Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

[chokladkaninen]

Hej igen!

I den här tråden beskriver Anna "tvättstjälpning", eller sängdumpning som vi ibland också skriver. http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 97&start=0
Det går bra att ta till när det blir för jobbigt, när man känner att man helt enkelt inte KAN lösa situationen på nåt bra sätt om man inte själv får ett andningshål. Det går då inte ut på att hon ska lära sig nånting (som senare vid förvisning), utan bara just att ni båda ska få en liten stunds lugn och ro. Tvättstjälp gärna med muta i form av leksak, eller - om man kan misstänka att utbrottet har med lågt blodsocker att göra, hos oss hade de en tendens att uppkomma just när jag behövde laga mat - en ätbar muta.

Kan det vara så att du möjligen pratar och förklarar lite för mycket? [-X Med en förtrotsare, och faktiskt ända till efter den riktiga trotsåldern, är det fortfarande HANDLING som gäller.

Pa morgonen gar vi igenom urskogsvralet "ruuuuuuuuuuuussssssssssssin" "snälla Svea man behöver inte skrika, kan jag fa ett russin tack, ok, gar bra" "vad säger man?" "snälla" "varsagod" "meeeeeeeeeeeeeeeeeerrrrrrrrrrra russin" "ja, du kan fa mera russin imorgon, nu har du redan fatt" Är hon i risig balans kan det mycket väl resultera i ett litet sammanbrott vralades "mmmeeeera'. Men varför ska vi behöva ga igenom detta varje morgon? Det är sa ofta som en situation inte har löst sig smidigt en gang som den per defintion blir en institution och körs om och om igen. Jag försöker att inte neja och fya utan hitta pa lösningar som hon ocksa kan känna är ok.

Jag är själv en babblare av stora mått och fick ofta påminna mig själv om att om jag inte klarade att hålla käften måste jag åtminstone se till att illustrera det jag sa i handling OCKSÅ. Ord är liksom bara garnityr för en 2-åring. Så om du t ex behöver sängdumpa henne så gör du det, fysiskt, utan att förklara nåt. Max ett "ses sen, älskling". I russinfrågan skulle jag helt enkelt ta fram de russin som hon får, och ställa undan resten. Om hon sedan vrålar MEEEERA slår du bara beklagande ut med händerna och säger "slut". Vilket hon ju kan se är sant, det finns inga russin kvar på bordet. Och då kanske hon blir arg - men det måste man få bli. Det finns ändå inga russin. Och du kan pakta och berätta hur gärna du också ville ha mera russin.

Du kan inte heller kräva nåt bordsskick eller ens be snällt från en tvååring. Eller, det är klart du kan, men ni riskerar att bli gråhåriga på kuppen. Det du möjligtvis kan göra är att "inte höra" otrevligt tonfall, inte så att du ignorerar henner MEEEERA utan vänder dig mot henne med ett vänligt leende och säger: vad sa du, älskling, jag förstod inte riktigt? För att sedan givetvis lyssna och förstå när hon pratar vanligt.

Intressant att höra hur andra gör med transportsträckor i samma alder. Med vagnen lyfter jag i henne och knäpper fast henne om hon vägrar ga eller inte gar som man ska. Men hur gör man med brädan? Jag har försökt andvända den som alt 2 men om hon verkligen inte vill far hon spagettiben och blir omöjlig att tvinga att sta pa brädan...Dessutom kan hon hoppa av sa fort jag stannar till vid ett övergangsställe eller nagot sadant.

Jag förstår problemet och tänker mig att du kan presentera valet som gå eller åka bräda, och väljer hon ändå att stå kvar så får du skopa upp henne och bära när du har fått nog. Brädan måste ju vara frivillig för att funka. Men vill hon inte bli buren så kommer hon så småningom att acceptera något av alternativen du erbjuder.

Hoppas att ni får en fantastiskt trevligt 2-årsdag imorgon!

[knyttet]

hej,

Hoppas att ni får en fantastiskt trevligt 2-årsdag imorgon!

Tack den var fantastisk! Härligaste tvaringen i världen!!

Ja det där med sängdumpning fungerar inte alls hos oss om det inte sker pa lillans initiativ. Alltsa om JAG lyfter ner henne i sängen med godsak och bok och drar blir hon ännu mer rasande och det hela urartar, blir definitivt ingen paus utan snarare en förvisning. Men det har hänt att hon själv ber om att fa ga och "sova" när en situation har blivit för jobbig och kräver en paus, da funkar det bra.

