Hej igen!
Jo, nog har vi lite funderingar kring tidiga morgnar ändå.
Har läst lite andra trådar här och känt igen mig massor. Jag skulle ändå behöva bolla lite och få lite hjälp kring hur vi ska tänka här.
Vår kille har egentligen aldrig fixat 12-timmarsnätterna, det har snarare varit undantag att han sovit till 7 och oftast har han då vaknat till en gång vid 5.30-06. Vi tyckte oss se en trend på längre nätter för någon månad sedan, men sedan blev han superförkyld i en vecka med tillhörande diarrébesvär och bajsade i regel blöjan (och sängen...) full när han vaknade vid 6-tiden och kunde såklart inte somna om då. Vi fick göra några utrycknignar och sanera bebis, snutte och säng.
Sedan dess har de här 6-morgnarna verkligen satt sig på allvar. Hittills har vi gjort följande:
- Ökat mängden mat. Han är hungrig och äter med god aptit, enorma portioner (vågar nästan inte säga hur mycket till andra föräldrar...)
- Ytterligare mörklagt sovrummet, bland annat sytt ett mörkläggningsdraperi vi hänger utanför sovrumsdörren för att ljusisolera springorna. Avancerat, för mig iaf
- Dragit ner på dagssömnen. Han sover nu cirka 30 minuter (har aldrig haft "normala" sömnskarvar) cirka 9.30-10, samt 1,5 h 12.30-14.
- Pangramsat, en gång, vid första uppvaket som i regel är strax före kl 6.
- Fyllt dagarna med social delaktighet och upptäckande och allt det där andra braiga
Till saken hör att vi delar sovrum alla tre och jag går upp strax efter kl 6 och går till jobbet vid 7. Det innebär förstås att det sker någon form av aktivitet i sovrummet där när han har vaknat vilket väl brukar försvåra hans omsomnande. Pappan har i omgångar provat att låta bli att pangramsa men göra lite ljud ifrån sig (vända sig i sängen osv) för att lillkillen ska märka att han inte är övergiven, vilket ibland faktiskt funkat rätt bra, och sumo har somnat om.
Lillkillen har nu också blivit en fena på att sätta sig igen, så vi vet ju att han kan lägga sig ner när han rest sig. Problemet är ju att han blir så jäkla förbannad ibland när han inte får gå upp.
En morgon kan se ut ungefär såhär: Lillkillen vaknar strax före kl 6, snor runt lite i sängen och småpratar lite för sig själv. Oftast är han inte särskilt arg förrän framåt 6.45-tiden och pratar med sig själv, sin snutte och vem som nu lyssnar. Han kan ligga helt tyst i småstunder, men somnar inte om mer än i enstaka undantagsfall. Ibland är han jättearg och ledsen och det är svårt att låta bli att ta upp före marginalkvart.
Vi har märkt av åttamånadersångesten, mest i form av främlingsrädsla. Särskilt utåtagerande har han egentligen inte varit. Enstaka oförklarliga utbrott av gråt, men om det nu är det vi har gått igenom har det varit förhållandevis lindrigt (peppar, peppar). Så vi känner inte att det förklarar saken heller.
Jag undrar nu:

Det känns ju som att han måste vara övertrött. Men vi har jättesvårt att få honom i säng tidigare än kl 19 om vi ska hinna få i honom den mat han behöver. Vi tänker att vi ska låta honom sova ifatt på dagen under en kortare period och försöka "starta om" sen. Känns ju som en dålig spiral det här.

Vi upplever inte att enbart en pangramsa hjälper. Än. Hur länge ska man hålla på egentligen?

Han har ju börjat vänja sig vid att bajsa på morgonen när han vaknar. Vi ger inget direkt lösande efter lunchen vid 11-tiden. Finns det nåt bra knep att ta till för att "förmå" honom att bajsa tidigare eller ska vi bara härda ut, och tänka att det går över om/när han lyckas ta sig hela vägen fram till kl 7. Vi fattar ju att han bajsar för att han vaknat.

Om vi introducerar väckarklocka, är det vettigt att börja med att låta den ringa precis före vi tar upp, för att "betinga"? Och sen, när det verkar sätta sig, ha den på en fast tid (kl7)? Hur gör man egentligen rent praktiskt?
Schema:
7 godmorgon + välling
8.30 extra frukost i form av t ex banan, skorpa, yoghurt
9.30 sova 30 min
11.00 lunch (stor portion + lite plock + fruktefterrätt)
12.30 sova 90 min
14.00 mellis (oftast gröt med frukt)
17.00 Middag (ungefär som lunch)
18.30 Gonattslurk
18.55 Läggning
19.00 Sover
Tacksam om nån har någon fundering som kan hjälpa oss! Vi är inte riktigt desperata än så länge, önskar bara åt vår pojke (och oss...) långa härliga nätter. Det vore så otroligt, otroligt skönt att få det att klaffa!
Lillsumo kom mitt i augusti 2010, kurad och minikurad vid 4 resp 5 månaders ålder.