Hoppas du får bra svar av experterna!
Vilse i nattvakan
-
M&Ms mamma
- Inlägg: 85
- Blev medlem: lör 20 nov 2010, 18:50
- Ort: Pedersöre, Finland
Re: Vilse i nattvakan
Nej, nej Lillmatte - upp med humöret! Ni kommer greja det! Jag brukar tänka: "vad är alternativet?" Att bara ge upp och återgå till det gamla känns INTE som ett alternativ. Så kämpa, kämpa på - det kommer lösa sej, det är jag säker på.
Hoppas du får bra svar av experterna!
Hoppas du får bra svar av experterna!
Stora M (27.6 2009) sover hela nätter Lilla M (26.7 2010) kurstart 23.11 2010Re: Vilse i nattvakan
Hej
Du har fått vänta på svar länge nu! jag ber om ursäkt för det!
Jag har läst alla dina inläggnu och även om det kan vara svårt för er att just nu se vilka fantastiska framsteg ni har gjort så ser jag det! Ni jobbar fantastiskt bra! Det är inte lätt det här och vissa barn behöver ltie mer övertygelse innan de fullt litar på att föräldrarna vet vad de gör att att det är säkert att sova! Ni kommer att fixa det här - det är jag övertygad om! Jag ska titta in lite oftare här till er och stötta er så mycket jag bara kan. Jag vet att ni kan! Ni kommer komma i mål! Snart kommer njutningen!
Jag ska försöka svara på dina frågor. Jag citerar inte utan svara på dem "i tur ordning".
1. Ang pangramsa vid kl 6-uppvak så hade jag valt att pangramsa då. Pangramsan ska förhoppningsvis få honom att komma av sig i själva uppvaket och istället väljer han då att somna om. Alternativt om du tycker att ni väcker honom mer än det söver så kan ni ge honom en upplysningsramsa. Det är egentligen samma sak, men sägs mjukt, glatt upplysande x4, i förbiående. Ni upplyser om att det fortfarande är natt och att an tryggt kan sova vidare.
2. Ang. minisemestern. Ta med hans sovsaker så känner han igen lukten i den nya sängen. Då kommer han känna sig trygg. Sen är det viktigt att ni är övertygade om att han kan sova tryggt och att det är självklart att han ska sova där nu - för det är det ju, eller hur? Hon känner av er oro och stress (som du skrev tidigare) så lugnt och sakligt. Är ni trygga med nya sovplatserna så kommer han vara det! Självklart kan han fråga - men då svarar ni saklit och tryggt att allt är i sin ordning.
3. Ang. att ta 4 första nätterna själv. Nu kommer svaret för sent, inser jag, men AW skriver att de två första nätterna bör tas av samma person och att sedan med fördel den andre partnern kan ta de andra två. Sen kan man turas om. Självklart kan även en ochs amma ta alla nätter. Så gjorde vi. jag ville göra det själv för att jag visste att jag kunde det bäst, jag var mest påläst. Min man kände sig lite otrygg i det hela och då tyckte jag att jag bättre gjorde det själv. Så småningom tog han några läggningar och det gick itne alls till en början. Hans nervositet och osäkerhet lyste igenom och Freja frågade massor! Då gjorde vi som så att jag svarade henne på en fråga i stil med "pappa är här nu, han vet vad han gör, du kan lugnt lyssna på honom" - och det gjorde hon sen!
Och han hittade sin trygghet 8)
4. Ang. att sova i samma rum. Hur har ni sängarna i sovrummet?Han han en egen liten avskärmad vrå? Om ja så kan ni flytta in redan under uppföljningsveckan, eller efter den om det passar bättre. Om hans stäng står oskärmad så kan det vara idé att skärma av den först, innan ni flyttar in. Då har han ett eget "rum" och ni trafikerar inte där
5. Ang. solfjädern. Jag vet faktiskt inte! :-k Jag har aldrig solfjädrat på rygg och har faktiskt inte behövt ta till någon kris-solfjäder innan heller. Så jag kan nog itne ge något bra svar här. Men som jag har förstått det så är det många små älsklingar som blir tokarga under solfjädern men att det då för föräldrarna gäller att finna sitt inre lugn så att det smittar över, via händerna, till älsklingen. Ska se om jag kan fiska efter någon annan som kanske kan ge dig bättre svar här.
6. Ang. morgontid. Jag tror inte att 7:30 är för tidig morgon! När schemat väl sitter och han sover dagslurar och nätter som han ska så kommer han vara utvilad då.
7. Ang. för tidiga uppvak på morgonen. Om han vaknar en halvtimme innan utasatt morgon så kan du låta honom vara. Spec. om han inte är ledsen eller arg så gör det inget. Du kan utnyttja marginalkvarten och ta upp lite tidigare.
Vaknar han och är arg så ger du honom en pangramsa/upplysningsramsa men inget mer. Ingen trafik. Går du in till honom för att exempelvis buffa så kommer han tro att det är morgon och då kommer han bara bli ännu mer arg om du år ut igen
8. Ang. skrik innan "upptagning" Jag tror inte att det hjälper att busa med honom i sängen innan du tar upp honom. (eller från golvet) När han skriker så väntar du utanför rummet tills han hämtar andan = är tyst i en hundradels sekund. Då störtar du in pratar glatt och tar upp honom som det mest naturliga. Ingen notis om att han är upprörd, bara glada prat - "Nu ska vi göra frukost, så roligt vi ska ha det nu" .
