Bakgrund:
Jag födde en liten flicka för 2 ½ vecka sedan. Underbar förlossning, underbar hemkomst- storebror fick ta emot nya lilla medlemmen i enlighet med hur det står beskrivet i BB. Han hjälpte till vid skötbordet, höll henne så fint, hjälpte mamma att buffa fram rap, fixa iordning i vagnen mm.
Två dagar efter hemkomst var jag och lilla nyfödda tvungna att bli inskrivna på sjukhus där vi stannade i 5 dagar (vi visste att risken fanns men hade inte förberett storebror på denna eventuella inläggning).
Pappa var hemma med Elias men de kom och hälsade på två gånger.
Två dagar efter hemkomst nummer 2 så blir Elias både ag- och kräksjuk och får feber. Äter inte och dricker knappt på 7 dagar innan det vänder.Mamma får också feber.
I tre dagar nu har vi varit friska och pappa har återgått till arbete och hemma har allting rämnat.
Problem:
- Elias sparkar och slår både bebis och mig. Jag är tvungen att putta bort honom med våld när jag sitter och ammar för att han plötsligt slänger sig över bebisen, slår näven i huvudet på henne eller tar tag och börjar dra. Och precis innan kan han ha suttit och strukit henne över håret och legat med sin kind mot hennes. Jag har förvisat honom till hans säng och ibland är det sedan bra ett litet tag, ibland vill han inte komma ut utan ska ligga kvar och sova i sängen.
- Han vägrar att hjälpa till med någonting- vi har alltid hållt på med tvätten efter frukost och där finns en massa saker som är hans uppgifter att utföra och nu vägrar han att ens vara i badrummet- jag har då låst dörren och sagt att vi ska vara här inne båda två nu tills vi är klara med tvätten och sedan ignorerat och fortsatt jobba men han gallskriker och sparkas och står vid dörren som han vill öppna för att gå ut. Även här har jag hållt fast honom och sagt åt honom att lugna sig eftersom han annars får upp dörren. Känns inte rätt eller bra.
- Han vägrar klä på sig, vägrar blöja, vägrar bada. Skriker nej nej i högan sky och försöker man tvinga honom så får han riktig panik och spjärnar emot ännu mer- jag klarar inte det för det känns som ett övergrepp att tvångsklä honom eller tvångsbada i det tillståndet han befinner sig i.
Vet inte hur jag ska hantera situationen. Jag tappar humöret också och höjer rösten mot honom och jag hatar mig själv för det. Det känns som att hans värld blivit förvirrad för länge för honom och att han försöker få kontroll över det han kan genom att vägra. Kan det vara så tro?
Han blir ofta ledsen efteråt och kommer för att gråta oc bli kramad, och ibland har jag lyckats bryta med att sätta mig ner och hålla ut armarna och han kommer och begraver sig i min famn. Men lika ofta är han mer arg än ledsen.
Snälla hjälp mig! Tack.
Snabb hjälp till 2 -årig storebror behövs...
-
Gäst
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 16&start=0
ta en titt på det där med att jobba förebyggande som jag tipsade om i den hä tråden! Det kanske kan hjälpa dig med för att komma till rätta med slåendet 
ta en titt på det där med att jobba förebyggande som jag tipsade om i den hä tråden! Det kanske kan hjälpa dig med för att komma till rätta med slåendet -
TorpSara
Och i övrigt låter det som (tidig) trots. Han måste fråga om allt gäller nu, när han inte är ensam. Behövs han vid sina sysslor? Är allt som förr, trots att det (uppenbart) inte känns så?
Så fast, och ge honom vägarna ut, och ANVÄND honom! Han behövs. Lägg blöjorna ett par meter från skötbordet, tipsade någon om. Då behövs han på riktigt, sas.
Så fast, och ge honom vägarna ut, och ANVÄND honom! Han behövs. Lägg blöjorna ett par meter från skötbordet, tipsade någon om. Då behövs han på riktigt, sas.
