Skriket till godnatten - och det lyckliga slutet
Hm, då lägger jag 45 minuter som sista lur då. Dock är jag osäker på om jag kan lägga middagen så mycket tidigare, har försökt med det. Han äter middag men är fortfarande inte intresserad av nattslurk. Och då känns det bättre att vänta med middag så han blir ordentligt hungrig och står sig lite längre. Vad tros?
Ni har rätt, man behöver ju inte problematisera precis allt. Han får äta det han vill äta, helt enkelt. Jag tror bara att jag har blivit mer fokuserad på maten sedan det blev tydligt att han sover längre ju mer han ätit... En extraklunk välling = en kvarts extra sömn! Typ.
Men ibland funkar det inte. Igår sov han enligt schema (45 sista luren) och somnade sött klockan 21. För första gången var det jag som ramsade. Pappa har varit så effektiv med sin mörka stämma så han har fått ta hand om det hittills. Men igår provade jag. Det blev något vildare protester men efter max 10 minuter blev det tyst. Succé för mamma. Den sovande nattslurken intogs 23.30. Men så vaknade den lille skrutten klockan sex! Jäkla stil alltså. Efter lite mat och ny insomningsprocess blev det morgon redan klockan halv åtta. Och då blir det ju lite svajigt på dagen, då måste han lägga sig för natten en halvtimme tidigare, och så börjar allt förskjutas en halvtimme varje dag. Äsch, idag får han sova en halvtimme extra mha marginalkvartar så det blir läggning kl 21 ändå. Låter väl bäst?
Eftersom han aldrig "kurats" på natten blir nätterna minst sagt varierande. Man kan se ett mönster i två dagar, och när man börjat vänja sig så byter han mönster. Jag har ju aldrig provat att få honom att sova vidare på natten (mer än något halvhjärtat försök som ges upp direkt om han inte tystnar) så jag vet ju inte hur mycket det skulle krävas för att få styr på det. Jag har ju läst här på forumet att trots kurningar verkar rätt många ha problem med tidiga uppvak och liknande ändå.
Vad tycker ni? Ska jag nattkura för att bli av med tidiga uppvak? Vi vet ju att han rent fysiskt kan sova åtminstone mellan tolv och åtta. Jag blir bara osäker på om det på något sätt kan "skada". För så oerhört jobbigt är det ju egentligen inte att han vaknar ibland. Men det skulle ju vara skönt att få honom att sova hela natten. Om två månader tänkte vi flytta ut honom i vardagsrummet och då vore det ju klart bäst om han sov som en gris vid det laget. Jag kanske egentligen tänker att det är för bra för att vara sant att han skulle sova 21-08 utan att vakna. En önskedröm! Att det skulle vara att begära för mycket, att det skulle vara girigt! Att jag borde vara tacksam över att han ändå kan sova lugnt och tryggt, somna själv och allt det där.
Tack för era svar, så skönt att ni finns!
Ni har rätt, man behöver ju inte problematisera precis allt. Han får äta det han vill äta, helt enkelt. Jag tror bara att jag har blivit mer fokuserad på maten sedan det blev tydligt att han sover längre ju mer han ätit... En extraklunk välling = en kvarts extra sömn! Typ.
Men ibland funkar det inte. Igår sov han enligt schema (45 sista luren) och somnade sött klockan 21. För första gången var det jag som ramsade. Pappa har varit så effektiv med sin mörka stämma så han har fått ta hand om det hittills. Men igår provade jag. Det blev något vildare protester men efter max 10 minuter blev det tyst. Succé för mamma. Den sovande nattslurken intogs 23.30. Men så vaknade den lille skrutten klockan sex! Jäkla stil alltså. Efter lite mat och ny insomningsprocess blev det morgon redan klockan halv åtta. Och då blir det ju lite svajigt på dagen, då måste han lägga sig för natten en halvtimme tidigare, och så börjar allt förskjutas en halvtimme varje dag. Äsch, idag får han sova en halvtimme extra mha marginalkvartar så det blir läggning kl 21 ändå. Låter väl bäst?
