Jag måste ju ta ledningen, eller hur?

[lotta73molen]

Vår dotter är 2 år och tre månader, alltså vad jag har förstått inte riktigt så gammal att trotsen borde ha börjat på riktigt än. Ändå har vi sådana uppgörelser ibland att jag undrar om polisen ska ringa på dörren. För det mesta är hon en glad och nyfiken tjej men när kläderna ska på på morgonen (blöja, tröja, strumpor, overall) låter hon som om man försöker slita ut hjärtat ur kroppen på henne. Ibland är det rena rama raseriutbrott, och de känns lättare att ta än de gånger hon gråter och låter så förtvivlad att jag på allvar undrar om hon känner sig djupt kränkt.

Hennes pappa och jag har bestämt oss för att vi måste visa att vissa saker kan inte hon få bestämma över, t.ex. att overall och mössa ska på när det är vinter ute, så vi envisas med milt tvång - vi försöker att inte själva bli upprörda eller hårdhänta utan hålla oss lugna och "tråkigt envisa" - men det innebär ju i viss mån att vi kör över henne eftersom den av oss som klär henne faktiskt får hålla fast henne ORDENTLIGT. Hon kämpar alltså som om det gällde hennes liv. Det känns inte bra, men det är ju ett ännu större svek att ge efter och låta henne frysa? Frågan är om det verkligen ska vara en så upprörande procedur varje morgon, hon mår väl lika dåligt som vi av det?

Tilläggas kan att efter att kläderna är på så lugnar hon ner sig och sen kan hon vara glad igen men hon kan ju också vara lite matt efter sina utbrott. För att inte tala om hur hennes föräldrar känner sig. Hör detta verkligen till det normala?

[/LO]

Vi har ju inte kommit riktigt dit än men jag har läst några tips hrä som jag kan förmedla.

Be henne om hjälp. Fråga hur man gör när man klär på sig och VAR ska mössan sitta och hur tar man på overallen och var är stövlarna jag kan inte hitta dom. Osv.

Agera som om du faktiskt inte vet och du MÅSTE helt enkelt ha hennes hjälp. Och se då till att den tiden finns så att hon verkligen får hjälpa, annars såkommer hon ju inte att tro att hon verkligen behövs.

Det finns säkert andra här som har många bra tips. som också har bar i din dotters ålder.

/LO

PS. Har ni barnaboken? Annars är mitt råd till er att skaffa den. Den tar upp det mesta värt att veta om barn upp till de är 16 år.

[annawahlgren]

Tack, LO

I Barnaboken hittar du "Hjälp! Ada vill inte klä på sig" som kanske kan inspirera

[lotta73molen]

Hej!

Tack för svar!
Jag har både Barnaboken och AW Online - ska läsa in mig på nytt. Jag prövade på lördagen att helt enkelt inte veta alls var kläderna var och hur de skulle på. Det tog sin tid, men till slut fick vi på oss allt - det protesterades en aning när overallen skulle på, enligt dottern är den "hård" och inte mjuk som höstjackan (sitter väl åt på något konstigt sätt, vi har dock letat efter plastkanter och skarpa sömmar i den utan att hitta något) så det fick bli overallen på benen och jackan övertill. Väl ute lyckades jag nästan omärkligt peta in armarna i overallen ändå...
Fantastiskt skönt att det gick så bra!

På söndagen verkade hon dock ha fattat mammas senaste trick så då skulle vi inte alls gå ut. I dryga två timmar frågade jag var tröjan var, hade ingen aning, var byxorna var men hon var bara intresserad av annat. Så då kom vi inte ut alls. Sen har vi varit sjuka och hemma och idag ska pappa lämna på dagis. Jag har hunnit läsa de mer aktuella inläggen om påklädning ovan, och ställer samma fråga i anslutning till dem: att vägran kan få konsekvenser i fråga om att inte gå ut förstår jag - men hur gör man när man faktiskt måste till dagis och inte kan säga "OK, då går vi inte ut, då!"? Det är då det blir styrkekamp efter ett tag hemma hos oss.

Tacksam för svar igen.
Lotta

[Gäst]

Här får man vara snillrik!

För det första så är det inte så att man inte "får" gå ut om man inte klär på sej. Nej, det är snarare så att om man inte klär på sej så KAN man inte gå ut! Praktisk information att ta vara på för barnet! För så är det ju i det som kallas Livet !

De gånger jag vet att det kan bli bök och inte har tiden att nöta in kunskaper till de små liven; så tar jag helt sonika på dem kläderna. "Idag vill jag ta på dej kläderna - tjofräs !" Liksom... Glatt och trevligt även om det blir protester. HUmor funkar oftast i de lägena! Att "göra fel" kan få den ilsknaste lilla människa att lätta upp!

Lycka till!

[lotta73molen]

Naturligtvis ska man ta humorn till hjälp! Har jag inte försökt med än.

Ska också pröva med att vi inte KAN gå ut som ett sakligt konstaterande. Ungefär som att man inte KAN stå vid diskbänken och laga mat utan kläder på (de gångerna fattar hon som sagt illa kvickt och tröjan åker på).

Tack för tips.
Lotta

[Gunzan]

Hej,

Vi har just nu ett liknande problem hemma fast vår Moa är snart3 år. Hon har alltid varit duktig med att ta på sig själv och vilja göra saker själv. Hon kan bli hysterisk om jag försöker hjälpa henne istället. Nu har hon en (regretion eller vad det nu heter) hon vill inte vara stor och kunna allt och hon säger att hon inte kan. Men då får man envisas och säga att hon är SÅ duktig. Jag uppmuntrade henne väldigt tidigt med att ta på sig kläder själv för när hon var 2 år så var jag höggravid och kunde inte hjälpa henne så bra och tänkte att när nästa barn kom så måste hon klara detta.

Dagis har även samma filosofi och där triggade tjejgänget varandra att klara så mycket som möjligt själva och sedan hjälpa varandra.

Vet inte hur er situation ser ut men jag har varit arbetslös/föräldraledig så länge så vi har nästan aldrig bråttom och vi börjar med påklädningen VÄLDIGT tidigt inann vi skall iväg någonstans. Man kan leka ute om det går fort innan man skall iväg. Med tanke på att vi går ut 2-3 gånger varje dag så blir det mycket tid som går åt men det blir bättre och bättre och går fortare och fortare efter ett tag.

Hoppas att ni kommer på något sätt så dagarna blir lugna igen.

// Gun