Jo, visst tusan kan det vara skakigt då. Det är vanligt. Mitt råd är att vara lite lätt på handen, och framförallt verktyga lite längre varje gång. Inte nödvändigtvis oftare, men tex en riktigt lång solfjäder, tills han äntligen får lugn och ro i kroppen. Och sen är det viktigt med mycket glädje runt honom, naturligtvis vid läggningen, men också i ramsorna, daglig veksamhet och husljud. Att visa att livet är underbart att leva är en bra bot när världen gungar. Näst efter vetskapen att mamma och pappa står pall.
Fall inte i fällan att han är mörkrädd. Det är de inte. De har inte lärt sig att mörkret är farligare än något annat, och skulle de mot förmodan ha fått för sig det, så får de ju övertygas om att det är tryggt igen.
Gabriel, 8 månader -- buffning fungerar helt plötsligt inte!
-
Gäst
Flikar in med att säga att jag också känner igen det här. Det är åttamånadersångest, grande mal.På dagarna så går det ju inte att gå ut ur samma rum eller knappt vända ryggen till när man ska göra det som måste göras (städa, laga mat, plocka, whatever), och på kvällarna blir det inte direkt lättare.
Med lilla kejsarinnan lade jag ensamleken på is genom att sätta mig bredvid henne på golvet med min bärbara dator under tiden då hon "ensamlekte". 8) Då var hon nöjd. Jag satt två centimeter ifrån.
Rekommenderas härifrån också:
tittut - lekar.
mycket bus, skoj och humor under dagen.
en liten paus från allt - i vilken form det nu är. Så att alla inblandade får vila. Jag uppfann dagtid - SKÅLEN.
ett gammalt kontokort
klädnypor i fräggranna färger (beror på hur flink om fingrarna barnet är!)
en gammal mobil
vykort
kvitton
måttband
chackpjäser
pepparkaksformer
etc. och så vidare. Detta kunde både stora och små folk sitta och pyssla med lääänge länge på köksgolvet undertiden som mamma lagade mat eller vad det nu var - i samma rum och inom synhåll... 8)
Precis som med ensamleken gäller det att byta ut sakerna i SKÅLEN då och då.
Det var lite dagtips.
Nattips: TorpSara har redan gett er jättebra funderingar, och jag bidrar med att tjata hål i huvudet
-
Gäst
Schemat är satt och följs.
0730 - Väckning, följt av frukost (välling)
0945 - 1115 - Förmiddagslur följt av lunch
Hopp och lek
1400 - Lunch
1430 - 1500 - Tupplur i vagn, följt av mellis
1700 - Middag
1845 - Bad och lek
1930 - Läggning
Det går upp och ned, men i stort går daglurarna ganska hyfsat. Tyvärr blir lurarna för korta ibland eftersom det tar så lång tid för honom att somna.
Men nu har det blivit svårare och svårare att få honom att somna på kvällarna, efter att vi har lagt honom (fullproppad med varm ersättning/välling) så är han ibland tyst någon/några minuter - men sedan sätter klagandet igång, det hörs att han är förbannad och kanske förvirrad, ibland låter han rädd.
Just nu så har han gapat rejält sedan 1930, han låter jättearg, hustrun ramsar till och från utanför rummet, vi vill inte gå in i onödan. Ofta får vi intrycket att han gapar ännu högre när vi ramsar, ungefär som han vore förbannad för att vi inte kommer in till honom.
Kan någon ge en teori om varför det går ännu sämre på kvällarna?
Päivi: vi har fixat en sådan bytta nu, han verkar tycka det är skoj i några minuter i taget i alla fall, det är förstås roligare att se vad de vuxna gör..
0730 - Väckning, följt av frukost (välling)
0945 - 1115 - Förmiddagslur följt av lunch
Hopp och lek
1400 - Lunch
1430 - 1500 - Tupplur i vagn, följt av mellis
1700 - Middag
1845 - Bad och lek
1930 - Läggning
Det går upp och ned, men i stort går daglurarna ganska hyfsat. Tyvärr blir lurarna för korta ibland eftersom det tar så lång tid för honom att somna.
Men nu har det blivit svårare och svårare att få honom att somna på kvällarna, efter att vi har lagt honom (fullproppad med varm ersättning/välling) så är han ibland tyst någon/några minuter - men sedan sätter klagandet igång, det hörs att han är förbannad och kanske förvirrad, ibland låter han rädd.