Tänkte på det också att allt ÄR ju inte som förr... vi hinner inte göra lika mycket som vi brukar- t ex syr vi mycket i vanliga fall men det kan jag nu bara göra när bebisen sover- vissa saker går ju givetvis att göra medan man ammar och andra får jag väl lära mig att göra medan jag ammar men att det ska bli som förr igen lär ju inte hända- måste inte han acceptera det också? Nu vet han inte vad han ska göra medan jag ammar för vi har gjort det mesta tillsammans- han tröttnar på sina leksaker rätt fort och ute är det alldeles för kallt och blåsigt för amning så även där blir det lite mindre än vanligt beroende på vilka tider det blir bebisen vaknar och iband måste jag få sitta ner och amma lugnt för sån snits på det har jag inte att jag bekymmersfritt traskar runt med henne på armen och hon samtidigt får i sig ordentligt... Böcker läser vi men pga allt sparkande har det inte fungerat så bra.
-
Lua
Hej och stort grattis till lilla knytet 
Men vilken start ni har haft - hugaligen 
! Inte konstigt att det vinglar lite...
Praktiserar ni ensamlek Ett hett tips annars.
Storebror undrar. Behöver ni mig? Kanske flocken klarar sig lika bra utan mig... Kanske t.o.m BÄTTRE... hemska tanke! Tänk social delaktighet typ HELA tiden. Alltid är det nåt han kan göra. Se hans NEJ som ytterligare en fråga: Behöver ni mig VERKLIGEN??? Om ni låter honom "slippa" blir ju ert svar helt fel. 
Planera och underskatta inte mutans betydelse...
Förbered inför amning: kanske TV en stund nån gång? En extra spännande leksak? Några russin eller ett äpple?
Har du koll på att gå i pakt med barnet? Länk finns här annars:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=4743
Kram Lua.
Men vilken start ni har haft - hugaligen ! Inte konstigt att det vinglar lite... Praktiserar ni ensamlek
Ett hett tips annars. Storebror undrar. Behöver ni mig? Kanske flocken klarar sig lika bra utan mig... Kanske t.o.m BÄTTRE... hemska tanke! Tänk social delaktighet typ HELA tiden. Alltid är det nåt han kan göra. Se hans NEJ som ytterligare en fråga: Behöver ni mig VERKLIGEN??? Om ni låter honom "slippa" blir ju ert svar helt fel. Planera och underskatta inte mutans betydelse...
Förbered inför amning: kanske TV en stund nån gång? En extra spännande leksak? Några russin eller ett äpple? Har du koll på att gå i pakt med barnet? Länk finns här annars:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=4743
Kram Lua.
Tack Lua!
Ensamlek har vi slutat med för ca ½ sedan- jag fick det inte att fungera utanför spjälsängen...däremot så har han haft en sorts ensamlek- eller i alla fall sysselsatt sig själv- en del av tiden vi är ute. Vi har en stor tomt och där finns massor att upptäcka och pula med. Men jag vågar inte ha honom ute ensammen, jag brukar ju sitta ute jag med i vanliga fall och läsa så jag hela tiden kan ha uppsikt.
Har legat i ordentligt med social delaktighet idag som du föreslagit och visst har det haft viss effekt! Jag är så van vid att ahn hjälper till hela tiden och inte ifrågasätter vad vi gör eller vad jag vill att han ska göra så jag fick ta mig en funderare på hur jag ska lägga upp det och jag tror att han faktiskt inte har varit hel säker på om jag klarar mig utan honom eller inte, han har säker förstått att jag kan göra en hel del även utan hjälp.Så idag hade jag total minnesförlust- jag hade helt glömt var allting står i köket- och som han legat i! Det har burits och lagts tillrätta både länge och väl och stolt var han minsann!
När bebisen började vakna till tog jag fram ett litet russinpaket och en favoritbok och bad honom hålla mig sällskap när jag gav mat till bebbe eftersom det är sååå tråkigt att sitta där alldeles själv och amma. Han berättade boken och var sysselsatt med russin ett bra tag så det gick mycket bättre- men fortfarande bar jag iväg honom till förvisning ett antal gånger för sparkar.
Bebisen har också stora rivmärken och ett bitmärke i huvudet (jag trodde han pussade henne tills hennes skrik skar genom luften) Jag börjar bli riktigt bekymrad och rädd för att han gör henne illa ordentligt snart...
Han slänger även saker omkring sig och vägrar plocka upp t ex slängd banan från golvet.
