SM hemma hos oss

[emu]

Kul att höra hur det går! Stora killen liksom! Hoppas ni är friska nu och att det inte kommer fler sjukor på ett tag.

[Sarisparis]

Tack själv, SusanD
emu , stora killen är bara förnamnet. Japp, nu är vi friska och jag hoppas att det sâ förblir. [-o<

Sâ är ettârsfödelsedagstârtan sedan länge uppäten och Lillebror har tagit steget ur bebisvärlden pâ riktigt. Lite vemodigt känns det, kan inte förnekas.

Det har gâtt en mânad sen jag skrev sist (igen) och en del har hänt. Jag läste igenom hela min trâd nu ikväll, en liten promenix längs memory lane, mycket hade jag glömt, men allt kom tillbaka med än fler detaljer. En god pâminnelse om nyttan och nöjet av att skriva ner vad som händer i realtid, att försöka komma ihâg i efterhand ger inte alls samma resultat.

Det som slog mig när jag läste var min besatthet av kvällschemat, nu förstâr jag bättre min makes ironiska kommentarer om mig som nât sorts schemafreak. Den sortens beskyllningar har jag alltid hävdat varit totalt grundlösa (i jämförelse med andra forumnördar är jag ju väldigt lângt ifrân att vara nân sorts schemafanatiker ). Men allt är ju relativt, och i jämförelse med en stor del av vâr bekantskapskrets sâ fâr jag nog erkänna att jag är ganska fyrkantig vad gäller barnens tider och rutiner. Men det bjuder jag pâ. 8)

Schemasnack
Den typiska dagen ser nu ut sâ här:

7.15 God morgon, frukost
12 Lunch
13 Lânglur
16.30 Mellanmâl (i samband med att vi hämtar Storebror i skolan)
18.30 Bad
19.15 Middag
20.00 God natt

Förmiddagsluren har alltsâ gâtt upp i rök och efter nâgra dagars gäspande vid den gamla läggtiden gâr det nu hur bra som helst. Anledningen till att jag tog bort den var att den blev svârare och svârare att fâ till (otroligt lâng insomning och ibland blev han sâ less att han blev riktigt upprörd och dâ blev det inget sovet alls , samt en skugga av övertrötthet över resten av dagen =P~ , med 45minskarv i lângluren som främsta tecken #-o). De första dagarna lade jag lângluren lite tidigare (12.30) men nu fixar han att sova vid 13 (samma tid som Mellanbror). Lângluren har inget bestämt slut, jag väcker vid 15.30 om det behövs sâ att vi hinner till skolan utan stress (men det händer att jag väcker bâda killarna kl 16 om jag har nâgot särskilt intressant för mig ).

Vi har alltsâ ett 'schema', men det händer alltsom oftast att vi flexar ordentligt. Det är inga problem att köra fransk helglunch till halvtvâ-tvâ och lägga för lânglur sen, inga problem att vara ute till halvsju och skjuta kvällen en halvtimme framât. Men blir det för mycket flex nâgra dagar i rad sâ fâr jag besked i form av överpigga ( övertrötta) killar att det är dags att strama upp det hela lite.

Om att ha förtroende för de smâ och lâta dem växa
Mânga gânger har det hänt att jag gjort en "stor" förändring hastigt och lustigt för att nöden krävt det (eget rum, inflytt till storebrorsorna) och i mitt stilla sinne hoppats pâ det bästa. Nu har det hänt igen och som vanligt sâ inser jag i efterhand att det nog är jag som är Lillebrors största bromskloss. #-o
Även den här gângen gäller det sovplatser. Lângluren har ju sedan länge varit gemensam för de smâ, men i olika rum sen start. När Lillebror flyttade in till brorsorna nattetid ställde jag upp resesängen inne i vârt sovrum och det har varit Lillebrors dagsäng sedan dess. Sâ kom min syster och hennes lille kille och hälsade pâ för nâgra veckor sedan och de fick dâ ta vârt rum eftersom det redan var komplett med bebissäng och allt. Jag tänkte att mina smâ fick finna sig i att dela rum och att det ändâ bara handlade om en liten tid.
Jag var lite orolig eftersom Lillebror inte alltid lägger sig ner och somnar med ett leende (vilket Mellanbror verkligen gör). Men jag fick verkligen bevis pâ vilken trygghet de har i varandra för Lillebrors gnöliga läggningar försvann direkt som jag lade även honom i barnrummet. Inte sâ att han blev tyst pâ stört , men gnölet byttes mot joller och sâng. \:D/ Och förkortades drastiskt. 8) Syster och familj âkte hem och jag packade undan resesängen (vilket stort och luftigt sovrum vi fick :thumbsup: ).

