TUSEN frågor! ex: Hålla sig vaken hela första natten?

[Luvisen]

Du får anpassa bäst du vill bara liten får den sömn hon behöver.
Alla vägar som bär till Rom är bra.

Jag för min del har jag inte sett ngt bra resultat av att ta upp en liten ledsen. Men funkar det för er så funkar det. Inget mer med det.

Jag fann bara att ditt inlägg verkade sakna Attityden av Självklarhet och det hjälpte mig när jag tyckte det var motigt att läsa mer i lilla boken. Det gör jag fortfarande ibland för en del saker är himla bra och jag vill höra dem en gång till.

Det där med bokstavstrogna tycker låter lite negativt. Tror jag på Annas erfarenhet? Ja, det gör jag. Jag ifrågasätter inte henne för hon har en helt överlägsen erfarenhet och verkligt fina resultat. Jag tror på det hon skrivit och beviset ser jag i min son. Människan kan barn. Så ser jag det.

Har ingen annan avsikt här än att hjälpa andra så som jag själv fick hjälp. Kan hända ger jag svar du inte ville ha men det är en annan sak och därtill har det också hänt mig. Men även svaren jag inte ville ha gav mig ngt.

God forts på er kur!/Luvisen

[MammaMary]

För att förtydliga några saker. Vi har ALDRIG plockat upp vår dotter ledsen, det är inget jag heller tror på, så då har vi klargjort det.

Vad jag menade var att vi efter en periods kurande plockade upp henne efter 1 timme och 30 minuter efter att ha sett mönstret att det aldrig sovdes längre än så, det blev bara gråtkalas när vi försökte få henne att sova två timmar. Så vad det var frågan om här var att korta ner en lur, inget annat. Och när vi plockade upp henne så såg vi till att hon alltid var på ett gott humör innan. Sen är vi alla lite olika i hur vi ser på kurandet, och kanske metoder och filosofier i överhuvudtaget. Vi tillämpar kuren, men gör mindre justeringar som vi som föräldrar anser passar oss. Jag tror också på Anna och att hon är en mycket kompetent baranvårdare. Men i slutändan så lyssnar jag till mitt eget huvud, och om jag anser att nåt inte känns helt rätt så får det vara vilken klok människa som helst som gett råd, då gör jag det som jag anser vara bäst för mitt barn. För mig är det viktigt att göra så. Ingen kur eller metod i hela världen ger alla svar, enligt min uppfattning, man måste alltid göra det till sitt eget. Med det menar jag inte att man kan göra hejvilt som man behagar när man kurar, självklart inte! Vill man ha goda resultat så kommer man ju snabbt att inse vad som funkar och inte funkar. Jag ser ju på resultatet att det funkat alldeles utmärkt att korta ner luren men jag ville gärna höra andras syn på saken utan att känna mig tillrättavisad, vilket jag gjorde av din kommentar. Men det är inget du behöver ta åt dig av , det var bara min upplevelse. Ha det nu så gott alla fina underbara kurande föräldrar, och tack för att ni ger av er tid!

[MammaMary]

Jag känner mig så urholkad just nu! Sen jag skrev sist så har allt bara gått sämre och sämre. Lurarna som har funkat bra hela tiden förutom det där med att sova 2 timmar vart svårt. Men det går bara sämre och sämre med fler och längre uppvak nu. Den första luren har hon aldrig vaknat under, men det har hon börjat med nu. Hittills har hon dock lyckats somna om med hjälp av ramsan. Men under den andra luren så vaknar hon efter bara 30 minuter och är otrösterlig (då är det 1 timme kvar på luren). Hon är riktigt ledsen, det hör man, och jag förstår inte varför. Ramsan går inte fram och gråten bara stegrar. Idag stod jag i solfjädern två gånger i över 20 minuter men hon lugnade sig inte ens av den utan vred sig och skrek till hon kräktes. Till slut tog jag upp henne en kvart innan lurens slut, som för övrigt är nedkortad redan (jag såg ingen annan utväg) Men hon hade då skrikit sig hes i 45 minuter. Hon verkar inte arg utan så himla ledsen utan att jag kan förstår varför. Snälla hjälp mig igenom detta. Jag är alldeles för skör för att klara en tillrättavisning om att det är min inställning det är fel på. Jag tycker mig ju verkligen ha hittat attityden sen ett par veckor och jag håller mig lugnare än jag trodde var möjligt. Men nåt verkar det vara med lillan som händer, speciellt under andra luren. Ni kanske kan förstår hur man mår när man lyssnat till uppgiven hjärtskärande barngråt i 45 min-1 timme Vad än det nu är som gör att hon av olika anledningar är väldigt skör och ledsen just nu, om det är åttamånadersångesten eller nåt annat...hur hanterar man att barnet inte somnar om eller lugnar sig när det är såå lång tid kvar på luren. Jag känner mig som en blöt fläck just nu så gå varsamt fram med mig

