/LuvisenBåde matkastare och skeptiker!
-
Krickelina
- Inlägg: 9
- Blev medlem: sön 28 feb 2010, 17:15
- Ort: Norrbotten
Hej!
Dags för lägesrapport för vår skeptiske matkastare! Mest för min egen del egentligen, jag behöver en överblick över läget som har förändrats till det bättre, men där det också gått slentrian i föräldrarnas vanor...
Så här var schemat när sonen "kurades" för några månader sedan:
07.00 Frukost: Välling och kanske en macka.
11.00 Lunch: Plock. Tre saker.
14.30 Mellanmål: Gröt
17.30 Middag: Plock. Tre saker.
18.40 Välling
När jag nu skriver ner hur vi EGENTLIGEN gör efter en tid så upptäcker jag att det ser ut så här:
07.00 Frukost: Välling
09 el 09.30 Mellanmål - frukt eller macka med mjölk
11.10-11.30 någon gång här emellan startar Lunch: Plock. En favorit och kanske något mer
15.00 Mellanmål: Gröt
17.30 Middag: Plock. Mat från det vi äter, men smörgås om vi käkar något med potatisbas
18.40 Välling
När jag får detta framför nästippen fattar jag ju också varför ätandet har blivit grinigare igen! Välling och macka funkade jättefint till frukost, men nu har jag glömt bort morgonmackan och lagt in ett mellanmål och så är jag förvånad över att han har så lite aptit till lunch och senarelägger den!!!! Men hallå!! Schemat har hängt framme så länge att jag slutat kolla på det.
Vi har iaf gjort många framsteg och det äts nu många fler saker än tidigare i år, hurra!
Sånt som går i:
Rivna morötter
Pasta i alla former - bandspaghetti, skruvar, makaroner (gärna stuvade)
Ris
Mjukt bröd
Hårt bröd
Smör
Äpple
Päron
Banan
Blodpudding
Kaviar
Lingonsylt
Pannkaka
Kräm av alla slag
Mjölk
Går i ganska ofta:
Ost
Skinka
Lämnar tillbaka:
Allt annat! Kokta morötter, kyckling, lax, potatis, melon etc etc. Det ser faktiskt lite kul ut när han förorättad lämnar ifrån sig en bit mat som han inte gillar.
Tre problem som jag inte vet hur vi ska tackla vid matbortdet:
1. Vattenkanna och brödburk står framme på bordet under måltiderna. Sonen "ber om" dryck och bröd under hela måltidenmer eller mindra intensivt. Hur hantera?
Jag har på inrådan försökt hålla två dryckestillfälen, mitt i och efter maten. Funkar bra, MEN jag hade inte lyckats informera min partner om vikten av detta i början och det har slirats en del och jag gör det mer och mer själv nu.
Brödet har jag sett som en sak av tre i plockupplägget - hur gör ni andra? Det är en del tjatande och en del eftergivenhet måste jag erkänna. Vi vuxna följer ju inte samma lagar som sonen utan äter och dricker när vi vill - inte konstigt om han märker det! Hur hantera detta?!
2. Sonen äter inte potatis, inga grönsaker/rotfrukter (annat är rårivna morötter) och inget kött eller proteiner i forma av bönor o dy. Om vi nu har en ugnspanna med potatis, morötter, kyckling och lite annat innebär detta att han inte käkar en bit av någonting. Samma med potatis, ägg och sill eller potatis, lax och stuvad fänkål etc.
Ska jag servera helt egen mat åt honom då? Eller ta en brödbit, rivna morötter (som vi oftast har på bordet) och så får han smaka av resten? Och ska jag då ge hur mycket bröd som helst eller begränsa? Hittills har han fått bröd med smör och pålägg (pålägget ingår inte i familjens måltid utan är speciellt för honom), mjölk och ibland frukt. Men jag gillar inte att göra extra resor till kylskåpet för detta, eftersom måltiden hackas upp och vi börjar diskutera strategi mitt i maten. AJ AJ AJ!!!
3. Han kastar fortfarande mat, men det är nog mest när han är mätt. Jag kollade några nya och gamla trådar nyss och tror att rådet "så lite mat åt gången som möjligt i matkastaråldern" är det bästa! Men jag undrar hur de tänker i den åldern - han kan kasta ris på golvet och säga "neeej", så han experimenterar ju med handlingar och ord, men jag vet inte när man kan kräva att han ska förstå vad som hänger ihop med vad.
Sammanfattningsvis - det går ju mycket bättre med käket nu än förr! Men några vargar har smugit sig in och jag har börjat vela....
Dags för lägesrapport för vår skeptiske matkastare! Mest för min egen del egentligen, jag behöver en överblick över läget som har förändrats till det bättre, men där det också gått slentrian i föräldrarnas vanor...
