Tack så mycket för ditt svar Bea!
jag pratade med sambon igår efter att kompisen åkt hem. Jag sa att vi tar det ikväll igen men att vi övar på nallen före, så får han sköta det själv när han nattar Aron. Det tyckte han lät fånigt [-( . han upprepar hela tiden att Aron väl inte är någon robot. Om han skulle ha lite intresse att sätta sig in i detta skulle han inte ju inte tycka det längre
. När jag fråga honom om han ville vara vaken halva nätterna sa han att det kunde han nog vara om jag börjar jobba istället. Alltid toppen motargumentation som jag inte kan besvara på ett bra sätt. Men jag skall försöka idag igen när han kommit hem från jobbet. Självförtroendet sjönk väl efter gårdagens nederlag också. han tyckte inte jag skulle ha lagt mig i hur han gjorde. Att det inte bara var denna metod som funka... men det såg han ju att det där inte funkade och vi båda måste ju köra på samma vis.
Varför förstår inte andra människor hur bra detta är för barnen? Nästan alla jag känner tycker det är helt knäppt att jag håller tiderna alla dagar: " jaha, prick halv åtta, ha ha." Ser de inte heller hur pigg och glad Aron blivit? han gråter aldrig på dagarna längre. (förutom när man lägger honom då så kan han ju bli arg) Men han hinner inte bli urtrött och gnällig och är glad innan man lägger honom och full fart direkt man tar upp honom från vilan. Förr var han faktiskt lite mammig och gnällig och ville vara i famnen heeeela tiden.
Jag känner att jag inte får stöd någonstans ifrån. Tur att den här sidan finns säger jag ännu en gång. Jag berättar knappt åt folk om detta längre och tycker det är jobbigt att umgås med människor då de ifrågasätter denna metod. Vill knappt natta Aron själv heller när det är folk här. Jag har precis börjat känna mig så säker på detta men hur skall det fungera om jag aldrrig kommer att få en "paus" från vardagslivet utan att den som då tar hand om Aron ruckar på hans vardag?
Eller är det jag som har blivit hjärntvättad? Jag vet att detta inte är någon familjeterapisida, men jag måste skriva om detta ifall någon har någon bra idé som varit med om liknande.
Jag önskar av hela mitt hjärta att det kommer att gå bättre ikväll, att mannen lyckas fixa det. Då kommer han ju att vilja göra det igen och känna sig trygg att stanna ensam hemma med Aron.
{|=
// mamma till Aron född i januari 2008, kurad i början av september-08, bebis född januari 2010
Skönt. Dags att koppla av innan jag själv går i säng. Jag är alltid spänd på hur natten skall gå, vilken tid han kommer att vakna nästa morgon. 
och blir tillslut riktigt arg för att jag inte tar upp honom. Men det kanske kommer så småningom Om jag fortsätter att ha honom kvar i sängen och fortsätter som jag gör.
Man lär sig hela tiden. Ibland kan jag tänka om det blir någon fråga "Oj, där gick jag nog in för tidigt, hon hade nog nöjt sig med ramsa" osv. 8) 
Han ska fixa det!
vad skall jag ta mig till? han började pussa och halvt trösta Aron innan han lade ner honom. jag stoppade det hastigt. han lade ner Aron i sängen och fattade inte alls hur han skulle bete sig när Aron sen kröp iväg. Jag sa att han skulle lägga ner honom och göra solfjädern efter att ha lagt på täcket. Han gjorde någe halvdana försök och började sedan försiktigt säga någon ramsa om olika saker med huvudet nere i sängen. Det funka ju inte, så Aron börja gråta som han aldrig gör 
. Vargen kom in med en jäkla fart! 
#-o ](*,) ](*,) 
både vad gäller magstöd, ton, tempo, ordval, anpassning efter situation och barn osv. osv.) biter bra mycket bättre än min egen