Hej!
Jag skrev för någon månad sedan om min 2 1/2 åring som kommer vandrades med sin kudde om nätterna. Måste bara berätta att han slutade med det alldeles av sig själv, dvs jag behövde aldrig genomföra den lilla kur ni alla rekommenderade mig. Han fick mycket beröm av oss de första morgnarna och kanske var det därför han valde att fortsätta. Nu har vi precis gjort iordning ett nytt rum till honom och hans lillebror så det är bara att hoppas att det hela fortsätter utan problem trots den lilla förändringen.
Nu till det jag egentligen tänkte skriva om. TROTSANDET. Jag tycker att det är så väldigt svårt att hantera det ibland. Sonen är en mycket viljestark, intensiv och aktiv liten kille och när han vill sätta sig på tvären (vilket han just nu vill nästan hela tiden) så gör han det ordentligt. Jag vet att det är frågor han ställer och det är min uppift som mamma att hjälpa honom men det slutar ändå många gånger i att jag skriker åt honom (fast jag egentligen inte alls vill). Vi pratar ofta om att man inte ska slåss, att man inte ska skrika eller kasta saker och när han är sitt vanliga underbara, nyfikna, läraktiga jag så förstår han det och håller med. Men sen går det inte lång tid förrän han är där igen. Allra mest intressant verkar det vara att "fråga" när vi är borta och träffar andra. Jag drar mig nästan för att ta med honom till andra människor för att slippa skämmas då han börjar kasta saker omkring sig eller slå andra barn. Det enda som hjälper i de situationerna är att jag släpper allt annat och sätter mig brevid honom för att stoppa honom innan han har kommit igång så att säga. Jag måste då ha 100% koncentration på honom och det känns nästan onödigt att ha gått iväg. Alla era tips och erfarenheter är välkomna. Kanske borde vi hålla oss mest hemma under denna tid så att jag kan hjälpa honom i lugn och ro?? Hur många gånger kan man förvisa per dag?? Hur gör man för att behålla sitt eget lugn? (förmodligen har vi liknande temperament han och jag för jag blir också arg, men jag vill ju inte bli arg på honom för mycket, för det är ju detsamma som att säga att det är ok att vara arg mycket).
//Jennifer
TROTSÅLDERN???!!!
TROTSÅLDERN???!!!
Mamma till tv? pojkar f?dda i april -02 och maj -04
Hej!
Du har väl Barnaboken?
Om inte, så köp den!
Där är trotsbarnet väl beskrivet, med många små tips och situationer.
Om du med avvisa menar förvisning enligt Barnaboken, så ska du inte ta till det för ofta, bara när du VERKLIGEN fått nog.
Jag fick ett bra förslag av AW, när jag hade problem med röjande barn...
Innan ni går har ni en "teater" om hur man gör när man går bort.
Du "spelar" honom, och går omkring och klappar fint på saker och ting.
Han får sedan ett flertal gånger inför besöket repetera hur man gör.
Och så ska man samtidigt klämma in "Och vad händer om man INTE gör så då?? Jo då får man åka hem." Och det genomför man också, ifall det ballar ur, med en förvisning när man kommer hem.
När du är hos andra och han beter sig så, ska du ta honom mellan 4 ögon (inte inför de andra alltså) och repetera: "Hur var det nu man gjorde?"
När han svarar "Ja, just det! Inte som du gör nu va? För vad händer om man kastar saker? Då får man åka hem..."
2 varningar kan man kosta på sig, sedan genomför man hemfärd, men anklaga inte honom inför de andra, utan säg bara, "Jaha, då tror jag vi får åka hem"
Alldeles riktigt - skriker du åt honom, tror han ju att det är o.k att skrika...
F. ö gäller att visa och visa igen. "Man slår inte - man KLAPPAR, så här"
och så visar man med din hand mot ev. motsträvig hans hand...
Inte ska du vara hemma
Trotsåldern varar ett helt år!
Jag är dock tveksam om han kommit in i den än, pojkar brukar börja trotsa först vid 3 år.
Bra att det ordnade sig med nattspringet
kram anna
Du har väl Barnaboken?
Om inte, så köp den!
