vilse!!!!!!!!!1 1/2 åring

[tjejen1]

min son är 1 1/2 och det känns som om han har förändrats på bara några dagar...

han började vakna på nätterna, men somnade lätt om. Men vi tänkte att det kanske är dags att ta bort en sovning på dagen(sov alltid 2 ggr och 2 tim varje gång)...

nu när han sover 1 gng bara så blir han trött redan vid 9 men försöker ha han vaken till iaf 10-1030...sen sover han ca 2 tim...men sen vi bara har en sovning så har han känts som mer trotsig...gnällig, kan inte vara still och slänger saker...och nu på natten vaknar han runt 00.00 och vil ej somna om....blir tyt så fort vi kommer in men gråter så fort vi går...(är han övertrött iom att han ej kan somna om??)....

Vi har tagit in han i vår säng och där blir han tyst och somnar til slut...men han har alltid sovit i egen säng och vi har kämpat med att lära han det...känns därför fel om han nu inte längre vill sova i sin säng....

känner någon igen sig...kan det vara separationsångest?...både jag och hans pappa har varit borta var sin gång nu det senaste...

hur hanterar ni trotset och gnället...känns som mitt tålamod inte räcker och att jag fräser till för ofta...kanske mitt fräsande har lett till hans nejsägande och trotsighet....men man måste ju som förälder få säga ifrån på skarpen också....

[Spyro]

Hej! Läs gärna den klistrade tråden "förtrots" här på forumet! Annars har jag exakt en sån som du beskriver. Det var skrik och det var gnäll, dagarna i ända. Jag höll på att bli tokig! För vem står egentligen ut med en unge som hänger en i hälarna och testar lungorna - konstant?

Det tog några dagar innan jag förstod vad det var frågan om. Förtrots. Han ska testa gränser. Minsann! Får man verkligen inte slå mamma? Är det okej att knipa pappa? Och vad händer EGENTLIGEN om man drar katten i svansen, trots att man vet att man bara ska klappa snällt?

Ord lönar sig inte, har jag märkt. Han förstår visst! Men jag är rädd för att desto fler ord jag använder desto färre ord hör han... Så jag visar i handling: Handen om handen och klappa snällt. Visa att katten har vassa klor. Ajajajaj, faaarligt faaarligt säger vi då med dov stämma. Likadant med spisen, saxen och andra föremål som man kan skada sig på. Demonstrera och undervisa!

Angående sömnen så vet jag inte hur det "ska" vara. Men vi har delat upp den i två delar, fast lite mindre än förut. Vissa dagar är han dock väldigt trött och sover då en längre stund en av gångerna, andra dagar är lugnare och då klarar han sig kanske bara med en gång. Det är till att flexa lite, men han sover ungefär från kl. 8-10, och sen från kl. 14-15. Eller 16.

Sätt ungen i arbete! Det finns ingen bättre medicin mot trotsande ungar än att få vara riktigt nyttiga. De KAN ju så mycket nu! Sonen kan sätta skräp i soptunnan. Han kan ploppa ner en buljongtärning i kokvattnet (gud nåde mig den gången då jag glömde att det var HANS jobb! ). Han kan röra om i stekpannan. Han kan hjälpa pappa med att koka kaffe. Jag ska säga dig att kaffet har inte smakat bättre än nu, när man har sonens experthjälp med i proceduren!

Små och stora saker dagligen underlättar stort.

Vidare så har jag sett till att inte stanna hemma. Det är vackert ute så vi hittar på nåt varje dag. En liten utflykt, om så bara till skogen här bakom, gör att ingen vill gnälla. Han får springa fritt utan att jag hindrar honom... Ja, även om han tar tag i en död fluga, som jag har en fruktansvärd fobi mot. Hindra inte om inte livsfara hotar, var det visst en klok niobarnsmor som sa! Men omväxling förnöjer, och jag är hellre på en strand med en lycklig unge än hemma med en skitsur unge.

[Spyro]

Oj, glömde det där om nattsömnen. Det är bara till att vara konsekvent, lyft inte upp honom! På natten sover man. Gå inte in hela tiden, vi går in max en gång per natt och då bara för att se så han har täcke, gosekanin och kudde på plats. Ramsa utanför dörren, men inte för ofta med det heller. Jag tror inte att det handlar så mycket om att han inte är trött, det är nog snarare så att han måste ifrågasätta sin nattsömn också: "Varför ska jag sova i min säng? Varför ska jag sova alls? Tar de upp mig om jag skriker?"

Skrattet till godnattet är så oerhört ovärderligt! Han ska skrika av skratt, han ska vara så otroligt glad när han går och lägger sig att han skrattar ännu när ni släcker lampan. Alla medel är tillåtna! Kittla, busa, låtsas glömma hur man sätter på en blöja och sätt den på ditt eget huvud istället, dumt frågande "vaaar är blöjan? Har du sett blöjan?" och tappa sen blöjan på hans mage - NÄMEN DÄR ÄR JU BLÖJAN!... Han blir glad och du blir troligen glad av att se honom glad.