Massor av kramar till alla som har tagit sig tid att svara. Ni är så himla kloka. Jag är så glad att jag har hittat hit och fått lite nya perspektiv på sättet att hantera barnen eller rättare sagt att leva med barnen. Visst är det så att min självkänsla brister, åtminstone när det gäller barnen. Jag har läst boken av Mia Törnblom, men jag får väl läsa den en gång till - på riktigt.
Jag har en fundering kring påklädningen;
Så här skriver LO
Hemma tycker jag att du ger henne chansen ett par gånger, sedan genomför du eller ser till att hon genomför. Hon är fortfarande lite för liten att bara ta order. Ibland behövs handlingskraftig hjälp för att komma vidare.
Innebär det att JAG/MAKEN tar på henne kläderna? Det är ju det hon vill.
Det vi gör nu på mornarna:
- Vi förbereder dagen innan och hon väljer de kläder som hon ska ha.
- Jag brukar fråga henne om det är klänningen eller tightsen som hon ska börja med, precis som du skriver.
Sen har jag oftast ingen möjlighet att sitta kvar och titta när det är på morgonen, eftersom lillebror också måste ha kläder på sig. Jag försöker få honom att ta på sig sina kläder själv, men han behöver ju lite mera styrning. Och så ska man samtidigt ha koll på storasyster att hon tar på sig.
Oftast slutar det med att lillebror är påklädd till sista ytterplagget och storasyster har ännu inte börjat. Då slutar det med att jag får ta på henne kläderna, för möjligheten att stanna hemma finns ju inte. Ibland brukar då lillebror ta på sig igen. Nu har jag dock kommit på att han kan gå ut och hämta tidningen till oss, vilket han de sista dagarna har gjort och varit mycket stolt över när han är tillbaka.
Jag har letat efter någon morgonkaos-tråd, för det finns säkert fler med samma funderingar, men jag har inte hittat någon.
Än en gång, skrattet har gjort underverk. När vi skrattar tillsammans, så innebär det att jag automatiskt blir här och nu med barnen. Istället för att tänka på alla saker som ska hända framåt, så har jag tillåtit mig att verkligen njuta av stunden.
Och, igår bråkade barnen en smula. Jag lade mig inte i. Och det slutade med att de kramade om varandra. Helt fantastiskt.
Det finns kanske hopp även i vår kaosiga familj. När jag har surfat runt här, så hittade jag en tråd om Flylady. Så nu shinar jag diskbänken varje kväll..! Men det är en annan historia.
Kram, kram KRAM!!!