Första natten - vad var det som hände? Gjorde jag

[Nancy]

Hej Idun

Ser att Anna hunnit före

Tänkte komplettera lite utifrån hur jag gör med Leia (13 månader idag 22/7).

En stor fördel för oss är ju att vi använt oss av ramsa etc. sedan hon var ca 4 månader så det är ju inga nyheter längre. Men din lilla/stora flicka kommer snart att lyssna till din ramsa. Hur snart beror inte på henne utan på dig/er

All oro, "få slag", "stå ut" och tankar om "terror" är hinder för er alla

Ramsan i sig betyder faktiskt ingenting. Som AW skrivit, man kan lika gärna säga "snöre med klister och konserv"...

Ramsan är ett sätt att rytmiskt använda sin röst till att lugna och betrygga. Använder du ramsan kan du släppa tankar på VAD du säger och enbart fokusera på HUR.

Lite krasst uttryckt: lyssnar hon inte på ramsan så måste du ramsa bättre...

Lite mer "jävlaranamma" med dotterns intressen för ögonen

I mitt tycke är detta med att "backa" det svåra med Annas filosofi. Svårt eftersom vi så gärna vill GÖRA något åt situationer som uppstår. Där vi brister tankemässigt är följande: efter den första natten på kuren då vi SKA agera omedelbart (konstigt vore väl annars, vi måste ju låta barnet få en chans att förstå våra avsikter) så måste vi våga LITA på de besked vi ger

Om jag ramsar med innebörden "lilla älskling, sov nu så gott, mamma vaktar utanför och jag lovar att du kan sova tryggt" och sen ändå "stör" så ger vi ju dubbla budskap Visst, en påminnelse kanske behövs ibland men att springa in dit barnet sover är att "svika" eftersom vi lovade barnet att det var en "vargfri zon". Ev. påminnelser måste därför ges utanför denna zon.

Då Leia skall sova långlur inleder vi med en stunds skratt och gos. Jag säger sen att det är dags att gå och se vad "snutten" gör efterson hon och "Snutten" skall sova så gott tillsammans. Jag bär in henne i rummet (vänd från mig), lägger ned henne i sängen, gör en kort "solfjäder" (några sekunder bara), sätter på hennes lugna skiva (låg volym) och går sen ut med ramsan. Jag räknar inte omgångar längre utan går på känn. Oftast somnar Leia inom 5 minuter men om det går längre tid kan hon ibland få en punktsättande påminnelseramsa.

Vad gör jag då om hon vaknar före utsatt tid

a) ramsar DIREKT vid första pip x4
b) avvaktar och låter mitt budskap sjunka in

Om hon inte somnar om då

a) ger det rejält med tid
b) tar upp henne med marginalkvart
c) tar upp henne även om tiden inte är "ute"

Blir inte det hela förstört om jag bryter schemat Jo, om det sker varje dag. Men, Leia är "stor tjej" och jag litar på hennes sömnreserv. Hon fixar eftermiddagen ändå och skulle det krisa får hon antingen sova 5 minuter eller lägga sig upp till en halvtimma tidigare.

Till kvällen gör jag likadant som vid dagluren, ramsar, avvaktar och påminner bara då det behövs. Du lär dig att lyssna av ifall barnet är ledset, argt eller trött. Om det är nåt som hänt som kräver fysiskt ingripande så kan jag numera urskilja det och hjälper såklart min lilla dotter då det behövs.

Övriga råd:
Jag tycker att det fungerar utmärkt med 12-timmmarsnatt + 1,5 tim daglur för Leias del. Vill du ha det likadant så genomför Se inte tillbaka på hur det "brukar" vara.

SHN blir aldrig "färdigt". Barnets fina rutiner måste omhuldas och vårdas ömt. Tricket är att du med tiden lär dig hantera de situationer som uppstår utan att känna vanmakt. Ingenting blir ju bättre för det eller hur

Få maken med dig Skriv ut valda delar från forumet och gör ett litet "kurshäfte". Eller gör som jag gjorde, lade Barnaboken som toalettlektyr... (lovar att den är väl genomläst )

Förlägg inte långluren så dottern hinner "stupa i säng", hellre tidigare och ge henne en chans att vänja sig vid nyordningen

Vid tidiga uppvak på morgonen gör jag enligt följande:
-"pip" före vargtimma, inget ingripande alls
-uppvaknande 04-06, "pangramsa"
-uppvaknande efter 06.30, ingen åtgärd
-har väckarklocka som ringer högt och ljudligt 07.00 och det fungerar mycket bra

Detta blev långt men jag hoppas att jag kunnat hjälpa dig lite.

