Vi har ett stort problem här hemma just nu som jag behöver lite hjälp med.
Från det att vi stiger upp på morgonen tills vi lägger honom på kvällen så skriker lilla sonen, 15 månader, mer eller mindre hela tiden. Det är inga smärtskrik, utan han bara gallskriker och är arg. Det kan bero på att han inte får låna en sak som han verkligen inte borde ha (just denna punkt förstår jag, han fattar ju inte än om något är farligt), att jag säger NEJ när han ska öppna luckan till öppna spisen, att jag över huvud taget rör mig omkring i huset eller försöker få NÅGOT gjort, som att dammsuga, diska, stoppa tvätt i maskinen, plocka ihop leksaker osv. Enda gången han är hyfsat lugn är om jag sitter med honom på golvet, och det KAN jag bara inte göra hela dagarna, och bör ju inte göra heller.
Har provat att göra honom delaktig, exempelvis genom att vi plockar in tvätten tillsammans, att han hjälper mig med att plocka ur diskmaskinen osv. Och visst, då är han nöjd, men så fort aktiviteten upphör och jag tackar så mycket för hjälpen så gallskriker han igen.
han är betydligt lugnare om man är utomhus (för mycket annat att pyssla med) men det går inte att vara utomhus hela tiden, speciellt som myggen och knotten har kommit på allvar, och både jag och lillen blir halvt uppätna.
har vi besök så är han oftast ganska lugn, men det beror ju på att han då är i absoluta mittpunkten (enda barnbarnet på pappans sida, och vi är de enda i vänkretsen som har barn). Så fort besökarna far igen så är det full fart, han måste då få starka lungor i alla fall.... :-/
Han är inte speciellt mammig, sitter precis lika gärna hos någon annan som hos mig, är inte rädd av sig. Han har varit VÄLDIGT aktiv ända sedan han var riktigt liten, men han har ändå alltid varit en solstråle, fram tills för kanske två månader sedan.
Sömnen fungerar tack och lov prickfritt, tack vare Sova hela natten-kuren som vi genomförde när han var ca 8 månader. Han sover från 8 på kvällen till ca 6-7 på morgonen, ibland ända till åtta, och allt mellan 1½ och 2½ timme på dagen.
SNÄLLA, någon som kan hjälpa mig? Jag orkar inte mycket mer, mår inte speciellt bra psykiskt själv, och allt detta skrikande tär något så oerhört...
15 månaders pojke som bara skriker och bråkar
tillägg....
...bör kanske tillägga att jag verkligen känner mig som att jag inte har minsta lilla ANING om hur jag ska hantera detta. har försökt prata om det med människor i min omgivning som har barn, och med min mamma, men ingen tror mig när jag säger att både jag och han tycker att det är jättejobbigt när vi är hemma. För visst tycker han att det är jobbigt, det är uppenbart till och med för mig 
-
Gäst
Hejhej! 
Det finns massor av bra förutsättningar och fina knep som man kan ta till för att få lite mer harmoni hemma! Hinner inte skriva mer nu, men ska försöka återkomma ikväll om ingen gjort det.
Ett tips är att läsa i Barnaboken, dels om ettåringen och dels lite längre bak i ett kapitel som heter Bekymmer? Sysselsättning (eller nåt liknande).
Vi använder massor av knep och massor av social delaktighet, och vi har en 14 månaders solstråle. Visst blir det sammanbrott ibland, men vem har inte det
Det finns massor av bra förutsättningar och fina knep som man kan ta till för att få lite mer harmoni hemma! Hinner inte skriva mer nu, men ska försöka återkomma ikväll om ingen gjort det.
Ett tips är att läsa i Barnaboken, dels om ettåringen och dels lite längre bak i ett kapitel som heter Bekymmer? Sysselsättning (eller nåt liknande).
