Klart att det är lite stressigt med tider som ska passas. Men jag har svårt att tro att det skulle ha påverkat Minna. Storebror började på dagis igen i måndags (tredje dagen idag då) och hon har skarvat i tre veckor typ. Så vi har haft lugn och ro att försöka övervinna dom medan min sambo var hemma på semester med oss.
Och visst skulle storebror kunna vara hemma med oss men det skulle stressa mig mer eftersom jag då vore tvungen att aktivera en mammig, trotsig 2,5 åring också. Jag har försökt och det gick inte så bra som jag hoppades. Men när jag och Minna får mer koll på läget är det klart han kommer få vara hemma med oss mer.
Skarvstrul, eller?
-
Kalaskakan
Hej Sofin!
Jag skulle kunna ha trott och sagt samma sak som du, att "Jag tror inte att mitt stress/dåliga humör/what ever, skulle ha påverkat mina barn".
Men jag går i god för att dagarna här hemma i stort står och faller med just mitt humör.
Är jag på pissig humör så överför jag det på mina barn. Hur förunderligt som helst, men så är det för oss.
Angående att stimulera storebror. Här skall du få lite tips:
-Involvera honom i ALLT som har med Minna att göra.
Jag tror att en del av "trotsen" som du upplever består sig av att han känner en utanförskap och reagerar därefter. (Jag säger inte att du gör fel jag ger dig tips!)
-Var inte rädd för att muta. Kakor, glass, salta kringlor, majskrokar, dvd, kritor, "saker man egentligen inte brukar få pilla med/på", när du t.ex. matar Minna. Involvera här för ALL del storbror i att vagna Minna.
-Plocka undan ALLT som inte får/skall pillas på. Storebror får fritt spelrum, du slipper jaga, banna, oroa dig, plocka undan under pågående stund osv osv.
-Fårga storebror hur ni skall lösa situationen, fråga honom hur ni tillsammans kan hjälpa dig.
-Ge storebror ansvar, han kan få övervaka Minnas blöjor. Eller vagn. Eller filt. Eller skor.
Bara fantasin sätter stopp här.
Aktivera storebror kanske du skulle få göra, trotsen KAN du bemöta på ett schysstare sätt som de facto FÅR honom att trotsa mindre. Fast helt i ärlighetens namn så tror jag inte att det ni upplever ÄR den riktiga trotsen. -Säger jag som trodde att Klimp entrade den vid 2.5års ålder, ack så fel jag hade. När den kom så märktes det
Min andemening är; du kan absolut göra det enklare för dig, det krävs lite förarbete ja, men alla ni vinner på't i längden!
Tjing
!
Jag skulle kunna ha trott och sagt samma sak som du, att "Jag tror inte att mitt stress/dåliga humör/what ever, skulle ha påverkat mina barn".
Men jag går i god för att dagarna här hemma i stort står och faller med just mitt humör.
Är jag på pissig humör så överför jag det på mina barn. Hur förunderligt som helst, men så är det för oss.
Angående att stimulera storebror. Här skall du få lite tips:
-Involvera honom i ALLT som har med Minna att göra.
Jag tror att en del av "trotsen" som du upplever består sig av att han känner en utanförskap och reagerar därefter. (Jag säger inte att du gör fel jag ger dig tips!)
-Var inte rädd för att muta. Kakor, glass, salta kringlor, majskrokar, dvd, kritor, "saker man egentligen inte brukar få pilla med/på", när du t.ex. matar Minna. Involvera här för ALL del storbror i att vagna Minna.
-Plocka undan ALLT som inte får/skall pillas på. Storebror får fritt spelrum, du slipper jaga, banna, oroa dig, plocka undan under pågående stund osv osv.
-Fårga storebror hur ni skall lösa situationen, fråga honom hur ni tillsammans kan hjälpa dig.
-Ge storebror ansvar, han kan få övervaka Minnas blöjor. Eller vagn. Eller filt. Eller skor.
Bara fantasin sätter stopp här.
Aktivera storebror kanske du skulle få göra, trotsen KAN du bemöta på ett schysstare sätt som de facto FÅR honom att trotsa mindre. Fast helt i ärlighetens namn så tror jag inte att det ni upplever ÄR den riktiga trotsen. -Säger jag som trodde att Klimp entrade den vid 2.5års ålder, ack så fel jag hade. När den kom så märktes det
Min andemening är; du kan absolut göra det enklare för dig, det krävs lite förarbete ja, men alla ni vinner på't i längden!
Tjing
!-
sofin
Tror inte du riktigt förstod vad jag menade och det ditt sista inlägg gjorde mig mest ledsen och det hjälpte ju inte direkt... Som jag sa.. Att storebror började på dagis har ingenting med att Minna vaknar i skarvarna eftersom hon började med det långt innan han började på dagis igen. Så, hur skulle min stress över att få iväg honom på dagis ha påverkat henne flera veckor i förväg. DÅ var jag för sjutton inte stressad. Då hade vi semester och tog det hur lungt som helst. Punkt.
