Lämningsproblem på dagis

[LisaLi]

Har försökt att läsa tillbaka flera sidor men inte sett något som känns relevant till min fråga.

Jag har en tjej som är ca 2,6 år som dom senaste två veckorna börjat tvära när vi ska lämna henne på dagis. Den första gången var när pappa lämnade (han gör det sällan, men det händer) och sedan har hon kört med mig nästan varje gång resterande tid. (tror det funkade "som vanligt = smärtfritt" en dag förra veckan)

Dagen efter pappans "misslyckade" lämning (drog ut på tiden, ledsen tjej och tillslut fick personalen ta en storgråtande unge) så lämnade jag och försökte tänka på att göra "processen kort" som personalen tjatar om när sånna här problem uppstår. Det slutade med att min dotter skrek i panik och hade spytt när jag gick utanför dörren!! (dom ringde efter mig och jag fick hämta hem henne - ett annat barn hade nämligen magsjuka och detta kunde ju vara det oxå - fast det var det *inte*, ingen mer symptom eller kräkning)

Så, personalen tjatar alltså om kort process eftersom hon blir glad igen på nån minut efter att jag gått och så är allt frid och fröjd. Problemet är väl att *jag* är inte i fas att lämna en unge som gallskriker i händerna på en personal som ska hålla fast ungen för att hon inte ska springa efter mig. Sånt tycker jag är VIDRIGT och jag fullkomligt hatar det!!

Jag *vet* att det blir bra när jag gått, jag har själv jobbat på dagis - samma dagis som min dotter går på, så jag har själv sett sånna här situationer från insidan så att säga. Men jag känner stark avsky mot att lämna mitt barn så här! Hur gör man???
Finns det nån kur för mammor i detta läget?

En "normal" lämning har hittills varit att vi åker till dagis, går in, klär av och jag följer med dottern in på avdelningen och pratar lite med personalen och ger dottern en chans att kolla av läget där inne och hitta något att leka med. Säger hej då med puss och kram och så går jag och åker hem. Nemas problemas.... förrän nu.

Hon har börjat några gånger redan hemma och sagt att hon inte vill åka till dagis, men det var ett par dagar förra veckan bara, sen har det gått bra med den biten - det har inte börjat förrän jag säger hej då på dagis - DÅ börjar hon storgrina och skriker att hon "vill hem" - "vill åka hem".
Pallar inte sånna här avsked just nu känner jag.

Grejjen är oxå den att jag jobbar hemma.... hon skulle *nästan* kunna vara hemma, men jag har inte tid att ha koll på henne jämt och hon behöver leka och vara ute med dom andra barnen på dagis anser jag. (hon går ca 4 tim / dag på dagis bara!) Dock försöker jag låta bli att säga när jag åker från dagis att jag ska "hem" och jobba - tror det är mer frustrerande, så jag säger att jag måste jobba.

Stötta mig eller sparka mig där bak - vad gör jag!?

Hämtning är nog min starka sida - där har jag aldrig haft några problem med att ta "potatissäcken under armen" och åka hem om det skulle behövas.

[anna]

Hej!
Det låter verkligen inget vidare det här
Skrika så man spyr.
Hade jag varit du, som faktiskt har chansen , hade jag låtit henne vara hemma! Till att börja med över sommaren, och ta nya tag i höst, oktober, eller så. Eller varför inte tills i vår?
Barn under 3 år tycker kanske det är roligt att träffa andra barn, men de BEHÖVER det inte, rent praktiskt. Det behovet kommer först mellan 3 och 4 år. Innan dess leker de i alla fall bara "bredvid-lekar".

Clara var hemma tills hon var 4 år, och 3 månader. Hon var mogen, då det var dags. Jag såg till att hon fick träffa andra barn c:a 2 ggr/vecka, under vår hemma-tid.
Ida fick börja strax innan 3, och hade, med facit i hand ingen glädje alls av att vara där innan hon var 4 år.
Om d har chansen, ta hem henne, är mitt "enkla" råd.
Kanske hon kan få vara en f.m/vecka hos farmor/mormor? eller någon annan bekant? Så hon får lite ombyte?
Hon är så liten än.

kram anna

[LisaLi]

Ja, jag är lite inne på samma tankebanor, att ta "sommarlov" nu på en gång - hon har bara en vecka kvar innan hon verkligen skulle varit ledig 6 veckor. Så struntar vi även i nästa vecka så innebär det 7 veckors ledighet.
Förmodligen skönt för oss båda.