Lycka till och berätta hur det går

[Idun]

Tack igen för era svar! Jag har alltså varit fel ute...

Tack snälla Nancy för dina tips! Det hela är mycket klarare nu. Skall ha öronen öppna för pip då hon vaknar under dagsluren, och ge henne en lagom lång chans att somna om samtigit som jag lugnar henne. Har tidigare innan kuren tyckt att det bara fungerar om jag är på henne absolut omedelbart. Det är helt vettigt förstås; det känns som jag blivit både hispig och snurrig de senaste dagarna .

Ok, Anna, skall fundera över dagramsan och sätt att få mer tryck i den. Den är uppenbarligen inte lika bra som nattramsan av någon anledning. Skall pröva att börja på nytt med lite självklarhet och försöka skärpa ihop mig (svårt - är liksom dimmig i huvudet, vilket troligtvis är anledningen till mina problem. Maken kommenterade nyss på min "domedagsgrimas"). Det är HELT UPP TILL MIG att lugna henne - har förstått det nu!

Tack tack tack!!! Ni är änglar!!!

Och tack för att ni stöder mig trots att jag uppför mig snurrigt .

[annawahlgren]

Tack, Nancy - briljant

[Idun]

Ok, så dagsluren gick en aning bättre, i och med att jag faktiskt lyckades lugna henne varje gång jag ramsade. Men det tog maximal tid och hon eldade upp sig igen för fort. Det känns som om det hela blivit lite infekterat, och att vi behöver en liten paus nu i pressen på att sova 2h dag.

Lade henne tidigare idag för hon var dödstrött. Det konstiga är att vi båda är helt slut, trots att vi egentligen sover rätt bra i jämförelse med hur vi har sovit. Båda två ser ut som spöken! Kanske har vi båda mycket sömnbristbagage...

Har lagt om schemat för imorgon lite, mha Nancys råd:

Vakna 6.35 (tidigare 6.20, mål-tid 6.30)

Lunchlur börjar 11.35 (tidigare ca 11.50-12.05 mål-tid 12), slutar 13.05 (tidigare ca 13.15-13.30, mål-tid 14.00). Skall dock göra försök att få henne att somna om.

Somna 18.35 (tidigare 18.50, mål-tid 19.00)

Tänkte eftersom jag inte helt lyckats följa mina mål ändå så kan jag rucka på schemat mera . Hoppas det är så det är tänkt att man skall modifiera schemat (genom att använda kvartar, menar jag).

Uppdaterar med ev nya frågor, och berättar hur det går. Tack snälla för all hjälp hittills.

[Nancy]

Hej Idun

Visst känns det underbart när insikterna haglar Men alla rodnande gubbar stoppar vi undan, sträck på dig som blivit så klok

Angående schema och "hattande" med marginalkvartar... Strunta i det tycker jag. Gör ett schema du tror på och genomför rakt av utan krussiduller (hur man nu stavar till det...)

Lycka till

[Idun]

Tack Nancy

Mitt lilla modifierade schema fungerar bra, tycker jag, men jag skall ta ditt råd och lägga om det så det blir lite bekvämare att jobba efter .

Skulle bara passa på att säga att ÄNTLIGEN verkar det hela börja gå som på räls. 12-timmarsnatt sovs det natten till idag utan minsta problem (3 små uppvaknanden), och tjejen blev väckt för första gången i sitt liv - hon var en aning konfunderad . Dessutom fick mamma sova sitt första fem-timmarspass på fyra månader . Sedan sovs det 1h15min till lunch och flickan somnade nästan om av ramsandet som nu alltså tagit fart. Det finns alltså ännu hopp .

[Nancy]

Härligt jobbat Idun

Det finns precis så mycket hopp som man är villig att ta för sig av

Visst är det underbart då man äntligen får förmånen att väcka sitt lilla utsövda barn. Blicken i barnets ögonen är obetalbar Jag kan avslöja att det finns något som nästan är ännu bättre: då barnet vaknar en liten stund för tidigt men lugnt och glatt ligger och pratar för sig själv för att sen flyga upp som en dansande liten raket då mamma/pappa gör morgon

Ibland läser jag på forumet att man lite skämtsamt skriver om "smarta barn som fattar galoppen" men jag vill vända på det: ALLA barn är smarta men det är vi föräldrar som varierar i dagsform...

[Idun]

Tack igen, Nancy

Hmm, den där dansande raketen verkar dröja; än så länge gnälls det alldeles förfärligt när mamma glatt kommer stormande in, speciellt dagtid. Det känns som om lillflickan skulle vilja sova mycket mer egentligen...