Om älsklingen är upprörd på golvet så tar du bara upp och drar med dig honom till nåt fasligt viktigt som du kom på att ni var tvugna att uträtta precis just då! alternativt kan du lägge ner någon liten muta till honom. Prata högt och tydligt för sig själv brukar oxå få små älsklingar att titta upp och undra vad det är frågan om nu. 8)
9. Pangramsa eller upplysningsramsa i vartimmen. Tanken är att man bryter uppvaket men "det är fortfarande natt -sov du" Och man då bekräftar när älsklingen tystnat så blir det lite konstigt. Vad ska man liksom bekräfta, det man redan sagt?! "Ja, det är natt fortfarande sov" Det blir lite dubbelt och därför säger man det bara en gång. Frågar älsklingen igen så ramsar man inte heller mer. Man har upplyst om att det fortfarande är natt och att älsklingen kan sova och att man vaktar för vargen. Mer kan mna inte göra.
Så, jag tror att det var alla frågorna!
Om jag har missat något så för du fråga igen 
Jag ska som sat titta in lite oftare. Ni jobbar grymt bra! Fortsätt med det - ge inte upp! Ni fixar det här! *styrkekramar!*
Bianca
Du har fått vänta på svar länge nu! jag ber om ursäkt för det!
Jag har läst alla dina inläggnu och även om det kan vara svårt för er att just nu se vilka fantastiska framsteg ni har gjort så ser jag det! Ni jobbar fantastiskt bra! Det är inte lätt det här och vissa barn behöver ltie mer övertygelse innan de fullt litar på att föräldrarna vet vad de gör att att det är säkert att sova! Ni kommer att fixa det här - det är jag övertygad om! Jag ska titta in lite oftare här till er och stötta er så mycket jag bara kan. Jag vet att ni kan! Ni kommer komma i mål! Snart kommer njutningen!
Jag ska försöka svara på dina frågor. Jag citerar inte utan svara på dem "i tur ordning".
1. Ang pangramsa vid kl 6-uppvak så hade jag valt att pangramsa då. Pangramsan ska förhoppningsvis få honom att komma av sig i själva uppvaket och istället väljer han då att somna om. Alternativt om du tycker att ni väcker honom mer än det söver så kan ni ge honom en upplysningsramsa. Det är egentligen samma sak, men sägs mjukt, glatt upplysande x4, i förbiående. Ni upplyser om att det fortfarande är natt och att an tryggt kan sova vidare.
2. Ang. minisemestern. Ta med hans sovsaker så känner han igen lukten i den nya sängen. Då kommer han känna sig trygg. Sen är det viktigt att ni är övertygade om att han kan sova tryggt och att det är självklart att han ska sova där nu - för det är det ju, eller hur? Hon känner av er oro och stress (som du skrev tidigare) så lugnt och sakligt. Är ni trygga med nya sovplatserna så kommer han vara det! Självklart kan han fråga - men då svarar ni saklit och tryggt att allt är i sin ordning.
3. Ang. att ta 4 första nätterna själv. Nu kommer svaret för sent, inser jag, men AW skriver att de två första nätterna bör tas av samma person och att sedan med fördel den andre partnern kan ta de andra två. Sen kan man turas om. Självklart kan även en ochs amma ta alla nätter. Så gjorde vi. jag ville göra det själv för att jag visste att jag kunde det bäst, jag var mest påläst. Min man kände sig lite otrygg i det hela och då tyckte jag att jag bättre gjorde det själv. Så småningom tog han några läggningar och det gick itne alls till en början. Hans nervositet och osäkerhet lyste igenom och Freja frågade massor! Då gjorde vi som så att jag svarade henne på en fråga i stil med "pappa är här nu, han vet vad han gör, du kan lugnt lyssna på honom" - och det gjorde hon sen!
Och han hittade sin trygghet 8) 4. Ang. att sova i samma rum. Hur har ni sängarna i sovrummet?Han han en egen liten avskärmad vrå? Om ja så kan ni flytta in redan under uppföljningsveckan, eller efter den om det passar bättre. Om hans stäng står oskärmad så kan det vara idé att skärma av den först, innan ni flyttar in. Då har han ett eget "rum" och ni trafikerar inte där
5. Ang. solfjädern. Jag vet faktiskt inte! :-k Jag har aldrig solfjädrat på rygg och har faktiskt inte behövt ta till någon kris-solfjäder innan heller. Så jag kan nog itne ge något bra svar här. Men som jag har förstått det så är det många små älsklingar som blir tokarga under solfjädern men att det då för föräldrarna gäller att finna sitt inre lugn så att det smittar över, via händerna, till älsklingen. Ska se om jag kan fiska efter någon annan som kanske kan ge dig bättre svar här.
6. Ang. morgontid. Jag tror inte att 7:30 är för tidig morgon! När schemat väl sitter och han sover dagslurar och nätter som han ska så kommer han vara utvilad då.
7. Ang. för tidiga uppvak på morgonen. Om han vaknar en halvtimme innan utasatt morgon så kan du låta honom vara. Spec. om han inte är ledsen eller arg så gör det inget. Du kan utnyttja marginalkvarten och ta upp lite tidigare.
