SM med Samuel

[Ylvispylvis]

Tack Torsmamma!!!

Du har såå rätt i allt du skriver!!

Det blev bara en check för mig, sedan räckte husljud (och att vara upptagen med datorn!) Han somnade sedan och natten blev ganska lugn. Något litet uppvak på morgonen också men han somnade snabbt om. Igår försökte vi ha en riktig toppendag med mycket av allt som är bra (ute, golv, delaktighet) och framför allt låta honom GÖRA mer saker AKTIVT vilket jag insåg att vi "glömt" lite på sistone! [-X Nu är han ju stooor pojke och klarar mycket väl att hjälpa till att vispa ngt, skära en banan med trubbig kniv och allt möjligt med handen om handen (och lite utan också). Diska är en hit förstås! Tända/släcka lampor och stänga dörrar är också hans jobb sedan tidigare. Om det var tack vare dagen eller pga utmattning efter förra natten låter jag vara osagt men inatt var det iaf knäpptyst från läggning till väckning! =D>

Det märks att han verkligen är inne i en utvecklingsperiod (om nu inte hela första året är en enda lång sådan! ) och växer både fysiskt men inte minst mentalt. Det gäller att ha förståelse och att vara lyhörd, för han kommunicerar ju så mycket mer nu och VET verkligen vad han vill! Försöker tänka att jag är hans förlängda arm/förmåga, som AW beskriver det.

Det är så skönt att det här underbara forumet finns när man för ett ögonblick tappar tråden eller Attityden och känner att allt håller på att gå fel. TACK för hjälpen och att ni finns och bryr er!!

Stor kram!!

/Ylva

[Ylvispylvis]

Gaaah!!!

Nu börjar jag få nog av den här Ångesten! Visserligen har nätterna varit fina, det blev bara en natt med frågor sen var det bra med det. MEN dagarna är ju helt galet skrikiga, jag döööör . Idag har jag typ fått bära honom halva dagen (utom morgonen då han faktiskt var trevlig). Sitta någon stund själv går bra men sen är det skrik o panik igen när han upptäcker att han inte sitter i mitt knä...typ. Är ju såklart gräsänka just idag o imorrn också så jag får ingen avlösning utan går upp i limningen titt som tätt och får lite panik över monstervrålen. Ibland tror jag han är halvt döende (tyvärr är han stundtals rosslig o hostig vilket ju inte heller hjälper hans humör). Men stundtals är han ju trevlig o iaf någon stund per dag t.o.m. lite kreativ, så sååå sjuk är han nog inte... Men bära en skrikande klump på tio kilo är inte det roligaste jag vet (även om det oftast blir tyst då... ). Tröstar mig med att det förmodligen ÄR ångesten och inget annat och att det därför kommer att gå över. Men åh så jobbigt det är att känna sig så irriterad på sin älskade son . Det är ju inte så jag vill känna .

Uttråkad är han nog också ibland – så har ni några bra tips på roliga lekar, populära leksaker/sysslor, VAD SOM HELST så tar jag tacksamt emot dem! Att gå ut har alltid funkat innan men nu känns det som att alla roligheter jag hittar på tas emot med skrik skrik o skrik. Fast sitta vid datorn är tydligen helt ok, bara man sitter i knät...

En annan sak är att em-luren krånglar o tyvärr somnar han då istället totalt utmattad (efter hemskt skrikig timme typ) vid 17.30. Omöjlig att väcka så efter fem min skakar jag liv i honom och han blir inte glad men så är det. Hur göra? Han somnar inte när jag lägger honom "i tid". Schemat nu som det brukar se ut:

7 morgon med någon droppe bröstmjölk
7.45 Frukost (brukar inte hinnas tidigare trots att vi försöker)
9.00 45 min sov
11.45 Lunch
12.30 1,5 h sov
14.00 upp
15.00 Mellis
18.00 Middag
19.00 Godnatt (max 5 min babbel innan han slocknar)

Ändra ngt?

Hjäääälp!!

/Ylva

[Ylvispylvis]

Nu när älsklingen har somnat (och jag har andats ut lite) passar jag på att nyansera bilden lite genom att svara mig själv.