Eftersom han aldrig "kurats" på natten blir nätterna minst sagt varierande. Man kan se ett mönster i två dagar, och när man börjat vänja sig så byter han mönster. Jag har ju aldrig provat att få honom att sova vidare på natten (mer än något halvhjärtat försök som ges upp direkt om han inte tystnar) så jag vet ju inte hur mycket det skulle krävas för att få styr på det. Jag har ju läst här på forumet att trots kurningar verkar rätt många ha problem med tidiga uppvak och liknande ändå.
Vad tycker ni? Ska jag nattkura för att bli av med tidiga uppvak? Vi vet ju att han rent fysiskt kan sova åtminstone mellan tolv och åtta. Jag blir bara osäker på om det på något sätt kan "skada". För så oerhört jobbigt är det ju egentligen inte att han vaknar ibland. Men det skulle ju vara skönt att få honom att sova hela natten. Om två månader tänkte vi flytta ut honom i vardagsrummet och då vore det ju klart bäst om han sov som en gris vid det laget. Jag kanske egentligen tänker att det är för bra för att vara sant att han skulle sova 21-08 utan att vakna. En önskedröm! Att det skulle vara att begära för mycket, att det skulle vara girigt! Att jag borde vara tacksam över att han ändå kan sova lugnt och tryggt, somna själv och allt det där.
Tack för era svar, så skönt att ni finns!
Fanny, mamma till världens bästa Charlie, född april 2009.
Puffar lite för svar.
För övrigt kan jag tillägga att Charlie sover lite hipp som happ, men det var nu längesedan han vaknade före klockan sex på morgonen. Men någonstans mellan sex och åtta verkar det vara. Han har som mest sovit 9,5 timmar i sträck helt utan mat.
Ps. Man vet att man kanske har blivit något beroende när man nästan får panik när forumet ligger nere en dag. "Vadå server busy, SÅ KAN DE JU INTE GÖRA! Man måste ju ALLTID kunna komma in på forumet!"
För övrigt kan jag tillägga att Charlie sover lite hipp som happ, men det var nu längesedan han vaknade före klockan sex på morgonen. Men någonstans mellan sex och åtta verkar det vara. Han har som mest sovit 9,5 timmar i sträck helt utan mat.
Ps. Man vet att man kanske har blivit något beroende när man nästan får panik när forumet ligger nere en dag. "Vadå server busy, SÅ KAN DE JU INTE GÖRA! Man måste ju ALLTID kunna komma in på forumet!"
Fanny, mamma till världens bästa Charlie, född april 2009.
Nu förstår jag att det ligger något mycket listigt bakom Svar efter 3-dagarsregeln. På den tredje dagen har den sökande mamman själv funnit svaret inom sig, om de goda medmammorna på forumet inte hunnit ge sin syn på saken.
Den här unga mamman tycker att hennes erfarenhet och redan enorma klokhet liksom dubbleras för varje dag som går. Det inlägg som skrevs i onsdags förefaller henne nu enormt meningslöst. Men det vore synd att låta det falla i glömska utan att dra lärdom av det, ändå. Så här kommer mina tankar:
När man får uppleva en sån uppelbarelse som AW och BB och SHN innebär kan man lätt bli så lyrisk att man efter ett tag skulle kunna beskrivas som besatt. DET FUNKAR! tänker man. Herregud, det är ju JAG som ska visa bebisen, inte tvärtom. Det är ju jag som är mamma och jag är bäst i världen på att ta hand om mitt lilla skrutt. Ja jävlar vad jag är bra, lugn och trygg och mat och sömn förser jag honom med också. Livet är ju helt fantastiskt. Hmmm...kan det bli ÄNNU bättre? kanske man då börjar tänka, eftersom man som människa ofta strävar efter att bli så bra som man bara kan bli. Ja, och så börjar man snöa in sig på kvartar hit och kvartar dit. Skriver upp tider i ett block och så. Tänker på schema och sömntimmar och millilitrar så till den milda grad att man glömmer bort hela meningen med VARFÖR man har infört ett schema. Denna överkoncentration blir väldigt tydlig när man dels läser andra mammors trådar (det är enklare att hjälpa andra än sig själv) men framför allt när man går tillbaka och läser sin egen tråd. Man ser ju att det mesta löser sig.
