Vi har ofta härliga dagar men den här kommer jag minnas länge, har redan placerat den långt in i mitt hjärterum för evigt bevarande. Klockradion slog på klockan sju och Emil började kackla lite om att det nog var dags att stiga upp
. Jag brukar leta efter honom på morgonen, drar upp gardinerna i korridoren men där är han ju inte, sen knackar jag på väggen till hans rum och frågar om det möjligtvis finns någon prins där 
Och det finns det ju alltid 
Möts av ett varmt leende när jag drar bort draperiet från hans dörröppning, får sen en go kram innan vi tillsammans befriar fönstret från mörkläggningstyget. Vi konstaterar att lekstugan står kvar, att traktorn står där vi ställde den igår kväll och att solen skiner. Tillsammans gör vi välling. Emil sitter på diskbänken och hjälper till att ösa i vällingpulver i skakflaskan som han sedan intensivt skakar. Jag ställer in vällingen i micron och Emil trycker på startknappen. Han konstaterar med ett förtjust skrik att micron funkar
Sen lägger vi oss i min säng, Emil äter välling och så gosar vi alldeles hejdlöst. Byter en kissig blöja som jag tejpar ihop och slänger på golvet. Emil skuttar ner från sängen, dags för ensamlek, men först sätter han vällingflaskan på diskbänken och kissblöjan i sophinken. Gulle-unge
Emil sysselsätter sig sedan i sin säng med roliga och spännande leksaker i en timmes tid medans jag matar hundar, rastar dem i skogen runt huset, duschar och kollar av forumet lite snabbt
. Tar upp Emil från ensamleken, han plockar ihop alla sakerna och jag lägger upp leklådan på hyllan. Byter bajsblöja och sen dukar vi tillsammans fram frukosten. Vi äter med god aptit samtidigt som vi diskuterar vad vi ska göra på förmiddagen. Får ett SMS från Tösens mor, farmor kommer till dem så Tösen blir hemma.
Emil och jag går genom skogen upp till mormor. Det är en stenig stig som går uppför nästan hela vägen men det bekymrar inte Emil det minsta, han stegar på och pekar på allt han ser. Jag går bara med och njuter och talar om vad allt heter som han pekar på. 8)
Väl framme hos mormor får hon en stor kram innan de sätter sig i gruset och gör gruskakor. Efter en liten stund börjar Emil dra i grästuvorna som letat sig upp genom gruset. Mormor och jag hjälper till att dra upp gräset och Emil lägger tuvorna i sin hink som han sedan, mycket stolt, bär ner till gödselstacken där han lämpar av innehållet. Vi arbetar hårt hela förmiddagen innan det är dags att gå hem för att äta lunch. När jag talar om för Emil att vi måste gå hem för att äta plockar han ihop hinken och spaden, lägger dem på lilla bordet, kramar och pussar mormor innan han vinkar och börjar gå hemåt
. Jag hänger bara på, helt imponerad över sonens avslut av aktiviteten. Trodde att han skulle protestera och inte vilja gå hem. Ack så fel jag hade då. Åt lunch och sen sov Emil sina middagslur medans jag diskade, rastade hundarna och intensivläste Harry Potter bok nr 6 för andra gången. Måste uppdatera mig innan nästa bok kommer.
Tar upp en glad och utsövd kille som gladeligen häver i sig en tallrik yoghurt och en banan
Matglad är ordet. Vi bestämmer oss för att ta en liten promenad på Skåneleden till våra Danska grannar. Emil tar sin gåvagn och så ger vi oss iväg. Väl framme sitter grannarna och äter lite mellis och utan att skämmas ser Emil till att få en smörgås och ett glas mjölk. Detta klämmer han i sig medans han gladeligen konverserar glatt om både ditten och datten. Jag står vid sidan av och bara njuter. När måltiden är avslutad hittar Emil tre sandfyllda små färglada bollar på en bänk. Sonen i den danska familjen visar Emil att han kan jonglera med bollarna och vips har Emil fått en ny idol. Emil provar också att jonglera, han kastar vilt bollarna över huvudet och skrattar som den goa kille han är. Grabbarna sysselsätter sig med bollarna en lång stund medans jag pratar fotboll med grannarna.
Vi hör en bil och det är rörmokaren som kommer för att fixa varmvattenberedaren som krånglar. Rörisen är en gammal man och Emil ropar hej när han kommer, rörisen går fram till Emil och tar i hand och hälsar ordentligt. Emil skakar hand med rörisen och bockar ordentligt
. Var han lärt sig det har jag ingen aning om, jag bara njuter. Den danska sonen tar fram en annan skojig grej som man ska balansera på ett snöre. Den ser ut som ett timglas och sen ska den kastas högt upp i luften och fångas på snöret som man håller i två pinnar. Emil får också prova och han gör precis som sin nya idol och till allas förvåning klarar han faktiskt av att balansera timglaset på snöret
Det är tydligen väldigt svårt och jag avstår från att pröva. Man vill ju inte vara sämre än sin son. Åter dags för mat så jag annonserar lite fint för Emil att vi måste gå hem och skrapa potatis. Då plockar Emil ihop bollarna och lägger tillbaka dem där han tog dem
Jag frågar om han kommer ihåg var han parkerat sin vagn och visst kommer han ihåg det. Han går dit med rak rygg och stolta steg. Vagnen körs fram och ställs i startläge, när det är fixat går Emil fram till sin kompis och kramar om honom , sen får även mamma i familjen en kram innan han återvänder till vagnen. Då frågar jag honom om kramarna tagit slut eftersom pappan inte fått någon kram Emil skrattar och sen går han fram och ger pappan en stor hård kram. Vi går hemåt, jag skrapar potatis medans Emil dukar bordet, god mat äter vi med stor aptit. Man blir hungrig av att vara ute hela dagen, jobba och leka.
Bad, kvällsvälling och sen stoppar jag Emil i säng och han ger mig en sån härlig puss och kram innan han lägger ner huvudet på kudden och somnar innan sista ramsan är sagd.
O:) Själv sjunker jag ner i soffan med tre hundar tätt intill mig, tänker tillbaka på dagen och blir så varm i hjärtat av lycka att jag känner tårar i ögonen. Skärper mig, ger hundarna mat, rastar av dem och sen blir det soffan och hundgos för hela slanten.
Jag är en lycklig mamma som har en underbar son, ja för att inte tala om sonens far, min sambo men det är en annan historia.
Kram Susan
{|=