Förstår att det känns jättemotigt just nu... Men loppet är inte kört, du kommer att lyckas vända detta! :thumbsup:
Vad händer vid läggningarna? Börjar hon gråta redan när ni går in i rummet, när ni busar, när ni lägger ner henne eller EFTER att ni lagt ner henne?
Jag är ju själv nybörjare men jag skulle testa att i 3 dagar tillbringa nästan all vakentid i sovrummet så att rummet inte enbart betyder "sova" för henne. Samt att busa och locka till skratt flera gånger varje dag, i rummet, trots att det inte är läggning. Då borde även buset frikopplas från läggningen.
Hur ser det ut runt sängen? Vi har satt upp fina blomlampor från IKEA på väggen ovanför sängen, Oliver är väldigt faschinerad av lampor överhuvudtaget och gillar verkligen dessa. Vi har även hängt upp en enkel mobil från IKEA ovanför sängen, den sitter fast i en speldosa som man kan vrida upp så den spelar. Denna används ju inte vid läggning men är mysig att titta på när man har ensamlek eller om mamma håller upp honom framför
Har även satt upp en lång tygbok ovanför spjälskyddet på sidan (går att veckla upp, tror den kommer från Goboken) som är spännande att titta på.
Dessa saker har här hemma bidragit till att när vi leker i rummet vill Oliver gärna fram till sängen och titta på de olika sakerna, känna på mobilen och lamporna osv.
Testa även att slänga ner täcket på golvet när Loa leker på golvet. Det är spännande att känna på täcket, dra i det och försöka krypa upp/in i det när det inte ligger i sängen.
Jag har upptäckt att Oliver ofta är väldigt trött vid läggning och pallar helt enkelt inte att gapskratta då. Han är svårflirtad i vanliga fall, försöker vi få honom att skratta högt när han är trött blir han istället övertrött och gnällig. Så jag har faktiskt gått över till att först försöka få honom att skratta, märker jag att han är för trött nöjer jag mig med att han är glad, ler och är nöjd. Då lägger jag honom snabbt och ramsar mig ut.
Om du känner dig osäker och nervös vid läggning så gå igenom hur du ska göra innan du går in i rummet med tösen, då är det större chans att man inte står och velar och duttar och stoppar ner vargar i sängen. Tex: nu går vi in i rummet, hissar och busar lite på vägen till sängen, sedan lägger jag ner henne och stoppar snabbt om med täcket samtidigt som jag säger "åh vad skönt det ska bli att sova en stund", jag sätter på andningslarmet, släcker lampan, går snabbt mot dörren och ramsar glatt och självklart...
Sedan brukar jag försöka göra i ordning sängen innan läggning; tex skaka och vika om draglaklanet samt lägga i ordning täcket/filten så att jag bara kan lägga ner Oliver, vika över täcket och snabbt gå iväg. De gånger jag glömt att förbereda har det ofta blivit lite duttande eftersom täcket inte legat bra eller lakanet varit skrynkligt osv. Och då har läggningen tagit längre tid och Oliver har blivit förbannad och ledsen för att jag står där och velar och duttar.
Hoppas detta kan ge dig lite idéer och ork inför nästa läggning.
kram!
Avvaktade sedan men hon hade gråtit upp sig en del. Fick ramsa 2 ggr, sen somnade hon om. Hörde henne igen vid 22 men då klarade hon det själv. 
Titta tex på vår fina hjärtebarnskontrollant Luvisen, hon fick kämpa nästan 2 månader. Så tappa inte modet, ni är snart i mål! :thumbsup: 
När jag kom hem med Ronja från BB (samma dag som hon föddes) så var jag såå påläst på Standardmodellen och jag var övertygad om att det skulle fungera perfekt! Första natten deppade jag ihop helt - för inte tusan fungerade det som det skulle! 
Nu har hon gråtit en halvtimma inför morgonluren. Har varit inne och buffat en gång, buffade en gång igår vid läggning. Hon fattar ingenting just nu. Är minst lika panikslagen som jag. Vi måste kura om läggningarna men hur gör man det om man omöjligt kan få bebisen att skratta för den bara gråter??
så beror det på att läggningen nu till middagsluren gick på några (visserligen arga 
) minuter. Hade skärpt till mig lite, lite bättre (men kan bli myyycket bättre) attityd.
Det är inte så att vi inte skojar med henne övrig tid, men långt ifrån lika krampaktigt 
Jag förstår att hon inte kunde sova i natt. Mina töser här har haft det likadant. Det som fungerade för oss var att bädda sängen mjuk, så dom liksom sjunker ner lite. Vi la ett extra vuxen-täckte vikt på mitten över madrassen och på det en fleece-filt. Där huvudet ska vara la vi sedan draglaken (Fast vi använde aldrig "riktiga" draglakan utan bara vikta örngott) som vanligt. Sängen blev då mycket mjukare och tryckte inte så hårt mot benen. Kanske kan det fungera för er oxå?!