Där är trotsbarnet väl beskrivet, med många små tips och situationer.
Om du med avvisa menar förvisning enligt Barnaboken, så ska du inte ta till det för ofta, bara när du VERKLIGEN fått nog.
Jag fick ett bra förslag av AW, när jag hade problem med röjande barn...
Innan ni går har ni en "teater" om hur man gör när man går bort.
Du "spelar" honom, och går omkring och klappar fint på saker och ting.
Han får sedan ett flertal gånger inför besöket repetera hur man gör.
Och så ska man samtidigt klämma in "Och vad händer om man INTE gör så då?? Jo då får man åka hem." Och det genomför man också, ifall det ballar ur, med en förvisning när man kommer hem.
När du är hos andra och han beter sig så, ska du ta honom mellan 4 ögon (inte inför de andra alltså) och repetera: "Hur var det nu man gjorde?"
När han svarar "Ja, just det! Inte som du gör nu va? För vad händer om man kastar saker? Då får man åka hem..."
2 varningar kan man kosta på sig, sedan genomför man hemfärd, men anklaga inte honom inför de andra, utan säg bara, "Jaha, då tror jag vi får åka hem"
Alldeles riktigt - skriker du åt honom, tror han ju att det är o.k att skrika...
F. ö gäller att visa och visa igen. "Man slår inte - man KLAPPAR, så här"
och så visar man med din hand mot ev. motsträvig hans hand...
Inte ska du vara hemma
Trotsåldern varar ett helt år! Jag är dock tveksam om han kommit in i den än, pojkar brukar börja trotsa först vid 3 år.
Bra att det ordnade sig med nattspringet
kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03. Driver eget grossistföretag hemifrån huset.
Tack för ditt svar anna! Jag menade förvisning och jag tror att jag tar till det alldeles för ofta som det är nu. Javisst har jag Barnaboken och har läst allt om trots i den. Tyvärr är det lite svårare i praktiken än i teorin. Men det är alltid bra att höra någon annans idéer och tankar kring detta och samtidigt bli lite peppad. Jag skulle också behöva en extra portion tålamod någonstans ifrån för att inte bli arg för fort. Får jobba med mig själv där. Jag ser ju själv att det går bättre när man tar det lugnt och metodiskt och använder råden ifrån Barnaboken.
Sonen kom in i trotsålder för några månader sedan (hans beteende stämmer åtminstone in på allt som jag har läst om trots) så det kanske är ca ett halvår kvar då...
En annan sak också. Jag försöker prata med min man om hur vi ska hantera vår sons utbrott för att ha en någorlunda gemensam linje. Mannen håller med, men bara till en viss gräns. Han har ännu svårare än jag att behålla lugnet. Det här är lite svårt tycker jag. Får väl försöka visa på positiva exempel, dvs fall när det har gått bra när man följer AWs råd.
Vi hörs!
Sonen kom in i trotsålder för några månader sedan (hans beteende stämmer åtminstone in på allt som jag har läst om trots) så det kanske är ca ett halvår kvar då...
En annan sak också. Jag försöker prata med min man om hur vi ska hantera vår sons utbrott för att ha en någorlunda gemensam linje. Mannen håller med, men bara till en viss gräns. Han har ännu svårare än jag att behålla lugnet. Det här är lite svårt tycker jag. Får väl försöka visa på positiva exempel, dvs fall när det har gått bra när man följer AWs råd.
Vi hörs!
Mamma till tv? pojkar f?dda i april -02 och maj -04
Hej Jennifer!
Det är säkert trotsåldern som han är inne i. Den börjar som sagt vid ca 3 års ålder för små gossar, men av egen erfarenhet så började min äldsta att trotsa som mest vid just 2½ års ålder. Han har alltid gått in i "stadierna" lite tidigare, trots att han är kille. 
Vid 3½ års ålder var han som en ängel O:) (nåja, nästan iallafall) och gick att ha med överallt. Jag kommer ihåg en semester som vi åkte på hela familjen utomlands då som var helt underbar. Vi kunde koppla av allihop. 8) Så härda ut och använd dig av AW:s fantastiska verktyg.