Kärlek
Maria

[TorsMamma]

Hej Maria,

Det finns en liten "fallgrop" som jag tror många faller i.

Förutom 8-mån ångesten, den måste man ta sig igenom.
För den rekommenderar jag att du läser på Späda och små "favoriter" där är många trådar, läs dem alla.
Om du inte har Barnaboken så rekommenderar jag dem skarpt, där får man fördjupelse i vad man gör och varför, för allt hänger ihop. Det kommer du märka.

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 24&t=14070

För att dra några jämförelser...

Många som kurar har problem med tidiga morgnar. De börjar säga "Mitt barn behöver nog bara 11 tim natt" eller "mitt barn sover inte längre än 11 tim" - "så jag gör om schemat med 11 tim natt istället. Jättebra verkar det till en början.
Sen börjar de skriva att barnet fortfarande har morgon problem, nu sover barnet bara 10,5 tim. Efter 2 mån sover barnet 10 tim natt osv...

Samma problematik kan man då applicera på lurar, om du hänger med?

Så vad är nyckeln? Jo nyckeln är "förutsättningar". Med det menas att man "lär" sig att jag kan slappna av, ta det lugnt, någon annan har kontroll på denna situationen så jag slipper osv.

Ditt barn ställer just nu STORA frågor, JÄTTESTORA och får inte för henne tillfredsställande svar. Hänger du med?

Vi brukar prata om att "väcka" är en nyckel. Och det är det, samma som om du visste att i morgon skall vi till Grand Canaria och skall vara på flygplatsen 05. Du har ingen väckarklocka så du måste helt enkelt lita på att du vaknar i tid. Visst? Hur blir din sömn? Djup och skön? För de absolut flesta blir sömnen upphackad och orolig. Man vaknar tittar på klockan, eller frågar mannen vad klockan säger osv.. Ju närmare tiden man kommer desto mindre och oroligare sover man.
MEN, tänk att du har väckarklocka, mobilen OCH en man med sin väckarklocka satt. Då kanske du skulle sova tryggare, bättre och djupare för du vet du kommer inte missa flyget. Visst?

Så nyckeln med att väcka, ha kontroll på läget, göra dagen förutsägbar och trygg. Ligger i att följa sitt schema, helst på minuten. Att dottern lär sig att ligga i sängen och fnula och prata m.m. är helt i sin ordning för mamma har full kontroll på läget. Man måste alltså inte sova varenda min som klockan säger, man måste inte ens vara uppe och med. Utan man vilar tills klockan säger att det är dags att gå upp. Tills dess är det inget skoj man missar eller måste skrika till sig.

Så ditt jobb blir att "leda" "visa" "lära" och sist "hjälpa" din dotter till en god sömn, rolig dag och med detta i åtanke så blir frågeställningen en aning annorlunda tycker jag.

Många inför väckarklocka till morgonen för att barnet skall lära sig att det är klockan som ringer in morgonen. Samma kan man faktiskt göra med lurar (det gjorde jag). Jag var själv tvungen att sova när min son sov och då satte jag äggklockan på den tiden luren var och när den ringde så gick jag och väckte/tog upp min son.