Så härmed får Fanny83 svar av The new improved Fanny83:
Ska vi nattkura för att få honom att vakna samma tid varje morgon?
SVAR: Ja, om du vill. Nej, om du inte vill. You are the boss. Charlie har det gött i vilket fall, det märks ju.
PS. Men när jag har en fråga som fortfarande är en fråga efter 3 dagar så hojtar jag igen.
Den här unga mamman tycker att hennes erfarenhet och redan enorma klokhet liksom dubbleras för varje dag som går. Det inlägg som skrevs i onsdags förefaller henne nu enormt meningslöst. Men det vore synd att låta det falla i glömska utan att dra lärdom av det, ändå. Så här kommer mina tankar:
Så härmed får Fanny83 svar av The new improved Fanny83:
SVAR: Ja, om du vill. Nej, om du inte vill. You are the boss. Charlie har det gött i vilket fall, det märks ju.
PS. Men när jag har en fråga som fortfarande är en fråga efter 3 dagar så hojtar jag igen.
Fanny, mamma till världens bästa Charlie, född april 2009.
-
Kalaskakan
-
ElinN
HaHa!Fanny83 skrev: Nu förstår jag att det ligger något mycket listigt bakom Svar efter 3-dagarsregeln. På den tredje dagen har den sökande mamman själv funnit svaret inom sig, om de goda medmammorna på forumet inte hunnit ge sin syn på saken.
Den här unga mamman tycker att hennes erfarenhet och redan enorma klokhet liksom dubbleras för varje dag som går. Det inlägg som skrevs i onsdags förefaller henne nu enormt meningslöst. Men det vore synd att låta det falla i glömska utan att dra lärdom av det, ändå.
Du har så rätt så rätt!Fanny83 skrev: När man får uppleva en sån uppelbarelse som AW och BB och SHN innebär kan man lätt bli så lyrisk att man efter ett tag skulle kunna beskrivas som besatt. DET FUNKAR! tänker man. Herregud, det är ju JAG som ska visa bebisen, inte tvärtom. Det är ju jag som är mamma och jag är bäst i världen på att ta hand om mitt lilla skrutt. Ja jävlar vad jag är bra, lugn och trygg och mat och sömn förser jag honom med också. Livet är ju helt fantastiskt. Hmmm...kan det bli ÄNNU bättre? kanske man då börjar tänka, eftersom man som människa ofta strävar efter att bli så bra som man bara kan bli. Ja, och så börjar man snöa in sig på kvartar hit och kvartar dit. Skriver upp tider i ett block och så. Tänker på schema och sömntimmar och millilitrar så till den milda grad att man glömmer bort hela meningen med VARFÖR man har infört ett schema. Denna överkoncentration blir väldigt tydlig när man dels läser andra mammors trådar (det är enklare att hjälpa andra än sig själv) men framför allt när man går tillbaka och läser sin egen tråd. Man ser ju att det mesta löser sig.
Du är så välkommen! Stor KRAMFanny83 skrev: PS. Men när jag har en fråga som fortfarande är en fråga efter 3 dagar så hojtar jag igen.
CHARLIE FÅR ETT SCHEMA - FOR REAL
Hej, mina vänner, nu tänkte jag dokumentera återinförandet av schemat för Charliepojken. Se det som ren underhållning, eller för all del - inspiration för dig som funderar på hur lång tid det egentligen tar att sätta ett schema. 3 dagar, säger alla. Så nu är det upp till bevis! Först, lite frågor och svar:
Varför, å gud varför, har ni inget fast schema?
- Jo men vi hade det, typ. Men han vaknar ju olika tid varje dag och så startade dagens schema då. Och ibland sov han länge på förmiddagen och då ville mamma passa på att surfa lite och så. Så det blev lite som det blev och mamma kände ingen stress, men kände sig ändå lite duktigare än andra mammor som lever i kaos.
Varför fortsätter ni inte så?
