Sigge lilltroll har fyllt 1 år, ja nu är han faktiskt 1 år och 1 månad, en stor kille alltså. Resultaten vid senaste BVC-besiktningen är som följer: Vikt: 10,8 kg, Längd: 77 cm, Huvudomf: 47.8 cm, Söthetsgrad: 10 av 10.
Han har fortsatt sin coola stil vad det gäller sömnen, nätterna är 12 timmar och det
och
och
. Vissa nätter gnäller han men då har han lagt sig på täcket vilket gör det helt omöjligt att få det på sig igen. Det är bara att masa sig upp, slänga på täcket och krypa till sängs igen. Jag gör det gärna, han begriper ju inte att det är vi ömma föräldrar som fixar täcket utan tror säkert att det är han själv. Våra grabbar är så inkörda på att klockradion drar igång med musik klockan sju så även om de små är vakna så hojtar de aldrig på oss innan de hör musiken. Men så fort de gör det brukar Emil ropa på oss om han är vaken. Sigge hör man bara skratta så hela han hoppar i sängen för han är så glad att det är morgon igen.
På dagarna sover han ett tvåtimmarspass, är lite tjurig vid läggningen, han har ju så mycket att göra och har inte riktigt tid att gå och lägga sig så där mitt på dagen. Fast han somnar alltid och sover riktigt gott.
Något som Sigge inte tycker så bra om är att klä på sig
, det har blivit bättre, mycket bättre till och med men visst gnälls det lite fortfarande. Han gillar att springa omkring nakenfis och gärna slå en drill i något hörn av huset. Sån är han den busen. I söndags när vi var på simmis stängde han in sig i ett litet omklädningsskåp, det är små ventilationshål i botten, och sen strilade det kiss ner på golvet.
När jag öppnade dörren bara log han gullgrisen.
Visst privatliv behöver ju alla så att säga.
Sigge arbetar hårt dagarna i ända. På morgonen när vi matat hundarna plockar han ihop matskålarna och ger dem till någon av oss föräldrar så vi kan ställa upp dem på hundmatsburken. Sen hjälper han till med vällingen, skakar flaskorna och serverar flaskan till sin storebror som ligger i soffan och tittar på barntv. Snacka om att vara uppassad! Därefter tar Sigge sin egen flaska till soffan och så slänger vi oss där allihopa. Fast om Pappan är hemma så är det storsängen och familjegos som gäller för hela slanten.
Duka gör Sigge gärna, han bär stolt fram allt som ska vara på bordet och än så länge har han bara tappat en enda tallrick så den gick itu. Han gillar även att plocka av bordet och så bär han fram saker till kylen så jag kan ställa in det som ska in där.
Ute är vi varje dag, oftast två gånger utom när det ösregnar, då kanske det bara blir en gång. Sigge gillar att vara ute men tycker att det är svårt att gå med alla kläder på sig. Men håller han i en hand eller har gåvagnen med sig så hänger han glatt med ner till brevlådan och hämtar posten. Gunga är döskoj och roligast är det när Emil ger honom fart, då skrattar han så han kiknar. Sandlådan är också populär, köra traktorer och gräva gropar.
Går gör han och har gjort sen sin födelsedag, då fick han korn på hur man går utan att hålla i sig. Visserligen har han gått omkring länge men då alltid med stöd, om än inte så bra och då syftar jag på hundarna. Att hålla sig i en hund och tro att de sakta ska leda en till rätt plats är ju att önska för mycket, ja om det inte vore en utbildad ledarhund förståss. Men vi har jakthundar och de har ibland väldigt bråttom.
Ma är gott tycker Sigge, =P~ jättegott faktiskt. Han äter nästan allt, smakar riktigt ordentligt på allt nytt och är det något som inte faller den unge mannen på läppen slänger han ner det på golvet, till hundarna, innan han vräker i sig resten. Bordsskicket lämnar en del övrigt att önska men han får i sig mat och det är ju huvudsaken.
Storebror Emil
är en idol för Sigge, han gillar honom verkligen. Emil gillar sin lillebror också och är för det mesta väldigt snäll och omtänksam. Vill Emil leka ifred går han in på grabbarnas rum för då kan inte Sigge ta hans saker. Ibland retar Emil Sigge men han bryr sig inte så mycket om det.