Så läs i Barnaboken om 8-mån ångesten, beduin lägret så kommer du se lite mera helthet. Kanske hittar du något som du missat eller kanske bara får förstärkning i det du redan känner stämmer. För det är ju så att även om man har 8-mån ångest (utveckling kan vi ju liksom inte hindra ) så behöver man sova om inte MER under just dessa tider. Så då gäller än mera konsekvent tänkande, förutsättningar, förutsägbarhet, tydlighet och trygghet. Utan att man blir tyckt synd om eller klemad. Bara ren tydlighet och trygghet vill man känna. Så hur förmedlar du detta? Med din fyskiska närvaro så tryggheten ligger hos dig (läs Safari resan igen) eller kan du förmedla säkerhet och trygghet utanför rummet på något vis?

Hur du gör är inte det viktiga som du vet "attityden" utan ATT man gör det på ett sätt så du kan göra baksteg så barnet kan göra framsteg.

Så ta fram en plan A, plan B och en plan C så du vet vad du skall göra, varför och hur. Det är jätteviktigt.

Här kommer en länk till ett inlägg jag gjort för rätt längesen då vi hade svajiga tider.

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=12068

[MammaMary]

Tack för det svaret Jag tror att jag måste stanna upp och odla attiyden igen ändå, jag har börjat förstå att det är en färskvara. Även om jag tyckte mig ha hittat den för ett par veckor sen så kan jag inte ta det lugnt och luta mig tillbaka, får då har jag hux flux tappat den. Så backa bandet och bli den lugna och trygga ledaren igen! Nya tag imorgon!

[TorsMamma]

Tack för det svaret Jag tror att jag måste stanna upp och odla attiyden igen ändå, jag har börjat förstå att det är en färskvara. Även om jag tyckte mig ha hittat den för ett par veckor sen så kan jag inte ta det lugnt och luta mig tillbaka, får då har jag hux flux tappat den. Så backa bandet och bli den lugna och trygga ledaren igen! Nya tag imorgon!

Härligt, du kommer att lyckas. Att backa bandet lite vid "kris" är inte fel. Bara man inte fastnar där om du hänger med? Du kan detta, leta fram den där känslan du hade när du kände WOW hon kan ju faktiskt detta. För hon kan. Hon bara väntar på att du skall förmedla det, i handling.

Pepping pepping. läs, läs, läs för pepping, det är det aboslut bästa. Jag lovar. 8)

[MammaMary]

Japp, jag börjar förstå det det finns inga genvägar! Jag vet ju att hon kan, det har hon ju visat tydligt! Min ledord är att göra allt jag kan utanför rummet, för inte ett skvatt har då blivit bättre när jag gått in. Så läsa och odla attityd, samt göra en plan:

Min plan:

1. Attityd av självklarhet, Jag leder henne! Jag kan detta som ett rinnande vatten, och HON KAN detta hur bra som helst och det vet både hon och jag. Nu händer inget spännande, sova är det bästa alternativet för hon missar inget kul. Och sover man inte så är det ingen fara att vara vekn i sin säng för den är helt ofarlig!

2. En ramsa direkt vid uppvak, en tydlig och självklar ramsa x 4. Sen låter jag henne vara en stund för att reagera på det hon fått.

3.Fortsätter hon vara ledsen så gör jag husljud, disk och dammsugare.

4.Fortsätter hon då att vara ledsen så får hon en ramsa till. Tid för reaktion.

5.Fortsätter hon att vara ledsen så sätter jag på nån vacker klassisk musik.

och sen ramsa för att skapa en kommunikation om hon forts. Inte gå in i rummet för det fungerar inte. Förutom att lägga tillrätta om det behövs, för jag hör på henne om hon hamnat tokigt. Men jag tror att solfjädern inte ger nån effekt längre för att hon helt enkelt blir störd av det. Låter detta som en plan eller bör jag tänka annorlunda?

[TorsMamma]

Hej, ok, du har en Plan A, vad är plan B?

Känner du i botten av ditt hjärta att du verkligen KAN lugna henne på detta viset? Då är detta helt rätt plan för dig!

Men, en liten plan B är aldrig fel. Då blir man så glad när den inte behövs.