Sedan vill hon ju upp och göra saker, också. FORT!

Jaha, så har vi då haft återfall, men det gick över snabbt. Och idag har min tjej sovit en och en halv timme dag (jag fick väcka henne) Hon vaknade till, låg vaken ett slag, och somnade om utan en pip . Hon slutar nu skrika av sig själv också, då hon vaknar nattetid.

Vi har också haft personlighetsförändring. Det verkar som om det glada humöret låter vänta på sig - här har uppfunnits ett nytt skrik: det tvärarga. Det är ju roligt att se att hon vet vad hon vill och har krut i sig, och det är skönt att gnället har halverats, men jag skulle gärna se lite mer glädje snart. Hon är förstås fortfarande trött; det är som om varje dag blir jobbigare och jobbigare. Skrattet till go'nattet var mycket svårlockat idag, och hon ramlade åt höger och vänster. Tar det längre för 'stora' barn att ta igen sig? Någon som vet?

[annawahlgren]

Tålamod, tålamod

Arg är bättre än ledsen. Bara en sådan sak som att en liten älskling VILL sova men inte KAN genast, kan göra henne tvärförb-d. "Livskris" att ta hand om själv

Och vi vill ju INTE förbjuda folk att reagera

Du får din glädje tids nog, och med råge

[Idun]

Tack, Anna!

Ja, här går det fortsatt framåt. Min lilla tjej är gladare nu på dagarna, men ilsknare också, när hon inte får som hon vill . Framför allt är dagsluren fortfarande ett problem. Idag var hon dödsilsken i 30 min och det enda som till slut fungerade var att bestämt och ljudligt gå ut i köket och själv slamra ilsket med kastruller och allt annat som kunde slamra. Tydligen var mamma en för god publik . Problemet när hon bråkar så här är att luren blir för kort...Skall skramla med kastrullerna med en gång imorgon istället .

Men det som verkligen ändrats är NÄTTERNA. O ljuva sömn! Det gnälls lite då och då, och hon brukar få en ramsa vid 5 då hon vaknar och skriker till lite, men skillnaden är obeskrivlig! Är själv lite av en zombie dock, och eftersom min dotter är betydligt piggare än jag blir dagarna rätt jobbiga. Det är klart, jag har ju hittills bara sovit en enda sammanhängande natt på 14 månader. Det var nog rätt naivt av mig att tro att min trötthet skulle gå över på en vecka bara jag fick sova mer än tre-fyra timmar i sträck per natt...

Kan också berätta att efter att jag dyrt och heligt lovat att reda ut nästa barns sömnproblem omedelbart, så verkade min make bli mer positivt inställd till fler barn. Vi hade en period då det var så gott som otänktbart! Nu talar han tom om eventuellt två till (detta tänkte vi från början, men antalet barn har långsamt decimerats allteftersom sömnen och humöret försämrades).

Svärmor var här och hälsade på, och satt barnvakt både på kvällen och på dagen. Det gick som smort, och enligt henne var vår dotter som ett helt nytt barn (hon är bara ilsken mot mig, alltså )! De hade dödstrevligt på dagarna och på kvällarna sov tjejen som en stock.

Det enda som behövs nu är någon som lägger MIG i tid på kvällen .

Ville också passa på att tacka så mycket för all hjälp och allt stöd! Bidrag är på väg till skrammelbössan!

[Idun]

Hej igen!

Så fort man tror allt är kirrat så har man nya frågor...

Jag har fortfarande lite knepigt med lunchluren. Igår fick hon ramsa på väg ut och ramsa 2 ggr när hon skrikit argt ett tag och övergått i ledsenhet (medans jag slamrade i köket). Sedan bekräftade jag efter det blivit tyst. Hon gnölade lite och somnade. Som vanligt vaknade hon SUR.

Idag ramsade jag bara en lång ramsa och gick återigen ut och slamrade. Hon skrek till ett par gånger och tystnade sedan liksom för att lyssna. Detta varvade hon med att prata argt. Sedan försökte hon locka på fadern med sin sötaste röst, varefter hon snyftade, skrek till lite, lyssnade, pratade argt och tystnade för att sedan somna. Jag ramsade alltså inte igen eftersom jag bedömde hennes utbrott som försök till arg diskussion om huruvida hon skulle sova eller inte. Skulle jag ha bekräftat på slutet? Hur ska jag göra för att hon skall vakna glad?

Tacksam för svar från kunnig ramsare !