Men stundtals är han ju trevlig

Precis! Gäller bara att sträcka ut de stunderna och att avleda monstervrålen med något som han ALLTID gillar, dvs. diska eller allmänt blaska med vatten i olika kranar ! Bra idé! :thumbsup:

En annan sak är att em-luren krånglar

Nej, det hänger ju ihop! Skrikigaste tiden är ju där när han eg. är trött men inte somnar...så imorrn tar jag en promenad med vagnen just den tiden så han kan dåsa till lite om han vill .

Omöjlig att väcka så efter fem min skakar jag liv i honom

Vill bara förtydliga att jag naturligtvis INTE menar bokstavligt!!! Jag tar bara upp honom och låtsas att han är vaken, vilket han då blir...om än inte så glad över detta faktum .

Äter gör han som en fullvuxen häst. Ibland tror jag han har ont i magen för att han ätit för mycket...eller nåt. Sover bra allt utom em-luren som ju ska bort men 5 min behövs tydligen ändå (iaf nu när han är lite krasslig).

Vill avsluta positivt: Igår sjöng jag på en begravning och pappan spelade. Under tiden sov Samuel sin lunchlur alldeles perfekt utanför (i sista stund fixade vi en backup-barnvakt men hon behövde inte gripa in)!! Såå skönt att kunna lita på hans sömn! TACK Anna Wahlgren för det!!!

Kram på er nu ska jag njuta av en helt egen kväll och samla mod till imorrn!!! 8)

[SaraMilana]

Jag hoppar in här lite i din fantastiska monolog! :thumbsup:

Å herregud vad jag bävade inför åttamånadersångesten den här andra gången. Med Stella stod jag knappt inte ut, bara gnäll och gnäll och gnäll och sömnen gick helt åt skogen. Men med lite perspektiv på tillvaron (eller mamma till två små illbattingar ) så vet jag ju att det går öööver.

Den här gången gick min strategi ut på att göra det som funkar. Liksom ta sig igenom och ut på andra sidan på smidigaste möjliga sätt. För det är bara en kort period det handlar om. Men jag har försökt undvika att införa sånt jag inte vill ha kvar sedan, typ gå runt och bära för att hålla nöjd.

Sigrid har tyckt att det är helt ok att göra små utflykter med vagnen där det finns mycket att titta på, typ åka på shoppingtur. Win-win. Hon har även tyckt att det varit skoj att åka bärsele skumpandes efter storasyster som susar iväg på trehjulingen. Eller på en skogspromenad på jakt efter vitsippor eller metspön. Och så har jag spenderat väldigt mycket tid bara sittandes på golvet så att hon själv kan söka närhet så mycket och ofta hon vill.

Jag har helt enkelt dragit ner på ambitionsnivån för det där andra, typ matlagning, som inte är så skoj för en med värsta ångesten. Make it work!

Det är knepigt sådär i mellanperioder tycker jag, som mellan tre och två lurar, där Sigrid och Samuel är nu. För trött för att vara vaken och för pigg för att somna. Jag har nästan skippat den tredje luren för Sigrid nu, någon enstaka gång behöver hon en 20-minutare, ibland räcker 5 och ofta inget alls.

[lgh140]

Hihi, du är så rolig Ylva!

Det är fördelen med att ha för många ungar - blir inget bärande av utan jag får bara vackert slå mig ner på golvet/marken när det gnälls Att vänta på den där "tomma tiden" tycker jag är bästa boten.

Kram på er!

[Ylvispylvis]

Hej alla underbara!!

Ångesten har förstås gått över för länge sedan, turligt nog släppte den lagom tills vi skulle hälsa på släkt o vänner så de fick träffa en riktigt trevlig eller iaf inte otrevlig Samuel. Han är så söt att jag allvarligt riskerar att vilja "gifta mig med barnet" så det är nog bra att mammaledigheten snart byts i sommarlov och sedan ska pappa ta över. Känns vemodigt men också ganska skönt...inte minst sommarlovet såklart!!

Nu är han stooor, men mest fysiskt . Men inte är han direkt tidig i utvecklingen, han sätter sig inte själv från liggande än t.ex. Igår såg jag honom dock fixa tekniken någon/några meter i den KORSVISA ålningen!! =D> \:D/ Blev överlycklig och tjöt varpå han såklart halkade in i sin vanliga guppstil... men det är på gång och känns skönt att han inte börjat resa sig ens till krypning än för då har vi ju tid att åla med fin teknik!!