[MammaMary]

Hmmm...då blev det svårare! Jag vet inte riktigt vad annat man jan göra än det jag föreslagit :-s Har du nåt förslag?

[Nat]

kära Maria!

Känns ju lite som att vi följts åt genom denna resa. Brukar alltid läsa dina inlägg och det känns väldigt skoj att du kommit så långt som du har.

Det jag tänker på när jag läser det du skriver är att det går lite upp och ner men ändå mest upp. Dina dalar är ganska korta (typ några dagar) men jag tror att när du är mitt i dom så känns dom längre. Eller har jag fel?

Jag kan tänka mig att när vissa kurar så lyckas dom dag 5 och sen sover barnet som en gris resten av livet.. typ... men för dom allra flesta är det nog en hel del dalar och toppar. För mig var det definitivt så. Det tog lång lång tid innan allt satt. Men sen.. oh my så lätt allt blir

Jag fastnade själv ofta och såg inte längre än vad näsan räcker för man är trött och får en stark obehagskänsla av sitt barns skrik och sen börjar man kanske även att misströsta lite mitt i det hela och ser ingen väg ut. Kom ihåg det är bara en dal och inget annat. Snart snart kommer toppen igen och nästa dal blir mindre djup och nästa topp blir högre (o.s.v). Självklart behöver man jobba hårt för att nå topparna, men det vet du ju redan.

Det jag gjorde genom hela kuren var att föra loggbok. Jag gjorde det i Excel och använde mig av ganska enkla automatiska uträkningar från vilka jag gjorde diagram. På så sätt kunde jag se mina toppar och dalar och att dalarna blev färre och färre och mindre och mindre djupa. Man kan definitivt använda papper och penna likaväl men det är lite skoj med diagram då man snabbt får en överblick. Kanske något för dig?!?

Du har varit super duktig som kommit så här långt och du kommer att nå mycket längre!!!

*Styrkekramar*

[MammaMary]

Tack Nat för att du är så gullig Du har rätt i allt du säger! Just nu känner jag mig så himla skör bara. Det är det jättesvårt att ha rätt attityd när gråten sätter igång och det strular när man själv känner sig som en blöt fläck. Det är tre veckor sen vi började kura och jag har knappt vart utanför dörren sen dess känns det som. Känner mig isolerad och ensam i detta. Visst har jag min man men han jobbar ju så dagtid är det ju bara jag. Vi har inte kunnat få henne att sova i vagnen, jag vet inte hur vi ska lyckas med det?? Hur ska man göra när det spårar ur i vagnen, hon kränger så den nästan tippar, hon blir riktigt riktigt ledsen och arg. Jag avbröt nu och gjorde henne glad för att sen lägga henne i sängen. Hon blev först jätteledsen när jag la ner henne men så fort hon kände att det var sängen så somnar hon. Det känns som att man nu vant henne vid en ny grej istället för att kuren gjort att hon kan sova överallt. Det verkar inte handla så mycket om mig, min attityd eller vad gör för hon behöver inte ens ramsan för att somna i sin säng, hon somnar själv, jag behöver ite göra nåt. Men om barnet bara kan sova i sin säng då är man ganska uppbunden. Jag var helt säker på att det inte skulle bli någta problem att söva henne i vagnen, jag var bombsäker på att det skulle gå hur smort som helst. Jag la ner henne och ramsade som vanligt och gick därifrån, och blev ritkigt förvånad över den kraftiga reaktionen. Var dock fortf säker på att det skulle lösa sig så jag ramasde och la tillrätta, men det gick inte! Vad ska vi göra nu för att få detta att funka? Hålla ut även om hon missar hela luren?? Det verkar inte så skönt att ligga i vagnen med massa kläder och mössa, det kanske påverkar Jag försöker att klä henne så smidigt som möjligt men det är ju fortf bara 7-8 grader ute.

Kram

[TorsMamma]

Hej igen.

Ang. vagn....

Min son lyckades typ aldrig att sova i vagn, speciellt ingen långlur. (det blev bättre runt 1 år för oss) Så, när vi var borta fick följande saker tas i beaktande.