- För att vi lever i kaos. Nästan. Charlie blir förvirrad. Det verkar, hör å häpna, som att han behöver samma rutin varje dag. Annars vill han varken äta eller sova.
Hur ska ni gå till väga?
- Mamma ska lägga Charlie på en fast tid, ge honom mat på fasta tider och hålla sig hemma så att inte "Men herregud ta upp ditt barn han skriker-faktorn" får projektet att misslyckas.
Hur ser schemat ur för Charlie, 4,5 månader?
07.00 Kuckeliku, klockan är sju! Amning.
08.00 Gröt/välling
09.00 Sova 45
11.00 Lunch (eller lite senare)
12.00 Sova 2,5
15.00 Mellis
16.30 Sova 45
18.30 Gröt, bad
19.45 Nattslurk
20.00 Natti natti, sov så gott!
00.00 Sovande vällingmål.
Ska han verkligen äta på natten?
- Ja, vi tar bort det målet när Charlie flyttas till eget "rum" (vrå i vardagsrummet) med ordentlig mörkläggning. Soon, very soon.
Okej, nu kör vi! Återkommer med en sammanfattning av Dag 1, som alltså är idag. För er som håller på att spricka av nyfikenhet kan jag meddela att det går sjukt bra än så länge.
Hej, mina vänner, nu tänkte jag dokumentera återinförandet av schemat för Charliepojken. Se det som ren underhållning, eller för all del - inspiration för dig som funderar på hur lång tid det egentligen tar att sätta ett schema. 3 dagar, säger alla. Så nu är det upp till bevis! Först, lite frågor och svar:
- Jo men vi hade det, typ. Men han vaknar ju olika tid varje dag och så startade dagens schema då. Och ibland sov han länge på förmiddagen och då ville mamma passa på att surfa lite och så. Så det blev lite som det blev och mamma kände ingen stress, men kände sig ändå lite duktigare än andra mammor som lever i kaos.
- För att vi lever i kaos. Nästan. Charlie blir förvirrad. Det verkar, hör å häpna, som att han behöver samma rutin varje dag. Annars vill han varken äta eller sova.
- Mamma ska lägga Charlie på en fast tid, ge honom mat på fasta tider och hålla sig hemma så att inte "Men herregud ta upp ditt barn han skriker-faktorn" får projektet att misslyckas.
07.00 Kuckeliku, klockan är sju! Amning.
08.00 Gröt/välling
09.00 Sova 45
11.00 Lunch (eller lite senare)
12.00 Sova 2,5
15.00 Mellis
16.30 Sova 45
18.30 Gröt, bad
19.45 Nattslurk
20.00 Natti natti, sov så gott!
00.00 Sovande vällingmål.
- Ja, vi tar bort det målet när Charlie flyttas till eget "rum" (vrå i vardagsrummet) med ordentlig mörkläggning. Soon, very soon.
Okej, nu kör vi! Återkommer med en sammanfattning av Dag 1, som alltså är idag. För er som håller på att spricka av nyfikenhet kan jag meddela att det går sjukt bra än så länge.
Fanny, mamma till världens bästa Charlie, född april 2009.
-
Kalaskakan
Shit vad spännande!
Jag väntar på fortsatt rapport men gissar att den blir ganska boring för att allt kommer liksom att gå som tåget på rälsen...
Kram till dig och Charlie!
P.S. Idag har sonen 1) fått egen pipmugg med vatten i (mums, fast skumt) 2) sin första smörgås i små små bitar som slank ner medan vi åt brakmiddag i lugn och ro.
Jag väntar på fortsatt rapport men gissar att den blir ganska boring för att allt kommer liksom att gå som tåget på rälsen...
Kram till dig och Charlie!
P.S. Idag har sonen 1) fått egen pipmugg med vatten i (mums, fast skumt) 2) sin första smörgås i små små bitar som slank ner medan vi åt brakmiddag i lugn och ro.
