Jag har under de senaste dagarna försökt läsa här på forumet och i Barnaboken om påklädning och bekymmer kring det. Många bra synpunkter har jag hittat också, men en sak undrar jag, hur gör man om det är fullständigt ok för ens barn att inte ta på sig kläder och komma ut när man själv gör det?
Min flicka är 2 år och 8 månader nu, och hittils har jag nästan alltid klätt på henne, har inte riktigt tänkt på att hon faktiskt kan göra det själv. Det har inte varit några problem, hon protester eller hittar på slingringsfasoner osv väldigt sällan. Jag har väl hållit på såhär av bara farten, klätt på både storasyster och lillebror, 1 år, och gått ut... Nu insåg jag plötsligt att det kanske inte är så väldigt fiffigt, hon kan ju själv om hon får chansen. Klänningar, mammas blusar osv (annat hon älskar att ha på sig) åker ju på alldeles galant!
Det jag försökt med nu, är att meddela i god tid att vi ska gå ut. Lagt fram kläder och sagt att här är dina kläder, du kan ju börja klä på dig så kan vi gå ut sen. Har försökt hålla glad min och attityd. Det som händer är att hon nonschalerar kläderna helt, börjar tala om och syssla med annat bara. Om en stund säger jag att nu börjar jag klä på mig själv och lillebror, var är dina kläder? Det verkar inte vara ett bra sätt alls, för det har absolut ingen effekt. Hon försöker inte ens börja klä på sig. Hon protesterar inte heller med att säga tex att hon inte vill klä på sig, hon bara smiter undan.
Till sist har jag sen sagt att nu måste jag föra ut hunden, kom ut sen när du är färdig så kan vi alla gå (tex) och cykla tillsammans, gått ut och stängt dörren. Ungefär på det sättet som beskrivs i några av de andra trådarna här som handlar om påklädning. Sen har jag tittat in, ropat hej, är du färdig, kommer du ut? Det hon gör när hon blir ensam är att hon börjar göra något för sig själv. Hon blir inte i alla fall synligt alls förtvivlad över att inte få komma med ut, hon är alldeles nöjd med att vara inne också. Idag sa hon när jag tittade in att hon behöver en paus, och att hon inte kommer ut. Nästa gång hade hon tagit fram mellanmål ur kylskåpet åt sig och satt vid matbordet och åt det. En gång sa hon att hon inte kan klä på sig, för hundar kan ju inte klä på sig själva!
Det här att gå ut utan henne verkar alltså inte fungera så hemskt bra, eller behövs det kanske flere dagar för att det ska ha effekt. Teater har jag nog försökt spela, (tyvärr är jag nog inte den allra påhittigaste) men hon verkar inte tycka att hon går miste om så mycket om hon inte kommer med ut. Jag har bara lämnat henne ensam alldeles små stunder, tittat in emellan.
Nu vill jag ju inte göra det här med påklädning till nån stor grej här hemma, men jag skulle heller inte vilja fortsätta klä på henne, det känns som att göra mera skada än nytta... hurdana banor tycker ni att jag borde börja tänka i nu? Vad skall jag göra när jag faktiskt måsta ha henne med mig ut, tex för att åka för att handla mat? Är det månne crazykomedi med tokiga mamma som inte alls längre vet vilka kläder som ska vart som skulle vara nästa steg?
Jag ska ju undervisa henne i hur man klär på sig, inte sant, men hur gör jag nu det utan att det plötsligt ändå var jag som klädde på henne och inte hon själv?
Jag skulle vara väldigt tacksam för några buffnignar i rätt riktning
& Lilltufsan född feb -06 
.