Jag vet fortfarande inte hur vi ska lösa skarvandet.. jag tycker det är jättejobbigt och hon får helt enkelt sova i bärsjalen på dagarna eftersom hon i alla fall sover då.
Och hade du läst lite till så hade du sett att jag skrev att jag skulle bli MER stressad av att ha storebror hemma än att han ska till dagis. Skit samma om det GÅR att aktivera honom, jag skulle ändå stressa över det.
Det jag önskade var väl lite bekräftelse på att vi gör på rätt sätt. Eller att vi INTE gör det.
För problemet är inte alls att få Minna att sova eller äta eller något sådant. Hon somnar som en liten prinsessa utan att vi behöver vagna eller något. Men, hon somnar ta mig sjutton inte om. Och vi har provat alla varianter som jag har läst om här på forumet så nu vet jag inte längre. Och eftersom jag inte vet vad jag ska ta mig till så blir det som det blir och mitt huvudsakliga mål är att försöka få henne att sova sina timmar i alla fall, på vilket sätt det än blir... Jag kan inte säga att jag gillar situationen men Minna är i alla fall nöjd och glad. Och sover gott, även om jag får ont i ryggen av allt bärande i bärsjalen.
Jag vet fortfarande inte hur vi ska lösa skarvandet.. jag tycker det är jättejobbigt och hon får helt enkelt sova i bärsjalen på dagarna eftersom hon i alla fall sover då.
Och hade du läst lite till så hade du sett att jag skrev att jag skulle bli MER stressad av att ha storebror hemma än att han ska till dagis. Skit samma om det GÅR att aktivera honom, jag skulle ändå stressa över det.
Det jag önskade var väl lite bekräftelse på att vi gör på rätt sätt. Eller att vi INTE gör det.
För problemet är inte alls att få Minna att sova eller äta eller något sådant. Hon somnar som en liten prinsessa utan att vi behöver vagna eller något. Men, hon somnar ta mig sjutton inte om. Och vi har provat alla varianter som jag har läst om här på forumet så nu vet jag inte längre. Och eftersom jag inte vet vad jag ska ta mig till så blir det som det blir och mitt huvudsakliga mål är att försöka få henne att sova sina timmar i alla fall, på vilket sätt det än blir... Jag kan inte säga att jag gillar situationen men Minna är i alla fall nöjd och glad. Och sover gott, även om jag får ont i ryggen av allt bärande i bärsjalen.
-
Kalaskakan
Hej Sofin!
Jag är hemskt ledsen om jag gjorde dig ledsen. Mitt inlägg var verkligen menat i all välmening och inget annat.
Jag läste lite till och kom därför med mina tips, för att hjälpa dig att kanske inte bli lika stressad.
Angående skarvarna så kan jag bekräfta att det är ett helt gäng bebisar som skarvar just vid den klassiska 45minuten. Den går över, man får jobba sig förbi den. (Här skarvades det vid 5min, 20min, 45min flera gånger om).
Vad jag gjorde var att ihärda med att vagna. Vagna vagna vagna; när Klimp var hemma så fick han vara med och vagna, på så vis löste jag min stress och dåliga samvete över att "vara fast vid vagnen" för att få Smulan att somna om.
Jag tänker alltså inte bekräfta, vare sig att ni gör fel eller rätt.
Du kan endera ha henne i sjalen eller så kan du lägga henne i vagnen och vagna.
Har hon fått allt under vakentiden i form av mat mer mat och så ännu mera mat, social delaktighet, har ren blöja, inte varit vaken för länge så att hon hann bli övertrött - också en sak som kan bidra till skarv, schysst sovplats, så kan du bara hjälpa, visa och lära henne att sova över skarven.
Du kan också strax innan 45min-skarven kommer vagna mjukt tills skarvtiden har passerat. Du hjälper henne då att inte vakna så att säga. I sinom tid så backar du med det och hon vaknar förhoppningsvis inte.
Jag är hemskt ledsen om jag gjorde dig ledsen. Mitt inlägg var verkligen menat i all välmening och inget annat.
Jag läste lite till och kom därför med mina tips, för att hjälpa dig att kanske inte bli lika stressad.
Angående skarvarna så kan jag bekräfta att det är ett helt gäng bebisar som skarvar just vid den klassiska 45minuten. Den går över, man får jobba sig förbi den. (Här skarvades det vid 5min, 20min, 45min flera gånger om).
Vad jag gjorde var att ihärda med att vagna. Vagna vagna vagna; när Klimp var hemma så fick han vara med och vagna, på så vis löste jag min stress och dåliga samvete över att "vara fast vid vagnen" för att få Smulan att somna om.
Jag tänker alltså inte bekräfta, vare sig att ni gör fel eller rätt.
Du kan endera ha henne i sjalen eller så kan du lägga henne i vagnen och vagna.
