
Vad jag blir glad

stolt

och lycklig
I annawahlgren Online finns en hel del konkret om trots. Men Barnabokskapitlet är jag nog mest stolt över, därför att det verkligen är de små barnen som lärt mig förstå. Och ingenting är viktigare än att försöka förstå. Att ta barnets utvecklingsbesvärligheter personligt, som en personlig förolämpning, börja skrika och bli arg, är inte bara verkningslöst utan både taskigt och korkat - förlåt att jag säger det. Du skulle inte vilja att folk röt åt dig på en arbetsplats dit du kommit ny. Och vad skulle du lära dig på det? Att "hålla käften och vara söt", som Vita Andersen skrev
De små barnen är inte våra utstuderade fiender. De sysslar inte med att "retas" - däremot med att ställa oss mot väggen. Vem är du? Vad vill du? Vad står du för? Kan jag lita på dig? Vet du vad du gör? Förstår du mig

För jag förstår mig inte själv
De behöver oss för sin överlevnad, och de behöver oss till sin hjälp. De vet ju inte ens att man förmodligen blir frisk igen en dag när man blivit sjuk. Deras värld dräller av vargar. Trotsåldern är en ganska otäck sådan. De behöver lugn och ledning och hjälp UT, inte en förälder som står och skriker och skrämmer vettet ur dem ännu mer
Var ditt lilla barns allra bästa vän

För det behöver du inte höja rösten en endaste gång. Så spar på orden. Handla lugnt.
Och läs Mammut Marias svar igen och igen och igen

Där står det.