
Hon har vuxit till sig sedan du startade tråden men hon är fortfarande ett litet Skräp. Att hon "ju skall klara av att somna om själv" är nog lite mycket begärt, när man bara är en månad gammal
Så du / ni får hjälpa henne då och då och speciellt för att få till de där sex timmarna, som hon behöver nu på natten.
Nu hänger allting samman så därför är det bra om du någorlunda kan sikta mot 2-2 på dagarna. Det är t ex ingen bra idé att hålla henne uppe så länge på sena kvällen att hon riskerar att bli övertrött. Det påverkar natten. Och den i sin tur påverkar nästa dag. Osv, osv
Två timmars vagning indikerar endera av två eller båda:

Lilla magen är inte mätt. Du säger att hon kaskadkräks allt hon ätit hela kvällen och får det till 1-2 dl. Men det är inga mängder. Förhållandevis. Det låter som en rätt lagom portion. Den ska förstås inte kräkas upp, helst, men det kanske inte är så farligt som det låter på dig, menar jag. Se till att hon rapar ordentligt innan du börjar härja med annat, som bad etc. Se till att hon inte blir övertrött - vill du ha lååång kväll måste hon få en 20-minuters mitt i och ta igen sig på. Nattslurken kommer då efter en bra paus, precis innan hennes natt ska börja, och lugnt och fint serverad en icke övertrött liten älskling som hunnit smälta undan de första omgångarna mat någorluna och vila på det, borde inte nattslurken ställa till några problem. Dvs inte dra med sig några våldsamma kräkningar utan i så fall någon högst normal liten uppkastning. Och även om du då tycker att magen borde vara alldeles tom sedan, vågar jag nog lova att den inte är det. Hon äter fint på dagarna och både klarar och behöver sina sex timmar natt. Så ge henne dem

Vagningstekniken verkar inte betryggande. Den måste ni nog bägge två öva upp. Öva med tyngd i vagnen (inte barnet) så ni får in rätta snitsen, rätta tempot, rätta tekniken (se Verktygslådan). Vagningsträsket tar er annars
1. Avvakta. Hon kan hålla på med saker ni inte ska störa. Suga fingrar (måste inte betyda att hon är hungrig; däremot "måste" hon suga på allt som kommer i hennes väg och går att suga på), lägga sig skönare tillrätta (inte så lätt när man inte vet hur man gör och inte ens vet vad som är ens egen lilla kropp och hur DEN fungerar

), slappna av, fast det är saker som rör sig i vagnen (Vem? Moi

), etc. Lär er lyssna och känna igen och tolka och stör absolut inte dessa hennes egna förehavanden. Det kan t o m hända att hon småskriker här av och till, och det behöver inte alls betyda att hon är ledsen eller olycklig. Hon har utrustats med en röst. Innan hon föddes hade hon aldrig hört den förr. Hon vet inte ens att det är hennes egen. Och hon styr inte medvetet över sina ljud och läten. För henne bara "kommer" de, precis som munnen bara suger när det finns någonting att suga på som rör vid den.
2. Avvakta också när hon börjar skrika tills ni är bombsäkra, absolut bombsäkra på att hon inte kommer att "gå ner" igen.
3. Hugg vagnen stadigt och bestämt i avsikten lugna, inte trösta.
4. Vagna med uppövad teknik 3-4 drag, inte mer. Det ska räcka för att hon ska tystna och slappna av. Avsluta med hastigt skak några gånger och GÅ.
5. Vagna INTE längre än ni vagnade, varje gång. Börja om vid punkt 1 före varje ingripande.
6. Odla Attityden. Tänk inte: "Gud, om hon kunde somna snart" eller "Hon somnar ju inte om!" utan syna ledningen i sömmarna. Er uppgift är att hjälpa henne genom att i handling tala om vad som gäller och att hon kan vara lugn i det. Det är inte hennes uppgift att bekräfta att ni gör rätt eller att efterkomma era önskemål. Det är alltså inte ni som ska ställa frågor - i attityd och handling - utan ni som ska ge svaren. På hennes.
Förstår du på ett ungefär