Annars flyter det på och den underbara godingen klarar sig bra om dagarna. Att ångesten är över känns såååå skönt. Märks så tydligt att han mår bättre inuti, liksom. Förra lördagen sjöng jag på konsert och pappan spelade så Samuel fick ha barnvakt hos sig (hemma hos oss) för första gången!! (Ja, snacka om överbeskyddande mamma men vi har faktiskt inte ansett oss behöva ngn förrän nu). Den hysteriska mamman hade skrivit lapp och undervisat stackars vännen som skulle natta och allt och tränat ramsa...och allt gick sååå bra :thumbsup: , inte en tår när jag vinkade hejdå och inte senare heller, och Samuel hade somnat som en stock av ramsan lika "snällt" som vanligt. Skönt!! :thumbsup: Stenar föll från mitt hjärta, antar att alla som har upplevt det vet hur det känns första gången man verkligen lämnar över till ngn annan än sin respektive och det funkar bra! \:D/

MEN en fråga: fm-luren har strulat av och till och har inte den strulat så har långluren gjort det. Jag tänker att det är för mycket sömn på schemat? Eftersom han är över 9 månader nu är det väl dags att korta fm till 20 min? Han har också börjat vakna för tidigt på morgnarna ibland, hojtar till ibland så tidigt som 06.10 men oftast från 06.30 och framåt. Hur ska man tänka med schemat då? Hålla kvar "väckningstiden" på fm och bara lägga lite senare istället? Och ha kvar långluren på samma tid?

Ett tag trodde jag det var övertrötthet men visst kan det vara så att han behöver en längre lur mitt på dagen och därför blir för trött på em när han bara sover 45-60 min då istället (för han somnar inte om)? Trots tillräcklig tid totalt per dygn alltså? Och alltså skulle bli piggare av 20 + 1,5 än av 45 + 60, liksom? Så tänker jag spontant. Har ngn annan kortat fm-luren än?

Kram på er!

[SaraMilana]

Åh, vad roligt med en uppdatering om Samuel! Som jag ju har fått äran att träffa live nu också! \:D/

Härligt med korsvis ålning, nu vet du ju att han kan! Fast det verkar ruskigt lätt att de trillar tillbaka i felaktiga beteenden - äntligen har jag fått Sigrid att förstå hur man egentligen kryper. Det tog ett bra tag! Mycket krypning på gräsmattan verkar ha gjort susen här.

Och vad roligt att det gick så bra med barnvakten! Så klart att det gjorde! =D>

Jag tycker absolut att det låter som att det är dags att korta ner fm-luren! Gört! :thumbsup: Mina barn är inte så mycket att jämföra med när det kommer till sömnen, här sover vi ibland tre gånger per dag fortfarande...

Kram!

[Ylvispylvis]

Hej igen!

Nu var det väldigt länge sen och jag skulle gärna skriva en hel roman men jag har inte så mkt tid så jag ska försöka vara lite kortfattad ( ) . Anledningen är faktiskt fnurra på sömntråden!! Vi har nu klarat av bl a semester i 2 veckor med sovande på alla möjliga och omöjliga ställen samt 3-dagarsfeber mitt i det. Det har ändå gått bra och schemat har hållit bra (utom när han var sjuk). Fm-luren blir fortfarande 45 min ibland när han känns trött och grinig men oftare 20-30 min. Vi lägger oftast 15 min senare då och långluren ligger kvar på samma ställe 12.30-14.00.

Samuel, dryga 10 mån, vänder sig (äntligen) obehindrat från rygg till mage också och börjar intressera sig för att resa sig mot saker även om han verkligen inte klarar det än. Kryper nästan men inte riktigt än. Jag tänker jämt om honom att han är så vääldigt sen i fysiken men rätt vad det är så sprätter han till och utvecklas. Tänder har han 4 uppe, 2 (snart 3) nere. Och är en solstråle när han inte är trött.

