Toalettbekymmer med inte späd, men långt ifrån vuxen

[Kapten]

Detta är min första dag och mitt första inlägg här på Annas forum och jag hyser redan den djupaste tilltro till vår enade förmåga att rättställa felställda och knuffa vilsna stjärnor i rätt bana igen. Så till sak:

Min son, en klok vacker 7-åring, har sedan en tid tillbaka då och då problem med toalettbestyren. Jag minns inte exakt när det började och kan därför inte omedelbart förstå varför, om nu en djupare orsak finns.

Han fick en lillasyster för 2 månader sedan, men henne har han omfamnat och betraktar henne som en familjemedlem. Jag har också för mig att toalettbekymren började innan min graviditet.

Det som sker är att han bajsar på sig när han är ute i lekparken och leker,
" leken var för rolig", när han är på utflykt med skolan " jag visste inte hur jag skulle göra, det fanns ingen toalett" , eller på skolgården.

Jag har pratat med honom om att han alltid kan komma till mig och att han måste komma till mig om olyckan varit framme. Jag har instruerat honom hur man gör om man är på utflykt och jag har viskat till fröknarna att hjälpa barnen i ovana situationer ( eftersom man inte kan förutsätta att alla barnen är med i scouterna och kan göra upp eld med ett müslipaket och en brödkniv.. ) och bett fröken påminna honom innan rasterna. Varsamt har jag upplyst honom om riskerna med att lukta bajs, jag har bannat honom och sagt att leken aldrig får bli så rolig att han hellre bajsar på sig än går på toaletten, låtit honom städa efter olyckan helt själv och har haft många samtal om varför det går fel och hur vi kan göra något åt det. Jag har frågat honom om han känner när han blir bajsnödig och får jakande svar. Det var heller aldrig något problem att få honom blöjfri, detta är ett relativt nytt fenomen.

När det hänt ett par gånger började jag misstänka att han led av dåligt självförtroende, så han helt enkelt inte vågade säga till kamraterna/fröknarna; " vänta på mig, jag måste gå på toa".
Samtidigt är han mycket populär, han är en ljuvlig kombination av snäll och tuff och det är många barn i alla åldrar som hejar på honom och leker med honom.

Olyckor får hända en gång, kanske två, men när de återkommer någon gång om sänder börjar jag höja ögonbrynen och fundera på vad som felas honom.

Vad kan det bero på? Vad skall jag göra för att komma till rätta med detta?

Jag vill ju inte att det skall hända på " fel " plats; barn kan vara ohyggligt gränslöst grymma mot varandra om de anar svagheter.

Nu vänder jag mig till er, visa gummor och kloka mödrar; Hjälp oss.

[Gäst]

Välkommen Och tack för din enorma tilltro. Undrar dock om detta inlägg kan vara en aning felplacerat. Någon kanske vet hur man flyttar

Och det problem du beskrvier ligger, har jag lite svårt för att svara på, men jag är säker på att någon annan kan.

om det hade varit min son hade jag i alla fall, låtit honm ta hand om det själv, efter olyckan varit framme Inte lagt mig i, bara sett till att han fixar det. Alltså sätta in i tvättmaskin, ta ut, hänga på tork. (Det har du ju gjort) Men sen skulle jag inte alls prata om det, annat än i den utsräckningen att man helt sonica, upprepar, varje gång: Man bajsar på toaletten. Bajs luktar äckligt.
Inte jusst något mer snack om det. Man kan ju känna sig en aning generad i allt som rör detta med avföring, så jag skulle hålla mig borta från förmaningar och prat om saken.

..och att frökanrna hela tiden påminner honom, kanske förvärrar allt

Hoppas det finns någon, som kan lite mer om sånt här. Jag känner att detta är lite: way out of my league.

[ulrikaj]

Jag håller med sonica med att inte göra så stor affär av det utan bajsar man och kissar i byxorna får man ta hand om det själv.Kanske kan du iallafall ta och förklara att har man bajs och kiss i byxorna så blir det tillslut sår och man får jätteont i stjärten och får åka till doktorn.Det finns en annan tråd om detta någonstans.Ska försöka hitta den och försöka mig på att länka.
Återkommer
ulrika

[ulrikaj]

Kolla här
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=11437
Här kanske du kan få lite tips.

[Gäst]

Hej och välkommen!

Något jag genast måste fråga om är: Är du säker på att han inte är förstoppad? Jag har erfarenhet från en närstående 11-åring som fick samma problem och till slut kom man på att han hade en förstoppning som gjorde att tarmimpulserna försvagats och han helt enkelt inte kände längre när det "tryckte på". Nytt bajs rann därför förbi det förstoppade utan att han kunde kontrollera det. Lösningen var tarmreglerande Lactulos under mycket lång tid, laxermedel vid en viss tidpunkt varje dag för att verkligen bajsa varje dag regelbundet. Just samma tidpunkt varje dag är jätteviktigt.

kanske ska ni inte mixtra själva utan söka hjälp. Man kan få tarmen röntgad och man bör även utesluta allergier, fel på ämnesomsättningen osv på barn som plötsligt bajsar på sig. Precis som du skriver är detta oerhört jobbigt socialt och ni bör så snabbt som möjligt reda ut det hela så han inte får problem med att kompisar reagerar negativt. Det finns ofta god hjälp att få även om det "bara" är psykosomatiskt, med speciella träningsprogram osv.

Hoppas ni finner på råd, jag vet hur otroligt frustrerande detta är!

/Tinis

P.S Den medicinska benämningen på detta är enkopores. Sök på nnätet så hittar du endel

[Gäst]

Förlåt, enkopres ska det vara!