Vi använder massor av knep och massor av social delaktighet, och vi har en 14 månaders solstråle. Visst blir det sammanbrott ibland, men vem har inte det
Re: 15 månaders pojke som bara skriker och bråkar
tack för ditt svar, hoppas på fler handfasta tips! har läst bägge de avsnitt du nämner, och jobbar på att förstå och omsätta det i praktiken
men så fort jag rör en muskel så kommer han och sliter mig i kläderna och gråter. har försökt att gå ner till hans nivå och ge honom lite "tom tid", bara ge honom en kram och le mot honom och i övrigt vara tyst, men då blir han förbaskad för att jag inte bär runt på honom (erkänner mig villigt vara en bärare i tid och otid, försöker verkligen dra ner på detta, eftersom man inte kan bära på en 14-kilos klump HUR länge som helst utan att ryggen tar stryk)
Känner mig så hjälplös, är inte tillräckligt erfaren för att urskilja VAR jag gör fel i kaoset som råder här hemma.
Såg själv att citatet här ovanför var lite otydligt. Han har sällan koncentrationen för att hjälpa mig under hela aktiviteten, vad det än är, så det är inte så att jag avbryter medan han fortfarande fyller maskinen, tex, utan då har han oftast redan tröttnat och gått lite åt sidan och börjat sysselsätta sig med ngt annatWisteria skrev:Har provat att göra honom delaktig, exempelvis genom att vi plockar in tvätten tillsammans, att han hjälper mig med att plocka ur diskmaskinen osv. Och visst, då är han nöjd, men så fort aktiviteten upphör och jag tackar så mycket för hjälpen så gallskriker han igen.
men så fort jag rör en muskel så kommer han och sliter mig i kläderna och gråter. har försökt att gå ner till hans nivå och ge honom lite "tom tid", bara ge honom en kram och le mot honom och i övrigt vara tyst, men då blir han förbaskad för att jag inte bär runt på honom (erkänner mig villigt vara en bärare i tid och otid, försöker verkligen dra ner på detta, eftersom man inte kan bära på en 14-kilos klump HUR länge som helst utan att ryggen tar stryk)Känner mig så hjälplös, är inte tillräckligt erfaren för att urskilja VAR jag gör fel i kaoset som råder här hemma.
Mamma till Wille, född 23/2 2006 och Alvar, född 18/11 2012.
Wille kurad sensommaren 2006, kur av Alvar påbörjades 29/3 2013
Wille kurad sensommaren 2006, kur av Alvar påbörjades 29/3 2013
-
Gäst
Hej!
Jag tycker mig läsa en hel del frustration i ditt inlägg - du känner att du inte får något gjort av de sysslor som du skulle vilja under dagarna och gossen bara skriker.
Jag tror att både du och han skulle må bra av lite struktur för dagarna, vad tror du om det?
När det gäller den sociala delaktigheten så BESTÄMMER du dig för EN GREJ som han bara ska vara med dig i, under loppet av tio minuter. Du KAN INTE utan honom, och här gäller det att vara konsekevent; han kommer att ifråga sätta detta, antagligen just genom att gå ifrån, inte komma, protestera, etc. osv. Så kan du räkna med att det är kanske de första fem-sex gångerna, därefter vet han. 
Du KAN INTE utan honom.
Min gamla käpphäst, tvättstugan, brukar vara ett bra exempel:
Om du nu bestämmer dig för att han skall hjälpa till med tvätten, bestäm att ni tar hand om tvätten, gemensamt, varje dag, klockan si och så.
Du hittar inte dit själv, vaaar är tvättmaskinen, du irrar och letar, gör ett stort nummer av din ofrömåga, tills han visar. Tack så mycket, tack, tack!
Nu så skall tvätten i maskinen, och det är hans jobb det. Du kan inte. Först i början kan det bli handen om handen, och du tackar högljutt som om där inga protester var, och så var det pulverluckan, och vrida och trycka på knappar (brukar vara poppis...) och stänga stora tunga LUCKAN, inget som du kan, gode gud...
Håller du fast vid detta; konsekvent och benhårt, kommer han strax inte längre ifrågasätta. Och det blir mindre missnöje - han behövs, på riktigt, varje dag 
Ha tålamod. Ha tid. Det är värt det.
När det gäller de andra sysslorna, plocka med honom i dem, så mycket du kan. Dammsuger du, kanske han kan få en egen dammvippa. Du visar hur man jobbar med den. Så jobbar ni tillsammans. Varje ansats till jobb med dammvippan berömmer du skyhögt...
Protester? Qe? 
