Åhå, här ser jag att min parallella överduktiga personlighet är i farten...
Men först något om ökningsperioder.Jag har inte helammat så länge så jag har inte så fullständiga erfarenheter av ökningsperioder, förutom att för mig har de varit jättejobbiga. Precis som du skriver så har vagning och buffning inte alls fungerat och, vet jag numera, det beror helt enkelt på att barnet är hungrigt. Ett hungrigt barn kan inte sova gott, inte i denna späda ålder i alla fall. Det vände över en natt när ökningsperioden var över. Plötsligt lugnade vagningen knodden igen och strukturen/rytmen kunde återupprättas. Den var på plats igen inom två dygn. Så jag tror inte att du ska få problem med att ta upp tråden där du slutade.
Nu vill jag prata lite med den del av dig som är en duktig flicka (större delen, gissar jag... 8) ). Jag tycker att du ska tänka så här: Det är jättemånga som börjar med SM när barnet är över 1, eller 2, eller 3 månader med gott resultat. Fram tills dess har många snuttammat, snuttsovit, tagit upp bebis vid minsta pip och inte haft några rutiner att tala om alls. Jag har sett många sådana mammor här på forumet och nästan varje gång ser jag hur de lyckas styra upp vardagen inom bara några dagar. Nu har du haft fyra röriga dagar. Dagar. Inte månader. Det går självklart alldeles utmärkt att styra upp igen! Dessutom, om ditt läge kommer att likna hur det var för mig, så kommer det att gå plättlätt. Nu vet du hur man gör och så fort knodden är mottaglig (dvs ökningsperioden är över) så kommer det att gå jättebra.
Med det här vill jag ha sagt att det är klart att man bör sträva (STRÄVA!) efter en vettig rytm som gör livet drägligt. Men man får göra avsteg. Man får göra som det känns bra just nu ibland. Det händer att jag tar upp en skrikande bebis när jag bedömer att jag inte lyckas lugna honom. Det är inte ett nederlag. Men sen funderar jag noga över varför jag inte lyckades och hur jag ska jobba vidare. Det är inte ett prov där det finns ett facit...
Ingen annan är där du är och kan säga att du gör fel eller att de skulle ha gjort bättre!Sen vill jag tillägga att jag själv naturligtvis aaaaaaaldrig får prestationsångest eller duktig-flicka-syndrom...
Eller var det alltid? Jag kommer inte ihåg. Kram från en som vet precis hur det är!
PS. Det blev mycket lättare med andra barnet. Såna som vi borde skaffa ett dussin, då kanske vi slappnar av lite till sist... DS.
. Vi har nu lagt henne för natt allt mellan 20-23 vilket känns lite tokigt. Hon verkar ha lättare att komma till ro runt 20-21, men då får jag inte riktigt in alla SM mål som jag önskar.
(Förlåt om jag tjatar, men jag vet ju hur jag är...jag menar du. 
.