MEN tyvärr måste jag bekänna att nätterna inte är så strålande fläckfria längre! Det var, när jag tänker efter, länge sen han sov en hel natt utan ett enda uppvak. Övertrötthet har jag ofta trott att det har varit men nu har vi nog snarare hamnat i en snutte-cirkus!! [-X Eller vad det nu är...men det har sin upprinnelse i att vi under semestern ville ha honom så nöjd som möjligt (tyst alltså) på nätterna så när han vaknade av att snutten var borta (1-3 ggr per natt ibland) så gick vi snabbt in, gav honom den och snabbt ut igen utan ljud. Han somnade direkt om och brydde sig oftast inte om att vi varit inne. Ibland skrek han i panik och då var det vändningscirkus som gällde men även då gick det bra att bara gå in, vända och ut snabbt igen.

Men nu när vi är hemma igen och allt borde vara extra lugnt så verkar det som att han har börjat busa med oss pga allt trafik i rummet som ju började eskalera under semestern #-o . Förut hade han sovit i flera timmar (oftast) om/när han vaknade men igår var det typiskt kvällstrassel i nästan en timme efter nattningen och idag var det precis likadant! Visst kan det vara övertrötthet också men han lägger sig snällt som vanligt men slarvar (eller kastar med flit?) bort snutten och skriker vilt. Vi har ju redan gått i fällan och gått in för att ge honom den men märkte om inte förr ikväll att han börjar skratta när någon kommer in typ "ja, jag lyckades lura hit mamma", så då blev det ramsor och till slut dammsugare tills han gav sig. Inte kul alls men jag vet ju att jag har mig själv att skylla!! [-X #-o

Frågan är nu bara hur vi bäst hittar tillbaka till de gamla goda rutinerna? Eftersom han är ganska förkyld just nu tänkte jag först att det var därför också, + övertrötthet men det känns som att han skriker för att få in någon som underhåller i rummet...så jag lutar nu åt att han snarare är för pigg, eftersom han orkar busa. Tror ni överhuvudtaget fm-lurens längd kan spela in eller är detta (som jag misstänker) bara en cirkus, kanske pga utveckling på g eller nåt? Vi har inte haft särskilt många tidiga uppvak på morgnarna, eller så har jag bara vant mig...det var verkligen alldeles för längesen han sov hela natten utan klagan... och jag har hela tiden tänkt att det ska lösa sig snart och inte tagit tag i det...men kvällsbus, där går gränsen!!!

Hjälp och förmaningar önskas!! Tror bestämt att jag måste damma av min attitydmössa också...

Kram!

/Ylva

[lgh140]

Underbart att läsa lite om Samuel igen!

Vår stora, Ville, var lite seg i det motoriska han också. Men så runt 11-12 mån började han vända sig, krypa och gå nästan på en gång - vi hann inte riktigt med där i svängarna Och nattlig cirkus har kommit och gott och jag inser det oftast, precis som du säger, när han liksom sitter och skrattar när jag kommer in #-o Men det är bara att göra om och göra rätt. Du vet ju vad som gäller: Ramsan och husljud och tillbaka till din underbara attityd som har tagit er dit ni är idag

Kram!

[Ylvispylvis]

Tack!

Förra natten var det faktiskt tyst ända till morgonen efter den där kvällsaktiviteten! Och igår kväll somnade han direkt när vi la honom (la 18.45 för att minska risken för övertrötthet – funkade alltså!). Inatt var det kris vid 04 och jag hörde att han i princip sov men att snutten var borta, han skrek väldigt ledset fast typ i sömnen och är kanonförkyld så det lät förfärligt jobbigt för honom. Alltså orkade jag inte bråka utan gav honom den och sen sov han till 6.47 (väcker 7). Det jag nu ska jobba bort är uppvak på natten och att jag vill att han ska sova tills VI väcker honom och inte ligga och hojta 10 min innan typ "hjäääälp, jag måste upp nuuu". Men skönt om det bara var 2 kvällar med trassel. Det visar sig väl men nu är vi iaf på banan och ska minsann klara det! Vargarna ska väck!!

Kram!

[Ylvispylvis]

Kvällstrasslet kom inte tillbaka utan det var bara 2 kvällar (den här gången... ) och nu är vi tillbaka i det som gått och blivit "normala förhållanden" sedan flera veckor, dvs. att jag i regel springer upp 1-3 ggr per natt för att antingen ge honom snutten eller nynna lite vid dörren eller ge pangramsa någon morgon (har dock skärpt sömntiderna en aning så får se om det ger resultat). Det som stör mig mest är nog snutte-problematiken för det känns som att det är läänge tills han kan rota runt själv i sängen och hitta den i mörkret. Ofta hittar han den ju själv men när han inte gör det ligger den i regel inklämd vid spjälskyddet i höjd med benen, typ, helt omöjlig för honom att få tag i, tänker jag. Vända sig själv kan han ju...så där tänker jag mer "skyll dig själv"...

