Kompisproblem 4-åring

[Fido]

Vår stora flicka är 4(snart 5). Vi bor i en by där det bara finns en kompis(6år).
Vår dotter avgudar denna flicka...

Problemet är att jag har märkt att hon bestämmer ALLT när de leker.
-om jag inte får har den nallen så går jag hem( hon är lillasyster och har troligtvis fått styra en del hemma)

Min dotter som trots att hon är envis som synden , är en kompromissernas mästare, låter henne få som hon vill.Andra gånger sätter hon (grannflickan)sig i ett hörn och tjurar tills min dotter kommer springandes med en lösning som passar (dvs. hon FÅR som hon vill.
Ibland lägger jag mig i och förklarar för granntjejen att hon får SÅ gärna gå hem, vi har så MÅNGAandra kompisar,vi trodde hon kom till oss för att HON ville det... osv Då brukar hon ibland gå hem sur som ättika och ibland så leker dom vidare med nån kompromiss.

Hon skvallrar och skyller ifrån sig hela tiden också. Om jag tex. säger åt dem att inte leka i sovrummet(som båda vet att de inte får) så hinner jag inte avsluta meningen innan hon kontrar med-det var HON! inte jag.Då brukar jag säga att jag stuntar i VEMS ide det var, ni vet att ni får leka i alla anrda rum ihuset.

Nu ska hon fylla år och har förklarat att hon nog inte ska bjuda vår dotter på kalaset( hon brukar komma då vår tjej fyller år)
Det är sorgligt då vår dotter pratar dagligen(med mig) om vad hon ska ge henne i present och DÅblir hon väl glad mamma?( Hon har stor empatisk förmåga)

Hur mkt ska jag lägga mig i deras lek?
Bestämma formen men inte innehållet?

Det första min dotter frågar när hon vaknar är -Får jag ringa till xx och be henne komma alt. gå dit.
Jag brukar ha så att hon får träffa henne tidigast kl 10 och inte efter 16 30
Det betyder inte att de leker 6½ timme om dan vissa dagar träffas de inte alls, men ibland upp till 4 timmar ibland här ibland hos dem, men oftast ute.Ofta försöker jag hitta på saker så vi kan undvika att träffa henne...min dotter VILL ju så gärna leka med henne , men är det egentligen bra för henne???!

I svaga stunder har jag sagt att -jag vill inte att du leker m. xx, för hon är inte snäll med dig. Vilket min dotter genast försvara att det är hon visst NÄSTAN alltid! Jag antar att det är helt fel?

Eftersom jag ibland känner att jag vill strypa henne när hon är elak med min tjej så skulle jag vilja förbjuda allt umgänge med henne, men som sagt det är enda kompisen med promenadavstånd och min dotters, som hon säger BÄSTA kompis i hela värln! ( dock är inte hon xxs bästa kompis, för det är x2, Varför är det så mamma? VAD svarar man?)

Kan tillägga att min flicka går allmän förskola 5 tim, 2 dgr/vecka

[annawahlgren]

Ja, bestäm formen - dvs dra ner på tiden Två timmar tycker jag är mer än tillräckligt. Säg det då klart innan, så att kompisen också tydligt hör: "Idag blir det bara två timmar som ni kan vara tillsammans, för sedan har vi lite viktiga saker att göra, min flicka och jag." Sedan hittar du febrilt på något superviktigt att göra med din lilla (som du INTE ska berätta för kompisen) Social delaktighet, med andra ord. Det behöver din dotter mer än hon behöver kompisen i timtal plus förskolan. Håll koll på tiden: "Så där ja! Nu har det gått två timmar! Hej då!" Be inte om ursäkt och förklara ingenting. Kompisen får tro vad hon vill. Frågas det så upprepa enligt modell goddag-yxskaft. "Nu har det gått två timmar! Hej då!" Nästa gång kan du bara bete dig som om tvåtimmarsgränsen vore etablerad som rutin. "Idag blir det också två timmar. Jag säger till."

Ingripa ska du bara göra om någon slår.

Hellre än att du stryper ungen (en fullt förståelig känsla - jag har FLYTTAT med hela unghögen för att slippa vissa "kompisar") begränsar du alltså umgänget och förlitar dig ännu mer på din dotters kapacitet att tackla den här sortens trista kamratskap. Därför får du inte säga ett ont ord om kompisen, som du märkte - då fördömer du din dotter i samma veva, i hennes ögon, och det vänder henne bara mot dig till slut.

Utmärkt väg: "jag struntar i vems idé det var" och att hålla sig till saken. Skvaller och frånskyllningar ska man bara inte höra, men vill man bemöta det till slut ska det bemötas så. Om folk bråkar, t ex: "Det var hon som började!" är svaret: "Det som intresserar mig är inte vem som började. Det som intresserar mig är vem som slutar. SÅ VEM SLUTAR?!"

Jag lider med dig men vill minna dig om att det inte finns någon lag på att kompisar ska gå före allt här i världen

[Susanne*]

Hej
Vill bara säga "lyssna ordentligt på Anna"

Vi hade precis samma situation när Louise var i den åldern och hon mådde inte riktigt bra av det. Blev en inre konflikt som var jobbig för henne.

Givetvis så kommer detta i livet hur man än gör. Dock måste man ta det lite i taget. Så begränsa Är faktiskt OK att styra tiden hur mycket barnen leker. Många vågar inte det för att barnen så gärna vill men de är fullständigt nöjda med 2 timmar.

Lycka till