[annawahlgren]

Nej, inga separata bekräftelseramsor längre. Hon vet vad som gäller nu. Hon tystnar ju när du ramsar (påminner/ger besked) eller hur Då förlänger du bara lite fint med bekräftelsen på slutet. Sedan inte mer.

Lite tålamod nu bara Håll tiderna, odla Attityden, tänk på de andra sjutton bebisarna och överlåt med förtroende alltmer åt henne själv

Du är så duktig, men med små barn duger det inte att vara otålig

Zombie får man räkna med att vara minst en vecka, i regel två, från det man börjar fatta att man faktiskt får sova på nätterna... Och då står omvärlden där och gapar: "Men varför är du så trött? Du får ju sova nu!"

Svaret är: "Just därför."

Fortsätt nu bara så fint så är ni snart framme allesammans Ta inget extra för lilla älsklingens eventuella suranden och muttranden. Bär dig åt som om hon vore så strålande glad som hon (ännu) inte alltid är. Då blir hon det fortare

[Idun]

Tack Anna! Ledsen att jag inte har svarat, vi har bortresta, vilket gick över förväntan. Dock har det blivit än mer protester sedan vi kommit hem. Det är som om resan förstörde allt vi hade byggt upp, trots att jag höll rutinerna (med skillnaden att jag vagnade henne till lunchluren på verandan).

Ja, min dotter slutar att gasta då jag ramsar, men tar bara en paus för att sedan protestskrika. Så fort det vankas säng börjar hon illskrika, och hur mycket vi än busar innan börjar hon skrika så fort sovrummet närmar sig. Det har varit så illa att jag varit tvungen att puffa lite på henne ett par gånger för att hon åtminstone skall vara lite lugn innan jag går. Kanske det var fel?

Usch, det känns inte alls som om något fungerar med läggningen nu. Visst, vi sover bra, men...

De senaste dagarna har dagsluren också varit en katastrof: skrik och skrän i 20-25 min, varefter hon äntligen låter sig övertygas att i alla fall sluta SKRIKA (jag ramsar bara då jag blir så urförbannad att jag känner mig tvungen). Inte världens bästa stämning, alltså. Sedan så nöjer hon sig med att prata för sig själv i 10-45 till innan hon äntligen somnar. Jag har försökt att lägga henne lite senare med absolut ingen effekt: tvärtom, hon är argare. Jag försökte lägga henne tidigare: då var hon vaken 1,5 tim (samma läng, alltså), men pratade mestadels.

Kanske kan det vara tänderna? Hon håller på att få två framtänder samtidigt och när hon fick sina tidigare tänder vägrade hon totalt att sova dagtid och jag fick gå med vagnen. Men jag trodde att kuren skulle hjälpa mot det?

Läggningen på kvällen som förut tog en minut har nu dragit ut på tiden till 25-30 min av klagan och gnöl. Godnattsagan på soffan är också misslyckad – i bästa fall lyssnar hon med ett halvt öra och i värsta fall åker böckerna i golvet. Vällingen dreglar hon ut ungefär hälften. Tandborsten vill hon ta med sig i säng. SUCK.

Hon är snart sexton månader. Kan hon ha släng av artonmånaders-protest?

Jag fortsätter som jag gjort, förstås. Skam den som ger sig. Tack för stödet. Tyvärr känns det som ingenting hjälper .[/i]

[Idun]

Ok, det här inlägget kan jag svara på SJÄLV . Allt kom omedelbart i en tydligare dager när jag läst mitt inlägg.

Har släppt in vargar, förstås! Mippla med tiderna efter resa och under tandbristning var urdumt! Samt att vara irriterad och orolig.

Har uppfunnit en ny ramsa efter ditt tips, Anna: den Självklart Själaglada (med tillhörande Attityd). Den fungerade utmärkt då lillan vaknade till under luren, och Attityden håller på att göra mirakel. Schemat är återigen spikat på näsan .

Det verkar som jag äntligen börjar bli lite 'hemma' i metoden...

Zombieperioden börjar äntligen gå mot sitt slut nu. Har återupptagit mina hobbies som legat nere i över ett år (min dotter är också mycket NÖJD med att jag sjunger och spelar gitarr 30 min varje morgon; hon hjälper så gärna till; tack till Barnaboken!).

Tack för att ni lyssnar och finns !

[annawahlgren]

Å, vad glad jag blir - vad duktig du är - pris och beröm

Mycket smart att se själv var, hur och varför saker gått snett, och mycket skickligt att alldeles själv puffa upp sig på banan igen

Och zombieperioden över Du VILL saker igen Du får krafter, precis som lilla älskligen

Här är en som jublar med dig och er alla (hur många ni nu blir, innan ni är "klara" )