1. vi var hemma hos andra, hade jag resesäng med. Lärde min son att sova lurar i resesäng med svart lakan över.
2. korta lurar (vid 9 mån hade vi ju bara 2 lurar) kunde ske i rullande vagn (alltid) men han sov dock bara mellan 20-45 min.
3. en gång ingen gång, mycket sällan. Då får man bara ta det som det blir helt enkelt. Sen ta de där sura 3 dagarna på sig att styra upp det hela.

I och med att man går över till 2 lurar får man ju mer tid över till aktivitet på dagen. Så tänk att det kommer ju bli bättre!

Det som jag kan känna var det absolut jobbigaste med min son var att han inte kunde sova långlur på annat ställe än i säng. (i bil blev det kort lur) och han sov middag till minst 3,5 år och behövde vila minst till 4 år. Då kände jag mig mest låst, då fick det helt enkelt bli "en gång ingen gång" vid speciella tillfällen. Men någon enstaka gång sov han i vagn hela luren. Vi hade en plan paraply sulky som han kunde ligga på sidan i. Men detta kom efter dryga 1 år för oss.

Alla barn är olika. Man vill så gärna tro att alla andra har det bättre än en själv, men det är inte sant. Det kanske verkar så för stunden, men många har låååångt ifrån de stabila nätterna som de flesta som är kurade upplever. Jag känner många som har barn som vaknar 05 på morgonen. Vardag som helg. Och då är det inte så svårt att ha ett barn sova av utmattning på dagen i vagnen om du hänger med?

Så försök att fokusera på det som är bra, det ni kan göra. Att barnet mår bra och då kommer du märka att ni kan göra vissa saker och inte alla saker. Allt är olika. Det som jag uppskattade mest av allt, var... Jag var ALDRIG sen, jag kom alltid i tid för jag hade mina fasta tider. Jag kunde säga exakt vad som skulle hända och när. Det skapade bra relationer med både andra och mig och mitt barn.

Så dagen går till "affirmationer" för att stärka er. Jag kan detta. Vi skall må bra. Vi skyndar långsamt. och alla andra fina du kan komma på!

[MammaMary]

Ja du har ju rätt Torsmamma, som alltid, ni har ju alltid rätt, haha Trötta ni måste va på mig, JAG är trött på mig Men man känner sig inte riktigt som sig själv just nu, för det är trots allt mycket krävande.

Men några funderingar kring det du skrev bara.

Vi har ju redan bara två lurar, men de är ju båda 1 timme och 30 minuter så det är svårt att komma iväg på nåt utan att man måste vända för att hinne hem till nästa lur. Men det är väl för att jag bor i Stockholm, deå tar ju resorna lång tid. Men det är bara att ta det lugnt, och se vad vi kan komma på för lösningar.

Menar du att ditt barn har SOMNAT i rullande vagn eller har han somnat i den stillastående och sen sovit vidare när du sen börjat rulla?

Är det okej att börja rulla innan barnet somnat?

Vad menar du med en gång ingen gång, att du låtit ditt barn sova andra tider eller?

Vi ska köpa resesäng och öva med här hemma så att vi i alla fall har det att tillgå.

En annan fråga som inte har med detta att göra. Vi ska ha barnflicka till vår lilla två gånger i veckan från och med september. Har nån förslag på bra, seriösa sådana?

Kram och tack för allt stöd

[TorsMamma]

Hej, ok för att reda ut detta med "vagn". Om man VET med sig att man ALLTID kommer att promenera, inte förväntar sig att barnet skall kunna sova i stillastående vagn. Så JA då kan man söva i promenerande vagn. Han somnade på prommenad och när han blev större så sov han även om vagnen var stillastående. Men jag förväntade mig inte det. Det var ju liksom inte så att han sov i vagn 1 gång/v utan kanske 1 gång varannan månad. Så då var det liksom inget problem för mig.

I säng visste sonen förutsättningarna så där var det inget problem.

