika oavsett utformning men att man totalt flipprar ur där emellan. :lol:

Igår ringde klockorna - som alltid
Barnen kom in med rytminstrument och alla sjöng med (Vi fick öva sången innan)
Sen var det mer sång
Istället för predikan bjöd barntimmepersonalen + barn på en tänkvärd teaterföreställning
Mer sång
Och däremellan hela tjottabalongen... Fader vår, trosbekännelse, psalmer (Det finns fina psalmer i Barnpsalmboken Jannika! Kanske något till ett bröllop?)
Nattvard... (Nattvarden är härligt avdramatiserad hos oss. Alla som vill oavsett ålder går till nattvarden och kön är alltid lång)
Jag tror på den traditionen så barnen växer in i det historiska sammanhanget.

Jag är djupt imponerad av församlingsarbetet! Jag har alltid varit medlem i Svenska Kyrkan och aktiv som barn och tonåring men det var så TRÅÅÅÅÅKIGT... Som om tiden hade stått stilla i kyrkan sen 40-50talet. Så jag tröttnade... Nu är jag tillbaka igen i en ny församling där de kristna verkligen bekänner sin tro och de har en imponerande glöd. Jag bara älskar ledarnas och prästens sätt att bemöta barnen och oss ljumt troende föräldrar... :heart:

SÅ vill jag att det ska vara!!! Man blir verkligen mött utan pekpinnar och där JAG är i MIN tro!!!
Mamma till två pojkar.
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Inlägg av Jannika »

Vad härligt det låter K-ina! Lyllos er!

Kram Jannika
blomman
Inlägg: 1775
Blev medlem: fre 28 apr 2006, 17:01

Inlägg av blomman »

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp? ... nderType=1
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/exi ... 748293.svd
http://www.illvid.dk/polopoly.jsp?d=147&a=2885

Hur känner ni som tror inför de här upptäkterna?
Att antalet serotoninreceptorer avgör ens andliga upplevelse.
Såg ett program om det här för några månader sedan, där man tog upp varseblivning och känslan av en närvaro, något som man kan se på hjärnaktiviteten i vissa områden i hjärnan.

Kram
/LO
Inlägg: 5038
Blev medlem: ons 24 nov 2004, 22:13
Ort: Norrahammar
Kontakt:

Inlägg av /LO »

Nu är jag inte själv speciellt religiös, eller inte alls faktiskt. Och ju mer jag sätter mig in i och funderar över kristendomen, desto mindre känns det som något jag kan ta till mig.

MEN, de länkar som du hänvisar till, Blomman, känner jag inte har något med om Gud finns eller inte. ALLT (eller nästan allt) vi tolkar görs via signaler i hjärnan. Jag menar en gång visste man inte att det var hjärnan vi såg med, eller hörde med, men när man upptäckte det var det ju ingen som ifrågasatte att vi egentligen såg, eller hur?

Och om Gud finns och han kan kommunicera med människor, så är det väl inte så konstigt om det sker via signaler i hjärnan. Och om vissa har större möjlighet att uppfatta dessa signaler (om de finns) så ser jag inte något konstigt med det. Egentligen.

Jag funderar på hur många reseptorer riktiga fans har oavsett om det gäller sport eller musik. Det kan i alla fall bli både masshysteri och totalt euforiska upplevelser på arenor av olika slag...

/LO
Lotta, mamma till
:heart: Vera :heart: född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 :sleep:
:heart: Ivar :heart: född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Inlägg av Jannika »

Intressant blomman och LO!

Jag vilar mig lite från Diskussionsforum ett tag. Det blev väldigt intensivt, haha! Fast det är kul ibland när debattanten håller en någorlunda ton. Jag kan bara inte förstå vad som driver folk att tom söka upp ett forum vars åsikt man inte delar och lägga massor av energi på det? :roll: Vad tror de ska hända? Att alla ska förstå hur rätt de har och genast sluta tycka som de tycker, haha! :lol:

Jag hade för lite kläder på mig i förrgår i snålblåsten och åkte på nackspärr så det sjunger om det. Idag känns det dock lite bättre. Gnäll, gnäll... Shit, vad gnällig jag blivit i den här tråden på sistone. :lol:

Kram Jannika
blomman
Inlägg: 1775
Blev medlem: fre 28 apr 2006, 17:01

Inlägg av blomman »

/LO skrev:MEN, de länkar som du hänvisar till, Blomman, känner jag inte har något med om Gud finns eller inte. ALLT (eller nästan allt) vi tolkar görs via signaler i hjärnan. Jag menar en gång visste man inte att det var hjärnan vi såg med, eller hörde med, men när man upptäckte det var det ju ingen som ifrågasatte att vi egentligen såg, eller hur?

Och om Gud finns och han kan kommunicera med människor, så är det väl inte så konstigt om det sker via signaler i hjärnan. Och om vissa har större möjlighet att uppfatta dessa signaler (om de finns) så ser jag inte något konstigt med det. Egentligen.
En av forskarna bakom den här upptäkten är religiös (kristen) och ser inga motsättningar när det gäller det här.
Däremot har det tolkats så av dem som vill ha ett bevis för att Gud inte finns.

Jag själv är lika övertygad om att Gud INTE finns som ni som tror är att han FINNS. Men jag menar absolut inte att lägga fram nån slags vetenskapliga bevis för eller emot.
Jag tycker bara det är intressant det här, och ett faktum att hjärnan funkar så.