Ang transport sa vill hon gärna bli buren, det är lixom problemet....Men jag har gett upp, lillebror far sitta i selen och lillan vagnen om hon inte gar. Funderar pa att införskaffa en tvillingvagn men skulle vilja ha en där lillen är vänd mot mig och lillan framför framatvänd, undrar om det finns.....

Nu lite nya fragor Jag börjar bli lite less pa att smyga in i sovrummet som en inbrotttjuv varje kvâll och skulle vilja att barnen sover tillsammans sa snart som lillebror sover hela natten. Vi bor väldigt litet och just nu har lillan ett pytte rum och tanken är att barnen ska ha det rummet som är vart sovrum och att vi ska flytta in till lillans rum. Men hur gör man när man ska vänja dem att sova tillsammans? Är det bättre att knö ihop dem i lillans rum tills de har vant sig att sova ihop eller spelar det ingen roll? Alltsa för att det ska uppsta sa lite fragor som möjligt är det smartare att lillan sovplats blir oförändrad och att lillebror bara "flyttar in"?

Jag funderar även pa lillans sovtider, hon har ju fyllt 2 nu och skall sova mycket mindre än vad hon gör. Hon har 12,5h natt och sover mellan 1,5-2h pa dagen. Pa kvällen somnar hon nästan aldrig med en gang utan ligger och brättar hela dagen för kanin. Men hon verkar ha det sa trevligt och om jag lägger henne senare vaknar hon konstigt nog ofta för tidigt pa morgonen sa jag har behallt läggningen 30min för tidigt. Men hur fungerar det när de ska sova tillsammans, att hon ligger och snackar och skrattar och lever runt i upp mot 30 min innan hon somnar? Lillebror är väldigt uppmärksam pa syrran och sa fort han hôr hennes röst vâgrar han äta eller sova. Tycker han borde vänja sig men hans läggningar är inga problem pa lunchvila och kväll da hon inte är around men pa morgonen da han hör henne leka utanför rummet tar det en evighet för honom att somna. maltiderna maste jag lägga när hon sover för han bara tittar upp och letar efter henne när han hör hennes röst och äter ej.

tack för era kloka rad

[Clara Cecilia]

Hej!
Vi gjorde så här:
När lilla syster blivit 4 månader flyttade hon över i spjälsäng i föräldrarnas rum (blev raskt för stor för Emmaljungan ) Då hade vi inflyttningsfest, storebror, då inte ens 2 år, provlåg och lekte i sängen med lillasyster.
Vi hade tänkt att vänta tills hon var 6-7 månader men ganska snart började storebror tjata om att hon skulle flytta in i hans rum.

Sagt och gjort - en månad senare flyttade spjälsängen in i storebrors rum med pompa och ståt. Jag höll ett allvarligt tal om syskon och livet (lätt tårdrypande får jag nog erkänna) och sen åt vi muffins och drack saft på golvet i deras gemensamma rum.
Sen var det klart

Lillasyster la sig vid den tiden redan 18.00, på eget bevåg, och storebror tassade in som en indian vid 19.30.

lägg lillasyskonet först och låt det stora vara uppe en stund själv och läsa mer avancerade böcker, rita, busa själv med föräldrarna.
Vid läggning leker ni indian/mus/katt eller något annat tyst och tassar in. Och ramsar ut

Min erfarenhet är att varken det stora eller lilla syskonet väcker varandra om dom litar på att ni vuxna har koll. Behöver storasyster ramsas på natten så gör ni det som vanligt. Behöver lillebror buffas lite eller ramsas så gör ni det med fullt förtroende att storasyster hör "i sömnen" att ni bara gör det som behövs för att alla ska må bra.

Om hon ligger nöjd och pratar skulle jag låta henne fortsätta ha så mycket sömn på schemat. Min tvååring (lillasystern i fråga) sover 11,5-12 h och ofta 1,5-3 h på dagen. Hon är en stensäker sovare och reglerar det själv.

