Gabriel, 8 månader -- buffning fungerar helt plötsligt inte!

[TorpSara]

Jo, visst tusan kan det vara skakigt då. Det är vanligt. Mitt råd är att vara lite lätt på handen, och framförallt verktyga lite längre varje gång. Inte nödvändigtvis oftare, men tex en riktigt lång solfjäder, tills han äntligen får lugn och ro i kroppen. Och sen är det viktigt med mycket glädje runt honom, naturligtvis vid läggningen, men också i ramsorna, daglig veksamhet och husljud. Att visa att livet är underbart att leva är en bra bot när världen gungar. Näst efter vetskapen att mamma och pappa står pall.

Fall inte i fällan att han är mörkrädd. Det är de inte. De har inte lärt sig att mörkret är farligare än något annat, och skulle de mot förmodan ha fått för sig det, så får de ju övertygas om att det är tryggt igen.

[TorpSara]

Förresten schemat?

[Gäst]

På dagarna så går det ju inte att gå ut ur samma rum eller knappt vända ryggen till när man ska göra det som måste göras (städa, laga mat, plocka, whatever), och på kvällarna blir det inte direkt lättare.

Flikar in med att säga att jag också känner igen det här. Det är åttamånadersångest, grande mal. Så var båda mina också. Jag kommer ihåg att jag med herr Kejsaren fick prata mig ut ur vardagsrummet för att hämta en kopp the: "nu skall mamma resa på sig och gå och hämta en kopp the, nu är mamma i köket och häller upp theet, och NU kommer mamma tillbaka till vardagsrummet!"

Med lilla kejsarinnan lade jag ensamleken på is genom att sätta mig bredvid henne på golvet med min bärbara dator under tiden då hon "ensamlekte". 8) Då var hon nöjd. Jag satt två centimeter ifrån.

Rekommenderas härifrån också:

tittut - lekar. (Det är INGET farligt att mamma/pappa försvinner ett slag)

mycket bus, skoj och humor under dagen.

en liten paus från allt - i vilken form det nu är. Så att alla inblandade får vila. Jag uppfann dagtid - SKÅLEN. En spännande STOR skål som inte är tillgänglig eller synlig hela tiden med massvis med (ofarliga) halvförbjudna VUXENSAKER (INTE leksaker! [-X ) att pilla med:

ett gammalt kontokort

klädnypor i fräggranna färger (beror på hur flink om fingrarna barnet är!)

en gammal mobil

vykort

kvitton

måttband

chackpjäser

pepparkaksformer

etc. och så vidare. Detta kunde både stora och små folk sitta och pyssla med lääänge länge på köksgolvet undertiden som mamma lagade mat eller vad det nu var - i samma rum och inom synhåll... 8)

Precis som med ensamleken gäller det att byta ut sakerna i SKÅLEN då och då.

Det var lite dagtips.

Nattips: TorpSara har redan gett er jättebra funderingar, och jag bidrar med att tjata hål i huvudet på er om: hur har vi det med arsenalen av klassisk lugn (långsam) instrumentalmusik

[Gäst]

PS - skålen min var REJÄLT stor och djup och PROPPFULL med intressanta spännnade grejer! Ovannämnda bara som exmpel! Det skall ta lite tid att tömma den och gärna lite tid att pyssla med allt när man väl tömt... 8)

More is more, i det här fallet.

[Bergarna]

Schemat är satt och följs.

0730 - Väckning, följt av frukost (välling)
0945 - 1115 - Förmiddagslur följt av lunch
Hopp och lek
1400 - Lunch
1430 - 1500 - Tupplur i vagn, följt av mellis
1700 - Middag
1845 - Bad och lek
1930 - Läggning

Det går upp och ned, men i stort går daglurarna ganska hyfsat. Tyvärr blir lurarna för korta ibland eftersom det tar så lång tid för honom att somna.

Men nu har det blivit svårare och svårare att få honom att somna på kvällarna, efter att vi har lagt honom (fullproppad med varm ersättning/välling) så är han ibland tyst någon/några minuter - men sedan sätter klagandet igång, det hörs att han är förbannad och kanske förvirrad, ibland låter han rädd.

Just nu så har han gapat rejält sedan 1930, han låter jättearg, hustrun ramsar till och från utanför rummet, vi vill inte gå in i onödan. Ofta får vi intrycket att han gapar ännu högre när vi ramsar, ungefär som han vore förbannad för att vi inte kommer in till honom.

