Hjälp, min två månaders bara skriker!

[Loviset]

ulrikaj>> Jo jag ahr testat det mesta med att gå iväg, göra annat, men han vägrar ändå, totalt! Men nu har jag hittat en lösning tror jag och idag ahr han ätit massor. :)
Tack ändå! :heart:

TorsMamma>> Jag har tänkt införa det men inte alltid det funkar och som han är nu är han mest jättekinkig så fort han är vaken.. framförallt bortåt varje lur.. men jag ska försöka..
Ditt tips om att söva sen mata funkar ganska bra, inte alltid, ibland vill han sova viadare och det får han, men inte för länge.. och jag rubbar inte 2-2..
Han har nog ätit mer än 200 ml redan och då är han ju bara inne på sin första lur än.. :)
Tack så HEMSKT mycket!

Kramar

[TorsMamma]

=D>

[Loviset]

Är det förresten någon som vet hur mycket lactulos man ska ge en 2 månaders per dag?
Eller måltid?
Kan ju vara tröga magen som också bidrar till matvägran..

[Nemita]

TorsMamma>> Jag har tänkt införa det men inte alltid det funkar och som han är nu är han mest jättekinkig så fort han är vaken.. framförallt bortåt varje lur.. men jag ska försöka..

Åh, det där känner jag så väl igen! Rufus är glad länge men kroknar den sista kvarten ibland. Då är det nästan omöjligt att få honom att skratta. Nu först, när han blivit hela 4 månader, går det att busa och skoja med honom trots att han är trött. Man får helt enkelt anpassa sig lite efter ungen och inte ha alltför höga förväntningar på vad man ska lyckas få fram för skratt. Tycker jag i alla fall.

Jag har tänkt på en annan sak också, men jag vet inte om andra här håller med. Du får väl läsa och själv bedöma hur du ser på saken. Jag tror att när man har haft så speciella omständigheter som du har så måste man kanske ta en sak i taget. Då kan man fokusera, som du har gjort, på mat, mat och åter mat. Och så ta sömnen lite grand i samma veva, men MATEN i första fokus. Sen, när rutinerna börjar likna 2-2 lite, eller ibland i alla fall, så kanske man ska titta närmare på social delaktighet, skratt till gonatt och annat. Min åsikt är att man inte ska börja där och att det kan få vänta tills maten och sömnen börjar fungera bättre. Visserligen är skrattet bra för sömnen, men jag tror att om man siktar på att GÖRA ALLTING RÄTT i minsta detalj så kan det bli övermäktigt och så orkar man ingenting till slut. Min erfarenhet baserar sig på att jag är en så kallad "duktig flicka" och vill göra rätt och vara bra... och för mig är det viktigt att inte stressa genom att lägga på mig själv mer och mer "plikter". Varken jag eller Rufus mår bättre av det. Eftersom vi alla fungerar olika så kanske detta inte alls stämmer på dig, och dessutom kanske andra inte håller med om att man kan ta lite lättare på tex social delaktighet från början. Men jag ville bara berätta om hur det kan vara, och varit, tex för mig.

Jag tycker du är så himla duktig! För mig är det otroligt imponerande hur någon klarar av att vara ensamstående förälder. Den första månaden med Rufus, som är superglad och som har ätit och sovit bra hela tiden..., var den absolut tyngsta i mitt liv hittills. Trots stor hjälp av pappan och andra i min närhet. Du är så bra och W är såå lyckligt lottad att han fått en så fin mamma!

[Loviset]

Nemita>> Ja, försöka ska man ju alltid, men inte alltid han vill skratta alls.. : P

Jo, det är så jag kännt senaste dagarna med, jag hinner liksom inte med ALLT när han trasslar så med maten, och den känns viktigast just nu.. sen försöker jag hålla ungefär 2-2 på dagarna, men gärna kortare vakenpass på fm/em eftersom kvällarna är trassligast.. inte mer än 8 timmar vaken får det bli.. Vill inte ha en övertrött bebis.. >.<

Men nu verkar det vara på rätt väg iaf, har slutat vagna och börjat buffa istället. Han blir mycket lugnare av buffningen, somnar lättare själv med..
Hamnade nog precis som TorsMamma i vagningsträsket där..

Nejmen, nu blir jag rörd.

[Loviset]

/lägg till valfri svordom

Jag får inte hyra andningslarm från andningslarm.se , och har inte råd att köpa ett..
Han som sover så bra på mage.. :C

Vågar man låta honom göra det utan andningslarm?

[kattklo]

kolla in barnasaker här på forumet.
det är flera som vill sälja sina andningslarm, kanske är det ungefär lika dyrt som att hyra??

och sen lite pepp:
den åldern din w är i u var himla trist tycker jag
ibland var det lixom bara gnäll...
då handlar det om att försöka å inte ta det personligt. det är mycket han ska lära sig och inse-ibland kanske han är på sämre humör helt enkelt.
har du gett honom förutsättningar att sova och mycket mat...
ja då har du gjort ditt.
sätt på glad musik.
sen vet du...plötsligt vid fem, sex månader spricker molnen upp!