Lite om det motoriska.
Jag var säker pâ att Lillebror skulle börja gâ tidigare än storebrorsorna dâ trean "ska" vara sâ snabb jämfört med storasyskon, men där fick jag tji. Lillebror är nu dryga âret och har inte tagit sina första steg än. Han gâr med stöd (en hand, en stor leksaksbil...), men gâr ner pâ alla fyra om hans mâl verkligen är att förflytta sig. Ruskigt snabb är han. Att stâ gillar han dock, och han stâr stadigt med mycket god balans. Det är i princip omöjligt att ha honom sittandes i barnstolen när han ska äta. :^o Han stâr helst, eller sitter pâ kanten av lilla bordskivan (vi har en klassisk antilop frân ikea) och alla utanför familjen som ser honom äta fâr hjärtsnörp och störtar fram för att rädda honom frân att falla, men det har aldrig visat sig befogat.
Lillebror gillar ocksâ att stâ i vagnen och där har jag fâtt tänka om för att stâ utan sele är för farligt. Sâ nu har Lillebror fâtt promotion och fâr sitta längst fram i tvillingvagnen (fastspänd), dâ fâr han sâ pass bra utsikt att han glömmer att han egentligen ville stâ. Och Mellanbror kryper ihop där bak och tar det lugnt. Platsfördelningen verkar passa dem bâda lika bra.

Lite om det vokala
Vâr Lillebror lâter mer eller mindre konstant. Det klockrena "mamma" har jag inte fâtt höra än, men han kallar mig nâgot som kanske kan skrivas "mämä". Och sâ sjunger han en viss fransk barnsâng med otrolig tonsäkerhet, med dada-stavelser istället för texten.

Lite om hur vi har det pâ det stora hela
Pâ tal om sânger sâ har vâr kvällsprocedur har blivit lite utökad. Vi har ju haft gemensam läggning för alla tre ganska länge nu och det slutar med gemensam godnattkram inne pâ deras rum innan alla hamnar i respektive säng. Sedan nâgon dag har Mellanbror velat höra krokodilsângen non stop (nyss sâ träffade jag en krokodil, som körde runt i en bil...) och en kväll sâ bad han om den även vid läggning. Visst sa jag och sjöng en gâng till, alldeles innan jag ramsade mig ut. Sen tjuvlyssnade jag till en härlig konsert som nog var deras eget privata skrattet till go'nattet, det var fantastiskt kul att höra deras egna tolkningar (och texter) till diverse sânger. Jag lade mig inte i ett dugg, var snarare glad och rörd över hur roligt de har tillsammans. Kanske att jag fâr ta och lägga dem lite tidigare dock :-k , ibland har de tendens att gâ upp i varv och dâ känns det som att själva insomnandet blir för sent.

Ja, Lillebror är en stor pojke. Fortfarande en tvättäkta lintott med klarblâ ögon och goa smilgropar. Men ibland kryper han upp i min famn och intar sin gamla bebispose. Han borrar in huvudet i min halsgrop och lägger armarna om min hals, den ena hamnar pâ min axel och den andra klappar mig i nacken. O:) Än sâ länge fâr han plats, men det börjar bli "trângt". Jag njuter varje sâdan sekund och begriper inte hur jag ska klara mig utan dessa ljuvliga smâ bebisarmar framöver. Tröstar mig med att storpojkekramar verkligen inte gâr av för hackor de heller.