Jag skulle behöva tips på konkret handlande när han beter sig illa, vägrar bada eller klä sig. Gör jag rätt som förvisar honom så ofta? Han är ju bara två... och trots vet jag inte om jag tycker det är för han blir inte ett dugg lättad av att tvångsbadas eller på annat sätt få hårt motstånd- tvärtom blir han nästan panikslagen och när jag "vunnit" gråter han istället för att vara arg.
Kram
Ensamlek har vi slutat med för ca ½ sedan- jag fick det inte att fungera utanför spjälsängen...däremot så har han haft en sorts ensamlek- eller i alla fall sysselsatt sig själv- en del av tiden vi är ute. Vi har en stor tomt och där finns massor att upptäcka och pula med. Men jag vågar inte ha honom ute ensammen, jag brukar ju sitta ute jag med i vanliga fall och läsa så jag hela tiden kan ha uppsikt.
Har legat i ordentligt med social delaktighet idag som du föreslagit och visst har det haft viss effekt! Jag är så van vid att ahn hjälper till hela tiden och inte ifrågasätter vad vi gör eller vad jag vill att han ska göra så jag fick ta mig en funderare på hur jag ska lägga upp det och jag tror att han faktiskt inte har varit hel säker på om jag klarar mig utan honom eller inte, han har säker förstått att jag kan göra en hel del även utan hjälp.Så idag hade jag total minnesförlust- jag hade helt glömt var allting står i köket- och som han legat i! Det har burits och lagts tillrätta både länge och väl och stolt var han minsann!
När bebisen började vakna till tog jag fram ett litet russinpaket och en favoritbok och bad honom hålla mig sällskap när jag gav mat till bebbe eftersom det är sååå tråkigt att sitta där alldeles själv och amma. Han berättade boken och var sysselsatt med russin ett bra tag så det gick mycket bättre- men fortfarande bar jag iväg honom till förvisning ett antal gånger för sparkar.
Bebisen har också stora rivmärken och ett bitmärke i huvudet (jag trodde han pussade henne tills hennes skrik skar genom luften) Jag börjar bli riktigt bekymrad och rädd för att han gör henne illa ordentligt snart...
Han slänger även saker omkring sig och vägrar plocka upp t ex slängd banan från golvet.
Jag skulle behöva tips på konkret handlande när han beter sig illa, vägrar bada eller klä sig. Gör jag rätt som förvisar honom så ofta? Han är ju bara två... och trots vet jag inte om jag tycker det är för han blir inte ett dugg lättad av att tvångsbadas eller på annat sätt få hårt motstånd- tvärtom blir han nästan panikslagen och när jag "vunnit" gråter han istället för att vara arg.
Kram
-
Lua
Kanonjobb med delaktigheten Har du läst de klistrade trådarna om förtrots och att gå i pakt
Din sista mening visar att du är fel ute, när du "sätter hårt mot hårt". Mer saklighet och mindre känslor tror jag. Bananen: handen om handen, bananskal i soporna, tacka för hjälpen och gå vidare. Badet: då FÅR du inte bada! Kan det funka tror du? Humor: sätt hans byxor på ditt huvud och spela apa. Eller låt honom för all del vara nakenfis - det är ju skönt!
Vad gäller beteendet mot lillasyster tror jag på samma - saklighet. Först: förebygg, enligt Päivis eminenta råd. Sen: oj, då! Hur var det nu man gjorde med syrror? Man klappar fint. Och så gör du det åt honom och berömmer. Sen ger du honom en kudde: så du ville slå. Här får du slå. Visa gärna hur man gör. Fortsätter han frågandet så beklagar du att han inte kan vara med eftersom han slår lillasyster och dumpar honom. Förvisningen ska vara sista utvägen. Det finns också en del trådar här om syskonbråk där Anna gett långa, fina svar. Jag kan rota runt lite senare om du vill. Nu ska jag till tandläkaren... 8-[
Kram Lua.
Har du läst de klistrade trådarna om förtrots och att gå i pakt Din sista mening visar att du är fel ute, när du "sätter hårt mot hårt". Mer saklighet och mindre känslor tror jag. Bananen: handen om handen, bananskal i soporna, tacka för hjälpen och gå vidare. Badet: då FÅR du inte bada! Kan det funka tror du? Humor: sätt hans byxor på ditt huvud och spela apa. Eller låt honom för all del vara nakenfis - det är ju skönt!
