50 minuter tog det. Först var hon frågande i stil med "Hallå, har ni inte glömt min katt?" Sen blev hon ledsen "Var är katten?" Sen blev hon arg, förtvivlad, arg igen. Jag svarade henne med ramsor, inte för tätt men jag svarade. Hon var inte nöjd. 19:45 kräktes hon sedan. Hon tömde hela sig själv både på energi och på mat i magen. Hela flickan full, sängen full.
Stackare. Gör jag verkligen rätt som tar hennes katt???
Vi fick ta upp henne, torka av henne, klä om henne, byta i sängen. Hon snyftade och grät hela tiden. Kräktes sedan lite till... När jag sedan la ner henne i sängen igen så smekte ja hennes huvud ett tag. Hon lugnade sig då och när jag ramsade mig ut så förblev hon tyst. Jag bekräftade - tysthet!
Min älskade tjej! Gör jag verkligen rätt, jag får såå dåligt samvete