Just nu så har han gapat rejält sedan 1930, han låter jättearg, hustrun ramsar till och från utanför rummet, vi vill inte gå in i onödan. Ofta får vi intrycket att han gapar ännu högre när vi ramsar, ungefär som han vore förbannad för att vi inte kommer in till honom.
Kan någon ge en teori om varför det går ännu sämre på kvällarna?
Päivi: vi har fixat en sådan bytta nu, han verkar tycka det är skoj i några minuter i taget i alla fall, det är förstås roligare att se vad de vuxna gör..
Har 1 pojke, Gabriel, född 11/3 -08.
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Bergarna skrev: Ofta får vi intrycket att han gapar ännu högre när vi ramsar, ungefär som han vore förbannad för att vi inte kommer in till honom.
Kan någon ge en teori om varför det går ännu sämre på kvällarna?
Det är en konst att låta små barn vara i fred
En konst väl värd att lära sig
Vad skulle han ha för glädje av att ni kom in till honom
Han vill sova så gott, fredad för vargen i alla dess skepnader, trygg i sig själv.
Ungefär som ni.
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Inte vill jag säga emot självaste "husgudinnan"annawahlgren skrev: Smiter in med en enkel men högst plausibel teori: han blir förbannad för att ni STÖR.
Vi går absolut inte in i rummet såvida det inte är riktig kris, det enda vi gör ar att ramsa enligt boken utanför hans rum, och ramsar gör vi endast när han skriker rejält.
Hans skrik varierar (i mina öron) mellan ursinne/vrede, rädsla och ledsnad, och oftast så reagerar han inte alls på ramsningen - och då är balansen svår ibland när vi ska gå in.
Ikväll somnade han till slut runt 20.30, då hade han vrålat nästan oavbrutet i 1 timme. Hustrun gick in och buffade/solfjädrade så länge hon orkade (vi har bägge slutkörda och onda ryggar), sedan gick jag in och bytte av. Buffning och solfjädring så länge jag orkade. Han blev lugn till samma ögonblick jag gick ut då luftvärnssirenen startade igen.
Nya ramsningar.
Efter kanske 20 minuter till av detta gick jag in igen och buffade/solfjädrade så länge jag orkade. Han sov inte när jag gick ut, men var ganska lugn och jollrade/pratade för sig själv i ca 20 min innan det blev tyst.
Vi är sparsamma med ramsningar, och extremt sparsamma med att gå in till honom.
Men killen blir inte lugn, och jag undrar om det _också_ kan bottna i dels separationsångest men också ev nya tänder på gång.
Jag vet inte riktigt vad mer jag kan skriva, han har aldrig varit ett lugnt barn och det har inte blivit bättre med tiden heller..
Numera har vi inte heller några reservalternativ, förr kunde vi ta till tutten, axeln eller bärselen, men dessa funkar inte alls längre.
Har 1 pojke, Gabriel, född 11/3 -08.
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Förstår du nu vad jag menar med att STÖRABergarna skrev:Ikväll somnade han till slut runt 20.30, då hade han vrålat nästan oavbrutet i 1 timme. Hustrun gick in och buffade/solfjädrade så länge hon orkade (vi har bägge slutkörda och onda ryggar), sedan gick jag in och bytte av. Buffning och solfjädring så länge jag orkade. Han blev lugn till samma ögonblick jag gick ut då luftvärnssirenen startade igen.
Ni beklagar er, men hur lugnar ni barnet
Jaså, det har han inteBergarna skrev:Efter kanske 20 minuter till av detta gick jag in igen och buffade/solfjädrade så länge jag orkade. - - - han har aldrig varit ett lugnt barn
Gräl, gräl
Och man förstår den saken om man ser till sitt eget behov av att få vara i fred stundom (kanske gärna när man faktiskt ska få sova, som man tror).
Barn är inte gjorda av något annat än vi vuxna.
PS Hemligheten, om jag nu verkligen ska behöva påminna er om den efter så här lång tid (och efter förhoppningsvis idog inläsning) är att ramsa betryggande. Att LÄRA sig ramsa betryggande. Se Verktygslådan och TRÄNA, högt
Betryggande för BARNET, menar jag då
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022