Har hon fått allt under vakentiden i form av mat mer mat och så ännu mera mat, social delaktighet, har ren blöja, inte varit vaken för länge så att hon hann bli övertrött - också en sak som kan bidra till skarv, schysst sovplats, så kan du bara hjälpa, visa och lära henne att sova över skarven.
Du kan också strax innan 45min-skarven kommer vagna mjukt tills skarvtiden har passerat. Du hjälper henne då att inte vakna så att säga. I sinom tid så backar du med det och hon vaknar förhoppningsvis inte.
-
Kalaskakan
...kom också på...
Näst efter vagning införde vi klassisk musik och napp.
Det visade sig att Smulan hade ett stort sugbehov och nappen lugnade henne makalöst mycket varpå skarvarna avtog. Vaknade hon ändå så fick hon en stadig skön hand på sin rygg en stund varpå klassisk musik åkte på och hon somnade om.
Ja, det var nog alla mina tips det
Näst efter vagning införde vi klassisk musik och napp.
Det visade sig att Smulan hade ett stort sugbehov och nappen lugnade henne makalöst mycket varpå skarvarna avtog. Vaknade hon ändå så fick hon en stadig skön hand på sin rygg en stund varpå klassisk musik åkte på och hon somnade om.
Ja, det var nog alla mina tips det
-
sofin
Tack..
Napp är provat och det funkar mindre bra. Då ligger hon bara och snuttar och blir liksom sur på nappen istället. Då verkar den göra mer skada än nytta, tyvärr. Men i bilstolen eller i sjalen funkar nappen fint, konstigt nog.
Jag har en tanke som jag är i valet och kvalet om. På natten är det ju inga problem för då sover hon i vårt sovrum där det är mörkt och tyst. Men på dagen vaknar hon ofta om vi råkar skramla lite för mycket, eller om storebror blir sur på något och får ett raseriutbrott
Tycker du det är en bra idé att ha henne sovandes i vårt sovrum, mörkt och med dörren stängd för att dämpa ljuden även på dagen? Jag har inte provat det här så jag vet inte om det kan funka och egentligen vill jag ju att hon lär sig att sova med ljud runt omkring... men som det är nu så sover hon ju inte längre än 45 minuter i alla fall.
Angående mat och vakentid så är hon vaken 2 timmar, får all mat hon vill ha.. fast hon kräks ju upp en del förstås.. och hänger med på lite ditten och datten i övrigt. Så jag är ganska säker på att allt det andra är som det ska. Förutom då kanske kräkset.. enligt läkaren på BVC så hade hon ganska mycket luft i lilla magen och det KAN ju vara det som ställer till det. Observera KAN! Men det kan jag ju faktiskt inte göra så mycket åt annat än magmassage och försöka få ut så mycket rapar som det går.
Ska prova med klassisk musik för det har vi inte försökt oss på
Napp är provat och det funkar mindre bra. Då ligger hon bara och snuttar och blir liksom sur på nappen istället. Då verkar den göra mer skada än nytta, tyvärr. Men i bilstolen eller i sjalen funkar nappen fint, konstigt nog.
Jag har en tanke som jag är i valet och kvalet om. På natten är det ju inga problem för då sover hon i vårt sovrum där det är mörkt och tyst. Men på dagen vaknar hon ofta om vi råkar skramla lite för mycket, eller om storebror blir sur på något och får ett raseriutbrott
Tycker du det är en bra idé att ha henne sovandes i vårt sovrum, mörkt och med dörren stängd för att dämpa ljuden även på dagen? Jag har inte provat det här så jag vet inte om det kan funka och egentligen vill jag ju att hon lär sig att sova med ljud runt omkring... men som det är nu så sover hon ju inte längre än 45 minuter i alla fall. Angående mat och vakentid så är hon vaken 2 timmar, får all mat hon vill ha.. fast hon kräks ju upp en del förstås.. och hänger med på lite ditten och datten i övrigt. Så jag är ganska säker på att allt det andra är som det ska. Förutom då kanske kräkset.. enligt läkaren på BVC så hade hon ganska mycket luft i lilla magen och det KAN ju vara det som ställer till det. Observera KAN! Men det kan jag ju faktiskt inte göra så mycket åt annat än magmassage och försöka få ut så mycket rapar som det går.
Ska prova med klassisk musik för det har vi inte försökt oss på
-
Kalaskakan
Jag är inte riktigt vän av "rätt/fel", jag är mer vän av "man gör det som behövs för att lösa situationen".
Som jag ser det vore det lite galet att låtsas att dag är natt, genom att ha mörkt och helt tyst omkring. Det för att jag tycker att det vore att låsa in sig i ett hörn för endera dagen måste man iväg, vill iväg, går inte att nattmörklägga på dagen osv osv. Jag hade inte heller velat riskera att vänja vid knäpptyst för jag anser att dagen går i ljudens tecken, man får( skall kunna få) hojta, stoja, leka, skratta, se på tv, lyssna på radio; ja du fattar. (Men jag kanske ser framtida problem som inte alls måste uppstå).