Ja tänder har han ju fått några till av också, fyra i överkäken och tre i underkäken. Vackra små vita gaddar som han med glädje borstar morgon och kväll. Emil har lärt honom hur man gör så nu säger Sigge AAAAA och gapar stort så fort vi tar fram tandborsten. Vi börjar gnugga lite och sen tar Sigge över och borstar ordentligt och länge.
För övrigt äääääälskar Sigge att klättra. Tidigt lärde han sig hur man, på mage, hasar sig upp på en ganska låg bashögtalare, ställer sig upp, greppar med de små nävarna om fönsterbänken, drar sig upp med hjälp av vänster stortå som puttar fart mot tv-bänken. Vips är han uppe på fönsterbänken, ställer sig upp och klappar på fönstret, överlycklig på alla sätt och vis. Han bär fram köksstolar när han vill upp till något, ibland lyckas han inte få stolen ända fram, då klättrar han upp ändå och kastar sig dit han ska. Japp, man har hjärtat i halsgropen mest hela tiden. Att ta sig upp på köksbordet tar max två sekunder, där sitter han bra med utsikt över hela huset (som ju inte är så stort). Emil klättrade aldrig på detta vis, han höll sig till att klänga i soffan vilket kändes väldigt hanterbart och säkert.
En dag hade Pappan bakat frallor och lagt dem på köksbänken. Jag sitter i soffan och iaktar Sigge som drar fram en stol till bänken, klättrar upp, tar en fralla, klättrar ner, sätter sig på golvet och börjar äta på bytet. Filippa, vår äldsta och hungrigaste hund, sveper förbi Sigge och stjäl frallan direkt ur handen på honom. Gissa om han blev helt galen, kryper i 190 efter hunden som sväljer frallan och slickar sig om munnen. Sigge inser att han aldrig kommer se skymten av den frallan igen så han tar sig upp på stolen, tar en ny fralla, klättar ner, sätter sig på golvet och börjar äta. När Filippa visar sin lilla nos SKRIKER Sigge så högt att hunden faktiskt väljer att gå därifrån. I den här flocken gäller det att hålla i allt ätbart när man väl fått tag på det.
Sammanbrytningarnas kung är Sigge. Går det inte som han vill lägger han sig ner på golvet, skriker, sparkar och slår med händerna. Här får man stå åt sidan, bryta ihop vill han göra ifred. När han är klar går han tillbaka till problemet och löser det. När vi har folk hemma vill de gärna trösta Sigge när han bryter ihop men gissa om de blir rejält avvisade. Storebror bröt aldrig ihop så brutalt som Sigge gör, han blev mer ledsen och ville ha hjälp. Sigge vill inte ha hjälp, han fixar det själv, på egen hand när han brytit ihop klart.
Igår satt jag och läste igenom Sigges röda tråd, blev riktigt nostalgisk, många fina minnen har det senaste året innehållit. Sigge har ju varit en plättlätt kille att leda genom livet, åtminstone än så länge. Inga större kriser, sovit gott och ätit som en mindre häst. Söt som socker, skrattar och älskar nästan alla. Mer kan man knappt begära.
Vi fortsätter att röja i lillstugan mest hela tiden faktiskt, just nu är där ett riktigt upplag av bråte så till våren blir det storröjning. Pappan har fortsatt arbeta i Stockholm och vi har längtat och längtat efter honom. Men nu är det snart slut med det. Nästa vecka far han till huvudstaden för sista gången innan han ska vara hemma med grabbarna och jag ska jobba heltid. Sen hoppas vi att han hittar ett bra jobb här nere så vi kan vara tillsammans hela tiden.
Så livet går vidare i bokskogen. Lillebror Sigge har blivit stor och till våren kommer han bli storebror.
Tack för att ni läst, tack för alla rara komentarer, påhejningar och hälsningar.
Härmed avslutar jag Sigges röda tråd och hänvisar till Pappans blogg som ni hittar på busgrabbarna.wordpress.com.
Kram Susan
Hur trött blir man inte på sådant tjat. När man VET att barn skall njutas och njuta 
Då och då stannade han till och åt en jordgubbe direkt från plantan, han använde inte händerna utan åt den som en liten hund. Sen hastade han vidare igen. 
Alla vände sig om och man kunde se hur de trodde att jag, MOI 
Skulle inte tro det. 8)