Vad gäller tvättstjälpningen så är den ju främst till för att du ska lugna dig och kunna hitta en väg ut ur den situation ni hamnat i. Och det går kanske inte på 5 sek även om man skulle vilja det själv. Lilla L blir rasande av att stjälpas ner i spjälsängen men när Jag lugnat mig på Riktigt och kommer in och frågar den mycket arga damen om hon ska komma så brukar hon Ryta: NEEEJ! och håller på ett tag till. Sen lugnar hon sig, börjar pyssla med något och säger sen: jag e klar mamma, jag e klar. Och sen pratar vi lite om vad som hände. Inte långa förklaringar men kanske: "Du blev arg." Hon svarar "Jag blev arg". "Arg får man vara men man får inte slåss, vi slåss inte" Och så klappar vi det som blivit slaget (just nu är det mamman som står ivägen oftast) Och så kramas vi på tusen olika sätt och fortsätter dagen



Clara

[knyttet]

Hej och tack för ditt svar.

Om jag förstar dig rätt sa är det alltsa en poäng att storasyster ligger kvar i sitt rum nâr vi flyttar ihop dem även om jag inte har nagon avsikt att lata dem stanna i pytte rummet? Ett problem är dock att storasyster har 1h mer natt än lillebror för tillfället, men det är väl bara att vänja om sa att lillebror kommer i säng innan...

Jag tror inte att det är nagra större problem om lillebror gnölar pa natten, värre är nog om han vaknar typ 30min innan morgon. Jag har svart att tänka mig att syrran inte vaknar om nagon skriker brevid henne precis innan hon ska ga upp, eller....?

Maste ocksa fraga lite rad ang blöja/potta. Lillan blev intressarad och gjorde nagra ganger i pottan. Jag försökte vara neutral men pappan hennes blev eld och lagor och ringde hela släkten och berättade vad fantastiskt det var att lillan, gick pa pottan. Hon har kort och gatt kännt lite press och vill inte mer. Eller snarare hon gar in i badrummet och sätter sig pa pottan varje gang hon bajsar men vägra att dra ner byxorna. Kan jag pa nagotvis göra nagonting för att avdramatisera nu när skadan redan är skedd och det har blivit en "grej" eller ska jag bara släppa det helt och lata henne sköta det?

Tack och kram

[Clara Cecilia]

Hej!

Om jag förstar dig rätt sa är det alltsa en poäng att storasyster ligger kvar i sitt rum nâr vi flyttar ihop dem även om jag inte har nagon avsikt att lata dem stanna i pytte rummet? Ett problem är dock att storasyster har 1h mer natt än lillebror för tillfället, men det är väl bara att vänja om sa att lillebror kommer i säng innan...

Jag skulle personligen nog ta allt på ett bräde - byta sovrum och göra ett härligt kalas av invigningen av "Barnens rum". Men om du av olika anledningar vill vänta med det så låt dom flytta ihop bara. Det är mysigt och odramatiskt.

Jag tror inte att det är nagra större problem om lillebror gnölar pa natten, värre är nog om han vaknar typ 30min innan morgon. Jag har svart att tänka mig att syrran inte vaknar om nagon skriker brevid henne precis innan hon ska ga upp, eller....?

Du får väl vänta och se? Om du inte gör någon större affär av det så kommer nog inte hon heller göra det. Själv har jag praktiserat både marginalkvart och marginal halvtimmar när schemat väl satt.

Vad gäller pottan så skulle jag backa helt. Låt henne vara intresserad av den och prova själv men gör ingen affär alls av det. Jag har följt det Anna skriver i Barnaboken och min 2 åring testar både potta och toa men är inte redo alls ännu. Och ta ett litet varmt snack med maken om att lugna ner förväntningarna lite

Clara

[knyttet]

Nu sover lillebror 12H, hurra! Men han vaknar till vid 5 fortfarande, somnar dock om själv, men jag avvaktar nog lite innan jag flyttar ihop dem.

Nu till Kanin, del 2.
Lillan har lär sig att klättra i sängen och hämta kanin, jag väntar med fasa pa att hon lär sig att klättra ur den ocksa... Nu är fragan hur jag ska reagera. jag tycker kanin och tummen hör till sängen och sovning om inte annat för att hon blir helt handekappad med kanin i ena handen och tummen i munnen. Hon kan inte ens sÄtta sig pa stolen själv. Men när hon kan hämta honom i sängen själv gar det ju inte att hindra henne, eller? Ska man sätta honom pa en hylla som hon inte nar? Jag blir lite osäker här, borde man inte fa ga och lägga sig och gosa lite om man vill? Nu har jag latit henne klättra i med ett förvanat "nejmen inte ska du sova NU, jaha vill du vila lite, da far du ropa pa mamma nar du är färdig" Men jag vill helst inte att hon tränar pa att klättra ut ocksa...Hon ligger en stund och vill sen komma upp med kanin, men jag säger att han far vara i sängen. I vilket fall, hur gör man med snutte och större barn som kan hämta dem själv?

tack

[miniz]

Hej. Vi har aldrig haft snutte, men vi har tumme. Och den är ju inte sà lätt att lägga i sängen.