Med Smulan valde jag istället att ha henne i ett av sovrummen som låg längst bort från vardagsrummet. Dagsljus där med dörren öppen. Hon var iom. inte i händelsernas centrum nej, ändock med ljud - inte knäpptyst alltså och sov bättre. Dessutom kunde jag dra på klassiska musiken utan att det avsevärt störde oss (för jag var mäkta trött på de låtarna vill jag lova).
Eller så kör du en mörkläggning och sen backar med det.
Icke att förglömma att man alltid kan backa sig bort från diverse (o)vanor.
En till tanke, vad är det som händer när hon vaknar där vid skarven?
Jag tänker; skriker hon? Hur länge? Varför skriker hon? Förbannad? Ledsen?
Kanske gnölar hon bara och skulle rent teoretiskt greja att somna om själv om hon gavs tillfälle?
-Retoriska frågor för dig att fundera på för din påbyggnad av trouble-shooting och inget jag kräver ett svar på.
Ibland är vi, och här talar jag av egen erfarenhet, så snabba på att verktyga, vagna vid första bästa pip i rädsla att barnet "aldrig kommer/kan somna om själv" och missar att se att de visst skulle det bara de gavs tillfälle; så går min tankegång med de retoriska frågorna.
Som jag ser det vore det lite galet att låtsas att dag är natt, genom att ha mörkt och helt tyst omkring. Det för att jag tycker att det vore att låsa in sig i ett hörn för endera dagen måste man iväg, vill iväg, går inte att nattmörklägga på dagen osv osv. Jag hade inte heller velat riskera att vänja vid knäpptyst för jag anser att dagen går i ljudens tecken, man får( skall kunna få) hojta, stoja, leka, skratta, se på tv, lyssna på radio; ja du fattar. (Men jag kanske ser framtida problem som inte alls måste uppstå).
Med Smulan valde jag istället att ha henne i ett av sovrummen som låg längst bort från vardagsrummet. Dagsljus där med dörren öppen. Hon var iom. inte i händelsernas centrum nej, ändock med ljud - inte knäpptyst alltså och sov bättre. Dessutom kunde jag dra på klassiska musiken utan att det avsevärt störde oss (för jag var mäkta trött på de låtarna vill jag lova).
Eller så kör du en mörkläggning och sen backar med det.
Icke att förglömma att man alltid kan backa sig bort från diverse (o)vanor.
En till tanke, vad är det som händer när hon vaknar där vid skarven?
Jag tänker; skriker hon? Hur länge? Varför skriker hon? Förbannad? Ledsen?
Kanske gnölar hon bara och skulle rent teoretiskt greja att somna om själv om hon gavs tillfälle?
-Retoriska frågor för dig att fundera på för din påbyggnad av trouble-shooting och inget jag kräver ett svar på.
Ibland är vi, och här talar jag av egen erfarenhet, så snabba på att verktyga, vagna vid första bästa pip i rädsla att barnet "aldrig kommer/kan somna om själv" och missar att se att de visst skulle det bara de gavs tillfälle; så går min tankegång med de retoriska frågorna.
-
sofin
Det där med vagnandet är ju lite svårt 
Vi har försökt två linjer.
Den första vara att småvagna vid minsta lilla rörelse innan skvarven och fortsätta tills skarven är avklarad. Det funkade inte för så fort vi slutade vagna så vaknade hon till.
Nu avvaktar vi tills hon har skrikit upp sig och inte verkar kunna lugna ner sig själv. Det börjar alltid med att hon bökar lite, som följs av lite gnölande och ett och annat litet gnäll men inom 5 minuter så börjar hon skrika. Och kräkas..
Och kräks på lakanet är ju inte speciellt trevligt, det tycker varken hon eller vi så då blir det till att torka och då är loppet kört. Det går att vagna henne lugn och hon somnar till men bara några minuter och sen börjar det om igen.
Vi låter henne inte skrika någon längre stund utan vi börjar väl vagna rätt snart efter. Och är hon bara något förbannad så brukar det bli några skrik följt av ett gnöl, så vi försöker avvakta tills hon verkligen är jätteförbannad eller ledsen innan vi vagnar.
Idag ställde vi in henne och vagnen i storebrors lekrum och det gick något bättre, hon somnade om över skarven och sov 20 minuter till. Så det kan ju vara nåt, bara det att storebror blev mäkta upprörd när vi gjorde det. Det var ju HANS rum. Men det är det enda andra rummet utom vardagsrummet här på nedervåningen. Och är man ensam hemma med båda barnen känns det sådär att lämna storebror ensam på nedervåningen om man behöver stå på övervåningen och vagna ett tag. Men men, han är ju rätt stor så han klarar nog av det [/i]
Vi har försökt två linjer.Den första vara att småvagna vid minsta lilla rörelse innan skvarven och fortsätta tills skarven är avklarad. Det funkade inte för så fort vi slutade vagna så vaknade hon till.
