Jag har en fd svärmor, som jag hade riktigt stora problem med. Hon var fruktansvärd.
Några förfärliga anektoter kommer här: (så här ska jag inte göra
)
Svärföräldrarna hälsade på under BB vistelsen. Barnet skrek, och jag som förstföderska var lite ovan att lägga till bröstet.
Svärmor lyfter upp min tröja, varpå hon tar fram mitt bröst. Av chocken och allt tumult gör jag ingenting. men min intrigitet tar enorm skada på hennes intrång.
Hon har med sig besökare till våran lägenhet, och visar och öppnar samtliga garderober, vad vi har där, och hur det ser ut. Vilket också var ett slags intrång.
Vi lämnade bort vårat barn i några timmar, vid 6 veckor, hon var barnvakt. Jag fick senare veta att hon ammat honom
för att få honom att sluta skrika. (jag hade, skickat med urpumpade mjölk...)
Det var droppen, och jag blev nog väldigt avigt inställd, efter det.
Jag och pappan flyttade i sär, och nu förtiden så är vi i alla fall försonade på ett icke uttalat vis.
I dag respekterar jag, och är snarare tacksam för att hon tagt hand om mitt barn, varje gång han skulle ha tillbringat tid hos sin pappa. Det är egentligen jag och hon som haft den gemensamma vårdnaden, när pappa inte ville vara pappa, så har det varit hon...
Så en slags outtalade respekt är det jag känner för henne nu.
Min nuvarande svärmor, ja, vad ska man säga, jag skulle i alla fall önska att hon var lite mer avslappnad, att hon kanske hade mer förtroende för mig och sin son, att jag kände att jag kunde få vara mig själv i hennes närvaro, utan att behöva undra vad hon tycker och tänker och om hon nedvärderar oss i sina tankar, om hon tycker att jag inte är bra nog, varken som mor eller sambo. En lite mer avslappnad attityd, är vägen till mitt hjärta.
Hon är som så granskande och värderande.
Hur man själv kommer att bli som svärmor
Kanske kommer man med förslag om standardmodellen, och social delaktighet, och ska visa hur man vagnar, och ramsar, medans svärdottern antagligen tycker att man är
och snör ut en ur hemmet
-0211 v30 
?