*kram*
Det är säkert trotsåldern som han är inne i. Den börjar som sagt vid ca 3 års ålder för små gossar, men av egen erfarenhet så började min äldsta att trotsa som mest vid just 2½ års ålder. Han har alltid gått in i "stadierna" lite tidigare, trots att han är kille.
Vid 3½ års ålder var han som en ängel O:) (nåja, nästan iallafall) och gick att ha med överallt. Jag kommer ihåg en semester som vi åkte på hela familjen utomlands då som var helt underbar. Vi kunde koppla av allihop. 8) Så härda ut och använd dig av AW:s fantastiska verktyg.*kram*
Mamma till två goa gossar födda -99 & -03.
shn-kuren införd julen 03 på yngsta med underbart resultat!!!
shn-kuren införd julen 03 på yngsta med underbart resultat!!!
-
Gäst
Jag är i samma sits som dej med mellanbarnet! Han började nyss att komma in i denna spännande fas- jag tycker faktiskt att det är intressant. Det blir liksom enklare då 
!
Jag skulle råda dej att läsa om Trotsåldern igen och om kapitlet om barnets ålder. Man kan inte läsa det nog många gånger! Viktigt är att inte bli arg utan agera i HANDLING och knipa igen munnen som gärna vill pladdra på. Förvisning ska bara ske när det verkligen behövs och ska utföras á la Barnaboken. I möjligaste mån ska man göra världen så liten som möjligt för att ge barnet en ärlig chans att greppa tillvaron. Strunta i besök som du vet leder till svårigheter. Du kan bara säga att "tyvärr - men X kan inte vistas i möblerade rum just nu. Vi tar det en annan gång! 
". För just precis så är det. Sömnen är också oerhört viktig och se till att han får all sömn han behöver! Läs gärna boken "Anna Wahlgren On Line" som består av frågor från föräldrara och svar av Anna. Där får man mer konkreta tips på hur man ska agera i olika situationer! Gällande maken så kan jag hänvisa till mitt inlägg "En Barnaboksmammas funderingar" under rubriken "Våra Barnaboksbarn" här på forumet! Lycka till!Jenni, vad skönt att läsa om hur bra det kan bli när trotsperioden vid ca 3 år är över. Mammut Maria, jag ska läsa avsnittet om trots igen, min bok är utlånad just nu, jag får se till att få tillbaka den snart. Jag ska verkligen försöka se det som en intressant fas, men gissar att det blir enklare att göra det andra gången. 
Ett av de största problemen för mig är nog att jag pratar för mycket istället för att visa i handling. Det är så lätt att behandla honom som större än vad han är.... han är ju så oerhört klok och förståndig ibland.
//Jennifer
Ett av de största problemen för mig är nog att jag pratar för mycket istället för att visa i handling. Det är så lätt att behandla honom som större än vad han är.... han är ju så oerhört klok och förståndig ibland.//Jennifer
Mamma till tv? pojkar f?dda i april -02 och maj -04
-
Gäst
Så bra - då vet du ju var "felet" är! Tänk på att HANDLA istället för att babbla! Det är nyckeln till det hela... Och har du missat på den punkten så är det nog flera missar - törs jag lova ! Köp nyutgåvan av Barnaboken och låt den andra vara på drift !8) Det var precis lika intressant med första barnet (som just avslutat sin slutfas av trotsåldern
) som nu med "tvåan". Det är intressant - på riktigt!Tänkte precis på det imorse för Karls del, vad gör man egentligen när han ska klättra på möblerna när vi är hos andra, här hemma går det ju rätt bra nu. Då kom jag på att nästa gång vi ska hem till någon annan ska jag prata med den och göra helt klart att det är okej för mej att hon (mormor eller kompisen) svarar på Karls frågor. För det han undrar är väl om det är okej att stå på Camillas vardagsrumsbord? Tror det blir tydligare om Camilla då på ett vänligt men bestämt sätt visar att hon vill att han sitter i soffan. Så det ska jag göra nästa gång. Så det var mitt tips. Man måste ju gå ut!