Sånt hör inte du. Du jobbar.
Efter avslutat arbete: SÅ! NU är vi färdiga! NU är det rent! NU kan vi läsa bok/lägga pussel, vad det nu är, som han ville ha med dig i. Och du håller ord. Även om han har glömt...
Gå ut, varje dag. Det lugnar de flesta barn rätt så mycket; en rejäl utevistelse varje dag...
Påbörja en positiv spiral istället för den negativa ni nu har! Beröm honom för minsta lilla grej som kan öka hans självförtroende, 20 ggr, varje dag. DU får fokus på allt det som han redan gör bra, och det får han också... Det ger MER av det positiva, som du vill se! Tips: beröm också saker som du skulle VILJA att han gjorde, systematiskt, som om han redan gjorde dem... Han börjar själv tro på det!
"Vad DUKTIG du är som kan hjälpa mamma med... vilken kille!" "Vad du kan!" 516 gånger, varje dag. Helt apropå, även då ni INTE pysslar med det du ger beröm för... Du kommer att se att detta ger resultat! Fokus-skifte, kallas det...
Alltså, summa sumarum:
Strukturera upp dagen, tydligt.
Ta med honom, varje dag, under loppet av minst tio minuter, i samma grej, se till att han verkligen jobbar och anstränger sig.
Påbörja en positiv spiral: det första han för höra för dagen är hur bra han KAN detta med...! Vilken kille! Sedan får han höra samma skiva 19 gånger till helt apråpå under dagen.
Ta med honom i någon form i sysslorna som skall göras, helt självklart. Det är inte varje gång han nappar, men du erbjuder honom chansen.
Mycket skratt före go'natt.
Det var mina tips! Lycka till!
Jag tycker mig läsa en hel del frustration i ditt inlägg - du känner att du inte får något gjort av de sysslor som du skulle vilja under dagarna och gossen bara skriker.
Jag tror att både du och han skulle må bra av lite struktur för dagarna, vad tror du om det?
När det gäller den sociala delaktigheten så BESTÄMMER du dig för EN GREJ som han bara ska vara med dig i, under loppet av tio minuter.
Du KAN INTE utan honom, och här gäller det att vara konsekevent; han kommer att ifråga sätta detta, antagligen just genom att gå ifrån, inte komma, protestera, etc. osv. Så kan du räkna med att det är kanske de första fem-sex gångerna, därefter vet han. Du KAN INTE utan honom.Min gamla käpphäst, tvättstugan, brukar vara ett bra exempel:
Om du nu bestämmer dig för att han skall hjälpa till med tvätten, bestäm att ni tar hand om tvätten, gemensamt, varje dag, klockan si och så. Du hittar inte dit själv, vaaar är tvättmaskinen, du irrar och letar, gör ett stort nummer av din ofrömåga, tills han visar. Tack så mycket, tack, tack! Nu så skall tvätten i maskinen, och det är hans jobb det. Du kan inte. Först i början kan det bli handen om handen, och du tackar högljutt som om där inga protester var, och så var det pulverluckan, och vrida och trycka på knappar (brukar vara poppis...) och stänga stora tunga LUCKAN, inget som du kan, gode gud... Håller du fast vid detta; konsekvent och benhårt, kommer han strax inte längre ifrågasätta.
Och det blir mindre missnöje - han behövs, på riktigt, varje dag Ha tålamod. Ha tid. Det är värt det.När det gäller de andra sysslorna, plocka med honom i dem, så mycket du kan. Dammsuger du, kanske han kan få en egen dammvippa. Du visar hur man jobbar med den. Så jobbar ni tillsammans. Varje ansats till jobb med dammvippan berömmer du skyhögt...
Protester? Qe? Sånt hör inte du. Du jobbar. Efter avslutat arbete: SÅ! NU är vi färdiga!
NU är det rent! NU kan vi läsa bok/lägga pussel, vad det nu är, som han ville ha med dig i. Och du håller ord. Även om han har glömt... Gå ut, varje dag. Det lugnar de flesta barn rätt så mycket; en rejäl utevistelse varje dag...
Påbörja en positiv spiral istället för den negativa ni nu har!