Vaknar han och är arg så ger du honom en pangramsa/upplysningsramsa men inget mer. Ingen trafik. Går du in till honom för att exempelvis buffa så kommer han tro att det är morgon och då kommer han bara bli ännu mer arg om du år ut igen
8. Ang. skrik innan "upptagning" Jag tror inte att det hjälper att busa med honom i sängen innan du tar upp honom. (eller från golvet) När han skriker så väntar du utanför rummet tills han hämtar andan = är tyst i en hundradels sekund. Då störtar du in pratar glatt och tar upp honom som det mest naturliga. Ingen notis om att han är upprörd, bara glada prat - "Nu ska vi göra frukost, så roligt vi ska ha det nu" .
Om älsklingen är upprörd på golvet så tar du bara upp och drar med dig honom till nåt fasligt viktigt som du kom på att ni var tvugna att uträtta precis just då! alternativt kan du lägge ner någon liten muta till honom. Prata högt och tydligt för sig själv brukar oxå få små älsklingar att titta upp och undra vad det är frågan om nu. 8)
9. Pangramsa eller upplysningsramsa i vartimmen. Tanken är att man bryter uppvaket men "det är fortfarande natt -sov du" Och man då bekräftar när älsklingen tystnat så blir det lite konstigt. Vad ska man liksom bekräfta, det man redan sagt?! "Ja, det är natt fortfarande sov" Det blir lite dubbelt och därför säger man det bara en gång. Frågar älsklingen igen så ramsar man inte heller mer. Man har upplyst om att det fortfarande är natt och att älsklingen kan sova och att man vaktar för vargen. Mer kan mna inte göra.
Så, jag tror att det var alla frågorna!
Om jag har missat något så för du fråga igen Jag ska som sat titta in lite oftare. Ni jobbar grymt bra! Fortsätt med det - ge inte upp! Ni fixar det här! *styrkekramar!*
Bianca
Freja 2009-01-03 Ronja 2010-05-22 Franz 2015-09-20 Otto 2017-01-01Re: Vilse i nattvakan
Tack för pepp, M&Ms mamma! Det är lätt att bli modlös, men man får ta sig samman och sikta på målet istället ju. Som sagt, vad är alternativet?
Och stort tack för så himla bra svar och uppmuntran från dig Bianca! Förstår ju att ni inte hinner med allt genast, ni har väl eget att stå i också
Det är i alla fall ett sånt otroligt stöd att det finns så fina och erfarna personer där ute som kan svara och upplysa. Jag har fått med mig massor av bra och konkreta tips från dig nu, så tack!
Det är ju inte bara barnet som ska betingas och vänjas vid allt, även vi, känner jag. Nu när jag fått honom att somna om på bara ramsa några gånger, och jag märkt att han somnat om av sig själv också, börjar jag våga lita fullt ut på mig själv och processen igen. Nu har jag också en plan för hur jag ska göra om han vaknar imorgon igen. Vi försöker också hela tiden komma ihåg alla framsteg vi gjort. Senast ikväll pratade vi om lättnaden i att inte behöva planera natten på samma sätt längre - förbereda "panikflaskorna" med ersättning till de två nattmålen, ställa in babysittern och bestämma vem av oss som får lotten att vagga honom i den mellan kl 4 och 8
Imorgon ska min sambo ta nattningen. Vi ska skärma av sängen med ett lakan till att börja med och flyttar antagligen in på rummet på lördag. Och vi har en massa dagar på oss att peppa upp attityden inför minisemestern. Ska bli spännande det här...
Och stort tack för så himla bra svar och uppmuntran från dig Bianca! Förstår ju att ni inte hinner med allt genast, ni har väl eget att stå i också
Det är i alla fall ett sånt otroligt stöd att det finns så fina och erfarna personer där ute som kan svara och upplysa. Jag har fått med mig massor av bra och konkreta tips från dig nu, så tack!Det är ju inte bara barnet som ska betingas och vänjas vid allt, även vi, känner jag. Nu när jag fått honom att somna om på bara ramsa några gånger, och jag märkt att han somnat om av sig själv också, börjar jag våga lita fullt ut på mig själv och processen igen. Nu har jag också en plan för hur jag ska göra om han vaknar imorgon igen. Vi försöker också hela tiden komma ihåg alla framsteg vi gjort. Senast ikväll pratade vi om lättnaden i att inte behöva planera natten på samma sätt längre - förbereda "panikflaskorna" med ersättning till de två nattmålen, ställa in babysittern och bestämma vem av oss som får lotten att vagga honom i den mellan kl 4 och 8
Imorgon ska min sambo ta nattningen. Vi ska skärma av sängen med ett lakan till att börja med och flyttar antagligen in på rummet på lördag. Och vi har en massa dagar på oss att peppa upp attityden inför minisemestern. Ska bli spännande det här...
Lillsumo kom mitt i augusti 2010, kurad och minikurad vid 4 resp 5 månaders ålder.
Re: Vilse i nattvakan
Hej vännen!
Om jag verkligen vågade lita på ramsan så tror jag lillknodd skulle göra det mycket snartare.
) måste hela tiden påminna mig om att nätterna är så gudomligt bra nu jämfört med för bara två veckor sen. Morgnarna måste inte fungera nu, direkt. Det är jättebra, oavsett. Men mycket vill ha mer...