-
Gäst
Hur gammal är Karl? För om han inte är i trotsåldern så är det att idogt visa vad man har möbler kontra bord till. Bord ställer man saker fint på och möbler sitter man i. Fråga om han KAN! Om han råkar veta hur man gör när man ska sitta eller om han råkar veta vad man har bord till. Låt honom sätta fram koppar och glas osv. Och att sedan sätta sej i soffan och fika. Allt i form av ren information. De VET faktiskt inte - de är nya i yrket "leva ett människoliv". Det är vår uppgift att guida! En toppenidé är att spela upp små teatrar innan man får gäster eller ska på kalas. Man kör hela scenariot som en generalrepetition om hur man HAR kalas eller hur man GÅR på kalas. De är inte födda med den kunskapen ! De måste lära sej och då är teater kanonbra! Sedan kan man ha ett peptalk inför händelsen och stundom under händelsen påminna och påtala hur BRA det är att barnet KAN gå på kalas eller KAN ha kalas hemma - så praktiskt ! För övrigt angående trotsåldern - ta inte saker och ting PERSONLIGT! Det är då man blir arg osv. Ta det för vad det är - ett barn som är frustrerat och behöver lite vägledning. Så "skäms" inte för barnet eller tyck att barnet är dumt osv 
. Ta på dej rollen som vägledare och gör det med en attityd av självklarhet - då blir man vare sej arg eller frustrerad utan behåller sin saklighet. Glöm inte heller att alla barn måste gå igenom detta och sköter man det rätt så är det underbart att se resultatet "på andra sidan". Det är en enorm utveckling och den ska vi vara glada för!Det där med att inte ta saker och ting personligt var det jag hade svårast med... Jag kunde komma på mig själv med att både skämmas och tycka att ungen var dum när vi var ute bland folk. Hemma tog jag det mer med ro. Man blir så oerhört stressad i vissa situationer! Det gäller att odla sitt tålamod!
Svårast hade jag det i umgänget med en kompis vars jämnåriga son inte alls verkade komma in i någon trotsålder. Han var och är lugn som en filbunke och det verkade inte finnas några sprickor i fasaden. Själv hade jag under vissa perioder ett mindre kaos inombords, speciellt när jag var gravid och helt enkelt inte orkade med som jag så gärna ville. Det kändes som att hon inte förstod - vilket hon inte kunde göra heller - och jag undvek umgänge ibland... Kände det som om det var mitt fel att vi hade det jobbigt och dessa känslor förde ju inget gott med sig... Då var det faktiskt bättre och stanna hemma! Önskar bara att jag hade kunnat berätta för henne hur jag kände det, men jag klarade inte av att blotta mina svagheter!
Den dag som Axel klev ur trotset var det UNDERBART!(det hände verkligen under en natt... som en fjäril som kommer ur sin puppa!) Vilken kille som fanns under all ilska och gnäll! Nu laddar jag batterier inför nästa dust. Vi har ett tag kvar innan det är dags för Gustav och jag hoppas jag lärde mig något förra gången! Då kommer jag ha en sexåring och en treåring SAMTIDIGT! Wow!
Svårast hade jag det i umgänget med en kompis vars jämnåriga son inte alls verkade komma in i någon trotsålder. Han var och är lugn som en filbunke och det verkade inte finnas några sprickor i fasaden. Själv hade jag under vissa perioder ett mindre kaos inombords, speciellt när jag var gravid och helt enkelt inte orkade med som jag så gärna ville. Det kändes som att hon inte förstod - vilket hon inte kunde göra heller - och jag undvek umgänge ibland... Kände det som om det var mitt fel att vi hade det jobbigt och dessa känslor förde ju inget gott med sig... Då var det faktiskt bättre och stanna hemma! Önskar bara att jag hade kunnat berätta för henne hur jag kände det, men jag klarade inte av att blotta mina svagheter!
Den dag som Axel klev ur trotset var det UNDERBART!(det hände verkligen under en natt... som en fjäril som kommer ur sin puppa!) Vilken kille som fanns under all ilska och gnäll! Nu laddar jag batterier inför nästa dust. Vi har ett tag kvar innan det är dags för Gustav och jag hoppas jag lärde mig något förra gången! Då kommer jag ha en sexåring och en treåring SAMTIDIGT! Wow!
Mamma till två pojkar.