Mamma till finaste Harry
född 21 april 2009 (39+2)
född 21 april 2009 (39+2)
Rapport från Mission Nytt schema: Dag 1
Med ungefär samma känsla som förr i tiden infann sig på Julaftons morgon vaknar jag PRICK klockan 07.00. Inser till min förtjusning att Charlie sovit sedan det sovande vällingmålet vid midnatt. Perfekta förutsättningar för en optimal schemadag. The force är med mig idag.
Första luren: check!
Låååånga luren på massiva 2,5 timmar: check!
Mat och allt sånt jox: check!
Ja, ni märker, det går så bra att det blir tråkigt, precis som du trodde -Linda-. Här kommer jag därför att kunna rapportera om ett mindre snedsteg. Mest för att kunna lära alla medsystrar på forumet något.
Note to self (and other moms): Låna INTE ut liten bebis som ska lära sig nytt schema till moster för en härlig promenad i naturen, ens om bebis precis vaknat och orimligtvis kan tänkas vilja sova. Och gör det absolut inte utan att meddela kära moster att isåfall göra allt som står i hennes makt att hålla bebis vaken.
Fick efter en liten stund fint mms med härlig bild på SOVANDE bebis. Moster väldigt nöjd och glad: "titta så söt". Panikslagen mamma: "Sover han! Väck!! Schemat fuckas upp!"
Ja, det blev lite kallabalik. Men vi löste hela debaclet med en liten femminutare senare och sen var vi tillbaka på banan. Liten bebis somnade efter lite extra skrik (han var besviken för att han inte fick förutsättningar att följa schemat) klockan 20 och sen tittade mamma och moster på Idol och låtsades som om inget hänt.
I morgon blir det nya friska tag. The force är fortfarande med mig.
Med ungefär samma känsla som förr i tiden infann sig på Julaftons morgon vaknar jag PRICK klockan 07.00. Inser till min förtjusning att Charlie sovit sedan det sovande vällingmålet vid midnatt. Perfekta förutsättningar för en optimal schemadag. The force är med mig idag.
Första luren: check!
Låååånga luren på massiva 2,5 timmar: check!
Mat och allt sånt jox: check!
Ja, ni märker, det går så bra att det blir tråkigt, precis som du trodde -Linda-. Här kommer jag därför att kunna rapportera om ett mindre snedsteg. Mest för att kunna lära alla medsystrar på forumet något.
Note to self (and other moms): Låna INTE ut liten bebis som ska lära sig nytt schema till moster för en härlig promenad i naturen, ens om bebis precis vaknat och orimligtvis kan tänkas vilja sova. Och gör det absolut inte utan att meddela kära moster att isåfall göra allt som står i hennes makt att hålla bebis vaken.
Fick efter en liten stund fint mms med härlig bild på SOVANDE bebis. Moster väldigt nöjd och glad: "titta så söt". Panikslagen mamma: "Sover han! Väck!! Schemat fuckas upp!"
Ja, det blev lite kallabalik. Men vi löste hela debaclet med en liten femminutare senare och sen var vi tillbaka på banan. Liten bebis somnade efter lite extra skrik (han var besviken för att han inte fick förutsättningar att följa schemat) klockan 20 och sen tittade mamma och moster på Idol och låtsades som om inget hänt.
I morgon blir det nya friska tag. The force är fortfarande med mig.
Fanny, mamma till världens bästa Charlie, född april 2009.
-
chokladkaninen
- Inlägg: 2604
- Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
- Ort: Uppsala
Inte nu längre!
Jag har varit framme och städat efter dig.

Grattis till den lyckade schema-dagen. :thumbsup: Läste högt för min man om det där med att inte låna ut bebis till moster och han fnissade och konstaterade att det nog är nyttigt för mig att ha hittat andra hysteriska schema-freaks att umgås med.... 8) O:)
Väntar spänt på fortsättningen!
Grattis till den lyckade schema-dagen. :thumbsup: Läste högt för min man om det där med att inte låna ut bebis till moster och han fnissade och konstaterade att det nog är nyttigt för mig att ha hittat andra hysteriska schema-freaks att umgås med.... 8) O:)
Väntar spänt på fortsättningen!
Mamma till
Storasyster f feb 07
och
Lillebror f okt 08
och