Jag skulle också vilja passa på att påpeka för er det jag själv försöker tänka på nu. Kom ihåg att backa. Lita på barnet. Ha inte för bråttom när det kommer fnurror utan ge honom chansen att lösa det själv. Om man inte passar på sig själv i det här läget så finns risken att man plötsligt börjar verktyga mer istället för mindre, särskilt när det dyker upp något bakslag, och så vänjer man sakta men säkert lillen vid att han behöver hjälp för att kunna somna om. Så sikta hela tiden mot att han ska klara sig utan er, det är ju ändå det som är målet. Svårt, tycker jag. Man blir så lätt kortsiktig, särskilt mitt i natten (som vi ju har pratat om).
Kram
Kanske framförallt vi vuxna...lillmatte skrev:Det är ju inte bara barnet som ska betingas och vänjas vid allt, även vi, känner jag.
Om jag verkligen vågade lita på ramsan så tror jag lillknodd skulle göra det mycket snartare. En plan är jätteviktigt, tycker jag. Jag tänkte på att du fick en jättebra natt när du var redo att buffa i flera timmar om det skulle behövas. Det känns att du har bestämt dig, barnet känner det. Nu ska det sovas!Nu när jag fått honom att somna om på bara ramsa några gånger, och jag märkt att han somnat om av sig själv också, börjar jag våga lita fullt ut på mig själv och processen igen. Nu har jag också en plan för hur jag ska göra om han vaknar imorgon igen.
Klokt. Jag som är lite nojig över tidiga morgnar eftersom storebror hade såna i över två månader (Vi försöker också hela tiden komma ihåg alla framsteg vi gjort. Senast ikväll pratade vi om lättnaden i att inte behöva planera natten på samma sätt längre - förbereda "panikflaskorna" med ersättning till de två nattmålen, ställa in babysittern och bestämma vem av oss som får lotten att vagga honom i den mellan kl 4 och 8
) måste hela tiden påminna mig om att nätterna är så gudomligt bra nu jämfört med för bara två veckor sen. Morgnarna måste inte fungera nu, direkt. Det är jättebra, oavsett. Men mycket vill ha mer... Det blir jättebra! Och det är bara att komma ihåg att OM det blir lite sämre sömn under julen så styr ni upp det när ni kommer hem och går in i vanliga rutiner och förutsättningar igen. Nu kan ni det här.Imorgon ska min sambo ta nattningen. Vi ska skärma av sängen med ett lakan till att börja med och flyttar antagligen in på rummet på lördag. Och vi har en massa dagar på oss att peppa upp attityden inför minisemestern. Ska bli spännande det här...
Jag skulle också vilja passa på att påpeka för er det jag själv försöker tänka på nu. Kom ihåg att backa. Lita på barnet. Ha inte för bråttom när det kommer fnurror utan ge honom chansen att lösa det själv. Om man inte passar på sig själv i det här läget så finns risken att man plötsligt börjar verktyga mer istället för mindre, särskilt när det dyker upp något bakslag, och så vänjer man sakta men säkert lillen vid att han behöver hjälp för att kunna somna om. Så sikta hela tiden mot att han ska klara sig utan er, det är ju ändå det som är målet. Svårt, tycker jag. Man blir så lätt kortsiktig, särskilt mitt i natten (som vi ju har pratat om).
Kram
Mamma till en pojke född 8 januari 2007 (kurad vid 6 månader) och en stor liten knodd född 24 juli 2010 (en vecka efter beräknat, 4,5 kg tung) som standardmodellas.
Re: Vilse i nattvakan
Nu behöver jag hjälp!
Natten gick bra fram till kl halvsex då lillis vaknade med ett vrål. Jag försökte pangramsa men han blev bara argare. Sen följde en lång stund då jag försökte ignorera hans skrikande, skramlade lite i köket osv. Ramsade igen och han blev skogstokig. Till sist skrek han så mycket att jag inte hade något annat väl än att gå in. Jag försökte buffa honom med resultat av en förtvivlat skrikande bebis. Jag försökte gå ut, solfjädra, ramsa från dörren, buffa. Jag bytte till och med blöja i sängen. Han skrek och skrek och skrek, lät fullkomligt förtvivlad och förstörd och bara jobbade upp sig. Jag kände mig helt handfallen. Innan har jag ju hela tiden tänkt "jag kan ALLTID buffa, han blir lugn till sist", men det gick bara inte. Jag försökte ta till alla knep jag försökt men det var liksom kört till sist. Vad gör man när en situation som inte ska uppstå gör det? Eftersom våra hjärtan inte klarade hans ledsna (för de var ledsna!) skrik tog vi till sist upp honom. Han hulkade en lång stund i min famn efteråt och jag kände mig totalt usel.
Jag känner mig så ledsen, både för att jag lät honom bli så ledsen men också för att jag inte gjorde som man ska. Jag vet inte vad man ska göra! Känner mig totalt handfallen och vilse.
Resten av natten gick ju bra, han somnade på 6 minuter, snabbast hittills och behövde bara två ramsor, en på kvällen och en pangramsa kl 4.30. Men känslan av natten är ett totalt misslyckande. Nu är han ju dessutom extra trött eftersom han sovit två timmar färre än han borde. Tänker att han kan få en femminutare på förmiddagen och annars försöka hålla mig till schemat.
Suck.
