Vilken tur att ni finns, kändes så bra att få läsa era svar igår. Tyvärr orkade jag inte svara för jag kände mig manad att gå och lägga mig just in case det skulle bli en lång natt/mycket tidig morgon.
Han skrek på ett tag till men somnade till slut. Vaknade klockan fem och skrek, men somnade om direkt vid lite buff. Tog en minut. Sov sen till sju. Puh!
Så till själva problemlösningen. (Jag fattar fortfarande inte hur man citerar flera saker och flera personer så nu blir det old school style här)
Chokladkaninen:
Jag skulle säga att det är de tidiga morgnarna som är själva ägget. Kom ju vid införandet av vintertid. De leder till trötthet på morgonen, men jag skulle inte säga att Charlie är extra gnällig faktiskt. Skrik vid läggningarna KAN ju vara övertrötthet, men vi har inte märkt någon skillnad om han läggs klockan sju. Däremot har läggningarna inte tagit en halvtimme de senaste kvällarna, utan mer tio minuter. Helt okej. Men sen vaknar han ju igen efter en timme Och skriker. Ramsan då. Nej jag tror ju inte på min egen ramsa, och det är ju minst sagt ett problem. Vet inte vilket tonläge jag ska använda vid förtvivlat skrik och hur ofta jag ska ramsa. Är med på att man inte ska tjata och drämma till när skriket ändrar karaktär, men det här känns inte som sådana skrik. Han skriker inte för att han helt plötsligt ska lära sig att sova själv och undrar vad fan som händer. Om jag ska vara helt ärlig ser jag inte hur hans skrik skulle vara frågor alls. De låter som skrik av obehag, rädsla, smärta eller liknande. Det JAG vill förmedla är förstås lugn, att allt är bra. Men de ramsorna lyssnar han inte på, han skriker ju! Och försöker jag låta bestämd, ramsa med pondus låter jag enligt Johan "psyksjuk". (Haha!) Jag har frågat detta förut, men jag tycker forfarande att det finns vissa oklarheter kring hur mycket man ska ramsa. Jag läser dels tips om att vara mycket sparsam, och dels tips om att ramsa tills han lyssnar, tills ramsan går igenom. Vi pangramsar direkt, men det är svårt att hinna innan han skriker upp sig eftersom han brukar typ vakna med ett jätteskrik direkt. Så: Är ramsan något man ens kan lyckas med i sådana här lägen? Skriker han förtvivlat i en halvtimme och till slut tystnar KAN det ju lika gärna vara att han ger upp som att han faktiskt blivit lugnad av min ramsa. Vill absolut inte riskera att det blir så. Jag kan ta att Charlie skriker av frustration och ilska och trötthet och allt sånt, men står inte ut med tanken på att han skriker av förtvivlan och inte får hjälp för att mamma och pappa inte vill "skämma bort" honom med buffning. Förstår ni mig på det här?Tack för länkarna! Jag ska läsa igen, för femtioelfte gången. Man kan aldrig läsa på för mycket!
Och även om det känns rätt hopplöst med att lösa tidig morgonproblematiken har jag ju inte så mycket val, eller hur? Bara satsa!ElinN:
Det känns väldigt tidigt med 8-ångest nu med tanke på att han knappt är sju och en månad för tidigt född, men det kanske inte har någon betydelse. Ska ändå läsa på ordenligt! För den kan ju komma extra tidigt. Helt klart händer det något med hans utveckling just nu. Han har precis lärt sig att rulla från mage till rygg och gör detta hela dagen lång. Fram och tillbaka. Kan inte åla än. Är säkert frustrerad. Men på det stora hela är hans humör strålande och han är inte ledsen eller orolig i övrigt. Har inte märkt någon som helst klängighet eller liknande, han klarar sig bäst utan mig. (Tro mig, jag försöker gosa varje dag, men det är astråkigt tycker Charlie)Ja, det här blev ju tidernas längsta inlägg. Det får vi leva med. På det stora hela är jag en klippa, lugn och fin Ann-Christin. Ska bara fixa till Attityd vid skrikfesterna kvällstid. Och jag VET att det går över, snart är allt bra igen!
Tusen tusen tack för ert stöd!
bara belysa att det finns olika sätt och vägar. 
Men så behöver det ju givetvis inte vara hos alla. Bebbo lugnar ned sig snabbt av buff och/eller solfjäder, men börjar ofelbart skrika när jag går ut - men tar sedan ramsan! Så om han strular någon gång kan man behöva buffa för att liksom etablera kontakten om man upplever att ramsan "inte tar", men det slutar alltid med att det är ramsan som får sista ordet. Det är helt enkelt, för Bebbo, den som säger att allt är lugnt och tryggt och "som vanligt". 
Varför skarvar Charlie? 
Förmodligen pga en viss övertrötthet. 
) ! Ingen ledsen pojke = ingen ledsen mamma! :thumbsup: 
Hur lägger man om sen när ungen blir stor?