Ska halvlägga mig och min kropp (ha ha) i soffan med en kopp grönt te, för omväxlings skull...och andas för mig själv efter en tuff dag.
Under en period har det känts så himla bra, och hjärtat var lyckligt värre...för det är ju så härligt när det känns gott. Men så rycktes jag undan, och föll liksom ner, o känner väl att jag inte kan ta nåt för givet, med mig själv, att självkänslan bla verkligen är en färskvara, som jag måste jobba med HELA tiden.
Har lärt mig att jag måste lära mig (min läxa) att säga ifrån om nåt inte känns bra. Skulle hålla i ett föredrag om kursen jag gått, på jobbet idag, då vi hade en kompetensutv.dag, men vad sjutton, egentligen vill jag inte, varför säger jag då till chefen - jo, det kan jag göra...o så får jag ångest, blir irriterad och allt går ut över familjen, i stället för att jag lyssnar på mitt hjärta o magkänslan. Förvisso är det bra att utmana sig själv, men viljan och rätt läge måste infinna sig...
På återseende om jag inte somnar i soffan. Funderar över min tråd i Barnafostran...om solrosfröna, kommer väl drömma om frön...
Glad är jag över givmilda vänner här!
