Bebis som vill läsa och räkna

[Krisse]

Hej!

Ja det är så tråkigt att det är många som inte ser sina barns potential.

Jag har diskuterat med min bror som var högstadielärare förut. Han gav alltid de elever som var väldigt duktiga gymnasieböcker istället dock hade han inte tid att ägna sig åt dem. Han sa att deras uppdrag är ju att få alla eleverna godkända vilket gör att den extra tiden alltid går till dem som har mest problem. Så han sa att man som förälder måste ta ett stort ansvar om man vill ge sitt barn en bra utbildning och tyckte att vi skulle söka oss till privata skolor.
Vi kan definitivt tänka oss att flytta, här i vårt samhälle finns bara en skola och ännu har jag ju självklart ingen kontakt med dem. Men de flesta skolor som tex kunskapsskolan eller engelskaskolan är ju från årskurs 6. Jag vet bara inte i vilken stad jag skall ställa dem på kö

Kram till dig Hege som kämpar på

ps. Luvisen dina berättelser om bebisen är oslagbara

[Luvisen]

Krisse- tackar! Betyder mkt!

Ang. vart ni skall flytta så kan jag bara stjälpa det verkar ju hur svårt som helst! Valfrihet kan ibland göra en verkligt ängslig...Man vill så mkt för de små Lycka till med att finna ngt som blir bra för er!
Kram /Luvisen

[Hege]

Krisse och Luvisen

Det betyder jättemycket för mig att får feedback från er!

Jag tycker i bland jag kämpar på med mina argument, utan att riktig veta om det kommer fram. Om det fastnar hos någon som orkar ta det vidare till sina barn.

På forumet finns flera föräldrar som har följd metoden, men få är så flitiga på att rapportera tillbaka. Och vilka rapporter! Era tankar om hur barnen tycks tänka, hur de agerar i olika situationer är jättemycket värt.

Luvisens bebis som vill veta vad som står i vuxenböcker! Ger man det lite tid att sjunka in, så fattar man att Luvisen har gett bebisen verktyg till att mentalt utvecklas snabbare än andra barn på hans ålder. Vi kan bara gissa hur snabbt det här går, och tacka vår skapare för att bebisen har Luvisen till mamma. Han är jättehungrig nu, och han är som en svamp. Han kan ta in hur mycket som helst! Och han skulle nog uppskatta BoI (Bitf of Intelligence) programmet. Hur är det, orkar du köra ännu ett program? Läs- och matteprogrammet är över lag de viktigaste, så man ska inte låte Bits får ta över där. Å andra sidan behöver man inte följa just det programmet slaviskt. Det kan vara något man gör som belöning eller bara för att roligt. Jag gjorde ju ett helsikes jobb med kartong och laminering, men det behöver man inte alls.
Bra printare, rätt så många bläckpatroner och plastfickor duger bra.
Eller gå till lokala biblioteket och hör om de har gamla faktaböcker som ska kasseras. Det är ju vilka bilder man kan få tag på som bestämmer hur stor en kategori ska få bli. Ica-affären kanske har, eller kan få tag på afficher med allt fra frukt till pastasorter på. Rätt kul med en tvååring som vet skillnaden på fusilli och penne, eller kan peka ut litchi och sharon bland frukterna.

Har ni boken som beskriver det här programmet?

Jag skrattade när jag läste om farfar. Och inte är det lätt att vara farfar, HUR ska han ens kunde föreställa sig vad bebisen kan, att han kan "se" mängder? Men det bådar gott för framtiden, både för bebisen och farfar. Matten kommer bringa dem nära varandra.

Bekymra er inte så mycket för skolan. I grund och botten är det inte bara de duktiga som får ha det tråkigt där. Pensum är så pyttelitet, att ett barn som får sitta med en vuxen, skulle kunne göra ett helt års pensum på några veckor. Skolans kanske egentlige syfte är mer av social karaktär, och då fattar man ju varför det behövs så mycket tid. Och de duktiga behöver ju också den här socialiseringsprocessen. Men att vara förberedd på att "öppna kylen" för dem när de kommer till skolan, och ge dem mer kunskap än de får i skolan, det är nog inte fel. Ni gör det ju redan. Det är ju bara att fortsätta.

Jag har pustat liv i min blogg igen. I fall ni skulle vilja gå in och läsa...

[AMAMA]

Hei Hege og dere andre!

Jeg vil også komme med mine erfaringer om dette når jeg har litt mer tid i helgen. Men jeg er definitivt inspirert til å ordne i ord og prikker selv om det er travle dager! Og hvilken respons fra storebror nå om dagen !!!

Så fint at det blir liv i Bloggen!

Klem

[Luvisen]

Söta Hege,

Ja, jag hade ju tänkt mig BoI för Bebis! Hi hi!
Som du så tror jag han behöver det som en rolig grej vid sidan om. Jag håller fortf på att läsa in mig på det hela. Ja, jag har boken!

Ditt tips om biblioteket och kasserande av faktaböcker är ju toppen! Ska genast höra mig för!

Kram! /Luvisen

[AMAMA]

Ja, endelig.