Vad gäller beteendet mot lillasyster tror jag på samma - saklighet. Först: förebygg, enligt Päivis eminenta råd. Sen: oj, då! Hur var det nu man gjorde med syrror? Man klappar fint. Och så gör du det åt honom och berömmer. Sen ger du honom en kudde: så du ville slå. Här får du slå. Visa gärna hur man gör. Fortsätter han frågandet så beklagar du att han inte kan vara med eftersom han slår lillasyster och dumpar honom. Förvisningen ska vara sista utvägen. Det finns också en del trådar här om syskonbråk där Anna gett långa, fina svar. Jag kan rota runt lite senare om du vill. Nu ska jag till tandläkaren... 8-[ Kram Lua.
Tack snälla- jättebra tips!
Konkreta precis som jag behöver-
Jag har glömt att skriva att jag visst försöker förebygga som du, Päivi, föreslog och det har gett lite resultat; det blir klappar till en början i alla fall... Överhuvudtaget har jag blivit mer positiv och sett till att skratta mycket med Elias när bebisen sover och vi varit ensamma- skrattat och busat runt med mycket fysisk närhet, inte blivit irriterad utan hållit mig lugn när han "satt igång"
Att skriva här på forumet gör bara det att allt känns bättre och man får perpektiv på saker och ting tycker jag- att få råd och uppmuntran från andra som bryr sig och den positiva anda som råder- så TACK
Måste berätta en sak som också funkade bra: en uppift som Elias har med tvätten varje morgon är att bära in pappas tvätt och lägga den på pappas säng. Ville inte, så jag lämnade kvar pappas tvätt ihopvikt på torkställningen och sa att jaha ja det var ju synd, för då kan inte pappa få sin tvätt idag då. Ett par timmar senare ser jag honom gå in och hämta tvätthögen och bära iväg med den...( han var så söt...!) Jag såg till att pappa tackade så mycket för sin tvätt när han kom hem också.
Jag har fräschat upp minnet angående att gå i pakt med barnet- men hur gör man för att hitta den andra tråden om förtrots? Och syskonbråk? Söker man på search eller finns såna trådar på nån speciell plats? Datorer är inget jag är bra på...
Tack igen- jag ska anstränga mig imorgon och hör av mig åter.
Konkreta precis som jag behöver-
Jag har glömt att skriva att jag visst försöker förebygga som du, Päivi, föreslog och det har gett lite resultat; det blir klappar till en början i alla fall... Överhuvudtaget har jag blivit mer positiv och sett till att skratta mycket med Elias när bebisen sover och vi varit ensamma- skrattat och busat runt med mycket fysisk närhet, inte blivit irriterad utan hållit mig lugn när han "satt igång"
Att skriva här på forumet gör bara det att allt känns bättre och man får perpektiv på saker och ting tycker jag- att få råd och uppmuntran från andra som bryr sig och den positiva anda som råder- så TACK
Måste berätta en sak som också funkade bra: en uppift som Elias har med tvätten varje morgon är att bära in pappas tvätt och lägga den på pappas säng. Ville inte, så jag lämnade kvar pappas tvätt ihopvikt på torkställningen och sa att jaha ja det var ju synd, för då kan inte pappa få sin tvätt idag då. Ett par timmar senare ser jag honom gå in och hämta tvätthögen och bära iväg med den...( han var så söt...!) Jag såg till att pappa tackade så mycket för sin tvätt när han kom hem också.
Jag har fräschat upp minnet angående att gå i pakt med barnet- men hur gör man för att hitta den andra tråden om förtrots? Och syskonbråk? Söker man på search eller finns såna trådar på nån speciell plats? Datorer är inget jag är bra på...
Tack igen- jag ska anstränga mig imorgon och hör av mig åter.
-
Gäst
Eftersom du är redan på g med att jobba förebyggande skall jag berätta mera; jobba förebyggande 20 ggr om dagen. Gör det konsekvent, varje dag, i två veckor!
Det kommer att bli lugnare redan under de veckorna. Sedan satt det hos oss iaf.
Du berömmer hans uppförande innan han sett syrran för dagen.
När de skall träffas
När de träffas
Efter att de träffats
Du fattar
Det kommer att ge resultat!
Yes- jag fattar!!!
Ska köra hårt...!