Men, jag vill tillägga, min son är inte kurad. Men vi var väl fast i vagnträsket. (sova i rörande vagn)

Jag har ju alltid haft 12 timmars natt så då blev ju alltid fm luren kort och alltid på "morgonleken" så sen hade vi ett par timmar på oss att gå ut. Samt att långluren var kl. 12.30-14. Sen hade vi tid från 14-19 utan lur att göra som vi ville.

Det är lite därför man skapar schema som skall passa hela familjen OCH barnet. Man måste tänka långsiktigt och riktigt ordentligt på HUR man vill ha sitt schema och hur tiderna passar barnet.

En gång ingen gång i min värld bestod av att jag gjorde vad jag kunde för att följa schemat, hålla tiderna ge förutsättningar. Men gick det åt pipan stressade jag inte upp mig. tog det lite som det blev och styrde upp direkt jag var hemma igen. Det kan efter en "konstig" dag ta upp till 3 dagar att få till allt igen.

Några av mina "misstag"
jag bokade babysim till sonen 4 mån mitt i fm luren. Frågade AW vad jag skulle göra... Struntade i råden jag fick och bestämde mig för att göra "en gång ingen gång" 1dag/v. Så söndagarna fick han bli väckt mitt i luren bada osv... Resultat: grinig unge som strulade i upp till 3 dagar efteråt och inte kom in i sina rutiner direkt. Vi trivdes inte, han trivdes inte så vi bytte simtid helt enkelt. Så fick det bli för oss.

Jag och sonen skulle flyga till Luleå. Långluren skulle ske mitt i flygningen.
Jag satte sonen på sin stol (han var nog närmare 2 år) spände fast. Vi lyfte, på hans sovtid, lutade jag stolen bakåt och sa ramsan. Han sov på 10 min. Vaknade visserligen för tidigt men var helt ok resten av dagen.

Sonen var typ 2,5 vi var på Kolmården. Han fick somna i rullande vagn och sov över 2 timmar. Helt slut av alla intryck.

Så med det betyder inte alltid en gång ingen gång "katastrof" men det betyder att det är ett undantag till regeln som sker.

Men viktigast är att barnet har schemat i sig och känner sig trygg med det. Ju säkrare sovare man är,desto mera kan man göra. Men som med allt, det tar tid och tålamod.

Jag bor också i Stockholm (skärgården) så resor för oss är inte heller lätt. Men då kan just en 45 min lur vara lämplig att sova i bilen på (så gjorde vi) Hängde över ett skynke över babyskyddet och sa ramsan. Sen tog det allt från 5-15 min att somna. Ibland fick vi köra en "omväg" för att köra hela luren ut. Då gick det som en dans, sen kunde han sova middag där vi var i resesäng.

Så planera och ha tålamod så kommer även du att känna dig lugnare och tryggare.

[MammaMary]

Innan vi kurade så sov vår dotter alltid i vagnen på sina lurar, inne eller ute. Vi vagnade tills hon somnade men sen kunde hon sova i stillastående vagn bara det var mycket ljud i bakgrunden såsom tvättmaskin eller dammsugare (om vi var inne alltså) Så jag vill tror att hon borde kunna somna i stillastående vagn så jag vill inte ge upp på det. Men då kan man kanske låta barnet somna i rullande vagn när det blivit en säker sovare, om mna inte gör det flrea gånger i veckan dvs.

Men nu blir jag mycket osäker på sitt schema. Borde jag göra om. Det var vår kurare som gjorde det så jag ifrågasatte inte så mycket utan körde på det och tänkte att detta är väl bäst. Hennes sista lur slutar ju 15.30 och det är ganska sen och den första slutar kl elva så det känns som hela dagen försvinner. Är det för sent att ändra schema?? Kan inte du ta en titt på vårt schema och se om nåt kan göras för att förbättra?

07.00 GOD MORGON
Morgonslurk
08.00 Gröt
09.30-11.00 Sova lur 1 timme och 30 minuter
11.30 Lunch
13.00 Gröt och frukt (Mellis)
14.00-16.00 Sova lur 2 timmar
17.30 Middag
18.00–19.00 Bad och skoj
19.30 Gröt och nattslurk
SKRATTET TILL GODNATTET!
20.00–07.00 Sova hela natten!

/Maria