Nu avvaktar vi tills hon har skrikit upp sig och inte verkar kunna lugna ner sig själv. Det börjar alltid med att hon bökar lite, som följs av lite gnölande och ett och annat litet gnäll men inom 5 minuter så börjar hon skrika. Och kräkas..
Och kräks på lakanet är ju inte speciellt trevligt, det tycker varken hon eller vi så då blir det till att torka och då är loppet kört. Det går att vagna henne lugn och hon somnar till men bara några minuter och sen börjar det om igen. Vi låter henne inte skrika någon längre stund utan vi börjar väl vagna rätt snart efter. Och är hon bara något förbannad så brukar det bli några skrik följt av ett gnöl, så vi försöker avvakta tills hon verkligen är jätteförbannad eller ledsen innan vi vagnar.
Idag ställde vi in henne och vagnen i storebrors lekrum och det gick något bättre, hon somnade om över skarven och sov 20 minuter till. Så det kan ju vara nåt, bara det att storebror blev mäkta upprörd när vi gjorde det. Det var ju HANS rum. Men det är det enda andra rummet utom vardagsrummet här på nedervåningen. Och är man ensam hemma med båda barnen känns det sådär att lämna storebror ensam på nedervåningen om man behöver stå på övervåningen och vagna ett tag. Men men, han är ju rätt stor så han klarar nog av det
[/i]-
chokladkaninen
- Inlägg: 2604
- Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
- Ort: Uppsala
Hej Sofin!
Vagnar ni henne till sömns eller somnar hon själv? För de flesta blir det ett genombrott när barnet kan somna själv och somna om själv. Fast jag vet inte riktigt hur jag ska tänka kring kräkset. Men annars är mitt råd att öva på att somna med bara husljud och skak i handtaget.
Kalaskakan rekommenderar ju klassisk musik, och det finns många som har nått skarvframgångar med andra typer av bakgrundsljud också. Har ni kanske en diskmaskin, tvättmaskin, hårfön eller dammsugare tillgänglig? Så kan ni sätta igång dem vid (eller strax innan) skarven. Det lilla barnet förstår ännu inte att det är hon själv som skriker, och blir rädd av skrikandet. Bakgrundsljud dämpar skrikljudet och signalerar dessutom att världen är trygg, aktivitet pågår och resten av familjen är här och håller på med vanliga saker.
Jag har ju själv varit bärsjalsjunkie, och står gärna för det, men jag tror att man binder ris åt egen rygg om man börjar sjala för att "inget annat funkar" snarare än för att man själv i vissa situationer tycker att det är praktiskt (och mysigt!). Det har tagit mig ett halvår på gymmet att bli liksidig igen efter att ha burit omkring på bebisarna, liksom.... 
Och så tänker jag att vi inte vill att din lilla tjej ska tro att hon bara är trygg på din mage - målet är ju att hon ska känna sig trygg i sig själv, och säker på att ni bevakar hennes intressen även när ni inte står i fysisk kontakt!
Några länkar som kanske kan hjälpa dig:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 319#188319
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... lla-barnet
Vagnar ni henne till sömns eller somnar hon själv? För de flesta blir det ett genombrott när barnet kan somna själv och somna om själv. Fast jag vet inte riktigt hur jag ska tänka kring kräkset.
Men annars är mitt råd att öva på att somna med bara husljud och skak i handtaget. Kalaskakan rekommenderar ju klassisk musik, och det finns många som har nått skarvframgångar med andra typer av bakgrundsljud också. Har ni kanske en diskmaskin, tvättmaskin, hårfön eller dammsugare tillgänglig? Så kan ni sätta igång dem vid (eller strax innan) skarven.
Det lilla barnet förstår ännu inte att det är hon själv som skriker, och blir rädd av skrikandet. Bakgrundsljud dämpar skrikljudet och signalerar dessutom att världen är trygg, aktivitet pågår och resten av familjen är här och håller på med vanliga saker. Jag har ju själv varit bärsjalsjunkie, och står gärna för det, men jag tror att man binder ris åt egen rygg om man börjar sjala för att "inget annat funkar" snarare än för att man själv i vissa situationer tycker att det är praktiskt (och mysigt!
). Det har tagit mig ett halvår på gymmet att bli liksidig igen efter att ha burit omkring på bebisarna, liksom.... Och så tänker jag att vi inte vill att din lilla tjej ska tro att hon bara är trygg på din mage - målet är ju att hon ska känna sig trygg i sig själv, och säker på att ni bevakar hennes intressen även när ni inte står i fysisk kontakt! Några länkar som kanske kan hjälpa dig:http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 319#188319
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... lla-barnet
Mamma till 
Storasyster f feb 07
och Lillebror f okt 08
Storasyster f feb 07och
Lillebror f okt 08-
sofin
Kan man tejpa fast nappen runt huvudet på henne \:D/ [-o<
Äh, skämt åsido. Lilltjejen har nog rätt mycket snuttbehov, nu har jag två gånger när jag känt mig lugn och fin och vi haft tid på oss lagt ner henne i vagnen. Hon somnar i stort sett själv, vissa gånger har hon somnat helt själv förut men oftast är det ett par drag med vagnen som behövs. Erkänner att jag de senaste dagarna faktiskt tagit den enkla vägen och knytit in henne i bärsjalen när det är sovdags (dock på rätt tider enligt mitt uttänkta schema alltid nåt, eller hur?).