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Jag har också svårt att inte ta det personligt. Det känns som ett personligt misslyckande då min son beter sig ordentligt illa när vi är ute eller hemma hos andra. Känner också igen mig i det du K-ina skriver om vänner med barn som inte alls verkar trotsa. Jag har sett och hört om trotsutbrott endast hos ett fåtal av mina vänner och då har det inte varit något som kommer i närheten av det vi just nu upplever. Kanske är det en kombination av att barn trotsar olika och att jag hittills inte har hanterat det på bästa sätt. Men nu ska det bli ändring 8)
Tack för alla era svar. Från och med nu ska jag läsa trotskapitlet i Barnaboken tills jag kan det utantill, spela små teatrar med min son innan vi ska iväg någonstans, prata mindre och visa mer i handling hur man gör när man lever i den här världen, ta det hela mindre personligt, se mig själv som hans guide och intresserat följa hans utveckling genom denna fas.
//Jennifer
PS. Så här långt: hittills idag har det gått ganska bra. Vi har båda varit ganska lugna ända fram till sonen ställde sig brevid lillebror 8 månader och berättade att han skulle hoppa på honom. Jag försökte lugnt gå fram till dem för att avstyra det hela men då jag såg att storebror tog sats och det såg ut som om han verkligen tänkte hoppa på lillebror som låg på rygg på golvet...då blev jag arg i alla fall. Det kan ju bara inte vara så att han inte förstår att det är farligt att hoppa på en bebis.......det måste ju vara för att reta mig... eller?
Tack för alla era svar. Från och med nu ska jag läsa trotskapitlet i Barnaboken tills jag kan det utantill, spela små teatrar med min son innan vi ska iväg någonstans, prata mindre och visa mer i handling hur man gör när man lever i den här världen, ta det hela mindre personligt, se mig själv som hans guide och intresserat följa hans utveckling genom denna fas.
//Jennifer
PS. Så här långt: hittills idag har det gått ganska bra. Vi har båda varit ganska lugna ända fram till sonen ställde sig brevid lillebror 8 månader och berättade att han skulle hoppa på honom. Jag försökte lugnt gå fram till dem för att avstyra det hela men då jag såg att storebror tog sats och det såg ut som om han verkligen tänkte hoppa på lillebror som låg på rygg på golvet...då blev jag arg i alla fall. Det kan ju bara inte vara så att han inte förstår att det är farligt att hoppa på en bebis.......det måste ju vara för att reta mig... eller?
Mamma till tv? pojkar f?dda i april -02 och maj -04
Jag har precis som du beskriver det blivit stressad när han har trotsat och har (innan jag fick tag på barnaboken) gett honom ordentliga tillsägelser inför andra 
Jag tror att han kände av att jag var stressad och inte hade attityden av självklarhet
Nu är jag en mkt bättre guide till min 6-åring och min 17-månaders. Jag försöker tänka på att det är frågor Då kan det t o m bli intressant som du säger, Mammut Maria
Jag tror att han kände av att jag var stressad och inte hade attityden av självklarhet
Nu är jag en mkt bättre guide till min 6-åring och min 17-månaders. Jag försöker tänka på att det är frågor Då kan det t o m bli intressant som du säger, Mammut Maria Mamma till två goa gossar födda -99 & -03.
shn-kuren införd julen 03 på yngsta med underbart resultat!!!
shn-kuren införd julen 03 på yngsta med underbart resultat!!!
Karl är drygt tre år och kan mycket väl uppföra sej i möblerade rum. Det är därför en annan blir så förvånad när dessa frågeställningar dyker upp när vi kommer hem till andra. Det är väl ren utmaning att säga att han nu har klart för sej vad som gäller i vår vardag, men som oftast är det nu när vi ska göra något annorlunda som det dyker upp. Har haft viloperiod i trotsandet ett tag nu, jätteskönt! Men inser också att det just är en viloperiod och inget färdigt
Jag skulle aldrig komma på tanken att skämmas för Karl, det är bara tråkigt när man hade föreställningen om en fika med sin bästa vän (som Karl hemma hos oss kan prata världsproblem med) så blir det bara bråk. Man får ta det för vad det är men samtidigt vill jag ju hjälpa honom att få rätsida på tillvaron.