Om hon gosar lite ibland och du tycker det är lugnt, sà är det lugnt.
Om hon därimot vill mest ligga och gosa fàr du hitta pà mer intressanta saker att göra; mer social delaktighet och utevistelse är heta tips.

Det finns en fin snutte-tràd, men jag hittar den inte. Nàgon annan som minns?

[knyttet]

Jo det är väl sa. Jag märker pa henne att hon behöver lite mer än vad som erbjuds i man om utevistelse och RIKTIG och utmanande socialdelaktighet. Hon är ute 2h pa fm och 1,5h pa em, men jag lâste ngn stans om att vissa âr som jakthundar , de har hur mycket energi som helst och behôver ut och ränna i flera timmar för att myrorna i kroppen ska lägga sig, jag tror jag har en sadan. Men det har varit lite meckigt att vara ute hur länge som helst med lillebror. Nu börjar det dock bli varmt och lillebror lite större. Idag drog vi med oss filt till parken och la lillebror pa och var ute i 3h och det känndes bra. Hon behöver verkligen vara ute och skrota och springa. Den socialadelaktigheten fungerar inte alltid sa bra när det handlar om att hjâlpa till med vardagens trakigheter som faktiskt maste göras för familjens överlevnad. Däremot blir det bra när jag har nagon lite utmanande uppgift till henne. Igar städade hon kattladan (sila bajset med spaden och kasta i toan, detta med kattladan balanserandes pa toan) heelt själv, och klarade det med glans! Otroligt vad hon kan! överhuvudtaget är hon mycket kavat och vill göra VIKTIGA saker SjÄLV. Hon tar spontant mycket väl hand om lillebror utan att jag nagonsin har sagt nagot, sa fort han grater sa klappar hon honom och säger "saaa ja vännen, saaa ja gubben" och springer och hämtar leksaker till honom eller dinglar dem framför honom. Och lyckas alltid lugna ner honom, mycket bättre än vad jag kan , han är fascinerad av syrran och tysnar alltid när hon pratar med honom. Hon är även mycket duktig pa att mata honom med sked.

Här kommer vi dock in pa en annan fraga, hur gör man med stora barnets leksaker när lillen börjar kräla runt? Jag har redan hindrat syrran fran att dela med sig av diverse farligheter som hon stoppar i lillebrors mun. Om hon äter ngt gott vill hon gärna att han ska smaka, och hon har även erbjudit en latsas tartbit med ett löst latsas ljus pa som skulle ha varit riktig farlig om han fick i munnen. Men som sagt, utöver syrrans generositet, hur gör man när han själv kan komma at hennes leksaker som är farliga och kan sättas i halsen? Plocka bort allt? syrran är inte precis jätte ordningsam....

Men jag undrar ibland hur det är för barn som inte har nagra uppgifter. Jag tycker inte jag gör ngt annat än att försöka fa med henne i familjens nödvändigheter och jobb för överlevnad. Jag har nästan aldrig tid att leka med henne, utan försöker bjuda in till sammarbete med det jag gör. Men det här med att "ga och lägga sig" hela tiden och tjat om kanin är ju helt klart ett av fler tecken pa att hon gar och har trakigt.

Slutligen maste jag bara berätta om hur fantastiskt saker kan lösa sig när mamma har sovit och är kreativ En dag när hon höll pa och vrala till frukosten sa jag bara "oj nu gick skrikmonstret hem." "Hans mamma hade gjort gröt och nu var han tvungen att ga hem och äta"; Liten tös kom totalt av sig och undrade vad jag yrade om, när hon skulle börja skrika igen sa förklarade jag mycket beklagande att "nej men alltsa det gar inte att skrika nu, för skrikmonstret har gatt hem och ätit frukost hos sin mamma, du far skrika sen, när han kommer tillbaka" och sen har jag varavat det med ett otroligt glatt och överraskat "nejmen heeeej är det skrikmonstret som har kommit igen" da kommer hon garanterat av sig och sa kan vi prata lite om vad hon tror skrikmonstret ska göra idag, handla bananer och mjölk, ga till parken och cyckla osv. Sedan dess har hon börjat säga "skrikmonstret kommer" istället för att vrala när hon är pa det humöret och da kan vi prata lite om honom tills hon glömt varför hon kände för att vrala. Detta fungerar givetvis bara när hon uttraknings-vralar och inte om hon är arg/ledsen. Men ganska kul för att jaga iväg dessa trak-vral