Beröm honom för minsta lilla grej som kan öka hans självförtroende, 20 ggr, varje dag. DU får fokus på allt det som han redan gör bra, och det får han också... Det ger MER av det positiva, som du vill se! Tips: beröm också saker som du skulle VILJA att han gjorde, systematiskt, som om han redan gjorde dem... Han börjar själv tro på det! "Vad DUKTIG du är som kan hjälpa mamma med... vilken kille!"
"Vad du kan!" 516 gånger, varje dag. Helt apropå, även då ni INTE pysslar med det du ger beröm för... Du kommer att se att detta ger resultat! Fokus-skifte, kallas det... Alltså, summa sumarum:
Strukturera upp dagen, tydligt.
Ta med honom, varje dag, under loppet av minst tio minuter, i samma grej, se till att han verkligen jobbar och anstränger sig.
Påbörja en positiv spiral: det första han för höra för dagen är hur bra han KAN detta med...! Vilken kille!
Sedan får han höra samma skiva 19 gånger till helt apråpå under dagen.Ta med honom i någon form i sysslorna som skall göras, helt självklart. Det är inte varje gång han nappar, men du erbjuder honom chansen.
Mycket skratt före go'natt.
Det var mina tips! Lycka till!
Min första fråga är: Har du Barnaboken? Om inte - du behöver den!
Du ska inte säga nej (överhuvudtaget, ojdå är ett bra uttryck som ger dig respit på någon sekund för att reda ut en situation som uppstått och som inte skulle ha uppstått), du ska visa hur man gör med det han är nyfiken på att använda. Är något farligt så se till att han överhuvud taget inte har det inom synhåll.
Varför får han inte undersöka ugnen? SJälvklart inte när den är varm, men det går att lära när den är varm eller inte. Jag vet att några har satt en röd handduk framför när den är på (jätteviktigt att ta bort när den inte är på). Då kan man gå nära och nästan känna och säga "aj, varm". Det kommer säkert att ta 10 eller 100 gånger, men han kommer att lära sig! Och det är du som ska lära honom.
Se till att göra ALLT det du skriver ovan tillsammans, hela tiden. Han är med så länge han vill, sedan tar han "semester" och du kan göra färdigt - eller tills han kommer och vill vara med igen. Här är det viktigt att han får ta sin semester i fred, utan att du lägger dig i. Du ska som sagt förstätta med ditt. Tacka för den hjälp du fått!
Om han lockar på din uppmärksamhet så ta med honom i arbetet igen, så att han får känna sig nyttig, men låt honom vara i övrigt, tills du är klar.
Du är hans guide och hans ledsagare. Du ska ge honom förutsättningarna att undersöka hur detta livet levs - det kan han ju inte veta - genom att visa hur man gör, inte genom att tala om hur man inte gör.
OCH du ska vara hans allra bästa vän i världen
/LO
Här är problemet!Det kan bero på att han inte får låna en sak som han verkligen inte borde ha (just denna punkt förstår jag, han fattar ju inte än om något är farligt), att jag säger NEJ när han ska öppna luckan till öppna spisen, att jag över huvud taget rör mig omkring i huset eller försöker få NÅGOT gjort, som att dammsuga, diska, stoppa tvätt i maskinen, plocka ihop leksaker osv. Enda gången han är hyfsat lugn är om jag sitter med honom på golvet, och det KAN jag bara inte göra hela dagarna, och bör ju inte göra heller.
Du ska inte säga nej (överhuvudtaget, ojdå är ett bra uttryck som ger dig respit på någon sekund för att reda ut en situation som uppstått och som inte skulle ha uppstått), du ska visa hur man gör med det han är nyfiken på att använda. Är något farligt så se till att han överhuvud taget inte har det inom synhåll.
Varför får han inte undersöka ugnen? SJälvklart inte när den är varm, men det går att lära när den är varm eller inte. Jag vet att några har satt en röd handduk framför när den är på (jätteviktigt att ta bort när den inte är på). Då kan man gå nära och nästan känna och säga "aj, varm". Det kommer säkert att ta 10 eller 100 gånger, men han kommer att lära sig! Och det är du som ska lära honom.
