Matbordet: blir det gnäll-språket säger jag förvånat "hoppsan Caisa, kan du prata vanligt?" då ändrar hon ton och jag gör allt för att försöka förstå vad det är hon vill ha. Tycker det är viktigt att hon inte känner sig missförstådd. Hon testar ju olika sätt att kommunicera. Jag använder mycket humor också.
Vad mamma/pappa ska göra: samma här - hon är ju som en klassisk 2-åring som älskar att hålla ordning och reda på familjen. Vad allt ska vara, allt som ska göras innan man går hemifrån, vart mamma ska sitta när vi äter osv. Tackar storstilat för hjälpen för mamma hade ju glömt och det är tur att jag har Casia som håller reda på mig 8) Men ibland känns det också som att hon testar. Hon vill ha precis DEN kudden som är bakom min rygg: då säger jag Mammas kudde, DÄR är Caisas kudde, och DÄR är pappas kudde, vilken kudde är Jessicas? och sen ofta över till något helt annat ämne......
Kan själv: övrigt så vill hon kunna allt själv nu vilket jag tycker är super roligt. Aja baja om man försöker hjälpa till innan hon ber om hjälp. Fast det är ju klart: på en arbetsplats vill man ju inte heller ha en chef som idiotförklarar en och hjälper till hela tiden
Pia-Lotta