Hur skulle ni ha tänkt/gjort i det här läget? Känner att jag behöver och vill ha tillbaka de fina hela nätterna som vi hade förut! [-o< Men vill samtidigt inte beröva honom den trygga snutten... Tips? Vi leker "vaar är snutten?" på dagarna men det är lite skillnad på att se den ligga på golvet och åla dit och att mitt i beckmörkret rota runt helt sömndrucken och hitta den...

Mitt första steg ska nog vara att avvakta mer innan jag tar mig ur sängen, jag känner att semestern har gjort att jag reagerar på minsta lilla och liksom hoppar upp som om elden vore lös...

Kram på er i sommarsolen!

/Ylva

[SaraMilana]

Jag har inget att tillägga, det låter som att du redan har alla svaren själv... Ligg kvar du och låt honom försöka lösa kriserna själv innan du rycker in. Svaret på eventuella frågor efter det skulle jag säga är ramsan snarare än att rusa in och leta snutte. Sova kan man göra ändå tänker jag.

[Ylvispylvis]

Kära fina forumvänner!!

Den lille gosse som snusar så sött i sin säng just nu fyllde idag ETT ÅR!!! \:D/ Det är helt otroligt vad snabbt tiden går, som ju många av er vet av erfarenhet. För några dagar sedan började jag jobba igen (jobbar 50%) och lämnade över stafettpinnen till maken som sköter det galant förstås...men vad hände?

Hälsan tiger still, heter det ju, och det mesta har flutit på utan bekymmer här hemma den senaste tiden. Vändningscirkusen gick över och Samuel verkar trivas bra med livet. Han är lik sin mor i sinnet och sin far i kroppen. Är viljestark och har en mistlur till röst som gör att det är svårt att inte göra honom till lags! Och en riktig klump är han som snart väger 12 kg tror jag. Idag har vi firat med blåbärstårta (LCHF typ) och trots att han grundat med lite vanlig mellis åt han två ganska stora bitar och så lite extra blåbär till efterrätt. MEN sen åt han faktiskt bara 2 tsk mat till middag! #-o Det var helt klart rekordlite för honom men jag är inte så orolig...

De senaste kvällarna har vi dock haft något som kan kallas "sittcirkus" när Samuel vaknat vid 21-22 och varit förtvivlad: "Hallååå, kom och hjääälp! Sängen har flyttat på sig och det mjuka och sköna är boortaaa!!" Då har min lilla älskade bebis (jo, ett tag till va? ) satt sig upp i sömnen och vet inte hur han ska komma ner igen!! #-o Självklart kan han detta under dagen men jag tror det kan vara mörkret som gör honom lite osäker . Vi får väl se om det blir inlägg på säkra sovare om detta framöver...jag kan inte låta bli att tycka att det är vääldigt gulligt som det är nu, säkert inte rätt inställning men han är ju bara sååå charmig och söt!

Sover som en gris och äter som en häst gör han och har nu börjat krypa och så smått resa sig upp. Kanske att han en vacker dag lär sig gå, även om det känns långt bort nu. Men pratar gör han ganska mycket (om än oförståeligt för det mesta) och förstår typ allt.

Nu känns det lite vemodigt och säkert är det därför jag har skjutit upp det här inlägget så länge. För HUR skulle jag ha klarat mig utan detta forum och ER kära, som hjälpt mig så oändligt mycket och gett mig både feedback, andrum och peppning genom hela det här året? Ni är helt otroliga, er kunskap och ert tålamod borde ge er något slags pris tycker jag! =D> =D> =D> Men som tur är kommer jag ju hänga kvar här en hel del och så hoppas jag vi ses på andra sidor på forumet framöver!

KÄRLEK till er och TACK för allt!!!

Kram och hej!

/Ylva

[lgh140]

Det har varit så roligt att följa er under det här året! Underbar grabb och underbar mamma

[SaraMilana]

Jag kommer sakna dina superhärliga beskrivningar, tack för att vi fått följa er!!!