Har någon av er en känsla av att era barn tycker dette är jobbigt? Att de strävar för att lära sig? Nei. Det er superdupergøy, både for storebror og lillesøster. Beina til lillesøster “går” på samme måte når hun får se mattekortene som når hun får studere vasken – med sprut av og på og propp og plasking! Jeg hadde ikke funnet på å ikke vise henne vasken. Og de fleste synest det er bra at vi viser henne vasken og alle fossene vi stadig går forbi. Pga av at de ikke vet så ville de tro jeg er gal som viser henne matte, men lillis synest det er like gøy! – og lærer seg matte for livet. Jeg forstår ikke helt, men byr gjerne på det. Så morsomt at 66 fenger så mye mer enn 67! Siste ekvationen i dag med minus endte på 67. Ikke på langt nær så moro som de to andre! (og det er ikke for at det er for mange, det vet jeg, men mengdene der fengte bare ikke!) Gøy!

Eller är det ni själva som tycker att det kan vara jobbigt med material/motivering? Ja, særlig materiallaging.

Känner ni att era barn kan få dålig självkänsla av att kanske inte klara en ekvation en dag? Har ikek begynt med dette ennå. Men det kan jeg aldri tenke meg. Eller inte läser ord riktig? Nei, abolutt ikke.

Känner ni att ni på något sätt har superbarn, som är mer begåvad än andra barn? Nei.

Har ni dåligt samvete för att ni lägger läs-krav på era barn, att de borde få leka mer istället? Det er lek !

Har ni märkt något negativt med att era barn får läsa/göra matte? Vad är det i så fall? Ikke noe negativt. Bare moro!

Har ni märkt något positivt? Och vad var det?
Begge to: Glade, spente, forventningsfulle, interesserte når ord eller prikker kommer frem. Ellers er storebror veldig interessert og glad når han kjenner igjen ord ute. Han fikk tidlig for seg (fra besteforeldre som snakket om Skolen) at det å lese var veeeldig vanskelig og man skulle være stor osv. Dette til tross for at vi lenge har lest ord, om enn ikke så systematisk som nå, eller kanskje pga dette så begynte de å snakke om det. Nå kan han plutselig si, selv om jeg vet at han kjenner igjen ord - etter ord, setninger og couplets - at “HAN kan jo ikke LESE”, som om det var noe annet. Vi snakker ikke så mye om det, gjør bare vår lek, og jeg leser alltid for han, har av og til spurt om hvor det står gravemaskin foreks, og han vet jo det og synest det er gøy når det skjer. (men skal jeg svare på dette, egentlig?) Jeg passer godt på slik at det ikke blir noen som “tester” han, (dette er dessverre ikke noe som vi deler med mange I vår omgivelse) nettopp pga det krav som folk da lemper på han. Slik er jo selvsagt ikke vår lesing. Kravene kommer tidsnok på skolen, og fra foreldre / omgivelser som spør og kjeder ut barna sine med testingen sin om hva de har hatt til middag (selv om de selv spiste samme suppen) og om hva de gjorde der og der som de vil at lillen skal fortelle “helt rett” til bestemor eller hvem det måtte være. Det er de samme folkene som sier at lesing det må ventes med… kravfullt for småbarn og alt det der. Men selvsagt, de vet kanskje ikke om noen annen måte å lære seg enn den måten de selv opplevde som kravfullt på skolen ? (Nå kom jeg litt bort fra spørsmålet…) Barn må få være barn, kan man jo høre. Man kan vel heller diskutere hvorfor læring hele tiden må kobles til skolen og krav og negativitet. Det er jo helt utrolig det du sier at det finnes pedagoger der ute som “använder självkänsla argumentet för att INTE lära små barn att läsa”.

Hur har läsningan/matten påverkat mor/barn förhållandet?
Særlig med storebror derjeg vet hvordan det funker uten… ☺ Vi har “vår grei” og det er kjempegøy! Forventningsfullt, vil jeg si. (Og litt kravfullt for meg siden jeg da må forberede meg!)

Hur har läsningen/matten påverkat hur du ser på ditt barn?
Alt jeg har lest fra IAHP har fått meg til å se potensialet i hvert enkelt barn på en annen måte. Og for et potensial.
Særlig med matten og lillesøster så er jeg så himla nyfiken på hva som foregår inni det vesle hodet. Som når hun går løs på storebrors prikkete regntøy...

So long!

[Hege]

Så bra svar! Jeg kan riktig se for meg de små bena som går igang!

Jeg har begynt å lure på begrepet lese for så små barn. Det virker som man mister folk med det samme man bruker det ordet. Jeg antar at det er for at folk ikke kan forestille seg lese som noe annet enn å bokstavere seg gjennom fremmede ord, og at det er noe små barn ikke kan. Punktum.
Og når jeg hörer din lille sönn betvile at det er lese han gjör, da blir jeg ennå mer betenkt.

Läre barn å lese.

Jeg hörer jo at i andre örer enn mine så klinger det ikke bra.

Hjelpe barn å se ord.