Det känns verkligen som att vi som familj tagit ett stort steg vidare i livet nu pâ sistone. Bebistiden är över för Lillebror, Mellanbror har släppt blöjan pâ rekordtid (han är den enda jag vet som blivit torr pâ natten innan torr pâ dagen) och Storebror undervisar oss alla i siffrornas och bokstävernas underbara värld. Jag börjar sâ smâtt se framför mig allt roligt vi kommer att kunna göra nu när vi inte behöver ta lika mycket hänsyn till sovtider osv och ibland svindlar det till i magen av lycka över det som väntar. Och lika ofta svindlar det till av vemod och nâgonting som liknar sorg över de ljuvliga bebisâr som nu faktiskt är slut.

Tack
Tack allra käraste Anna för att du gett mig gâvan att verkligen uppskatta mina barn frân den allra första tiden och för att du lärt mig tänka själv om hur jag vill leva mitt familjeliv. Barnaboken kommer inte att förpassas till bokhyllan inom överskâdlig framtid.
Tack alla ni som varit inne och hälsat pâ i denna trâd, ert pepp och era kommentarer betyder jättemycket och det har varit ett sant nöje att ha haft följe med er som haft mer eller mindre jämngamla bebbar med vâr Lillebror.

Nu tackar jag för oss och ser framemot att "bara" fâ följa er andra SM-mammor pâ er slingrande färd mot det ljuvliga bebislivet.

[SaraMilana]

Nu blir jag alldeles gråtmild. Vad fint ni har det, hatten av för bästa Sarisparis och hela familjen! =D>

[Tetz]

Tack finaste Saris för att jag fått följa dig genom både graviditet och bebistid Du har lärt mig otroligt mycket om Standardmodellen och hur man gör den till sin egen.

En jättepolett trillade ner när du en gång skrev att du var mer av en stolpmänniska än en schemamänniska. I det ögonblicket ändrades min inställning till mina hemmadagar och vardagen blev än mer njutbar

En stor puss på miniprinsen och hans fantastiska familj!

[annawahlgren]

Käraste raraste klokaste finaste bästaste Sarisparis

TACK


=D> O:) O:) O:) =D>

[Manfred10]

Härligt Saris! =D>

Kram!

[Irmasmamma]

Snyft!! Kommer att sakna dina fina rapporter!

Kram!

[Sarisparis]

SaraMilana Vad "roligt" om jag fâtt dig grâtmild, det har jag varit mânga gânger när jag läst saker du skrivit. Minns hur tufft ni hade det i början och vilken FANTASTISK vändning ni fick till. :thumbsup:

Tetz Tack själv för att jag fâtt följa dig! Alldeles otroligt stolt och glad blir jag om nâgon polett ramlat ner tack vare mina rader. Att vara stolpmänniska är inte fy skam det heller! =D> Jag har verkligen fastnat för Nancys sätt att se pâ BB och SM och tycker mycket om hur hon formulerar det i favorittrâden Om du inte "fâr till" standardmodellen: "Under vakentiden matar du så mycket det bara går. Umgås lite och byt någon blöja men bry dig inte om i vilken ordning." Det behövde jag höra för att inse att sâ länge jag respekterade kärnan i standardmodellen (inget snutt och dutt, rejält med mat när det är matdags och rejält med sov när det är sovdags) sâ hade jag nâgorlunda koll pâ vart vi var pâ väg och kunde koppla av och njuta av tillvaron.

annawahlgren Lillebror har dig att tacka att han överhuvudtaget blev pâtänkt och jag har dig att tacka att jag valde att vara hemma med mina barn. Den tacksamhet jag känner har inga gränser. Men det vet du ju redan.

Manfred10 Tack för att du följt med pâ vägen

Irmasmamma Oroa dig inte , jag har ju en benägenhet att bre ut mig om mitt när jag pratar med andra , sâ det kommer nog mer om oss här hemma framöver, i en eller annan form.

Och idag tog Lillebror sina första stapplande steg och dratt ner pâ rumpan av ren förskräckelse =D>