Natten gick bra fram till kl halvsex då lillis vaknade med ett vrål. Jag försökte pangramsa men han blev bara argare. Sen följde en lång stund då jag försökte ignorera hans skrikande, skramlade lite i köket osv. Ramsade igen och han blev skogstokig. Till sist skrek han så mycket att jag inte hade något annat väl än att gå in. Jag försökte buffa honom med resultat av en förtvivlat skrikande bebis. Jag försökte gå ut, solfjädra, ramsa från dörren, buffa. Jag bytte till och med blöja i sängen. Han skrek och skrek och skrek, lät fullkomligt förtvivlad och förstörd och bara jobbade upp sig. Jag kände mig helt handfallen. Innan har jag ju hela tiden tänkt "jag kan ALLTID buffa, han blir lugn till sist", men det gick bara inte. Jag försökte ta till alla knep jag försökt men det var liksom kört till sist. Vad gör man när en situation som inte ska uppstå gör det? Eftersom våra hjärtan inte klarade hans ledsna (för de var ledsna!) skrik tog vi till sist upp honom. Han hulkade en lång stund i min famn efteråt och jag kände mig totalt usel.
Jag känner mig så ledsen, både för att jag lät honom bli så ledsen men också för att jag inte gjorde som man ska. Jag vet inte vad man ska göra! Känner mig totalt handfallen och vilse.
Resten av natten gick ju bra, han somnade på 6 minuter, snabbast hittills och behövde bara två ramsor, en på kvällen och en pangramsa kl 4.30. Men känslan av natten är ett totalt misslyckande. Nu är han ju dessutom extra trött eftersom han sovit två timmar färre än han borde. Tänker att han kan få en femminutare på förmiddagen och annars försöka hålla mig till schemat.
Suck.
Lillsumo kom mitt i augusti 2010, kurad och minikurad vid 4 resp 5 månaders ålder.
Re: Vilse i nattvakan
Hej!
Känn dig inte förtvivlad och ledsen pga. morgonen. Tokigt det blev det, ja, men det är inte värre än att ni kan ta nya ta imorgon!
Vargtimmen och tidiga morgornar är svåra! Om man trafikera eller ramsar mer än pangramsa/upplysningsrama så förvirrar man älsklingen. Går man in så tror han ju att han ska få stiga upp, och då är det itne konstigt att han bli fly förbannad om han istället blir buffad, får ny blöja, solfjädrad eller ramsad. Han vill stiga upp - punkt!
Jag klistrar in lite tänkvärda ord som TorsMamma skrivit i en annan tråd.
Bianca
Känn dig inte förtvivlad och ledsen pga. morgonen. Tokigt det blev det, ja, men det är inte värre än att ni kan ta nya ta imorgon!
Vargtimmen och tidiga morgornar är svåra! Om man trafikera eller ramsar mer än pangramsa/upplysningsrama så förvirrar man älsklingen. Går man in så tror han ju att han ska få stiga upp, och då är det itne konstigt att han bli fly förbannad om han istället blir buffad, får ny blöja, solfjädrad eller ramsad. Han vill stiga upp - punkt!
Jag klistrar in lite tänkvärda ord som TorsMamma skrivit i en annan tråd.
TorsMamma skrev:Hej, det är vargtimmen det handlar om och den är SVÅR!! Du har tyvärr fått ett bättre och finare svar av Bianca än jag kan ge.
Det är nämnligen så här att när man hålt på med kuren en kort tid tror barnet att det är "utsövt" vid vargtimmen, och då är det precis det som Bianca skriver till dig.
När vi kurar i Gastsjön så spelar vi klassisk musik typ Mozart eller Strauss riktigt högt! JÄTTEHÖGT. Så högt att barnet hör detta genom sitt eget skrik och får något annat att lyssna på. Vi har i perioder försökt att "verktyga" genom just vargtimmen, men det enda som händer är att:
1. vargtimmen kommer tidigare och tidigare
2. man fastnar i buffträsket.
Det du kan göra för att se att han verkligen inte är förtvilad (samma misstag som de flesta av oss kurare har gjort) är att gå in och buffa, du kommer märka att han antingen
1. slutar skrika direkt du kommer in (alltså inte förtvivlad)
2. ligger och låter sig buffas i en evighet och skriker som en stucken gris så fort du går ut. (alltså inte förtvivlad då heller)
Så alltså blir ju då buffningen inte något SVAR på frågan. Hänger du med?
Då har vi ibland solfjädrat, för att liksom inte göra det hela för skönt. då får vi samma reaktioner som ovan, eller
De skriker som stuckna grisar under solfjädern och man vill genast börja buffa.
Prova gärna en morgon om du vill för att själv se. När du själv märker att din blotta närvaro faktiskt inte hjälper mot tidiga mornar så föreslår jag i alla fall att du kör på HÖG musik eller dammsuger direkt utanför dörren så han MÅSTE lyssna på annat! HUSLJUD.
jag vet att detta kan kännas tufft. MEN; det är inte 5 min metoden och vet du varför? Jo, 1 du har gett ett solklart besked med ramsan först och 2 han har redan fått sina frågor svarade. Han är inte frågande längre om du hänger med? Han blir skitförbannad, han undrar om morgonen inte börjar snart och han tycker du skall komma in och underhålla honom tills han behagar somna om. VAd är då svaret på denna fråga?
Jo, På natten skall man sova. Även om det är 4 eller 06 på morgonen måste DU se det som om det vore 01 på morgonen.
jag vet att det är tufft, men du kommer märka att husljud är lika kraftfulla verktyg som buffningen om bara DU tror på det!