Se till att göra ALLT det du skriver ovan tillsammans, hela tiden. Han är med så länge han vill, sedan tar han "semester" och du kan göra färdigt - eller tills han kommer och vill vara med igen. Här är det viktigt att han får ta sin semester i fred, utan att du lägger dig i. Du ska som sagt förstätta med ditt. Tacka för den hjälp du fått!
Om han lockar på din uppmärksamhet så ta med honom i arbetet igen, så att han får känna sig nyttig, men låt honom vara i övrigt, tills du är klar.
Du är hans guide och hans ledsagare. Du ska ge honom förutsättningarna att undersöka hur detta livet levs - det kan han ju inte veta - genom att visa hur man gör, inte genom att tala om hur man inte gör.
OCH du ska vara hans allra bästa vän i världen
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
Hej och välkommen hit!
Såklart
/LO
Såklart
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
tack och bock...
...för alla superbra svar! Ska verkligen försöka omsätta alltihop i praktiken nu.
Anledningen till att han inte får vara i öppna spisen är att han kletar sot från luckorna på händerna, kläderna, väggarna och möblerna, och detta sot GÅR inte att få bort Så tyvärr, reglerna kring kaminen måste jag upprätthålla, om jag inte ska bli tvungen att köpa nya möbler och måla om varannan vecka. tyvärr går inte luckan att låsa igen heller, annars hade jag såklart gjort det från första början.
Idag har varit en bra dag, än så länge. Vi har hjälpts åt att tända akvariet och mata fiskarna, rosta bröd och sedan stod han och diskade en lååång, skön stund, vilket gjorde att jag fick läsa lite i lugn och ro
nu ska vi äta lite mellis, och sedan ska vi hänga tvätt!
Än en gång, tack så jättemycket! Vi jobbar på här hemma och hoppas på att vi snart kan ha det lugnt och någorlunda harmoniskt
Anledningen till att han inte får vara i öppna spisen är att han kletar sot från luckorna på händerna, kläderna, väggarna och möblerna, och detta sot GÅR inte att få bort
Så tyvärr, reglerna kring kaminen måste jag upprätthålla, om jag inte ska bli tvungen att köpa nya möbler och måla om varannan vecka. tyvärr går inte luckan att låsa igen heller, annars hade jag såklart gjort det från första början.Idag har varit en bra dag, än så länge. Vi har hjälpts åt att tända akvariet och mata fiskarna, rosta bröd och sedan stod han och diskade en lååång, skön stund, vilket gjorde att jag fick läsa lite i lugn och ro
nu ska vi äta lite mellis, och sedan ska vi hänga tvätt!
Än en gång, tack så jättemycket! Vi jobbar på här hemma och hoppas på att vi snart kan ha det lugnt och någorlunda harmoniskt
Mamma till Wille, född 23/2 2006 och Alvar, född 18/11 2012.
Wille kurad sensommaren 2006, kur av Alvar påbörjades 29/3 2013
Wille kurad sensommaren 2006, kur av Alvar påbörjades 29/3 2013
-
Gäst
Vad bra att du upplever att du har fått råd som känns genomförbara i praktiken!
Du, jag kom att tänka på en grej: vi har också en öppen spis här hemma. Gossen i mitt liv har så klart varit väldigt nyfiken - speciellt på luckan - och så här har vi gjort:
han får vara med och knyckla papper när det skall eldas.
han får vara med och räcka över pinnar och ved.
han får vara med och bära pinnar och ved.
All den här delaktigheten i allt det som har med spisen att göra gör, tror jag, att den inte lockar fullt så mycket, eftersom han ju får vara med när den skall användas...
... och vad gäller sotiga luckor som måste öppnas/stängas/öppnas, så brukar jag stå bredvid och låta honom öppna/stänga några gånger, berömmer hur BRA han kan det här med att öppna och stänga och sedan, efter en stund, när han stängt luckan åter en gång vinkar vi tillsammans hej då till spisen för nu skall spisen sova.
Närmar han sig den om en stund igen, går det bra att påminna; spisen sover. 8) Han köper det, rakt av. Saker och ting sovr ibland. Så även spisar...
Nu är det ju kanske inte riktigt säsong för eldning men du kanske fick lite idéer hur man kan göra med små älsklingar som bara måste få upptäcka ALLT och hur man kan - om man vill - styra upp det lite.