Jag skulle aldrig komma på tanken att skämmas för Karl, det är bara tråkigt när man hade föreställningen om en fika med sin bästa vän (som Karl hemma hos oss kan prata världsproblem med) så blir det bara bråk. Man får ta det för vad det är men samtidigt vill jag ju hjälpa honom att få rätsida på tillvaron.
K-ina!
Läste ditt sista inägg i detta och vill bara påpeka (och uppmuntra )
med att även om det utåt sett inte verkar som dina kompisars barn trotsar, eller gjorde när dom var i den åldern, så gör ALLA det. Mer eller mindre. En del så smått och så fint att inte föräldrarna ens märker att det är trots det är frågan om... Typ: "Vill du ha ost eller skinka på mackan?"
"Jag vill ha mjukost!" "Jaha, lilla vän, då ska du få det"
Det där är trots med SMÅ bokstäver.
Upplever man det som ens barn inte trotsar alls, och "curlar" sig igenom trotsåldern, kan man få en VÄLDIGT besvärlig 4-åring sedan, som fått för dåliga svar på sina frågor. För att inte tala om hur det blir med 6-års trotset! (Gläd dig i smyg åt att dom kommer ha det etter värre sedan... 8) )
Jennifer:
Jag kom på ett par saker till jag vill säga dig.
När han slår omkring sig, hänvisa då till saker han FÅR slå på när han är arg. Soffan, en kudde, eller något. Visa själv med glimten i ögat, inte slå killen där, slå på SOFFAN i stället, så HÅRT du kan, sådär ja, ta i!"
"2-alternativs-regeln" som jag brukar kalla den är bra.
Ställ inte fram ett helt fat frukt och fråga vad han vill ha utan säg
"Vill du ha äpple, eller banan" Stå sedan fast vid det du säger, och ge dig INTE. Vad det än gäller, och hur ilsk han än blir. Då lär han sig till slut att det mamma sagt gäller.
kram anna
Läste ditt sista inägg i detta och vill bara påpeka (och uppmuntra
)med att även om det utåt sett inte verkar som dina kompisars barn trotsar, eller gjorde när dom var i den åldern, så gör ALLA det. Mer eller mindre. En del så smått och så fint att inte föräldrarna ens märker att det är trots det är frågan om... Typ: "Vill du ha ost eller skinka på mackan?"
"Jag vill ha mjukost!" "Jaha, lilla vän, då ska du få det"
Det där är trots med SMÅ bokstäver.
Upplever man det som ens barn inte trotsar alls, och "curlar" sig igenom trotsåldern, kan man få en VÄLDIGT besvärlig 4-åring sedan, som fått för dåliga svar på sina frågor. För att inte tala om hur det blir med 6-års trotset! (Gläd dig i smyg åt att dom kommer ha det etter värre sedan... 8) )
Jennifer:
Jag kom på ett par saker till jag vill säga dig.
När han slår omkring sig, hänvisa då till saker han FÅR slå på när han är arg. Soffan, en kudde, eller något. Visa själv med glimten i ögat, inte slå killen där, slå på SOFFAN i stället, så HÅRT du kan, sådär ja, ta i!"
"2-alternativs-regeln" som jag brukar kalla den är bra.
Ställ inte fram ett helt fat frukt och fråga vad han vill ha utan säg
"Vill du ha äpple, eller banan" Stå sedan fast vid det du säger, och ge dig INTE. Vad det än gäller, och hur ilsk han än blir. Då lär han sig till slut att det mamma sagt gäller.
kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03. Driver eget grossistföretag hemifrån huset.
anna! Där satte du ord på tankar jag inte vill säga... Men klart det tröstat mig! meeen... Nån besvärlig fyraåring har de inte... Hur som haver vill jag inte byta bort min egensinnige och självständige knasbubbla till son ens för en minut! Han har visat sin egna och starka vilja sedan dag ett och det är BRA! Men visst är det jobbigt periodvis!
Jennifer! Vad coola du och jag kommer att bli ju mer vi studerar Barnaboken!
Jennifer! Vad coola du och jag kommer att bli ju mer vi studerar Barnaboken!
Mamma till två pojkar.
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03