Vill man kan man tror att Gud gav vissa mer möjlighet att tro, och de är mer öppna. Eller så kan man tro att Gud är en produkt av hjärnan. Man får tro precis som man vill. Det är bara rent vetenskapliga fakta.Tolkningen är upp till var och en.

Kram
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Inlägg av Jannika »

Att man kan tolka verkligheten på vitt skilda vis har vi fått prov på på Diskussionsforum idag. Jisses! :shock: Say no more. Nu hoppas jag att alla inblandade kan hörsamma min uppmaning till avslut för jag har inte tid att sitta och vakta hela kvällen. :lol: Är det så här det är att ha ungar som inte sover så man aldrig vet när man får vila? :lol: obs skämt! (för de som inte förstår humor) :wink:

Kram Jannika
Sussi
Inlägg: 1314
Blev medlem: fre 03 dec 2004, 21:50
Ort: Uppsala

Inlägg av Sussi »

Hej allihop! Är inne på forumet som hastigast. Min 10-åring W har fått diabetes och ligger inne på sjukhuset... :cry: Vi upptäckte det i torsdags kväll, så det var bara att packa tandborsten och åka in. Två av de stora har också diabetes, så man är väl extra observant...och W var inte i så dåligt skick när han kom in. Han har haft insulindropp tills i morse, och håller nu på att lära sig ta sprutor själv. Han är jätteduktig så det kommer säkert att gå jättebra! I natt sover en storasyster hos honom, så jag får vara hemma och sova, ska bli så skönt!!

Hinner varken läsa ikapp eller kommmentera, jag får återkomma när vi blir utskrivna om en dryg vecka!

*kram*
Mamma till sju underbara barn och ett barnbarn :heart:
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Inlägg av Jannika »

Nämen jösses! :shock: Tur att ni känner igen symptomen så han snabbt fick hjälp.

Alla mina varmaste kramar och pussar till go'biten Wille! :heart:

Kram Jannika
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

Fy tusan, Sussi :(

Tänk så underbart att ni är många som kan hjälpas åt en sån här gång!

Varma kramar till er hela högen och såklart en extra till killen W :heart:
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
Stilla
Inlägg: 802
Blev medlem: tor 31 jul 2008, 16:00

Inlägg av Stilla »

:D Dimper ner vid datorn efter att ha fått barnen i säng efter ett lyckat barnkalas. Tjohej vad härligt det var att se att sju tjejer kan härja och låta så mycket! När man ser dem ihop med killarna i skolan verkar det mest vara killarna som låter och rör sig, voffo äääär det på detta viset? :lol:
Jannika skrev: Fenomenet du beskriver Stilla har jag faktiskt aldrig stött på. På allvar. Det tror jag mer är en farhåga bland kyrkliga som inte besannats. Att förneka tron kan ju betyda en hel massa saker, hur tänker du?
Men jag har stött på det. Kanske det beror på att jag är mer aktiv i kyrkan än du.
Det K-ina beskriver är ju underbart! Gammalt och nytt, gamla och unga och småbarn, allt på en gång! Så är det i ”min” kyrka också. Men jag har bott på flera håll i vårt avlånga land och sett både det ena och det andra. Hur konfirmationsundervisningen slarvas bort. Hur prästen skojar bort budskapet för att inte verka ”mossig” eller ”pinsam” (och så är det just pinsam han/hon blir…) Hur bönen kan ”glömmas” eller ”tappas” bort för att det är lite pinsamt eller… jag vet inte vad… Att man har glömt bort att räkna med den helige Ande… Att det verkar vara viktigare att säga ja till kvinnliga präster än till Jesus. OBS OBS JAG är inte kvinnoprästmotståndare!!!! Den diskussionen behöver vi inte ta! Men det är inte en politisk fråga, anser jag, utan en trosfråga, och jag tycker att man ska kunna leva sida vid sida med olika trosuppfattningar, (och det gör man ju också, när det gäller andra saker) utan att någondera parten förtrycker den andra.

Och så har ju kyrkan det stora problemet med alla fördomar. En ”icke-kyrklig” kan säga: Jag tror inte på en dömande gud, jag tror inte att gud sitter på ett moln och bestämmer vad vi ska göra på jorden, jag tror inte på en gud som straffar. Men: Kyrkan tror inte heller på den guden!!! Men nånstans har ”folk” fått för sig att det är just den guden kyrkan tror på. Och att man som kristen inte får göra sånt som att röka, dricka alkohol, svära, dansa för att det är ”syndigt”… Och den fördomen verkar inte gå att få bort! Det går inte att göra sig hörd hur man än ropar! ](*,) Kyrkan tror på en Gud som är kärlek, som ger frid, som ger oss ansvar, som ger hopp, som ger förlåtelse… Men så fort man som "kyrklig" eller kristen säger ”Gud ger förlåtelse” så ropar de ”icke-kyrkliga” ”Jag behöver ingen förlåtelse, jag har inte gjort nåt! Det var inte mitt fel i så fall! Jag tror inte på en dömande gud!”

*suckar djupt* Nu har jag ropat en gång till! För jag kan visst inte låta bli... Hoppas ni står ut med mig! [-o< Ni får se det som att jag bara vill att ni ska upptäcka det fantastiska som jag har upptäckt! Ungefär som med SHN... :wink: :lol:
:heart: Stilla
:heart: Lilla s och Stora S :heart:
Skriv svar

Återgå till "Kackelforum"