Kan någon ge en teori om varför det går ännu sämre på kvällarna?

Päivi: vi har fixat en sådan bytta nu, han verkar tycka det är skoj i några minuter i taget i alla fall, det är förstås roligare att se vad de vuxna gör..

[annawahlgren]

Ofta får vi intrycket att han gapar ännu högre när vi ramsar, ungefär som han vore förbannad för att vi inte kommer in till honom.

Kan någon ge en teori om varför det går ännu sämre på kvällarna?

Smiter in med en enkel men högst plausibel teori: han blir förbannad för att ni STÖR.

Det är en konst att låta små barn vara i fred

En konst väl värd att lära sig

Vad skulle han ha för glädje av att ni kom in till honom

Han vill sova så gott, fredad för vargen i alla dess skepnader, trygg i sig själv.

Ungefär som ni.

[Bergarna]

Smiter in med en enkel men högst plausibel teori: han blir förbannad för att ni STÖR.

Inte vill jag säga emot självaste "husgudinnan" men jag undrar hur vi stör?
Vi går absolut inte in i rummet såvida det inte är riktig kris, det enda vi gör ar att ramsa enligt boken utanför hans rum, och ramsar gör vi endast när han skriker rejält.
Hans skrik varierar (i mina öron) mellan ursinne/vrede, rädsla och ledsnad, och oftast så reagerar han inte alls på ramsningen - och då är balansen svår ibland när vi ska gå in.

Ikväll somnade han till slut runt 20.30, då hade han vrålat nästan oavbrutet i 1 timme. Hustrun gick in och buffade/solfjädrade så länge hon orkade (vi har bägge slutkörda och onda ryggar), sedan gick jag in och bytte av. Buffning och solfjädring så länge jag orkade. Han blev lugn till samma ögonblick jag gick ut då luftvärnssirenen startade igen.
Nya ramsningar.
Efter kanske 20 minuter till av detta gick jag in igen och buffade/solfjädrade så länge jag orkade. Han sov inte när jag gick ut, men var ganska lugn och jollrade/pratade för sig själv i ca 20 min innan det blev tyst.

Vi är sparsamma med ramsningar, och extremt sparsamma med att gå in till honom.

Men killen blir inte lugn, och jag undrar om det _också_ kan bottna i dels separationsångest men också ev nya tänder på gång.

Jag vet inte riktigt vad mer jag kan skriva, han har aldrig varit ett lugnt barn och det har inte blivit bättre med tiden heller..

Numera har vi inte heller några reservalternativ, förr kunde vi ta till tutten, axeln eller bärselen, men dessa funkar inte alls längre.

[annawahlgren]

Ikväll somnade han till slut runt 20.30, då hade han vrålat nästan oavbrutet i 1 timme. Hustrun gick in och buffade/solfjädrade så länge hon orkade (vi har bägge slutkörda och onda ryggar), sedan gick jag in och bytte av. Buffning och solfjädring så länge jag orkade. Han blev lugn till samma ögonblick jag gick ut då luftvärnssirenen startade igen.

Förstår du nu vad jag menar med att STÖRA Förlåt, men - vad håller ni på med

Ni beklagar er, men hur lugnar ni barnet

Efter kanske 20 minuter till av detta gick jag in igen och buffade/solfjädrade så länge jag orkade. - - - han har aldrig varit ett lugnt barn

Jaså, det har han inte Se då till att han blir det

Gräl, gräl Se till er uppgift som föräldrar: att ge barnet lugn och ro

Det är en konst att lära sig låta små barn vara i fred.

Och man förstår den saken om man ser till sitt eget behov av att få vara i fred stundom (kanske gärna när man faktiskt ska få sova, som man tror).

Barn är inte gjorda av något annat än vi vuxna.



PS Hemligheten, om jag nu verkligen ska behöva påminna er om den efter så här lång tid (och efter förhoppningsvis idog inläsning) är att ramsa betryggande. Att LÄRA sig ramsa betryggande. Se Verktygslådan och TRÄNA, högt

Betryggande för BARNET, menar jag då Varpå reaktionen ska bli lättnad. Nöj er inte med mindre Det gör nämligen inte barnet.