oroliga för lille Ida!
Ja, så har vi då varit på utvecklingssamtalet, och det känns faktiskt lite lättare i hjärtat! 
Idas fröken tyckte visserligen hon höll sig lite ensam, och lekte mest själv, men hon sitter inte för sig själv. Hon sitter mitt i sandlådan, mitt i smeten, men är lite i sin egen värld, pysslar fullt och djupt koncentrerad med sitt. Fröken sa även att hon inte reagerat på detta, hon hade däremot gjort det, ifall Ida suttit 10 meter bort.
Hon upplever det inte som att Ida inte får vara med. Det är en av dagisets absoluta grundregler, att ALLA ska alltid få vara med. Sedan, som hon sa, ser de ju inte allt som sker, men visste vi något som hände med något speciellt barn, var det otroligt viktigt att vi sa det, så de kunde hålla extra uppsikt.
Sedan visste hon ju om situationen med X som kramas så mycket att barnen välter, slåss, sitter på barnen o.s.v, hon hade hört det från fler håll.
Idag när jag lämnade barnen kom X mot Ida för att kramas, och Ida skyggade in mot husväggen och ropade "Jag vill inte kramas, jag vill inte!!!"
Hjärtskärande att se! En fröken sa till X, "Nu vill inte Ida kramas, så då gör man det med någon annan" "Ja, sa jag MIG t.ex!! 
" Och så kramade jag X. 
Bebisspråket har försvunnit även på dagis. Hon tyckte det verkade som att Ida kanske är lite tillbakadragen just nu, men hon är på gång! Det kan vända om någon månad, eller rentav en vecka.
När man är själv med henne och pratar är hon hur gó och social som helst
Hon höll med om att Idas väg in i dagis varit lite extra tuff, och att det kanske inverkat lite.
När hon började var det en höggravid fröken, som strax blev mammaledig. Efter det, en vikarie som ryckte in, efter det en fastanställd, ett tag, och nu i augusti, 2 nya fröknar igen. Nu är gruppen permanent, det är sådan den ska vara, men Ida kaske tvekat över detta, att hon inte riktigt vet vart hon hör.
Idas fröken är jättebra, rak och ärlig. Hon sa att är det minsta lilla ni funderar över/tvekar över så PRATA med oss! Vänta inte till utvecklingssamtalet, ta upp det direkt! Både positiva och negativa saker.
Det känns bra att hon sa så!
Vi får avvakta och vänta på att Ida ska komma ur sitt lilla skal och ta det lugnast möjligt med henne under tiden Hon har nog helt enkelt inte så stort behov av att leka med andra barn ännu, men det kommer!
Det kändes i alla fall väldigt bra med samtalet, och skönt att höra att hon inte sitter för sig själv, utan åtminstone sitter för sig själv i gruppen!
Även skönt att personalen inte upplever henne som "socialt inkompetent"
Ang. att det tar sådan tid att ta på sig kläder då vi ska åka...Där kom det ett Barnabokstips Byt taktik! Just det, för vad gör jag när det sniglar fram, och tar 30-40 minuter...Blir en gnällande Vän av ordning... 
Japp, så imorgon byter jag taktik, och börjar ta på henne hennes kläder, kör så någon vecka, för att sedan återgå
kram anna
Idas fröken tyckte visserligen hon höll sig lite ensam, och lekte mest själv, men hon sitter inte för sig själv. Hon sitter mitt i sandlådan, mitt i smeten, men är lite i sin egen värld, pysslar fullt och djupt koncentrerad med sitt. Fröken sa även att hon inte reagerat på detta, hon hade däremot gjort det, ifall Ida suttit 10 meter bort.
Hon upplever det inte som att Ida inte får vara med. Det är en av dagisets absoluta grundregler, att ALLA ska alltid få vara med. Sedan, som hon sa, ser de ju inte allt som sker, men visste vi något som hände med något speciellt barn, var det otroligt viktigt att vi sa det, så de kunde hålla extra uppsikt.
Sedan visste hon ju om situationen med X som kramas så mycket att barnen välter, slåss, sitter på barnen o.s.v, hon hade hört det från fler håll.
Idag när jag lämnade barnen kom X mot Ida för att kramas, och Ida skyggade in mot husväggen och ropade "Jag vill inte kramas, jag vill inte!!!"
Hjärtskärande att se! En fröken sa till X, "Nu vill inte Ida kramas, så då gör man det med någon annan" "Ja, sa jag MIG t.ex!! " Och så kramade jag X. Bebisspråket har försvunnit även på dagis. Hon tyckte det verkade som att Ida kanske är lite tillbakadragen just nu, men hon är på gång! Det kan vända om någon månad, eller rentav en vecka.
När man är själv med henne och pratar är hon hur gó och social som helst
Hon höll med om att Idas väg in i dagis varit lite extra tuff, och att det kanske inverkat lite.
När hon började var det en höggravid fröken, som strax blev mammaledig. Efter det, en vikarie som ryckte in, efter det en fastanställd, ett tag, och nu i augusti, 2 nya fröknar igen. Nu är gruppen permanent, det är sådan den ska vara, men Ida kaske tvekat över detta, att hon inte riktigt vet vart hon hör.
Idas fröken är jättebra, rak och ärlig. Hon sa att är det minsta lilla ni funderar över/tvekar över så PRATA med oss! Vänta inte till utvecklingssamtalet, ta upp det direkt! Både positiva och negativa saker.
Det känns bra att hon sa så!
Vi får avvakta och vänta på att Ida ska komma ur sitt lilla skal och ta det lugnast möjligt med henne under tiden
Hon har nog helt enkelt inte så stort behov av att leka med andra barn ännu, men det kommer!Det kändes i alla fall väldigt bra med samtalet, och skönt att höra att hon inte sitter för sig själv, utan åtminstone sitter för sig själv i gruppen!
Även skönt att personalen inte upplever henne som "socialt inkompetent"
Ang. att det tar sådan tid att ta på sig kläder då vi ska åka...Där kom det ett Barnabokstips
Byt taktik! Just det, för vad gör jag när det sniglar fram, och tar 30-40 minuter...Blir en gnällande Vän av ordning... Japp, så imorgon byter jag taktik, och börjar ta på henne hennes kläder, kör så någon vecka, för att sedan återgå
kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Måste bara berätta
Det verkar ÄNTLIGEN ha vänt för Ida
Plötsligt har hon två kompisar, som hon LÄNGTAR efter
X, som puttade henne är nu en fantastiskt bra kompis! (vi har umgåtts lite privat med dem) och en liten Linnéa.
Ida och Linnéa kastar sig om halsen på varandra när Ida kommer, och de skrattar och fnissar och leker som attan! ÄLSKAR varandra, verkligen!
Ida har kommit ur sitt lilla skal, och är i betydligt bättre balans, även om hon till personligheten fortfarande är "den känslige"
Kanske hon helt enkelt kommit (eller börjat komma ur) trotsåldern nu.
Känner att hon har koll på livet igen!
Det känns underbart, och jag hoppas att det kommer stå sig nu!
kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
-
Gäst
