Är det "åttamånaders" eller ska det va såhär nu?Gossebarnet är sjukt intensiv! Sambon var borta ikväll för första gången på länge så jag och Kalle spenderade hela dagen och kvällen ihop. Jag är fullkomligt slut! La honom lite tidigare för att inte tappa humöret
.En liten beskrivning av utvecklingsläget: Han har börjat krypa "på riktigt" nu och reser sig upp mot allt. Går längs med möbler. Har även lärt sig att (ibland) sätta sig ner och krypa vidare mot nya äventyr. Han klappar händer, pekar på lampan och pratar en massa. Har även fått tand nr 3 & 4 och en 5:e och 6:e är på väg. Allt detta har skett i en rasande takt under de senaste två-tre veckorna.
Det som börjar bli en aning enerverande är två saker. 1) Han bits. 2) Han (bokstavligen) hänger mig i kjolarna hela tiden.
1) Bitandet... Han tar varje tillfälle i akt att bitas. Och det är framförallt mamma som är i skottgluggen. Mina armar, mitt ansikte, mina ben (genom jeans!), min hals - you name it. Och han bits hårt! Jag fattar om det kliar i tänderna och jag försöker ge honom annat att bita på, avleda och pussa, men ibland gör det ju så förb...at ont
att man skriker till i ren förskräckelse. Känns nästan lite farligt då han biter mig i låret medan jag lagar mat. Är rädd att tappa nått vasst/varmt på honom. Såhär kan vi ju inte ha det. Börjar kännas lockande att säga "nej!" men jag vill ju inte det 
.2) Klängandet. Vi kallar honom lite skämtsamt för vår lilla apekatta
. Men sanningen är inte långt därifrån. Han lämnar nästan inte min sida över huvud taget om jag inte lyckas få honom intresserad av nåt väldigt spännande en liten stund. Förut kunde han sitta och fippla med olika grejer och krypa runt i längeheten och utforska. Det gör han nu med, men bara några minuter åt gången. Försöker hinna med lite hushållsarbete, toabesök och annat under dessa numera heliga minuter. Inom kort hör man nämligen snabba kryphasningar över golvet och så är han invid mig igen. Klättrar sig upp mot mina ben och står och håller sig i mina byxor, alternativt blir ledsen och vill bli upplockad. Om jag plockar upp honom fortsätter klättrandet (och bitandet) i mitt knä.Ett exempel på en härlig kombo av båda ovanstående problem var idag då jag satt på toaletten och gjorde... ja ni vet vad... Hade satt Kalle i vardagsrummet med en ny kul leksak. Hinner dock knappt sätta mig innan han kommer krypandes. Tar sig upp till stående mot mitt ben och biter mig hårt i armen. Inte lätt att fly undan då
.Försöker göra honom delaktig i det jag gör men det är lite klurigt tycker jag. Dels är han så tung så jag orkar inte ha honom på ena armen och jobba med andra. Sen är han ju så aktiv och rörlig att det vore direkt livsfarligt att ha honom i diskhon eller på diskbänken. Tro mig jag har testat och han höll på att få tag på både globalknivar och spisplattor innan jag visste ordet av
. Dammsugning funkar bra. Då kan han hasa med. Sist råkade handmuntycket fastna i hans dregelhaklapp. Trodde han skulle bli rädd och ledsen, men han såg mest lite förbryllad ut 
.Har även sett vissa tendenser till främlingsrädsla och att han blev ledsen då morfar skulle gå
.Behöver lite hjälp med förhållningssätt...
TACK!
/ LindaPS. För att inte vara alltför neggig kan jag ju även nämna att maten funkar jättebra och (förutom några tillfälliga, oförklarliga gråtnätter) så även sömnen. DS
Elle