Men i skarven har jag på dagen (den gången den här veckan jag "vågade" lägga ner henne i vagnen) lyckats få henne att somna om utan allt för stora manövrar genom att stoppa i nappen, hålla i den och vagna samtidigt. Tog väl en kvart av nappistoppande och några vagntag här och där men till slut somnade hon om.
Nu på kvällen fick sambon heltidsjobb med att lägga båda barnen själv. Minna hade magkrångel på dagen så hon har sovit lite konstigt och var därför övertrött samtidigt som storebror skulle nattas. Han fick det väl lite svettigt men hon somnade ganska fort ändå, behövdes såklart vagnas men när hon väl var lugn slocknade hon fort. Men så vaknade hon efter 20 minuter och då stoppade jag i nappen för då hade jag hunnit komma hem och hon lugnade sig direkt och somnade om. Vaknade en liten kortis igen då hon spottat ut nappen men in med den igen och nu verkar det som om hon sover ordentligt. Så kanske har hon fattat grejjen med napp nu? *hoppas* Tänker att jag kanske varit lite för sen med nappen när jag försökt med den tidigare.
Så då kommer direkt min nästa fråga... Jag vill helst inte att hon har napp men om det är det som funkar nu så får det väl gå. Men jag vet att jag har läst här inne på forumet någonstans om när man "bör" göra sig av med nappen om man inte vill fastna i nappanvändandet. Har för mig att det är vid 5 månader som det ska vara lättast, eller har jag helt fel!?
Sjalandet är jag väl egentligen lite kluven till Det är ju himla mysigt att gå omkring och gosa bebis hela dagarna, men det blir ju påfrestande på ryggen. Samtidigt är det ju otroligt praktiskt att inte behöva ha med sig vagnen överallt också. Jag skulle vilja att hon sov lika bra på båda ställena så att vi blev lite mer flexibla helt enkelt. Och bärsjalsjunkie är nog lätt att bli, haha! Har redan spanat in en ny variant, dom är ju sååååå fina! Och det är farligt med säljes-annonserna på Sjalbarns forum, hehe.
Tack för länkarna förresten, den där "Om du inte får till standardmodellen" är väl typ så jag tänker nu för tiden Känns skönt att läsa att man inte behöver stressa upp sig över det också. Vakentiden håller jag hårt på men mat får hon någonstans där i mitten typ, ungefär.
Äh, skämt åsido. Lilltjejen har nog rätt mycket snuttbehov, nu har jag två gånger när jag känt mig lugn och fin och vi haft tid på oss lagt ner henne i vagnen. Hon somnar i stort sett själv, vissa gånger har hon somnat helt själv förut men oftast är det ett par drag med vagnen som behövs. Erkänner att jag de senaste dagarna faktiskt tagit den enkla vägen och knytit in henne i bärsjalen när det är sovdags (dock på rätt tider enligt mitt uttänkta schema
alltid nåt, eller hur?).Men i skarven har jag på dagen (den gången den här veckan jag "vågade" lägga ner henne i vagnen) lyckats få henne att somna om utan allt för stora manövrar genom att stoppa i nappen, hålla i den och vagna samtidigt. Tog väl en kvart av nappistoppande och några vagntag här och där men till slut somnade hon om.
Nu på kvällen fick sambon heltidsjobb med att lägga båda barnen själv. Minna hade magkrångel på dagen så hon har sovit lite konstigt och var därför övertrött samtidigt som storebror skulle nattas. Han fick det väl lite svettigt men hon somnade ganska fort ändå, behövdes såklart vagnas men när hon väl var lugn slocknade hon fort. Men så vaknade hon efter 20 minuter och då stoppade jag i nappen för då hade jag hunnit komma hem och hon lugnade sig direkt och somnade om. Vaknade en liten kortis igen då hon spottat ut nappen men in med den igen och nu verkar det som om hon sover ordentligt. Så kanske har hon fattat grejjen med napp nu? *hoppas* Tänker att jag kanske varit lite för sen med nappen när jag försökt med den tidigare.
Så då kommer direkt min nästa fråga... Jag vill helst inte att hon har napp men om det är det som funkar nu så får det väl gå. Men jag vet att jag har läst här inne på forumet någonstans om när man "bör" göra sig av med nappen om man inte vill fastna i nappanvändandet. Har för mig att det är vid 5 månader som det ska vara lättast, eller har jag helt fel!?