Kanskje skulle man begynne å bruke det begrepet?

De leser jo. Men man behöver jo ikke å presisere at det er det de gjör.

Hmmm.

[AMAMA]

Ja, det kan man virkelig fundere på...

Det er det vi har sagt Isak og jeg - se på noen ord ! - se en bok. Og DET er gøy !
Men i forhold til andre og hva de tenker og synest og sier? Hmm

[Luvisen]

Hej hopp!

Nu har vi fastnat!

Vi har nu gjort ekvationer i månader med prickkort och symboler. Ngt annat intresserar inte den lilla människan. Jag har försökt visa matte med saker, mat osv. Det är inte alls intressant... Sedan visade jag honom "number personalities" men det är inte heller intressant så jag tänkte att vi kör på med mera ekvationer men nu ser jag att Bebis börjar blir mindre och mindre intresserad. Han är fortf jätteintresserad av siffror men jag har väntat med detta. Vad ska vi göra? Ska jag visa honom siffrorna ändå eller?

Värme! /Luvisen

[Hege]

I det här läget så vet du mer om matte än jag...

Men jag undrar - visar du hela ekvationen med prickkort, eller säger du ekvationen, och sen visar svaret med prickort?

Och hur gör ni problemlösning, säger eller visar du problemet? Och hur många alternativ får han att välja på?

Har ni börjat med ekvationer över 100?

Jag känner att boken inte är helt tydlig med hur man ska gå vidare, och du har all rätt att känna dig frustrerad...

[Luvisen]

Jag klistrar in den förbaskat intressanta blogginlägget som du gjorde mig uppmärksammad på så jag inte tappar den!

http://grhomeschooling.blogspot.com/200 ... stery.html

Jag har tangerat det hela mkt tidigt i mitt program men du avfärdade det... Jag ska förklara! Måste först tänka hur jag ska formulera mig.

Kram! Luvisen

[Luvisen]

Oj oj, vad mkt det var att tänka kring. Jag börjar med att svara på dina frågor:

Men jag undrar - visar du hela ekvationen med prickkort, eller säger du ekvationen, och sen visar svaret med prickort?

Jag lägger ut ekvationen med prickkort samtidigt som jag säger ekvationen.


Har ni börjat med ekvationer över 100?

Nej. Hur gör man det utan prickkort?

Och hur gör ni problemlösning, säger eller visar du problemet? Och hur många alternativ får han att välja på?

Det har vi inte gjort mkt av alls ska sägas eftersom den lilla människan inte varit intresserad men jag ska prova att göra det igen. Jag ska visa problemet och ge honom 2 alt. Oftast har han ju tittat mkt skeptiskt på mig. Han ser ut som " Det där kan väl göra själv utan min hjälp"

Nu ska jag läsa mer boken och tänka mer.

Kram! /Luvisen

[Hege]

Hej

Jag tror nog han kan "se" mängderna i huvudet, så du bara kan säga ekvationens två första ledd, och sen visa upp svaret (tredje leddet).
Jag tror inte du behöver visa tredje leddet heller, men det kan vara bra att ha något att "hålla" i. Jag tror det är bra både för barnet och den vuxna.

Och problemlösningen tror jeg du kan göra på samma sätt. Säg ekvationen, och visa upp två alternativ som han kan välja på.

Hur är det med ekvationer med tre ledd? Ex. 2 x 6 - 3 = ?
Prova på det, och se om det bringer något nytt och spännande in i matten.

Prova också ekvationer över 100 med att säga ekvationen.
Ex. 200 + 400 = 600
Men jag vet faktisk inte hur man ska göra det. Boken säger inget om det. Jag får undersöka och se om jag kan hitta något.

Det kanske är dags att införa siffrorna. Men jag är lite osäker på det också, han är ju så ung... Jag ska läsa på och se vad jag kan hitta.

Men ge inte upp! Vi ska nog hitta svaren.

[Hege]

Nu har jag läst på, och har tänkt till om siffrorna.

Visa honom dem. Vänta inte längre. Han har ju tydligt visat att han vill lära dem, och det är en bra ting att låta honom se sammanhängen mellan mängderna och siffrorna.

Det kommer öppna upp för ekvationer också.

Kram!!

[Luvisen]

Ja, jag förstod det som att det var viktigt att han ser siffrorna medan han fortf kan se mängden. Fast det stod också att det var viktigt att han verkligen förstår matematiska "språket" eller hur man ska säga innan man visar siffror... Svår balansgång men jag tänker så här:

Jag tar steg ett med att bara visa siffrorna innan jag länkar ihop med mängden. Under den tiden så ska jag jobba annorluda med ekvationerna så som du förslår.

Jag har lagt ut hela ekvationen eftersom det står i boken att det är ett sätt att lära sig symbolerna (+x mm) men han borde ju har lärt sig dem nu. Även om det är just de som han älskar mest just nu... Allt utom : < Han gillar inte den ALLS. Så jag tror jag får jobba med större och mindre än på ngt annat sätt.

Skönt att detta forum finns för nu känner jag mig lite mer optimistisk igen!

Tack söta du, Hege!