[knyttet]

Kom pa att jag glömde fraga inför ihopflytten av syskonen. Vi har aldrig ramsat varken storasyster eller lillebror som verktyg. De har bada tva sovit natt utan ngn direkt kurning. Jag tror inte syrran har vaknat en enda gang pa natten sedan hon började sova 12h när hon var 5man, vi har dock haft vissa fnurror med tidiga mornar (30-60min tidigt) detta har vi löst med att 'inte göra natt' 'pa natten sover man, pa natten händer inget' vilket har fungerat bra. Vaknar hon och hör att det är tyst, somnar hon om. Samma gäller lillebror.

Men hur gör man när de är tva? Om tex lillebror vaknar för tidigt och ligger och gnölar, skriker, somnar om, skriker, somnar om osv kommer syrran vakna. är det bästa att fortsäta att lata dem vara och "inte göra natt"? A ena sidan känns det lite taskigt att syrran ska behöva väckas sa tidigt utan att fa ngn förklaring om vad som försigar, a andra sidan tänker jag att hon kanske fattar galoppen ganska snabbt "om lillebror vaknar lite tidigt, sa händer det ända ingenting, för det är natt och morgonen börjar när mamma kommer in och väcker". Eller kan man kanske förklara innan? "Om lillebror skriker lite när han sover sa kan man bara fortsätta sova, han somnar om, ok?"

tack tack ni kloka

[knyttet]

Hej pa er,

Lillebror har nu blivit 7 manader och de bada skruttarna sover fint i samma rum, helt otroligt att de inte vacker varandra nar nagon ibland vaknar lite for tidigt.

Nu till en ny fraga, storsyster har alltid varit fantastisk med lillebror och jag har inte satt skymten av svartsjuka. Men nu helt plotsligt sa har han gatt fran att vara en liten bebis som finner sig iallt, till en liten gosse med egen vilja. Vi har desutom spenderat semester med nagra andra barn dar storasyster har fatt uppleva ett konstant tjivandes om "mitt" och "den ar MIN" nagot nytt for henne, men som inte har undankommit att faschinera och inspirera henne. Hon har nu konstant borjat rycka saker ur handerna pa lillebror och kasta bort dem eller gomma dem till lillebrors stora fortivlan. Alt ta saken han leker med och havda att den ar hennes och latsas vilja leka med den. Hur ska jag bemota det har?

Tack ni kloka

[chokladkaninen]

Hej Knyttet!

Du visar henne, helt enkelt, 573 ggr eller så många som krävs att hon ska erbjuda Lillebror ett byte när hon vill ha Saken han har. Ser du att hon sliter något ur händerna på honom så ger du tillbaka Saken till honom och påminner henne om Hur Man Gör, man byter. Om Lillebror inte vill byta får hon leta efter ngt roligare att byta med, eller öva på att vänta på sin tur.

Som jag ser det spelar det ö h t ingen roll varför hon tar saker ifrån honom, utan det ska oavsett om hon vill ha Saken själv eller bara testa Lillebrors (eller er? ) reaktion bemötas med samma guidande som vanligt: så här gör man.

[knyttet]

Hej och tack for ditt svar.

Ok, jag regerade spontant som du sa men tyckte det bara blev mer fran hennes sida och sa himla dramatiskt och uppforstorat. Fick for mig att min inblandning skapade mer konflikt och att man kanske inte borde lagga sig i sa mycket. Men a andra sidan vill jag ju inte atthon ska lara sig att det ar ett ok beteende...

[knyttet]

Hej och tack for ditt svar.

Ok, jag regerade spontant som du sa men tyckte det bara blev mer fran hennes sida och sa himla dramatiskt och uppforstorat. Fick for mig att min inblandning skapade mer konflikt och att man kanske inte borde lagga sig i sa mycket. Men a andra sidan vill jag ju inte atthon ska lara sig att det ar ett ok beteende...