[miar70]

här är ett larm

http://www.annawahlgren.com//forum/view ... 5bd981ab53

[TorpSara]

Jag har tänkt på en annan sak också, men jag vet inte om andra här håller med. Du får väl läsa och själv bedöma hur du ser på saken. Jag tror att när man har haft så speciella omständigheter som du har så måste man kanske ta en sak i taget. Då kan man fokusera, som du har gjort, på mat, mat och åter mat. Och så ta sömnen lite grand i samma veva, men MATEN i första fokus. Sen, när rutinerna börjar likna 2-2 lite, eller ibland i alla fall, så kanske man ska titta närmare på social delaktighet, skratt till gonatt och annat. Min åsikt är att man inte ska börja där och att det kan få vänta tills maten och sömnen börjar fungera bättre. Visserligen är skrattet bra för sömnen, men jag tror att om man siktar på att GÖRA ALLTING RÄTT i minsta detalj så kan det bli övermäktigt och så orkar man ingenting till slut.

Håller helt med. Precis vad jag satte mig ned för att formulera!

[Loviset]

kattklo>> De ska banne mig spricka upp innan det! ;P
Nejmen, jag ahr väl gett honom förutsättningarna för visso, men iändå inte gjort allt fullt ut, men nu tar jag nya tag och denna gång ska det funka.. : D

miar70>> Tackar! Skickade ett PM, vi får se om hon svarar, annars tänkte jag kolla blocket och tradera med.. vill verkligen ha ett, så bra som han sover på mage och så bra som buffningen går.
Nu går jag in och tittar till honom hela tiden med rysningar längs ryggraden.. >.<

TorpSara>> Jag har tänkt i de banorna innan, men allt verkar vara sammanhängande, men som sagt, nu matvägrar han ju, så nu blir det fokus på det..

Imorn ska jag försöka ta med honom till affärn, frammåtvänd i bärselen.. vi får se hur det går.. han gillade det iadg när jag lagade mat.. :>

Han har inte ätit så nycket idag heller, men mer än igår iaf.
Så fort ha gnällt i sin lift (som fått stå i soffan för att han ska vara nära) har jag varit där med flaskan.
5-minuterslurarna har funkat si så döär, han blir mest gnällig och vill sova mer.. : P
Annars har jag testat "ömma ärngreppet" på en ganska ledsen/arg W idag, med nappen i munnen tills han börjat äta.. funkar hyffsat, tar lång tid dock.. :l
Men alla knep tillsammans har ju funkat iaf. (:
Dock funderar jag på om han får ont i magen när han äter.. skriken kan komma plötsligt och sluta lika plötsligt. Och det kanske gör att han matvärar just för att han vet att han får ont. :l
Det är iaf inte munnen, för han snuttar gärna på mina fingrar fortfarande..
Hans mage kändes väldigt spän när jag kände efter. Inte bra.. ska ringa bvc imorn.

Kramar :heart:

[Nemita]

Hej Loviset!

Hur är det idag med dig och lill-skruttet? Hoppas magknipet lättar (om det är det). För mig tog det jättelång tid att förstå att när Rufus tog bröstet, släppte och skrek, tog det igen, släppte, tog... *pust* så var det för att han hade en rap som var ivägen. Han verkar inte kunna skilja på hunger och rapar (ont = ont = ont för honom, oavsett vad det kom ifrån) så han ville äta när han hade lite ont, men det blev ju inte bättre med mer mat i en redan uppspänd liten mage. Lösningen blev att försöka få honom att rapa. Och då menar jag inte att vända upp honom och bumpa lite försiktigt i rumpan som jag gjorde... Det finns massor av olika sätt att göra det på så om du söker på forumet hittar du säkert några förslag. Det kan ju vara värt att testa på din lilla med.

Hoppas att allt går bra annars. Tänker på dig!
Kram
/Ewa

[Loviset]

Nemita>> Tack för tipsen, en jag tror inte det var rapar som var bekymmer, han kunde börja äta, rapa sen vägra, totalvägra! Trots att han rapat ordentligt.. :l
Han har alltid varit svårrapad så jag har aldrig bara kunnat buffa honom lite i rumpan.. Här är det vända uppochner, studsa på, guppa på, hoppa med.. ;P

Tror det var tröga magen som ställde till det, har börjat med lactulos och nu ser det bättre ut och han äter igen. :)

Kan dessutom påpeka att jag börjat med buffning helt och det funkar MYCKET bättre än vagningen.
Jag behöver bara buffa en litenliten stund ibland och oftast ingenting.. :D

Men än så länge bara i mörka sovrummet i hans lift som står i spjälsängen.
Och jag vill ju att han ska sova ute med.
Tänkte introducera nåt slags skynke (som TorsMamma föreslagit). Så det blir signalen att nu ska du sova. Oavsett var det är..
Blir det bäst om jag slänger på skynket först och buffar sen, eller tvärtom?
Jag tror det första så han ser skynket varje gång, så han inte vaknar och undrar vad fan det är för nåt.. ;P
Vad tror ni?

[TorsMamma]

Kanon bra jobbat! Ser fram emot fler rapporter som dessa =D>

[Loviset]

TorsMamma>> Det kommer nog fler av andra sorten med innan allt lagt sig och lilla W fattat vinken.
Matvargen verkar iaf vara skjuten för gott nu, även om det småtrilskas lite än.
Nu ska sovvargen jagas, och jag hoppas han inte bara gömmer sig utan iaf är skadeskjuten.. ;P

Tack för pepp! :heart:

[TorsMamma]

Ah, men jag har den jättestora bössan i framtiden också. Den har skjutit en hel flock en gång.