Hoppas att du inte uppfattade inlägget som en enda stor pekpinne - jag ville bara berätta hur vi gör här hemma.
Du, jag kom att tänka på en grej: vi har också en öppen spis här hemma. Gossen i mitt liv har så klart varit väldigt nyfiken - speciellt på luckan -
och så här har vi gjort: han får vara med och knyckla papper när det skall eldas. han får vara med och räcka över pinnar och ved. han får vara med och bära pinnar och ved.All den här delaktigheten i allt det som har med spisen att göra gör, tror jag, att den inte lockar fullt så mycket, eftersom han ju får vara med när den skall användas...
... och vad gäller sotiga luckor som måste öppnas/stängas/öppnas, så brukar jag stå bredvid och låta honom öppna/stänga några gånger, berömmer hur BRA han kan det här med att öppna och stänga
och sedan, efter en stund, när han stängt luckan åter en gång vinkar vi tillsammans hej då till spisen för nu skall spisen sova. Närmar han sig den om en stund igen, går det bra att påminna; spisen sover. 8) Han köper det, rakt av. Saker och ting sovr ibland. Så även spisar...
Nu är det ju kanske inte riktigt säsong för eldning
men du kanske fick lite idéer hur man kan göra med små älsklingar som bara måste få upptäcka ALLT och hur man kan - om man vill - styra upp det lite. Hoppas att du inte uppfattade inlägget som en enda stor pekpinne - jag ville bara berätta hur vi gör här hemma.
-
Gäst
Hej!
Så bra att du fått en massa råd! Suveräna! LO och Päivi är två av dom bästa !
Fortsätt gärna ställa frågor, gärna med konkreta situationer som inträffat så lär vi oss alla hur man kan hantera dom.
Jag kan ge exempel på hur vår dag ser ut. Ganska mycket samma vareviga dag, oavsett om mamma eller pappa är hemma, eller om vi bor hos farmor (som nu på sommaren).
8 Gomorron, ny blöja och frukost.
8.45 brukar frukosten vara klar. Då blir det lite ensamlek i sängen, allt mellan 15-45 minuter (vi har inte varit så konsekventa här... ).
Städa undan i köket gör vi före eller efter ensamleken.
9.30 UT!! Ofta är vi ute ända till lunchen, antingen på öppis och lekplatsen, eller så handlar vi eller gör något annat ärende. Vi är sällan hemma på fm.
11.30 Lunch tillsammans med den som är hemma för dagen. Undanplockning av lunchen och allmänt pyssel
12.30 går Anton till sängen och ber att få sova, vilket han gör till 14 ca.
När han vaknar läser vi lite bok och myser
14.30 Mellis
15 Ut igen, eller tvätt eller städ. Beroende på väder och hur smutsigt det är här hemma .
17-tiden kommer mamma/pappa hem från jobbet och det är bus och skoj
17.30 Middag (oftast äter bara Anton här, rester. Vi bruka rinte vara så snabba på att fixa mat till oss vuxna.)
Undanplock, lek på egen hand, bad. Ibland går vi en promenad också mellan middagen och kvällen.
19.30 Välling o tandborstning
20 Gonatt
Vad gäller social delaktighet så är Anton bra på att:
Duka (jag räcker honom tallrikar och glas som han sätter på bordet - oftast iaf...)
Tömma diskmaskinen (han tar ut saker, och jag visar var de ska vara)
Slänga saker i sophinken
Torka köksskåpen
Vattna blommor
Tvätteri-verksamhet (sortera, slänga saker i tvättkorgen, stoppa in och ta ur tvätt ur maskinen, räcka till den som hänger upp osv)
Sopa (fast resultatet blir ärligt talat sådär
Stänga av och sätta på tv:n
Bära nycklar
Bära sopor till soptunnan hos farmor (han brukar bära ett tomt juicepaket eller liknande).
Lägga in saker i garderoben när vi viker tvätt. Jag viker och Anton lägger in (eller i smutskorgen
).
VI har för länge sedan tappat tålamodet när det gäller att klättra på köksbord och stolar (det finns annat som man kan klättra på härhemma), så våra kökstolar sover alltid = ligger ner. Antin klappar dom till och med gonatt, även om han sparkar till dom ibland i frustration äver att dom alltid sover.