Idag har faktiskt varit bättre- färre incidenter och badet var det inga som helst protester mot ikväll. Även pappa har nu nogranna instruktioner om att jobba hårt på sociala delaktigheten och det känns som att vi allihopa börjar komma tillbaka till vår tidigare vardag.
Och det är skönt att ha fått bekräftelse på att det inte är rätt att sätta hårt mot hårt- nu blir det inga fler tvångsbad eller blöjor! Nu när min tröga hjärna satt igång mha era tips så ska väl de flesta situationer gå att lösa. Det låter hoppfullt med dina två veckor dr Päivi.
Jag har hittat de klistrade trådarna förresten..
Har inte reflekterat över vad de kallas tidigare bara...
När jag läste om förtrotsen så skrev Anna W om att man helt enkelt kan flytta på sig bara när ungen börjar sparka och därmed göra tydligt att man inte kan sitta bredvid mamma om man ska bete sig på det viset, utan dramatik och fortätta där man var och vara glad- det har funkat jättebra tre gånger idag!
Ska försöka hinna med lite sömn nu
Ska köra hårt...!
Idag har faktiskt varit bättre- färre incidenter och badet var det inga som helst protester mot ikväll. Även pappa har nu nogranna instruktioner om att jobba hårt på sociala delaktigheten och det känns som att vi allihopa börjar komma tillbaka till vår tidigare vardag.
Och det är skönt att ha fått bekräftelse på att det inte är rätt att sätta hårt mot hårt- nu blir det inga fler tvångsbad eller blöjor! Nu när min tröga hjärna satt igång mha era tips så ska väl de flesta situationer gå att lösa. Det låter hoppfullt med dina två veckor dr Päivi.
Jag har hittat de klistrade trådarna förresten..
Har inte reflekterat över vad de kallas tidigare bara...När jag läste om förtrotsen så skrev Anna W om att man helt enkelt kan flytta på sig bara när ungen börjar sparka och därmed göra tydligt att man inte kan sitta bredvid mamma om man ska bete sig på det viset, utan dramatik och fortätta där man var och vara glad- det har funkat jättebra tre gånger idag!
Ska försöka hinna med lite sömn nu
Hej !
Har haft släkt på besök i helgen och efter det har vi tagit ett steg tillbka känns det som. Allt går mycket bättre men det är fortfarande en hel del våld mot lillasyster...men vi kämpar på -det känns som att det går framåt i alla fall, metoderna funkar.
De har så fina stunder ihop- det är så dubbelt tycker -jag; Han kan sitta med henne i famnen länge och på golvet har de haft riktigt fina möten vända mot varandra på sidan, Elias är så stolt och blir så glad när hon pussar honom på kinden (= letar mjölk! ) och de har fått ögonkontakt ett antal gånger och han är inte i närheten av att göra henne illa vid några sådana tillfällen. När vi får besök visar han stolt upp henne och vill att alla ska komma och titta på bebben.
Nåja, jag har lite funderingar som dykt upp:
-sociala delaktigheten fungerar mycket bättre nu men han vägrar t ex stanna med mig och jobba klart med tvätten utan han gör vissa av sina sysslor när jag tjatat in honom inför varje tillfälle. Är det ok eller är det viktigt att hålla fast vid att vi båda ska jobba med tvätten nu eller åtminstone vara närarande? För då får jag sätta ett högt lås som han inte kommer åt på dörren... i annat fall är vi tillbaka på att han hjälper till när han känner för det och när han vill och det är väl inte riktigt tillräckligt- eller? Det har gått bättre att få honom att vara närvarande hela tiden så att man tillsammans kan bedöma resultatet och avsluta och tacka för hjälpen när det är pappa som han t ex ska diska med.
- Är det knasigt att försöka undvika alltför mycket tid med mig och bebisen en tid framöver eller gör det det hela bara värre genom att avskärma honom? Han har nämligen ibland möjlighet att vara med pappa på jobbet och hjälpa till och tidigare har jag alltid varit med men nu funkar det inte praktiskt att jag går dit men om han var med pappa själv? Jag vill inte att han ska uppfatta det som att jag skickar iväg honom för att allt inte är friktionsfritt hemma just nu!?
- Jo, det här med att förvisa- som jag försöker ha som absolut sista utväg nu-
är han för liten för att få varningar innan han förvisas? hur gör man i så fall för att varningarna inte ska upplevas som hot?