--- Läs krönikan om säkerhet EN gång till! Det är viktigt nu när du kan lugna att du också lär dig förmedla just säkerheten. Det är nyckeln till en framgångsrik kurning.
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... r-trygghet
Bianca
Freja 2009-01-03 Ronja 2010-05-22 Franz 2015-09-20 Otto 2017-01-01Re: Vilse i nattvakan
Åh vilket supersnabbt svar, tusen tack!
Det är ju så lustigt, för jag har ju faktiskt läst det där du skrev och citerade. Några gånger till och med. Men jag behövde väl hamna där själv för att fatta grejen. Jättebra att läsa, och läsa igen, och repetera och allt det där, men oftast är det ju inte förrän man är i situationen som man kan ta till sig vissa grejer. Usch vad jag har lipat under morgonen idag.
Nu tror jag att polletten trillade ner i alla fall. Nya tag imorgon helt enkelt. Ska bara ruska av mig det här först. Brr.
Det är ju så lustigt, för jag har ju faktiskt läst det där du skrev och citerade. Några gånger till och med. Men jag behövde väl hamna där själv för att fatta grejen. Jättebra att läsa, och läsa igen, och repetera och allt det där, men oftast är det ju inte förrän man är i situationen som man kan ta till sig vissa grejer. Usch vad jag har lipat under morgonen idag.
Nu tror jag att polletten trillade ner i alla fall. Nya tag imorgon helt enkelt. Ska bara ruska av mig det här först. Brr.
Lillsumo kom mitt i augusti 2010, kurad och minikurad vid 4 resp 5 månaders ålder.
Re: Vilse i nattvakan
Ujuj... du anar inte vad jag känner med dig. Vi var nog väldigt inkonsekventa med storebror och så höll tidiga morgnar i sig i månader pga det... Jag fick påminna mig själv flera gånger att "Vad är alternativet?" för vad sjutton, man kan ju inte stiga upp tidigare och tidigare, eller ständigt stiga upp vid halv fem som vissa av mina vänner gör med sina barn (som för övrigt alltid ser trötta ut...). Men fruktansvärt jobbigt var det. 
Jag kan trösta dig med att det gick över från en dag till en annan, helt utan förvarning.
Det är lättare med lillebror, än så länge, kanske för att han har betydligt mildare överlevnadsångest än storebror hade. Om någon alls. Så utifrån det skulle jag föreslå att ni jobbar på med maten under dagarna som kommer. Proppa så fullt det bara går. Jag tror att det kommer att underlätta en del i alla fall. Förutom det skulle jag också föreslå att ha så roligt som möjligt under dagarna (inte bara skrattet till gonattet, utan prioritera skrattet när som helst) och även att ni upptäcker världen tillsammans. Känn på saker, prata med folk, ligg i snön och klappa djur. När hans dagar är fulla av skratt, upplevelser, frisk luft och mat, så kommer det att bidra till en bättre och djupare sömn.
Kramkram
Jag kan trösta dig med att det gick över från en dag till en annan, helt utan förvarning.Det är lättare med lillebror, än så länge, kanske för att han har betydligt mildare överlevnadsångest än storebror hade. Om någon alls.
Så utifrån det skulle jag föreslå att ni jobbar på med maten under dagarna som kommer. Proppa så fullt det bara går. Jag tror att det kommer att underlätta en del i alla fall. Förutom det skulle jag också föreslå att ha så roligt som möjligt under dagarna (inte bara skrattet till gonattet, utan prioritera skrattet när som helst) och även att ni upptäcker världen tillsammans. Känn på saker, prata med folk, ligg i snön och klappa djur. När hans dagar är fulla av skratt, upplevelser, frisk luft och mat, så kommer det att bidra till en bättre och djupare sömn.Kramkram
Mamma till en pojke född 8 januari 2007 (kurad vid 6 månader) och en stor liten knodd född 24 juli 2010 (en vecka efter beräknat, 4,5 kg tung) som standardmodellas.
Re: Vilse i nattvakan
Ja, vi matar på med det som går ner. Maten handlar just nu mest om att lära sig skedtekniken, mer än att faktiskt få något i sig. Men han får välling/ersättning och så lite olja i. Vi har ökat upp mängderna och han slukar glatt.
Skrattar gör vi så mycket vi bara kan, och den här veckan har lillkillen skrattat mer än på länge.
Med risk för att upprepa sig, vi har en plan nu. Ikväll nattar sambon, det SKA gå bra.
Kram och tack för alla råd och pepp!
Skrattar gör vi så mycket vi bara kan, och den här veckan har lillkillen skrattat mer än på länge.
Med risk för att upprepa sig, vi har en plan nu. Ikväll nattar sambon, det SKA gå bra.
Kram och tack för alla råd och pepp!
Lillsumo kom mitt i augusti 2010, kurad och minikurad vid 4 resp 5 månaders ålder.
Re: Vilse i nattvakan
Precis så ska det låta! :thumbsup:
Bianca
:thumbsup:
Det är vad jag kallar rätt attityd! 8) =D>Ikväll nattar sambon, det SKA gå bra.