Så här var schemat när sonen "kurades" för några månader sedan:
07.00 Frukost: Välling och kanske en macka.
11.00 Lunch: Plock. Tre saker.
14.30 Mellanmål: Gröt
17.30 Middag: Plock. Tre saker.
18.40 Välling
När jag nu skriver ner hur vi EGENTLIGEN gör efter en tid så upptäcker jag att det ser ut så här:
07.00 Frukost: Välling
09 el 09.30 Mellanmål - frukt eller macka med mjölk
11.10-11.30 någon gång här emellan startar Lunch: Plock. En favorit och kanske något mer
15.00 Mellanmål: Gröt
17.30 Middag: Plock. Mat från det vi äter, men smörgås om vi käkar något med potatisbas
18.40 Välling
När jag får detta framför nästippen fattar jag ju också varför ätandet har blivit grinigare igen! Välling och macka funkade jättefint till frukost, men nu har jag glömt bort morgonmackan och lagt in ett mellanmål och så är jag förvånad över att han har så lite aptit till lunch och senarelägger den!!!! Men hallå!! Schemat har hängt framme så länge att jag slutat kolla på det.
Vi har iaf gjort många framsteg och det äts nu många fler saker än tidigare i år, hurra!
Sånt som går i:
Rivna morötter
Pasta i alla former - bandspaghetti, skruvar, makaroner (gärna stuvade)
Ris
Mjukt bröd
Hårt bröd
Smör
Äpple
Päron
Banan
Blodpudding
Kaviar
Lingonsylt
Pannkaka
Kräm av alla slag
Mjölk
Går i ganska ofta:
Ost
Skinka
Lämnar tillbaka:
Allt annat! Kokta morötter, kyckling, lax, potatis, melon etc etc. Det ser faktiskt lite kul ut när han förorättad lämnar ifrån sig en bit mat som han inte gillar.
Tre problem som jag inte vet hur vi ska tackla vid matbortdet:
1. Vattenkanna och brödburk står framme på bordet under måltiderna. Sonen "ber om" dryck och bröd under hela måltidenmer eller mindra intensivt. Hur hantera?
Jag har på inrådan försökt hålla två dryckestillfälen, mitt i och efter maten. Funkar bra, MEN jag hade inte lyckats informera min partner om vikten av detta i början och det har slirats en del och jag gör det mer och mer själv nu.
Brödet har jag sett som en sak av tre i plockupplägget - hur gör ni andra? Det är en del tjatande och en del eftergivenhet måste jag erkänna. Vi vuxna följer ju inte samma lagar som sonen utan äter och dricker när vi vill - inte konstigt om han märker det! Hur hantera detta?!
2. Sonen äter inte potatis, inga grönsaker/rotfrukter (annat är rårivna morötter) och inget kött eller proteiner i forma av bönor o dy. Om vi nu har en ugnspanna med potatis, morötter, kyckling och lite annat innebär detta att han inte käkar en bit av någonting. Samma med potatis, ägg och sill eller potatis, lax och stuvad fänkål etc.
Ska jag servera helt egen mat åt honom då? Eller ta en brödbit, rivna morötter (som vi oftast har på bordet) och så får han smaka av resten? Och ska jag då ge hur mycket bröd som helst eller begränsa? Hittills har han fått bröd med smör och pålägg (pålägget ingår inte i familjens måltid utan är speciellt för honom), mjölk och ibland frukt. Men jag gillar inte att göra extra resor till kylskåpet för detta, eftersom måltiden hackas upp och vi börjar diskutera strategi mitt i maten. AJ AJ AJ!!!
3. Han kastar fortfarande mat, men det är nog mest när han är mätt. Jag kollade några nya och gamla trådar nyss och tror att rådet "så lite mat åt gången som möjligt i matkastaråldern" är det bästa! Men jag undrar hur de tänker i den åldern - han kan kasta ris på golvet och säga "neeej", så han experimenterar ju med handlingar och ord, men jag vet inte när man kan kräva att han ska förstå vad som hänger ihop med vad.
Sammanfattningsvis - det går ju mycket bättre med käket nu än förr! Men några vargar har smugit sig in och jag har börjat vela....
-
TorpSara
Ah. Vad härligt att det går framåt! Med träning kommer fler och fler saker att gå i, det lovar jag! Bara matglädjen, den allra viktigaste, finns där!
1) Att han vill ha det som står på bordet är alls inte nått som bara han gör. Två-åringen har ju full koll på tillvaron, och han vet ju att det är så det funkar. Vatten ska hällas i glasen och smörgås ska man ha till. I vilken utsträckning vet två-åringen dock inte... Vi plockade bort "störningsmomenten" ett tag just för att det blev så mycket ståhej. Man får ha större glas till sig själv bara, haha. Det brukar gå över rätt fort. Man kan också servera drycken i slutet av måltiden som man gör i många länder med brist på vatten, men då handlar det mer om barn som verkligen dricker sig mätta.
