Hej, jag igen!
Känner att namnet på min tråd kanske inte är det rätta längre......... det handlar ju om hela proceduren nu och inte bara fokus på att han står upp för det har han nästan slutat med. Nu har vi hållit på sen i förra tisdagen .......... Han har ju strulat lite vid läggning i två nätter, måste "hålla fast" honom länge för att han ska slappna av.... i natt sov han ända till 10 över 5=rekord.

Gnydde lite, jag ramsade och det blev tyst. Halv sex satte han igång igen lite lätt, jag ramsade och hans gråt gick lite upp och ner och till slut tystnade han men när jag då bekräftade fick han ny luft i lungorna. Det kändes ungefär som om han sade till mig håll käften nu för h-vete jag försöker ju sova......... och sluta tjatat med den där himla ramsan, jag vet att det är natt men jag kan inte sova i alla fall!!

ooops

Nu blev han argare och argare (enligt vad jag kan bedömma) jag försökte överösta honom med långt ramsande för att han skulle glömma sin egen gråt, men det kändes som om vad jag än gjorde så blev han bara argare. Jag väntade till slut i 5 minuter till för att se vad som hände och sedan gick jag in för att fjädra, i 8 minuter fick jag "hålla honom på plats" innan han blev lugn, ramsar ut och det är lugnt. Jag bekräftar lite senare och samma scenario, jättearg!!

Till slut lät jag honom vara en stund och spelade Barry White på hög volym i hans rum, fick lite panik för klockan närmade sig morgon! han tystnade faktiskt och slumrade in lagomt tills jag skulle väcka honom!
Nu undrar jag ska jag backa mer med ramsandet när han vaknar på natten? jag är så rädd att han ska hinna skrika upp sig om jag inte ramsar eller att han ska tro att jag har övergivit honom, att jag inte finns där? men det är klart jag ska ju alltid bekräfta när han har tystnat och då hör han ju att jag är där.... hur som helst så kändes det som om alla mina försök till att lugna honom i morse bara blev motsatsen??!! hur ska jag göra i natt när han vaknar? Ska jag ha mer is i magen och se om han fixar det själv?