Sjalandet är jag väl egentligen lite kluven till
Det är ju himla mysigt att gå omkring och gosa bebis hela dagarna, men det blir ju påfrestande på ryggen. Samtidigt är det ju otroligt praktiskt att inte behöva ha med sig vagnen överallt också. Jag skulle vilja att hon sov lika bra på båda ställena så att vi blev lite mer flexibla helt enkelt. Och bärsjalsjunkie är nog lätt att bli, haha! Har redan spanat in en ny variant, dom är ju sååååå fina! Och det är farligt med säljes-annonserna på Sjalbarns forum, hehe.Tack för länkarna förresten, den där "Om du inte får till standardmodellen" är väl typ så jag tänker nu för tiden
Känns skönt att läsa att man inte behöver stressa upp sig över det också. Vakentiden håller jag hårt på men mat får hon någonstans där i mitten typ, ungefär.-
Kalaskakan
Nappen; jag är av åsikten att det, när det finns ett uttalat sugbehov, inte är för oss föräldrar att tycka att de inte skall ha napp utan bara ge nappen, för sugbehovet är ju ett behov där.
När man tar bort den; nånstans mellan 4-6 månader försvinner själva behovet så det gäller att kolla av där. Senast 6 månader skulle jag vilja säga.
(För Klimp tog jag bort den i samband med SHN-kur drygt 6mån gammal, för Smulan tog vi bort den vid 4mån då uppvaken om natten pga borttappad napp började eskalera, varpå hon istället hittade tummen vilket vi alla är ok med).
När man tar bort den; nånstans mellan 4-6 månader försvinner själva behovet så det gäller att kolla av där. Senast 6 månader skulle jag vilja säga.
(För Klimp tog jag bort den i samband med SHN-kur drygt 6mån gammal, för Smulan tog vi bort den vid 4mån då uppvaken om natten pga borttappad napp började eskalera, varpå hon istället hittade tummen vilket vi alla är ok med).
-
sofin
Hej hopp!
Tänkte bara rapportera att vi (jag) inte orkar få till den rätta attityden just nu så jag avvaktar lite med att få ordning på Minnas sovande. Hon sover ändå rätt okej och jag har lite koll på antal timmar och så, hon sover tillräckligt men kanske inte på riktigt rätt sätt :S (hon äääälskar bärsjalen)
Men tankarna finns där i bakhuvudet och så snart jag får ordning på mig själv så ska jag ta itu med det!
Nu är Minna strax 3 månader gammal så det lutar väl åt att det blir SHN-kur om ett par veckor. Så min fråga nu är väl egentligen om det finns en massa nytt och bra att läsa i Internationella SHN-boken eller om jag "klarar" mig på min från 2005?
Tänkte bara rapportera att vi (jag) inte orkar få till den rätta attityden just nu så jag avvaktar lite med att få ordning på Minnas sovande. Hon sover ändå rätt okej och jag har lite koll på antal timmar och så, hon sover tillräckligt men kanske inte på riktigt rätt sätt :S (hon äääälskar bärsjalen)
Men tankarna finns där i bakhuvudet och så snart jag får ordning på mig själv så ska jag ta itu med det!
Nu är Minna strax 3 månader gammal så det lutar väl åt att det blir SHN-kur om ett par veckor. Så min fråga nu är väl egentligen om det finns en massa nytt och bra att läsa i Internationella SHN-boken eller om jag "klarar" mig på min från 2005?
-
sofin
-
Kalaskakan
-
sofin
Alltså jag orkar inte mycket mer nu 
Behöver pepp med det här!!
I fredags bestämde jag mig för att nu jäklar ska Minna sova i vagnen. Sen dess har det vagnats, och vagnats, och vagnats! Nu var vi ju två vuxna hemma i helgen så då var det ju liksom möjligt. Men nu börjar vardagen igen...
Hon är faktiskt nästintill omöjlig att få att somna om! Somnar gör hon utan några större problem, klart att vi behöver vagna nu för hon är ju van vid att sova i sjalen där det gungar mest hela tiden. Men sen vaknar hon efter allt mellan 20-40 minuter.
Och jag har verkligen gett mig fan på att inte hamna i vagnträsket men när hon låter ledsen så vagnar jag på. Och det gör hon faktiskt.. och det går liksom sönder i mig Jag pallar inte.. Och brevid (eller på nedervåningen) står storebror och smågrinar "Mamma, jag behöööver dig!!" när jag inte kan ge honom uppmärksamhet just då.
Problemet är ju att jag typ aldrig kan ge honom 100% uppmärksamhet och jag vet ju så väl att han behöver det just nu. Sambon jobbar över och Minna ÄR liten, jag måste mata henne och byta hennes blöja och det blir inte bara sonen och jag utan Minna är ju med hela tiden. Om hon inte ska ha mat eller nåt så ska hon sova PÅ mig.
