Är nybliven 3-barnsmamma som har fått problem med läggningen av mitt mellanbarn Tom som nyss fyllt 2 år. Har försökt bena ut vad som föranlett problemen men inte lyckats med det själv. Tom har sovit som en klocka sedan han var liten. Han har älskat att lägga sig och gärna gått och lagt sig själv för att gosa eller bara och ligga och snacka lite för sig själv. Men inte längre. Sedan 3 månader tillbaka har i korta drag detta hänt.
För det första har han blivit storebror till lilla Alice 3månader.
För det andra har pappa varit pappaledig. Världens snällaste pappa har succesivt fallit för frestelsen att låta Tom vinna i princip varje oenighet. Detta har lett till att han mot pappa har blivit gnällig och krävande. Mot oss andra är han fortfarande ovanligt självgående och medgörlig. Pappa har dessutom successivt utökat läggningsproceduren (omedvetet) och lagt till lite bokläsning, hämt av gosedjur etc etc vid läggning.
För det tredje (och det utlösande) så har vi varit iväg på en enveckas semester. På denna hotellanläggning fanns Lollo och Bernie. Två stora djur (utklädd personal) som gick runt och hälsade på barnen ett par gånger per dag till de flesta barns förtjusning. Dock inte Toms som blev tokrädd för björnen Bernie. Så semestern inleddes med insomningssvårigheter, mardrömmar och ett evigt flyttande från resespjälsäng till en våningssäng brevid. Pappa föll även dit och låg brevid Tom när han skulle somna. Vi tyckte dock att vi fick rätsida på problemet redan därnere och övervann rädslan till björnen genom Berniegosedjur och annat så pass att han vågade gå björnshowen sista kvällen. Och hälsa på Bernie. Sov resterande halvan av veckan i underslafen på våningssängen och verkade sova gott. Vi trodde att saken var biff
När vi kom hem igen stötte vi dock snabbt på patrull. Vi pratar ideligen om Lollo och Bernie. Och insomningssvårigheterna har återkommit och escalerat.Situtionen är nu som sådan att Tom trots trötthet jagar upp sig redan innan vi går in i sovrummet. Trots detta har vi gått in i det nedsläckta sovrummet för att dricka välling och gosa i fåtöljen precis som vi alltid har gjort. Lägger honom sedan i sängen som vi alltid har gjort. Det nya är att han sedan tokskriker så fort "läggaren" vill lämna rummet. Har dessutom helt plötsligt lärt sig att hoppa ur spjälsängen som en kanin. Hans pappa (som alltid när han är hemma lägger Tom medan jag lägger de andra barnen) har försökt att hantera detta på olika sätt. Genom att resonera med honom, säga till honom på skarpen och nu på slutet genom att sitta brevid sängen på en stol. Tom har dessutom börjat vakna alldeles för tidigt på mornarna (imorse redan vid halv sex). Middagsluren mitt på dagen á 2 timmar har väl gått helt OK.
Det har nu gått 2 veckor sedan vi kom hem. Hur skall vi gå till vida för att lösa detta dilemma? Hur kan vi få honom att känna sig trygg i läggningen igen? Är dessutom oroad för huruvida den tänkta inskolningen på dagis nu i början av maj kommer att påverka honom och hans välbefinnande. Skulle det vara idé att flytta in honom att sova med storebror? Goda råd snälla!!!!
Hälsningar från mamma Susanna
Hej Sussiloo! Och välkommen 
. Den brukar pågå ett par månader - rätt hanterad. Och vad kan man då säga om den. Jo, när frågorna dyker upp (för det är det som gosedjursoro och annat i själva verket är - frågor) så ska de besvaras lugnt och tryggt och allting bliver som det alltid varit, typ ungefär. "Går man fortfarande och lägger sig själv?" "Ja! Just det" Och det ska sägas i handling. Och det där är du ju själv inne på - att det har varit lite si och så med svaren på sonens frågor 
& Lilltufsan född feb -06