Men att ha henne hemma till långt in på hösten känns inte som en lösning - jag skulle till slut bli lika förtvivlad hemma över att inte kunna jobba med det jag behöver just *när* jag behöver.

Nog ser jag glädje när hon väl är på dagis och hon har ett par jämnåriga kompisar som hon faktiskt leker med. Inte bredvidlekar eller så utan riktiga lekar. Idag när jag hämtade henne var dom i full färd med att laga mat i lekstugan på dagis med plockade bär och blad... fniss...
Då skulle hon inte hem istället. (var väl väntat 8) )

Pratade med hon som skolat in när jag hämtade idag och hon är lite på min linje och anser inte att detta egentligen är nått stort problem som övriga personalen tycker att det är.
Alla barn har väl sina perioder som sagt. Hon tycker heller inte att jag ska "kasta in ungen" och åka om jag inte känner att det känns bra. Vi kunde gott och väl ta det lugnt nästa vecka om jag ville, men grejjen är ju att har inte lust att köra 5 dagar till med skrik och panik. Om jag visste att det blev EN bra lämning hade jag stoppat där och fått en positiv avslutning på terminen, men vem kan förutspå sånt i förväg?
Idag kände jag bara att vi struntar i nästa vecka helt enkelt för *jag* orkar helt enkelt inte.

[TorpSara]

Om ni vill ha ett fint avslut på terminen kan ni kanske bara gå dit EN dag nästa vecka och vara där båda två? Ingen lämning, utan en trevlig stund bara?

[LisaLi]

Om ni vill ha ett fint avslut på terminen kan ni kanske bara gå dit EN dag nästa vecka och vara där båda två? Ingen lämning, utan en trevlig stund bara?

Ja, det var OXÅ något jag har funderat på faktiskt.
Kändes lite osäkert bara om man "gör dumt" i att göra så?
Men det kanske ändå är bättre för att få ett bra avslut som sagt.

[anna]

Jag tycker det låter som en jättebra idé att hon får 7 veckors ledigt!
Och idén med att ni går dit tillsammams EN dag nästa vecka tycker jag verkar strålande!

Jag jobbar själv delvis hemma, och vet precis vad/hur du tänker.
Jag tillverkar handgjort papper, och i det kan ju barnen vara delaktiga. Fast det tar längre tid, och blir enormt mycket stökigare
Jag brukar jobba med barnen med mig en rejäl stund, de dagar jag har papperstillverkning på gång. Men sedan lägger jag också mycket tid på kvällen, när de lagt sig.
Vad jobbar du med hemifrån?
Är det något hon kan hjälpa till med?
Känner du att det är absolut omöjligt att jobba med henne med dig, har hon i alla fall inga långa dagar på dagis! Det är ju väldigt skönt för henne, + att du kan jobba i lugn och ro.

Jag skulle kunna tänka mig att det helt enkelt är ett ordentligt break hon behöver! Får hon vara hemma 7 veckor, kan MYCKET ha ändrat sig under den tiden! Inskolningen kommer förmodligen gå betydligt bättre då.

kram anna

[LisaLi]

Ville bara tala om hur vi (jag) gjorde med Dagishistorien till slut.

Hemma-linjen kändes absolut som det bästa eftersom jag trots allt har möjligheten egentligen!
Jag talade om för dottern att idag (måndag) åker vi till dagis och hämtar dina kläder och lite annat smått och gott och sen åker vi hem och tar semester.
Det gick bra. Vi stannade nästan 2 timmar för vi hamnade på lite kalas mm och hon lekte en stund ute också. Lugnt och skönt med andra ord.
Sen sa jag att nu plockar vi ihop dina saker och säger hej då och åker hem. Gissa om det var en nöjd tjej som inte ens funderade på att stanna kvar! 8) (antar att ni inte ens är förvånade men faktum är att jag mycket väl kunde ha tänkt mig att hon inte velat hem då istället)

Nåja, nu har vi semester i 7 (snart 6) härliga veckor och så får vi se hur det blir till hösten... kanske länger vi ledigheten lite ytterligare om det funkar.

TACK även till AW som svarade i andra tråden! (blev visst dubbla inlägg när jag la in frågan för det strulade första gången så jag trodde inte det kom in) Det var väl ungefär den tankeställaren jag behövde OCH sparken där bak!

[Ewa]

Grattis till tösen som har en sån klok mamma. Njut nu av semestern!