-När jag säger till honom att man t ex inte bits utan pussar eller klappar fint och tar hans han för att klappa min arm- då gör han allt för att slita sig loss och gormar och skriker, jag försöker titta honom i ögonen när jag pratar men han tittar alltid bort- hur hanterar jag det? Är det inte viktigt med ögonkontakt också? När jag tar upp något från golvet med min hand om hans som han slängt så får jag i princip bära honom sparkandes till soporna om det var dit det skulle...
Har haft släkt på besök i helgen och efter det har vi tagit ett steg tillbka känns det som. Allt går mycket bättre men det är fortfarande en hel del våld mot lillasyster...men vi kämpar på -det känns som att det går framåt i alla fall, metoderna funkar.
De har så fina stunder ihop- det är så dubbelt tycker -jag; Han kan sitta med henne i famnen länge och på golvet har de haft riktigt fina möten vända mot varandra på sidan, Elias är så stolt och blir så glad när hon pussar honom på kinden (= letar mjölk!
) och de har fått ögonkontakt ett antal gånger och han är inte i närheten av att göra henne illa vid några sådana tillfällen. När vi får besök visar han stolt upp henne och vill att alla ska komma och titta på bebben.Nåja, jag har lite funderingar som dykt upp:
-sociala delaktigheten fungerar mycket bättre nu men han vägrar t ex stanna med mig och jobba klart med tvätten utan han gör vissa av sina sysslor när jag tjatat in honom inför varje tillfälle. Är det ok eller är det viktigt att hålla fast vid att vi båda ska jobba med tvätten nu eller åtminstone vara närarande? För då får jag sätta ett högt lås som han inte kommer åt på dörren... i annat fall är vi tillbaka på att han hjälper till när han känner för det och när han vill och det är väl inte riktigt tillräckligt- eller? Det har gått bättre att få honom att vara närvarande hela tiden så att man tillsammans kan bedöma resultatet och avsluta och tacka för hjälpen när det är pappa som han t ex ska diska med.
- Är det knasigt att försöka undvika alltför mycket tid med mig och bebisen en tid framöver eller gör det det hela bara värre genom att avskärma honom? Han har nämligen ibland möjlighet att vara med pappa på jobbet och hjälpa till och tidigare har jag alltid varit med men nu funkar det inte praktiskt att jag går dit men om han var med pappa själv? Jag vill inte att han ska uppfatta det som att jag skickar iväg honom för att allt inte är friktionsfritt hemma just nu!?
- Jo, det här med att förvisa- som jag försöker ha som absolut sista utväg nu-
är han för liten för att få varningar innan han förvisas? hur gör man i så fall för att varningarna inte ska upplevas som hot?
-När jag säger till honom att man t ex inte bits utan pussar eller klappar fint och tar hans han för att klappa min arm- då gör han allt för att slita sig loss och gormar och skriker, jag försöker titta honom i ögonen när jag pratar men han tittar alltid bort- hur hanterar jag det? Är det inte viktigt med ögonkontakt också? När jag tar upp något från golvet med min hand om hans som han slängt så får jag i princip bära honom sparkandes till soporna om det var dit det skulle...
Det går framåt! Mycket bra dag idag i jämförelse med tidigare. Har verkligen sett till att vara glad och inte reagera negativt när Elias varit på väg eller redan har, slagits eller bitits eller sparkats utan har flyttat på mig eller/och bebisen- har funkat jättebra. Inga förvisningar varit nödvändiga. Förebygger allt jag bara kan- får mig att känna mig som en lite fånig papegoja- men det är det definitivt värt! man riktigt ser hur Elias sträcker på sig- speciellt när jag berättar för pappa hur duktig han är med bebbe och hur fint han klappar henne. Sociala delaktigheten protesterar han inte längre emot och han har åter börjat sysselsätta sig själv emellanåt- tom när jag ammat!!! (Han tar väl sin rättmätiga rast!) Allt är inte tiptop än men han mår mycket bättre och vi har alla kommit mer i balans.
Att säga att han inte får ta på sig det han vägrat har också fungerat otroligt bra- han har givetvis genast velat ta på sig!
Att säga att han inte får ta på sig det han vägrat har också fungerat otroligt bra- han har givetvis genast velat ta på sig!