2) Nej, du ska INTE göra separat mat åt honom, då väcker du inte hans nyfikenhet. Gör precis som i ditt andra förslag. Servera fortfarande i några få högar på hans tallrik/bord av er mat. Jag brukar stoppa i det som går ner vid sådana tillfällen om det nu är brödet eller pastan. Det är bra att undvika extra resor vid köksbordet, jag håller med. Se just en sådan måltid som en lektion och vet att de inte svälter på bröd och mjölk och morot! Men servera det i slutet av måltiden, enligt den "Italienska principen". Tanken är ju inte att han alltid ska vara så mätt på sina favoriter att han inte har motivation att prova nått nytt.
3) Svårt det där. Men nu är han nästan två och snart kan du bara helt sonika tacka för maten och sätta ner honom. Min erfarenhet är att två-åringen avskyr mer än allt att bli förvisad från gemenskapen, och därför lär de sig kvickt att sånt där är en dålig idé.
De förstår en hel del, för exprimenterandet ÄR ju ett lärande. Jag upplevde precis som du, att Edvard laborerade med nej, vill inte, kan inte etc, för att på riktigt begripa vad det betydde. Då måste vi ju till största mån visa vad det betyder, för annars möblerar vi ju inte riktigt verkligheten för dem på ett bra sätt.
Två små tips:
Man får i undantagsfall mata med första tuggan när det är trögstartat.
Man får ha smaktvång när de blir lite större. "Man måste smaka, men man måste inte tycka om", som Edvards kusin noga berättade för honom när Edvard var 2,5... Då handlar det just om att smaka (man kan få mata då). Man bör INTE fråga eller följa upp eller på något sätt kommentera. Fråga vilken treåring som helst om det var gott och du får ett rungande nej 99 gånger av 100 även om de äter så det sprutar ut genom öronen. I värsta fall så ratar de även goda saker just för att de får för sig att det är viktigt för den som frågar...
Båda dessa är för att komma över tröskeln av rädsla och trögstart.
Man kan variera favoriter... Pannkakor kan ofta varieras med morot/potatis/zuccini i när de väl blivit populära. Antingen som mos eller rivet. Skinka och ost brukar gå bättre om det är hög kvalitet.
I min bekantskapskrets har jag matskeptiker som är chockerande kräsna (!) och som bara äter (av sagda livsmedel alltså) lagrad hårdost och dyr riktig skinka eller skinka av serrano/parmatyp...
1) Att han vill ha det som står på bordet är alls inte nått som bara han gör. Två-åringen har ju full koll på tillvaron, och han vet ju att det är så det funkar. Vatten ska hällas i glasen och smörgås ska man ha till. I vilken utsträckning vet två-åringen dock inte...
Vi plockade bort "störningsmomenten" ett tag just för att det blev så mycket ståhej. Man får ha större glas till sig själv bara, haha. Det brukar gå över rätt fort. Man kan också servera drycken i slutet av måltiden som man gör i många länder med brist på vatten, men då handlar det mer om barn som verkligen dricker sig mätta.2) Nej, du ska INTE göra separat mat åt honom, då väcker du inte hans nyfikenhet. Gör precis som i ditt andra förslag. Servera fortfarande i några få högar på hans tallrik/bord av er mat. Jag brukar stoppa i det som går ner vid sådana tillfällen om det nu är brödet eller pastan. Det är bra att undvika extra resor vid köksbordet, jag håller med. Se just en sådan måltid som en lektion och vet att de inte svälter på bröd och mjölk och morot! Men servera det i slutet av måltiden, enligt den "Italienska principen". Tanken är ju inte att han alltid ska vara så mätt på sina favoriter att han inte har motivation att prova nått nytt.
3) Svårt det där. Men nu är han nästan två och snart kan du bara helt sonika tacka för maten och sätta ner honom. Min erfarenhet är att två-åringen avskyr mer än allt att bli förvisad från gemenskapen, och därför lär de sig kvickt att sånt där är en dålig idé.
De förstår en hel del, för exprimenterandet ÄR ju ett lärande. Jag upplevde precis som du, att Edvard laborerade med nej, vill inte, kan inte etc, för att på riktigt begripa vad det betydde. Då måste vi ju till största mån visa vad det betyder, för annars möblerar vi ju inte riktigt verkligheten för dem på ett bra sätt.
