Mitt i kuren och ny användare - tidiga uppvak mm

[duggan]

Badet låter härligt!

När vi har stannat borta över läggning så har vi haft rese säng och så har jag haft sovfilten förhängd så han inte ser så mycket av rummet. Det är samma filt som jag har haft över vagnsuffletten, så den känner han igen. Har det varit en inplanerad kväll så har vi tränat att sova dagslurarna hemma i resesängen och allt har bara funkat fint. (mest då för mammas vargar )


Har du ingen resesäng skulle jag ändå vilja rekomendera dom, dom är helt overderliga om man tycker om att vara på nattliga äventyr och man kan lätt hitta begagnade på blocket för under 200:- så ofantligt dyra behöver dom inte vara heller!

//Malin

[Stina Holmberg]

Hej och tack för tips!

Nu har jag varit djärv och varit borta med Martin över läggdags för första gången sedan kurstart. Resesäng har jag, men tyckte det var lite väl att ta i att släpa med mig för en "vanlig" kväll i goda vänners lag (plus att jag alltid är själv och vill minimera packningen eftersom jag bara har två häder). Vi skulle ju hem sen, och inte sova över.

Så gick det:
Emellertid så gick det hela finemang. Han somnade i vagnen på sin läggtid och vaknade till 22 och då passade jag på att packa ihop oss och köra hem. Han var vaken hela vägen. Väl hemma hälsade vi på katten och kollade runt lite och sen gick jag och lade honom och tro det eller ej, men ungen bara la sig ner och somnade för första gången utan ljud. Otroligt.
Dock kom ett bakslag(?) kvällen efter, då det tog 30 minuter för honom att somna. Jag var till och med inne och la tillrätta för första gången på superlänge. Ser fram emot kvällens läggning för att se hur det går.

För övrigt går det bra. Det ÄR jobbigt att dela sovrum - kan jag bara konstatera. Sover en del på soffan för att vi båda ska få lite ro, men det är ingen hållbar lösning. Och lägenheten blir ju inte större bara för att jag ill det
Väljer att se det som ett modernt i-landsproblem dock. Människor har ju sovit ihop i alla tider, och kanske kan vi lära oss att inte störas av varandras ljud så småningom.

Behöver jag påminna om hur bra det är att detta forum finns?

undrar
Stina, kall och glad

[Gäst]

TACK GUD att jag inte kurade i somras - då hade han kanske varit i puberteten nu

Haha! Visst är det härligt när man ser vad god sömn gör.

Gott att er bortakväll blev bra. Det är ju jätteviktigt att kunna umgås med sina kompisar och med lite planering och framförhållning löser sig det mesta. Är inte förvånad att han somnade utan ett knyst hemma sen. Så brukar det vara. Strulet dagen efter sen.... tja, det vete katten...

/Tinis

[Stina Holmberg]

Hej!
Hör och häpnad. Ungen sover:)
För exakt en månad sedan startade vi kuren och nu sitter jag här med en underbar unge som sedan ca 2 veckor somnar utan minsta pip och sen sover gott hela natten. Fortfarande några uppvak, men han klarar det helt själv, och det mesta är nog sömnprat.


Jag har behövt justera lite i schemat, men nu sitter version 2 av detsamma. Skrattet till gonattet dämpade vi ner faktiskt - och det har gett POSITIVA resultat. Vi småbusar lite under kvällslurken, mycket försiktigt dock. Sen skojar vi lite lite lite till i famnen eller sjunger en liten sång, sen bums in till sängen. Och det har fungerat mycket bättre för Martin. När vi var på golvet och lekte innan sängdags så blev det hela otroligt dramatiskt och ledsamt. Men nu märks det att han njuter av att få gå o lägga sig....


vi fick hastigt o lustigt och helt oplanerat sova över hos mormor i helgen som gick. Martin har aldrig sovit i den sängen och i det rummet som finns där. Men vi körde på som vanligt, jag jobbade med attityden - och SÅKLART la han sig bara ner och somnade utan protest. Jag vet att det "ska" vara så, men det är ändå fantastiskt...

Det blir fånigt att tacka mer, men jag säger ändå TACK! Tack till Anna. Tack till forumfolket här och tack till min egen vän som skickade SHN-boken anonymt med posten i september. Där startade hela resan

och nu fortsätter resan
mot det nya livet
när jag får TID med mig själv

underbart

säger

[duggan]

Hejsan!

Härlig läsning, nästan så det blir lite blött i ögonvrån!

Om du känner att du vill och orkar får du gärna skriva ner din berättelse i denna tråden för att hjälpa andra som funderar på kuren!
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=2010

Hälsningar Malin

[Gäst]

Underbart! Njuta och njutas! Och tid för dig själv! Härligt!

[Stina Holmberg]

Ajajaj... vad har hänt nu undrar jag?
Martin (numera 10 månader) kurades i november och det har funkat bra. Fram till nu. . Ikväll när jag skulle amma honom så BET han mig i bröstet plötsligt och jag kunde inte hålla tillbaka ett kort skrik - så ont gjorde det. Då blev han rädd och jätteledsen och efter det vägrade han ta bröstet. Han vägrade förvisso allt annat också just då. (han har ett härligt och intensivt temprament;) ) Jag trixade lite, bytte bröst mm men inget funkade. Så till sist bestämde jag mig för att "bryta" gråten. Vi busade en god stund men eftersom han ändå inte ville ha bröstet så gick jag sonika in och la honom. Första gången på många veckor så grät/skrek han vid läggningen. Somnade dock efter ngn extraramsa, men vaknade efter 45 minuter och tokskrek. Har inte heller hänt på mycket länge. Efter avvaktan och även ramsor gick jag in. Då satt han upp i sängen och snyftade och ojade sig. Jag la honom ner, ramsade och gick ut... (högljudd reaktion) Detta upprepade sig efter en stund. Till sist (efter ca 20 minuter) - somnade han äntligen om.... och nu sover han. Hur länge till undrar jag då?

Jag känner en oro. Och en liten tillstymmelse till besvikelse. Usch. det som har gått så bra hittills. Och vårt liv som har blivit så mkt bättre på alla vis. Ställs allt upp och ner nu?
Kanske är oron obefogad. Men det känns just nu som ett nederlag.



Stina, just nu inte så uppåt

[Gäst]

Hej Stina!

Nejnej! Inte dra så stora växlar på enstaka händelser! Bara för att man har kurat så har man ju inte för tid och evighet försäkrat sig om att alla läggningar kommer gå smärtfritt eller barnet aldrig kommer ha en dålig dag. Skillnaden när man har kurat är ju att man VET vad man gör och hur! Eller hur?! Så det är bara att konsekvent berätta för lille juvelen det han ju så redan vet: Att man sover så gott när man har lagts. Behöver han sen protestera, fråga, klaga lite just nu så är det väl hans rättighet, kanske. Men du agerar som den orubbliga vägvisare du är oavsett vad han anser om livet just nu.

Jättebra tänkt med bus och skratt när han var ledsen. Något annat kunde du knappast gjort!

Hoppas det löser sig!

Kram Tinis

[Emma80]

Underbar läsning! Du har gjort ett jättejobb och vilket resultat {|= . Nu kom ett bakslag men det kommer du också hantera bra, du har verktygen!

Kram Emma