Att hjälpa till med middagen fungerar inte så bra härhemma, för Anton äter upp all mat han får i handen för att skära eller lägga istekpannan osv. Så vi har skippat det så länge...
Det gäller att ta bort saker som man inte själv orkar visa en miljon gånger. Så att man inte behöver göra barnet besviket över att bli nekad.
Vi försöker att inte använda nej här hemma, men ibland slipper det ut ändå. Ojdå! är perfekt att nöta in, man vinner tid att tänka hur man ska agera.
Grundregeln är att man ska VISA hur allt fungerar, även barnförbjudna saker. Det blir lite mindre spännande då - t ex elurtag osv.
Så bra att du fått en massa råd! Suveräna! LO och Päivi är två av dom bästa
!Fortsätt gärna ställa frågor, gärna med konkreta situationer som inträffat så lär vi oss alla hur man kan hantera dom.
Jag kan ge exempel på hur vår dag ser ut. Ganska mycket samma vareviga dag, oavsett om mamma eller pappa är hemma, eller om vi bor hos farmor (som nu på sommaren).
8 Gomorron, ny blöja och frukost.
8.45 brukar frukosten vara klar. Då blir det lite ensamlek i sängen, allt mellan 15-45 minuter (vi har inte varit så konsekventa här...
).Städa undan i köket gör vi före eller efter ensamleken.
9.30 UT!! Ofta är vi ute ända till lunchen, antingen på öppis och lekplatsen, eller så handlar vi eller gör något annat ärende. Vi är sällan hemma på fm.
11.30 Lunch tillsammans med den som är hemma för dagen. Undanplockning av lunchen och allmänt pyssel
12.30 går Anton till sängen och ber att få sova, vilket han gör till 14 ca.
När han vaknar läser vi lite bok och myser
14.30 Mellis
15 Ut igen, eller tvätt eller städ. Beroende på väder och hur smutsigt det är här hemma
.17-tiden kommer mamma/pappa hem från jobbet och det är bus och skoj
17.30 Middag (oftast äter bara Anton här, rester. Vi bruka rinte vara så snabba på att fixa mat till oss vuxna.)
Undanplock, lek på egen hand, bad. Ibland går vi en promenad också mellan middagen och kvällen.
19.30 Välling o tandborstning
20 Gonatt
Vad gäller social delaktighet så är Anton bra på att:
Duka (jag räcker honom tallrikar och glas som han sätter på bordet - oftast iaf...)
Tömma diskmaskinen (han tar ut saker, och jag visar var de ska vara)
Slänga saker i sophinken
Torka köksskåpen
Vattna blommor
Tvätteri-verksamhet (sortera, slänga saker i tvättkorgen, stoppa in och ta ur tvätt ur maskinen, räcka till den som hänger upp osv)
Sopa (fast resultatet blir ärligt talat sådär
Stänga av och sätta på tv:n
Bära nycklar
Bära sopor till soptunnan hos farmor (han brukar bära ett tomt juicepaket eller liknande).
Lägga in saker i garderoben när vi viker tvätt. Jag viker och Anton lägger in (eller i smutskorgen
). VI har för länge sedan tappat tålamodet när det gäller att klättra på köksbord och stolar (det finns annat som man kan klättra på härhemma), så våra kökstolar sover alltid = ligger ner. Antin klappar dom till och med gonatt, även om han sparkar till dom ibland i frustration äver att dom alltid sover.
Att hjälpa till med middagen fungerar inte så bra härhemma, för Anton äter upp all mat han får i handen för att skära eller lägga istekpannan osv. Så vi har skippat det så länge...
Det gäller att ta bort saker som man inte själv orkar visa en miljon gånger. Så att man inte behöver göra barnet besviket över att bli nekad.
Vi försöker att inte använda nej här hemma, men ibland slipper det ut ändå. Ojdå! är perfekt att nöta in, man vinner tid att tänka hur man ska agera.
Grundregeln är att man ska VISA hur allt fungerar, även barnförbjudna saker. Det blir lite mindre spännande då - t ex elurtag osv.
-
Gäst