Bianca
Freja 2009-01-03 Ronja 2010-05-22 Franz 2015-09-20 Otto 2017-01-01Re: Vilse i nattvakan
Liten rapport i vargtimmen
Sambon nattade, gick superbra! Han fick ramsa en gång till lugn vid 21-tiden, gick hur bra som helst. Sen vaknade vi vid 04.50, eftersom pangramsan inte funkade satte vi på musik och killen lugnade sig och somnade på cirka 10 minuter och sov en timme till. Har nu en fråga bara.
Har nu spelat musik ungefär 10 minuter och lillkillen visar inte så många tecken på att komma till ro. Hur länge ska man vänta? Jag hör ju att han är arg som tusan och inte ledsen. Men är det bara att spela musik och låta honom komma till ro på egen hand? Finns det nån "slutpunkt"? Rätt plågsamt att lyssna på hans skrikande här...
Sambon nattade, gick superbra!
Han fick ramsa en gång till lugn vid 21-tiden, gick hur bra som helst. Sen vaknade vi vid 04.50, eftersom pangramsan inte funkade satte vi på musik och killen lugnade sig och somnade på cirka 10 minuter och sov en timme till. Har nu en fråga bara.Har nu spelat musik ungefär 10 minuter och lillkillen visar inte så många tecken på att komma till ro. Hur länge ska man vänta? Jag hör ju att han är arg som tusan och inte ledsen. Men är det bara att spela musik och låta honom komma till ro på egen hand? Finns det nån "slutpunkt"? Rätt plågsamt att lyssna på hans skrikande här...
Lillsumo kom mitt i augusti 2010, kurad och minikurad vid 4 resp 5 månaders ålder.
Re: Vilse i nattvakan
Hej! Så roligt att det gick så bra i natt :thumbsup:
Ang. vargtimmen så förstår jag hur du menar. Men när älsklingen skriker som värst så får man höjja musiken ännu mer så att den överröstar honom. Precis som du på natten ramsar högre om han skriker högre. Om han somnar, som han gjorde nu i morse och vaknar igen, så ger ni en ny pangramsa innan ni spelar musik - men det ver ni säkert
Bianca
Ang. vargtimmen så förstår jag hur du menar. Men när älsklingen skriker som värst så får man höjja musiken ännu mer så att den överröstar honom. Precis som du på natten ramsar högre om han skriker högre. Om han somnar, som han gjorde nu i morse och vaknar igen, så ger ni en ny pangramsa innan ni spelar musik - men det ver ni säkert
Bianca
Freja 2009-01-03 Ronja 2010-05-22 Franz 2015-09-20 Otto 2017-01-01Re: Vilse i nattvakan
Japp, vi började om med pangramsa. Tyvärr orkade vi inte hålla ut i andra omgången. När han skrikit sig förtvivlad i 40 minuter fixade jag det inte längre. Han låg helt på tvärsen i sängen och hade sparkat upp sig och kilat in huvudet i ena hörnet, helt förtvivlad. Stackars våra grannar som väcks av både hög musik och barnaskrik! (tur de själva har en ettåring och lite tolerans för situationen...). Men stora delar av natten gick ju jättebra. Vi tar ytterligare nya tag imorgon. Vi har ju gjort stora steg framåt, det kanske får bli myrsteg ett tag nu. Huvudsaken är att vi inte ger upp. Så tänker vi.
Det blir också lite en utmaning mot mig själv, känner jag. Härdar jag ut längre och längre för varje morgon så kanske vi landar på rätt tid, till sist. Hoppas jag inte blir skälld på för det här nu...
Det blir också lite en utmaning mot mig själv, känner jag. Härdar jag ut längre och längre för varje morgon så kanske vi landar på rätt tid, till sist. Hoppas jag inte blir skälld på för det här nu...
Lillsumo kom mitt i augusti 2010, kurad och minikurad vid 4 resp 5 månaders ålder.
Re: Vilse i nattvakan
Igen...
Det känns som alla framsteg vi gjorde i början börjar ätas upp.
Inatt vaknade lillkillen tjugo i fyra. Jag pangramsade och han svarade med att ligga och böka runt länge och väl. När jag kikade ner i hans säng insåg jag att han låg helt på tvären, längst upp vid huvudänden. Jag kände att jag var tvungen att lägga honom tillrätta. Säkert dumt, men det är så svårt att veta vad man ska göra. Hur ska han kunna somna om när han ligger så?
Sen har ju såklart problemen börjat. Det verkar vara klassiskt. Jag har provat pangramsa och han har blivit argare och argare och nu spelar jag musik på full volym och han bara skriker och skriker och låter helt förtvivlad. Känns det som. Eller är det jag som är förtvivlad?
Jag vet inte hur jag ska göra??
Jag menar verkligen min fråga, finns det någon slutpunkt eller kommer han ligga och skrika tills vi ska gå upp (7.30) om jag bara fortsätter spela musik? Det känns så himla fel att han ligger därinne och skriker sig totalt hes.
Har jag förstört allt för den här natten genom att jag lade honom tillrätta och buffade honom? Är natten liksom körd om man gör fel från början (typ ramsar för mycket, buffar osv)?
Eftersom klockan var tjugo i fyra tänkte jag, äh jag vet inte. Jag tänkte väl att det var tidigt att betrakta regelrätt som vargtimme. Usch, jag är så förvirrad. När kan man förvänta sig att sånt här går över? Är det bara att köra på? Hur ska jag tänka?
Han skriker fortfarande så mycket när vi lägger honom, och så det här mitt i natten. Det börjar kännas så svårt att fokusera på slutmålet.