Två små tips:
Man får i undantagsfall mata med första tuggan när det är trögstartat. Man får ha smaktvång när de blir lite större. "Man måste smaka, men man måste inte tycka om", som Edvards kusin noga berättade för honom när Edvard var 2,5... Då handlar det just om att smaka (man kan få mata då). Man bör INTE fråga eller följa upp eller på något sätt kommentera. Fråga vilken treåring som helst om det var gott och du får ett rungande nej 99 gånger av 100 även om de äter så det sprutar ut genom öronen. I värsta fall så ratar de även goda saker just för att de får för sig att det är viktigt för den som frågar...Båda dessa är för att komma över tröskeln av rädsla och trögstart.
Man kan variera favoriter... Pannkakor kan ofta varieras med morot/potatis/zuccini i när de väl blivit populära. Antingen som mos eller rivet. Skinka och ost brukar gå bättre om det är hög kvalitet.
I min bekantskapskrets har jag matskeptiker som är chockerande kräsna (!) och som bara äter (av sagda livsmedel alltså) lagrad hårdost och dyr riktig skinka eller skinka av serrano/parmatyp...-
Krickelina
- Inlägg: 9
- Blev medlem: sön 28 feb 2010, 17:15
- Ort: Norrbotten
Tack, tack, tusen tack! 
Jag tar nog bort brödburken ett par veckor och inför den successivt därefter, fint tips!
Tillsammans med en återgång till de tidigare rutinerna blir det nog skönare stämning.
Alltså, vi använder ju mest den italienska modellen. Men om den första då inte är något Lilleman vill äta (vi säger att det finns några laxsmulor och en bit potatis) - NÄR tusan ska man presentera morötterna och mackan då??? MIn käre partner vill kasta fram alternativ efter 0,3 sekunder medan jag själv kan stå ut med en grinig Lilleman typ en kvart! Jag tycker att man måste ge lite utrymme för Lilleman att gå igenom stadierna av missnöje, testa att tjata, bli uttråkad av att det inte funkar, kanske knapra lite i alla fall, lägga bort från tallriken, kolla på vad alla andra äter, tjata lite till, titta på sin egen tallrik osv. osv ????
/Gladare Krickelina
Jag tar nog bort brödburken ett par veckor och inför den successivt därefter, fint tips!
Tillsammans med en återgång till de tidigare rutinerna blir det nog skönare stämning.
Alltså, vi använder ju mest den italienska modellen. Men om den första då inte är något Lilleman vill äta (vi säger att det finns några laxsmulor och en bit potatis) - NÄR tusan ska man presentera morötterna och mackan då??? MIn käre partner vill kasta fram alternativ efter 0,3 sekunder medan jag själv kan stå ut med en grinig Lilleman typ en kvart! Jag tycker att man måste ge lite utrymme för Lilleman att gå igenom stadierna av missnöje, testa att tjata, bli uttråkad av att det inte funkar, kanske knapra lite i alla fall, lägga bort från tallriken, kolla på vad alla andra äter, tjata lite till, titta på sin egen tallrik osv. osv ????
/Gladare Krickelina
-
TorpSara
Visst måste ni ge honom lite tid! Jag tycker att du verkar ha rätt bra koll på vad han gör och funderar på. Ni måste ju låta honom begrunda och fundera, hinna bli nyfiken med hunger i magen. Stressa inte, får jag väl ropa till maken dårå.
Om en måltid kan få hålla på i 45 minuter skulle jag INTE kasta in reserverna förrän han tröttnat så pass att han nästan vill gå från bordet. Se det som en avrundning av måltiden. När ni har tömt era tallrikar så kan alla avrunda middagen med lite sallad, en macka och till sist frukt, eller vad det nu är.
Om en måltid kan få hålla på i 45 minuter skulle jag INTE kasta in reserverna förrän han tröttnat så pass att han nästan vill gå från bordet. Se det som en avrundning av måltiden. När ni har tömt era tallrikar så kan alla avrunda middagen med lite sallad, en macka och till sist frukt, eller vad det nu är.
Krickelina och TorpSara och andra som skrivit här - detta är en favorittråd för mig med min 3,5-åriga sparris. Massor av tips som vi infört i stort sett timmarna efter de kommit. Mycket bra tänk kring sammanställningarna över Lillemans utveckling, kul att följa vad han nu kan tänka sig att peta ned.
Brödburken borta från vårt bord. Hur kunde vi ha den kvar där, tänker vi nu...
Dryck serveras numera av både mamma och pappa i halvlek eller slutet av måltid. Mycket bra.
Hoppas att få följa er mer!
Brödburken borta från vårt bord. Hur kunde vi ha den kvar där, tänker vi nu...
Dryck serveras numera av både mamma och pappa i halvlek eller slutet av måltid. Mycket bra.
Hoppas att få följa er mer!
Mamma till son född januari 07
Minikurad våren 2010
Minikurad våren 2010