En till fråga om påklädning

[anna71]

Jag har ungefär samma problem som liw lite längre ned, med påklädning alltså. När vi ska gå ut så säger jag "Älsklingen, drar du på dig byxorna/mössan eller vad det nu gäller, så går vi ut!" Jag vet ju att min flicka (född juli 2002) kan sätta på sig flera saker själv, men sen några veckor sitter hon bara på golvet och ser jätteledsen ut och säger "Nä, kan jag inte!"
Eftersom vi bor i lägenhet kan jag ju inte gärna säga att lillen och jag går ut framför dörren och skottar snö och har roligt

Och om vi stannar inne så blir lillebror helt vansinnig. Så då klär jag på henne och allr är frid och fröjd.

Samma sak händer när vi är hemma och jag ber henne ta av sig grejorna, som ju är ännu enklare. En jätteledsen min och ett liiitet "kan inte".

Vad är detta? Det skulle nog kännas bättre om hon vrålade, det är det lilla ledsna ansiktet som är så tråkigt tycker jag.

hälsningar
Anna i Milano

[liw]

Hej Anna, försök se hennes "jag kan inte" som "kan jag verkligen själv?". Har du läst om lilla Ada i Barnaboken och hennes påklädningsproblem. Där finns en del bra tips hur man kan gå tillväga.
Vi bodde också i lägenhet för bara ett litet tag sedan så då kunde ja ginte heller gå ut före honom och då fungerade det ganska bra att fråga Emil om han möjligen vet vart handskarna ska sitta och själv se alldeles förvirrad ut... Då har han glatt visat varpå jag har sagt "va bra kan du sätta på dig dem". 1-0 till mamma!

[Kit]

Men liw, det blev väl 1-0 till Emil, för han KUNDE ju!

[liw]

Ja självklart, men eftersom "jag fick som jag ville" och han kunde alldeles själv så kan vi väl säga 1-1

[lotta73molen]

Ställer samma fråga som efter mitt eget inlägg om att jag väl "måste ta ledningen".

Att vägran innebär konsekvens i fråga om att inte gå ut köper jag helt och hållet. Vår dotter tycker om att springa omkring helst utan kläder och blöja alls, men när hon ska hjälpa till att laga mat säger vi att då måste man ha tröja på sig. Hon fattar snabbt och klär på sig. Där fungerar konsekvensen utmärkt: "Javisst, kom upp här och hjälp mamma skala potatis, ta på dig tröjan först!"

Problemet är när hon inte vill ta på sig kläderna på morgonen och man verkligen måste ut, t.ex. till dagis eller om vi har någon annan tid att passa. Visserligen kan man ju planera in en extra timme eller två om det behövs i morgonschemat (det är det alla gånger värt) men när flickebarnet ändå inte tycker att det är roligt längre att visa mamma var kläderna är och hur man sätter dem på sig? Förr eller senare måste ju kläderna på och då riskerar det att sluta med milt tvång i alla fall.

Detta är det absolut den största utmaningen jag hitills stött på!

Lotta Molén

[liw]

Jo visst är det spännande ibland Speciellt som du säger när man verkligen måste iväg och faktist har en tid att passa. Jag vet inte om jag gör "rätt" då men när vi bara MÅSTE iväg och det trilskas så tar jag min lilla Emil i knät och så sätter jag på honom kläderna och så går vi. Det blir väl lite dubbelmoral misstänker jag men jag brukar säga ngt i stil med "kom så kan mamma hjälpa dig efersom vi har lite bråttom idag".[/code]

[Hege]

Hjemme hos oss setter vi egg-klockan på to eller fem eller ti minutter, og ser vi hvem som hinner kle på seg alle kläderna innan det ringer. Det skjer av og til at mamma inte hinner, til stor glädje för barnen (som selvsagt hann före). Det vanker små premier om man hinner, man får til eksempel bestemme vilken sang mamma skal sjunga, eller man får se pappa gå ut til bilen med en strumpbyksa som huvudbonad...På kjöpet får vi inn forståelsen for hur lenge to og fem og ti minutter egentlig er. Har fungert jättebra hos oss (with a spoonful of sugar goes the medicine down).

[liw]

Jättesmart! TACK Hege. Tänk vad många enkla små vardagsknep vi alla sitter inne på...

[anna71]

Heges tips var verkligen jättesmart. Ska testas snarast. Annars verkar det ju inte finnas nån universallösning på klädfrågan. Jag började nästan undra om lillfia inte är lite bekväm av sig, men idag drog hon av sig alla kläderna på ett huj när jag började tappa i badvatten. DÅ går det minsann.

Måste köpa äggklocka imorrn.

hälsningar
ANna i Milano

[liw]

Ja visst är det lustigt det där... När tex badvattnet tappas upp så kastas alla kläderna i en hög på mindre än en minut men när tex pyjamasen ska på så sitter kläderna nästan fast på kroppen "försök inte lura mig gosse..."

[K-ina]

Apprå på Heges tips om klocka:

Jag kör med snooze-funktionen på mobilen på morgonen... När det ringer säger jag med hög röst: - Ja, ja, ja VI ÄR PÅ GÅNG!!! VI SKA klä på oss!
Sen sätter jag igång med den stora daladansen. 10 minuter senare piper det igen på full volym och då står Axel där och hojtar: "Sluta pipa! Vi ÄR på gång!"
Att man kan slå av den har han inte kommit underfund med!
Sen jag började med detta har vi blivit rasande effektiva på mornarna och jag tror att jag kortat påklädningstiden med nästan en kvart!

Förutom klockans högljudda pipande så tävlas det här också! Vi ser vem som hinner först på med skorna osv. Oftast vinner sonen eftersom att jag måster assistera lillebror, men detta genomskådas inte heller i stridens hetta! "JAG VANN!" jublas det!