Det känns som alla framsteg vi gjorde i början börjar ätas upp.
Inatt vaknade lillkillen tjugo i fyra. Jag pangramsade och han svarade med att ligga och böka runt länge och väl. När jag kikade ner i hans säng insåg jag att han låg helt på tvären, längst upp vid huvudänden. Jag kände att jag var tvungen att lägga honom tillrätta. Säkert dumt, men det är så svårt att veta vad man ska göra. Hur ska han kunna somna om när han ligger så?
Sen har ju såklart problemen börjat. Det verkar vara klassiskt. Jag har provat pangramsa och han har blivit argare och argare och nu spelar jag musik på full volym och han bara skriker och skriker och låter helt förtvivlad. Känns det som. Eller är det jag som är förtvivlad?
Jag vet inte hur jag ska göra??
Jag menar verkligen min fråga, finns det någon slutpunkt eller kommer han ligga och skrika tills vi ska gå upp (7.30) om jag bara fortsätter spela musik? Det känns så himla fel att han ligger därinne och skriker sig totalt hes.
Har jag förstört allt för den här natten genom att jag lade honom tillrätta och buffade honom? Är natten liksom körd om man gör fel från början (typ ramsar för mycket, buffar osv)?
Eftersom klockan var tjugo i fyra tänkte jag, äh jag vet inte. Jag tänkte väl att det var tidigt att betrakta regelrätt som vargtimme. Usch, jag är så förvirrad. När kan man förvänta sig att sånt här går över? Är det bara att köra på? Hur ska jag tänka?
Han skriker fortfarande så mycket när vi lägger honom, och så det här mitt i natten. Det börjar kännas så svårt att fokusera på slutmålet.
Lillsumo kom mitt i augusti 2010, kurad och minikurad vid 4 resp 5 månaders ålder.
Re: Vilse i nattvakan
Några saker till
Vi försöker nu mörklägga ännu mer i vårt redan mörka sovrum. Jag undrar också vad jag ska ha för strategi om han vaknar t ex halvfyra inatt? Pangramsa, vanlig ramsa?
Vi ska inatt testa husljud med TV, dammsugare osv. Finns det nåt särskilt man kan tänka kring det här, bortre gräns? Skriker han tills han tröttnar är vi ju i femminutersmetoden, hur mycket man än har ramsat i början. Jag upplever dessutom att han blir argare av musiken vi har spelat, hur mycket vi än ökar volymen, och funderar lite på om musiken och husljuden är till för att olyckliga föräldrar ska ha nåt annat att fokusera på än barnets skrik? Hur många gånger brukar det ta innan barnet fattar galoppen, vad kan man tänka? Ska vi tänka månader av klockan 4-skrik?
Kan man ta upp och börja om från början? Förstör man då?
Vår kille är dessutom fortfarande väldigt olycklig när vi lägger honom på kvällen. Gör vi nåt fel? Vi lägger och ramsar och får så gott som alltid gå in och buffa eftersom han skriker upp sig. Vi peppar upp oss och skojar en massa innan läggning och håller oss till kort och saklig läggning med glad ramsa på väg ut.
Vi trugar och trugar med smakportioner men han är än så länge helt ointresserad. Flytande går bra så det blir välling och ersättning för hela slanten. Finns det nåt knep att ta till för att han ska bli mättare på det?
Tilläggas bör att han är supermysig på dagarna, daglurar funkar oftast jättebra, och vi leker och skrattar och busar så mycket vi bara kan. Jag känner mig bara helt snurrig i skallen av att tänka på det här hela tiden.
Vi försöker nu mörklägga ännu mer i vårt redan mörka sovrum. Jag undrar också vad jag ska ha för strategi om han vaknar t ex halvfyra inatt? Pangramsa, vanlig ramsa?
Vi ska inatt testa husljud med TV, dammsugare osv. Finns det nåt särskilt man kan tänka kring det här, bortre gräns? Skriker han tills han tröttnar är vi ju i femminutersmetoden, hur mycket man än har ramsat i början. Jag upplever dessutom att han blir argare av musiken vi har spelat, hur mycket vi än ökar volymen, och funderar lite på om musiken och husljuden är till för att olyckliga föräldrar ska ha nåt annat att fokusera på än barnets skrik? Hur många gånger brukar det ta innan barnet fattar galoppen, vad kan man tänka? Ska vi tänka månader av klockan 4-skrik?
Kan man ta upp och börja om från början? Förstör man då?
Vår kille är dessutom fortfarande väldigt olycklig när vi lägger honom på kvällen. Gör vi nåt fel? Vi lägger och ramsar och får så gott som alltid gå in och buffa eftersom han skriker upp sig. Vi peppar upp oss och skojar en massa innan läggning och håller oss till kort och saklig läggning med glad ramsa på väg ut.
Vi trugar och trugar med smakportioner men han är än så länge helt ointresserad. Flytande går bra så det blir välling och ersättning för hela slanten. Finns det nåt knep att ta till för att han ska bli mättare på det?
Tilläggas bör att han är supermysig på dagarna, daglurar funkar oftast jättebra, och vi leker och skrattar och busar så mycket vi bara kan. Jag känner mig bara helt snurrig i skallen av att tänka på det här hela tiden.
Lillsumo kom mitt i augusti 2010, kurad och minikurad vid 4 resp 5 månaders ålder.