Sonen på 16 månader är i likhet med sin moder i unga år skeptisk till det mesta som har med ny och nyttig mat att göra. Gillade kräm, bullar, plättar och bröd vid första tillfället, men är inte intresserad av så mycket annat.
När vi började med plockmat gick det ner ett och annat av bara farten, men nu är A. mycket kräsen och plockar ur det han eventuellt vill ha och släpper metodiskt ned allt annat på golvet. Vi berättar att det ska vara på bordet eller i tallriken, men jag tror inte att vi varit nog ihärdiga. Läget är i skrivande stund som följer:
07.00 Välling
09.15 Hemlagad kräm på jordgubbar/rabarber (äter med sked, jag hjälpmatar när det behövs)
11.30 Havregrynsgröt där jag skär ner äpple/päron/banan (äter med sked, jag hjälpmatar när det behövs)
12-14 Middagsluren
15.00 Fruktbitar och smörgåskuber
16.30/17 Matförsök. Blodpuddig, rivna morötter OK. Någon gång har potatisbullar, spaghetti, köttfärs, makaroner eller majs gått ner. Det mesta hamnar på golvet (särskilt broccoli, avokado, skinka)
18.40 Välling
Jag har med intresse tagit del av tipsen i forumet, men skulle behöva några konkreta synpunkter på just A:s schema och attitydens betydelse för käket!
A. har fått frukt eller brödbitar när något inte passat och jag tror att min rädsla för att få "en skrikig unge" pga hunger (när SM skapat så god harmoni i övrigt) gör att jag tvekar. Hungertricket gick bra när han skulle lära sig dricka välling, men nu blir det många tårar istället.
Värt att notera är att jag inte tvekat att använda Attityden vid sömnkuren och andra rutiner - dessa fungerar glädjande nog utmärkt!
Tänker ställa fram väldigt lite mat så att det inte finns mycket att kasta bort och så anse att måltiden är över efter ca 30 minuter.
Men hur mycket ska jag variera i början när han verkar vara en liten herre som behöver smaka många gånger för att vänja sig?
Ska vi plocka upp ALLA bitar han slänger/"tappar" på golvet?
Och hur löser jag mattiderna om han får ett sent mellanmål, ska jag köra lunchen efter middagsluren?
/Tvekande KrickelinaPS. Han har aldrig käkat puréer av något slag, vi gick direkt på nya smaker och kan-själv-ätning. DS
/ Krickelina
) 
Se nedan. 
*Matproblem uppstår, när små barn inte längre känner hunger. De har ännu inte fått klart för sig allt det där andra, som måltiden står för; de betraktar den som ett medel till överlevnad. En hungrig unge äter vad som serveras, oavsett om haklappen går ton i ton med pipmuggen. En mätt unge är ointresserad av måltiden, och hur mycket man än som vårdare bönar och ber, trugar och ”stimulerar”, gör det ingen skillnad. Det är hungern som gör skillnad.
, men som har det ändå 
Jag letar efter fler "som jag" och jag vill hemskt gärna peppa andra som kanske grubblar lite. 