Hittills när jag lämnat på förskolan har Minna sovit i bärsjalen. Då blir hon som något slags sköld mellan mig och sonen, det är asjobbigt! Så ett par gånger har jag lämnat mycket senare så att hon har hunnit sova ordentligt och sen har vi tagit bilen. Då går lämningarna mycket smidigare men Minna verkligen hatar att åka bil så då blir det gallskrik hela vägen till och från dagis istället.
Äh, det är kaos i mitt hjärta (och hjärna) just nu. För Elis skull behöver Minna sova i vagnen så att han och jag kan få i alla fall några stunder bara för oss själva. Men efter fyra dagars vagnande ser jag ingen ljusning... Det blir inte bättre, inte lättare...
Bröt ihop lite nyss och stod och snyftade ikapp med Minna i vagnen medan jag vagnade. Faktiskt så somnade hon om då en liten stund.
Jag går igenom hundra försök till lösningar i mitt huvud men det finns inget alternativ som funkar. Jag skulle kunna rabbla upp allt som snurrar i mitt huvud men jag tror inte att det hjälper just nu.
Som sagt, jag behöver pepp.. något slags mål att ha i bakhuvudet så att jag orkar med att kämpa vidare.
Och hur sjutton gör man egentligen om hon sover typ en halvtimme och sen vagnas resten av luren och alltså inte sover nåt, mer än någon 5-minutare här och där? Hon blir ju tvärtrött redan efter en timme och orkar inte hålla ögonen öppna.
DET VAR INTE SÅ HÄR DET SKULLE VARA JU! Jag hade pluggat standardmodellen tills jag blev vintyrig, läst alla trådar jag ko över här på forumet om densamma, men ändå går det inte som det ska? Och jag kan för mitt liv inte komma på vad det är som vi gör fel eftersom det ju verkligen inte funkar.
Behöver pepp med det här!!I fredags bestämde jag mig för att nu jäklar ska Minna sova i vagnen. Sen dess har det vagnats, och vagnats, och vagnats! Nu var vi ju två vuxna hemma i helgen så då var det ju liksom möjligt. Men nu börjar vardagen igen...
Hon är faktiskt nästintill omöjlig att få att somna om! Somnar gör hon utan några större problem, klart att vi behöver vagna nu för hon är ju van vid att sova i sjalen där det gungar mest hela tiden. Men sen vaknar hon efter allt mellan 20-40 minuter.
Och jag har verkligen gett mig fan på att inte hamna i vagnträsket men när hon låter ledsen så vagnar jag på. Och det gör hon faktiskt.. och det går liksom sönder i mig
Jag pallar inte.. Och brevid (eller på nedervåningen) står storebror och smågrinar "Mamma, jag behöööver dig!!" när jag inte kan ge honom uppmärksamhet just då.Problemet är ju att jag typ aldrig kan ge honom 100% uppmärksamhet och jag vet ju så väl att han behöver det just nu. Sambon jobbar över och Minna ÄR liten, jag måste mata henne och byta hennes blöja och det blir inte bara sonen och jag utan Minna är ju med hela tiden. Om hon inte ska ha mat eller nåt så ska hon sova PÅ mig.
Hittills när jag lämnat på förskolan har Minna sovit i bärsjalen. Då blir hon som något slags sköld mellan mig och sonen, det är asjobbigt! Så ett par gånger har jag lämnat mycket senare så att hon har hunnit sova ordentligt och sen har vi tagit bilen. Då går lämningarna mycket smidigare men Minna verkligen hatar att åka bil så då blir det gallskrik hela vägen till och från dagis istället.
Äh, det är kaos i mitt hjärta (och hjärna) just nu. För Elis skull behöver Minna sova i vagnen så att han och jag kan få i alla fall några stunder bara för oss själva. Men efter fyra dagars vagnande ser jag ingen ljusning... Det blir inte bättre, inte lättare...
Bröt ihop lite nyss och stod och snyftade ikapp med Minna i vagnen medan jag vagnade. Faktiskt så somnade hon om då en liten stund.
Jag går igenom hundra försök till lösningar i mitt huvud men det finns inget alternativ som funkar. Jag skulle kunna rabbla upp allt som snurrar i mitt huvud men jag tror inte att det hjälper just nu.
Som sagt, jag behöver pepp.. något slags mål att ha i bakhuvudet så att jag orkar med att kämpa vidare.
Och hur sjutton gör man egentligen om hon sover typ en halvtimme och sen vagnas resten av luren och alltså inte sover nåt, mer än någon 5-minutare här och där? Hon blir ju tvärtrött redan efter en timme och orkar inte hålla ögonen öppna.
DET VAR INTE SÅ HÄR DET SKULLE VARA JU! Jag hade pluggat standardmodellen tills jag blev vintyrig, läst alla trådar jag ko över här på forumet om densamma, men ändå går det inte som det ska? Och jag kan för mitt liv inte komma på vad det är som vi gör fel eftersom det ju verkligen inte funkar.