[knyttet]

Hittade ju jatte bra svar pa min fraga har inne pa favoriterna, sicken latmask att jag inte kollade ordentligt dar forst

Men jag spinner vidare, kanner just nu att allt ar sa in i banken utstuderat och gar i 110 hela dagen att vi aldrig riktigt hinner mysa och ta det lungt, Nar det bara var lilltosen sa hade vi langa stunder da jag satt och stickade eller laste och hon lekte brevid och pysslade med sitt, Nu nar dom ar tva sa tar alla dagens moment lite langre tid vilket resulterar i att dessa stunder helt har forsvunnit och lillebror har aldrig riktigt fatt uppleva lugnet som bjuder in till ensamlek, nar han blir nedlagd pa golvet sa ar det oftast sa att jag har tusen saker att fixa och ranner runt och sedan blir det dags att avbryta och innom dessa 5 10 min sa ar det anda som han lyckats utratta att konstatera att han ar missnojd och gnaller till sig mamma som slutligen plockar upp honom for att golv tiden ar ute for den har gangen.

Jag forsoker hinna med matlagning och hemarbete tillsammans med barnen men kanner anda att nastan all min vakna tid aven da barnen sover gar ut pa att fortsatta med mat, disk, tvatt, stadning etc. Det tar ju lite mer tid nar man har med barnen pa olika projekt Dessutom prioriterar jag att vara ute 2h pa fm och 1,5h em. Jag borjar kanna att hjarnan kokar av allt spring hit och dit och less pa att maten alltid ar halv god eftersom den gjorts tillsammans med tva barn och lite brand eller lite overkokt eller motsattsen, Less pa att lillebror inte far lara sig att ha trakigt och sitta och glo med barnen tills de hittar pa ngt,

Nagon som har tips pa hur man hinner med alla delar pa dagen med tva barn Konstig fraga kanske men jag sitter inte ner mer an nar jag ater med barnen mellan 07 och 23 och anda tycker jag ar sjukt organiserad och att vi ar som en fabrik har hemma

tack och kram

[Alma]

Vilka bra beskrivningar... Lugnet som försvann, livet som en schemalagd fabrik och överkokt barnlagad mat... Måste säga att jag fnissar igenkännande.

Jag har bara ett barn men delar ofta vardagen med två andra yngre också. Det är fullt upp, och ändå är de lite äldre, jag började ta hand om dem själv när yngsta var 2.

Inte vet jag om detta är till hjälp, men så här ger jag några minuters lugn och lite enklare:

Vi lagar mat ihop. Inte för en måltid, utan för tre dagar. På andra och tredje dagen kompletteras grundsatsen bara med något färskt enkelt som hackas eller strös på.
För min egen del lyxar jag det överkokta och i övrigt barnlagade med oliver, några torkade kantareller och en färsk chili.

Berättelsestund. Kan funka med boksaga för alla också men det som funkar mycket bättre är berättelse. Vi började med detta när yngsta var 5 eller 6 månader och hade förälder med sig, och det funkade på henne då också.
Vi sätter oss med fårskinn eller bra filt ute eller inne. Jag berättar. Ibland har jag tänkt innan vad jag ska berätta, ibland inte. Ibland sagoform, ibland något jag varit med om som jag berättar i lätt dramatisk form.
Om barnen är hoppiga smaskar jag på med att innan ha några få figurer och någon annan attiralj till hjälp. Som ett dockspel. Alla tre sitter mycket stilla och spänt och ser hur pinnen som är en kamel kommer upp från trasan som är ett hav och sakta vandrar mot sin husse som gestaltas av en kotte. Och så går de tillsammans bort i öknen bakom ryggen... osv.

Sen hade jag helt klart ett renare hem, bättre ordning på grejorna i huset och mer odlat i trädgården innan jag började ha fler barn. Jag prioriterade bort det och var liksom du utomhus så mycket som möjligt. Är det där du får energi, lugn och känner dig bäst som mamma? Well, kan du öka utetiden?

Jag har inte lyckats så bra med att få de äldre att göra något för den yngre. Den yngre vill inte alls nämligen. det är lättare att få henne att göra saker för de äldre. Här får andra ge tips, för här finns säkert lite pausering och lärorika stunder att hämta också!