vanna skrev:K-ina - låter som en helt perfekt dag. Vad kul det låter med barn som blivit såpass stora små personer.
Var det du som kände att du var forumets enda dagisförespråkare? Här är en till. Jag har fått alla mina fördomar på skam sen Storpojken började. Vilka fantastiska människor vi träffade på där, och de ser verkligen till att han får, och ska vara, den Isak han är fullt ut.
Vanna! Jo... Det var jag det...
Inte för att jag tror att jag är ensam, men kanske litet trött på allt negativt om dagis... Jag har skriver inte så mycket om dagis på ett tag eftersom att jag har så bra erfarenheter... folk kan tro att jag skönmålar och överdriver det positiva! Jag förstår att folk inte kan tro mig!
Jenny! UNDERBART med syskongos eller hur?
Här kommer en liten dagis och syskonreflexion - i kombination:
Slutade tidigare i fredags för att överraska barnen och för att komma iväg på vårmarknad. Hämtade först Axel på fritids och sedan åkte vi tillsammans till dagis för att hämta lillebror. Jag gick in först och letade efter barnen och fröknarna bakom huset under de blommande fruktträden. Så såg Gustav oss och han rusade i full fart mot mig och jag gjorde mig beredd för en TIGERkram... Döm om min förvåning när han rusade förbi mig i full karriär och kastade sig i storebrors armar...
Fröken dök upp och skrattade åt min litet snopna min. Medan fröken och jag stod och pratade gick syskonen in och hämtade Gustavs saker och Axel såg till att Gustav tvättade av sig litet lek-smuts. Senare på marknaden så promenerade de två, hand i hand, tre meter framför mig hela tiden och gick runt och tittade på allt roligt och DYRT...
Vad gjorde mamma? Höll mig i bakgrunden och njöt av självständiga och ansvarstagande barn... Syskon som ryker ihop och skriker ibland men som oftast är varandras allra, allra bästa vänner.
Idag har solen fortsatt att skina och vi valde att skippa utflykter och picknickar... Det blev cykeltur till kiosken för att inhandla glass som enda tur. Lillebror har grävt sig smutsig i sandlådan. Var det liiiitet för mycket av solkrämen kanske?
Storebror har tillbringat timmar vid pianot för att öva på sina egna kompositioner.
PÄIVI!!! Hur GÖÖÖR man när man inte är så pedagogisk av sig och samtidigt vill hjälpa sonen vidare i pianospelandet. Jag har lärt honom de första sidorna i Agnestigs röda bok så han har koll på Spanien, spanien och Till Paris... Men detta räcker INTE för Axel. Han vill göra Musik! Således komponerar han egna melodier och lägger ackord (de han redan lärt sig) och sjunger till... (på engelska
Han har googlat fram några sångtexter och satt ihop olika ord till sin egen Engelska låttext... 8) ) Hans kompositioner skulle behöva några toner till och nått ackord också... (tycker iallafall mamma och pappa - och kanske grannarna också???) Ska jag fortsätta med gamla Agnestig eller bara låta honom plinka på? En opedagogisk mamma med en rätt trist musik... dödar det kreativiteten och glädjen tro?
Jaha... Då började spelandet igen...
VILKEN bra idé... 
ge honom ett alldeles eget, riktigt notblock att skriva ner den egna kompositionerna i
{|= Utgå ifrån hans intresse - det han har nytta och intresse av att lära sig. 
Kanske ett lyssningstips.. 
)